Kanske är det de tillfälliga molnen som förstärker stämningen. Alla dessa grå betonglådor (2711 stycken), som sarkofager i olika höjder med hopplöshetens färg.
Jag upptäcker det inte först, men så snubblar jag. De står på ett underlag som inte är plant, det liksom böljar fram.
Det är lite av en synvilla. Först överblickbart, men sedan inte alls. Låga saker är plötsligt högre än man tror. Folk som vandrar omkring är plötsligt uppslukade i lådskogen och borta. Now you see me. Now you don't.
 |
| Foto: Mattias Berglund |
 |
| Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Foto: Chatrin Svensson |
"In this monument there is no goal, no end, no working one’s way in or out. The duration of an individual’s experience of it grants no further understanding, since understanding is impossible. The time of the monument, its duration from top surface to ground, is disjoined from the time of experience. In this context, there is no nostalgia, no memory of the past, only the living memory of the individual experience. Here, we can only know the past through its manifestation in the present." // Peter Eisenman
http://www.stiftung-denkmal.de/en/memorials/the-memorial-to-the-murdered-jews-of-europe/field-of-stelae/peter-eisenman.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar