Jag måste erkänna att det tar emot att åka till jobbet denna morgon. (Och det beror inte på förkylningen som kittlar lite lätt i halsen.)
Till eftermiddagsfikat har det ställts fram två gigantiska salladsskålar fyllda med godis. Som om det skulle hjälpa. Nu har tröstätandet verkligen blivit offentligt och kollektivt.
Den där olustkänslan i kroppen vill inte försvinna.
Jag vill ha ledigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar