Störst, bäst och vackrast (Onsdag 2010-10-27)

Jag är väldigt förtjust i min nya Mac, men när jobbdatorn havererar är jag glad att jag har kvar mitt gamla tröskverk till hemPC. Med den kan jag faktiskt komma åt att jobba med en del saker via weben som inte alls funkar med min nya snygga Mac. Jag har ju inte installerat word, excel och liknande på den. Det går visserligen makalöst långsamt att göra något på min hemPC, men det är i alla fall möjligt.

Under tiden jobbar It-avdelningen med att ordna en temporär dator. Så småningom får jag åka och hämta den ute på Lidingö också. Tur att jag bor där jag bor, annars kunde jag få vänta ännu längre. Redan när jag åker dit så ser jag framför mig alla saker som inte kommer att funka. Ofrånkomligen är det så vanligt med It-strul att jag blir glatt överraskad och superlättad om det funkar.

När jag ska testa lånedatorn hemma går det inte att komma åt mitt trådlösa nätverk. Jag läser igenom varenda hjälpavsnitt som kan tänka beröra uppkoppling till trådlösa nätverk och ingenting stämmer med min dator. Menyalternativ som ska finnas, bara saknas rätt av. Men en bärbar dator som inte går att koppla upp mot ett trådlöst nätverk? Det känns ju rätt otroligt idag? Vi har ju trådlöst i de flesta av våra konferenslokaler.

Som tårta på moset ringer min chef och vill diskutera intrycken från auditarna och en förfrågan om ett visst samarbete i kvalitetsfrågor. Det är ju alltid kul när ens kompetens uppskattas. Dessvärre innebär det att jag behöver jobba ihop med Negativa X som jag träffat på tjänsteresan. Med tanke på hur mycket energi som jag tappade på en timme i hans sällskap känns det mindre lockande att rycka in.

Plötsligt har tiden runnit iväg och jag får stressa till simkursen. Det känns lite motigt att gå dit. Jag har ju missat ett tillfälle när jag åkte iväg till mamsens hjärtoperation och inte har jag hunnit öva heller. Ute är det ren höststorm så inte lockar det direkt med bad. Ibland är det bara att ta sig i kragen om det ska bli något gjort.

Jag kommer dit ombytt precis på sekunden. Gruppen har krympt betänkligt. Till en början tycker jag faktiskt att det går lite bättre än sist. Sen när jag ska lägga ihop allting är jag inte helt övertygad. Däremot är det sant som ryktet säger, att det varken är lika bekvämt eller effektivt att andas vatten som det är att andas luft. Den coola stilen lyser också med sin frånvaro. Med simfötter, simglasögon och en simdyna under armen är jag helt övertygad om att jag platsar i en Larson-strip.

Vår hurtfriske lärare ger oss i hemläxa att "simma som Tarzan". En sorts slarvig och mindre optimal variant av crawl där man håller huvudet ovanför vattenytan hela tiden. De coola vältränade killarna i gruppen (som naturligtvis redan kan crawl och nu mest finslipar)  klagar över hur ineffektivt och dötungt det är. Själv tycker jag det är mycket lättare. Fast det törs jag inte säga högt. Jag menar man simmar ju bättre när man kan andas...

Jag bestämmer mig för att jag nog ska orka med en sväng till NSW också. Kanske hinner jag dit till 21. Då har jag en timme kvar att dansa innan socialkvällen är slut. Dessutom kan Underbara M som varit flitig på kurskommittémöte få skjuts hem.

Det är skönt att få släppa loss på golvet! Särskilt roligt är det när man precis ägnat en timme åt något man är helt kass på. Fullt ös medvetslös!

Det är roligt ända tills vi börjar greja med en teknikkrävande foxtrotövning vi gjort med mr Mr. Jag borde lära mig att känna igen när gränsen är nådd. Jag orkar liksom inte med fler motgångar den här dagen. Måste allt bli på millimetern rätt för att man ska anse att det går frammåt? Kan inte ett felsteg också vara ett fall frammåt i rätt riktning ibland?

Det är nu jag behöver höra hur fenomenal jag är som inte ger upp utan hittar andra lösningar när jobbdatorn kraschar.
Det är nu jag behöver höra hur fenomenal jag är som trotsat höststormen för att åka på simkurs.
Det är nu jag behöver höra hur fenomenal jag är som åker genom hela stan till  NSW för en timmes dans så Underbara M kan få skjuts hem.
Det är nu jag behöver höra hur fenomenal jag är är att dansa med.

Just det! Riktigt duktigt fenomenal! Det är precis vad jag är!