Singi - Kebnekaise (Måndag 12 augusti 2013)

Morgon i Singi
Foto: Mattias Berglund

Morgon i Singi
Foto: Mattias Berglund

Så bär det av mot Kebnekaise. Den här etappen vandrade vi förra året också men jag kommer faktiskt knappt ihåg något alls av den, mer än att jag tyckte den var väldigt stenig och att jag fick rejält blodsockerfall innan vi var framme då vår turledare bestämde sig för att skippa en matpaus.

Faktiskt blir jag glatt överraskad. Etappen känns inte alls lika jobbig som förra gången. (Fast nu vandrar vi på egen hand så vi bestämmer själva när det är dags för paus. Och vi äter ordentlig lunch istället för att leva på en varma koppen och två knäckeskivor med mjukost...) Jag är ändå osäker på om lågskor och kostymbyxor är en bra klädsel för vandringen. Det har nämligen en asiatisk man som vi möter. Han deltar i Fjällräven Classic och har nog precis insett att det inte är grusväg från Kebnekaise till Abisko. Jag gissar att han tar sig till Singi, men inte längre.

Det är svårt att göra utsikten rättvisa. Stundom är bergsväggarna så nära inpå att det liksom är menlöst att fotografera.

Vädret är smånojigt. För det mesta är det soligigt, ett litet sprayregn får vi. Bakom oss ovädersmoln, men de kommer liksom aldrig riktigt ikapp.

In i nästa dal
Foto: Mattias Berglund

Foto: Mattias Berglund

Törstig
Foto: Mattias Berglund

Foto: Chatrin Svensson

På med regnkläder, av med regnkläder...
Foto: Mattias Berglund

Inför lunchpausen viker vi av från leden en smula. Mitt i dalgången finns liksom en utskjutande hög knöl, ett miniberg,  där vi tror att utsikten borde vara strålande. Och det är den. Vi hittar dessutom en mysig läa.

Lunchrast
Foto: Mattias Berglund

Lunchrast
Foto: Mattias Berglund

Lunchrast
Foto: Chatrin Svensson

Hänförande utsikt på lunchrasten
Foto: Chatrin Svensson

Regnet bakom oss
Foto: Chatrin Svensson

Snart framme
Foto: Mattias Berglund

Den där lyckliga minen - den kommer av tanken på en varm dusch och bastu.

Foto: Mattias Berglund

Väl framme på fjällstationen hade det faktiskt varit trevligt med ett dubbelrum, men det har vi inte bokat. Vi har bara bokat vanliga bäddar. Och de har inga lediga dubbelrum att byta till. Å andra sidan så får vi sova i den mysiga, gamla delen från förra sekelskiftet. Inte fel det heller!

Jag får ta överslafen den här gången. Den sängen verkar lite kortare; för kort för Underbara M. Men ingen säng är direkt lång här. Folk måste ha varit kortare då det här byggdes. Eller krokryggigare.

Gamla logementet
Foto: Chatrin Svensson

I bäddningstagen
Foto: Chatrin Svensson

Innan bastun tar vi en öl i solen. Det där berget som syns i bakgrunden med en snöfläck på är nog det berg som är mest karakteristiskt för platsen. (Kebnekaise må vara högst men det ser inte så spektakulärt ut.) I toppen där snön syns finns en stor gryta.  Förra året vid den här tiden låg det kvar mycket mer snö i grytan. Då träffade vi på några som skulle upp och åka skidor där. Syns bra på den här bilden från förra året: http://noterat.blogspot.se/2012/09/kebnekaise-nikkaluokta-kiruna-2012-08-14.html

Berget heter Tuolpagorni. Från början var det här berget Kebne kaise. "Kebne kaise" betyder "Vår kittel" på samiska. Sedan skedde en sammanblandning på en karta och fel topp märktes med namnet. De var väl inte så bra på samiska på lantmäteriet. Då hade de säkert insett misstaget...

En öl i solen innan bastun
Foto: Chatrin Svensson

Jag borde kanske ha hoppat över ölen till middagen? Jag håller på att somna i tallriken. Frisk luft -det kan inte vara nyttigt.

Kvällens middag
Foto: Chatrin Svensson

Restaurangen
Foto: Chatrin Svensson

Vi har funderat lite över dessa renhorn som ligger på marken här och var. Tappar alla renar horn? Eller är det bara när de är unga? Jag borde väl veta. Moster Ida hade renar när jag var liten, men jag tyckte väl inte det var så intressant då. I biblioteket i gamla delen hittar vi svaret: alla renar tappar hornen en gång om året.

Läshörnan
Foto: Chatrin Svensson

I bokhyllan
Foto: Chatrin Svensson

Värt att veta
Foto: Chatrin Svensson

Dagens vandring i siffror

Längd: Ca 14 km Höjdskillnad: Ca +120 m

Källa: "Fjällvandra längs Kungsleden", Fredrik Nerregård, Calazo förlag