Sidor

måndag 2 september 2013

Tjäktja - Sälka (Lördag 10 augusti 2013)


Dagens vandring börjar med en etapp upp mot Tjäktjapasset som får mig att tänka att man kanske är på väg till Domedagsberget. Ni vet, det där i Tolkiens trillogi. I början finns det några gröna fläckar, men sedan...

Även om solen skiner här så är det genomgrått. Sten, sten, sten så långt ögat når.


Bakåt
Foto: Chatrin Svensson


Framåt
Foto: Chatrin Svensson


Det är frestande att stanna vid stugan i passet och fika, men det gör vi inte. Vi bara hämtar andan lite. Vi har läst att vi kommer att bli belönade med en riktigt vacker fikaplats som är perfekt om vädret är bra (och det är det) om vi bara orkar ta oss en bit förbi krönet och kröken.



Tjäktjapasset
Foto: Chatrin Svensson



In case of emergency
Foto: Chatrin Svensson



Foto: Chatrin Svensson



Efter stenvandringen är det som om man kommit till paradiset när man tittar ut över nästa dal. Milsvidd utsikt. Dalen badar i grönt och längst där nere slingrar sig en glittrande blå orm i solskenet.



Foto: Mattias Berglund



Också en fjällvandrare
Foto: Chatrin Svensson



Fikapaus i paradiset
Foto: Chatrin Svensson


Några snabba dagboksanteckningar
Foto: Mattias Berglund


Vandringen ner i dalen är ganska brant och jag är glad att jag släpat med stavar. Väl nere känner jag liksom att styrkeproven är avklarade. Nu har vi inga extremt långa eller jobbiga vandringsetapper framför oss.



Foto: Chatrin Svensson



Foto: Chatrin Svensson



Grönt!
Foto: Chatrin Svensson


Efter nästa fikapaus ligger vi tysta, halvsover och myser i solen en stund. Då får vi oväntat besök. Jag blir så paff att jag först inte får fram kameran. Och så vill jag ju inte skrämma iväg den där den betar ett par meter ifrån oss.


Ren
Foto: Chatrin Svensson



Ren
Foto: Chatrin Svensson



 Renen har nog betat där ett tag för vi hörde den inte komma. Den verkar lugn, men när vi börjar studera den för intensivt finner den ändå det bäst att vandra vidare. Jag funderar om vi ska ge den knäckebröd. Jag har för mig att vi gav Idas renar knäckebröd när jag var liten, men det är kanske dumt att vänja dem för mycket vid folk. Och så är det ju inte riktigt heltama på samma sätt som en hund kan bli tex. Och de har horn.


Ren
Foto: Chatrin Svensson



Fiskmåsar - ja de finns här med
Foto: Chatrin Svensson



Amerikanen (?) är glad. Han har inte bara hittat renhorn, han har hittat ett helt renhuvud.
Jag funderar på vad tullen kommer att säga när han vill ta med sig biologiskt material hem.
Bäst att hålla tyst och inte solka glädjen
Foto: Chatrin Svensson



Sälkastugorna
Foto: Mattias Berglund



Sälkastugorna
Foto: Chatrin Svensson


En hel del är utplockat ur butikssortimentet. All frystorkad mat är slut så den provianteringen får stryka på foten. Tur att vi har några barer kvar också. Nästa stuga har ingen butik. Det är sådant kundtryck pga Fjällräven Classic att stugvärdarna får ordna en dörrvakt till butiken som annars blir så full att det varken går att röra sig i den eller handla i den. Någonstans känns det som att det gått lite snett i arrangemanget. Den där provianteringen de ska få vid checkpoint verkar inte räcka till, eller innehåller inte det som önskas.

Kvällens middag blir pasta med en improviserad tonfisksås med burkchampinioner.


Proviantering
Foto: Chatrin Svensson



Regn på avstånd
Foto: Chatrin Svensson



Dagens vandring i siffror
Längd: Ca 13 km Höjdskillnad: Ca +150 m, −300 m
Källa: "Fjällvandra längs Kungsleden", Fredrik Nerregård, Calazo förlag

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar