Kebnekaise - Nikkaluokta (Tisdag 13 augusti 2013)

Efter frukost, men innan sista vandringssträckan tar vid, går vi en sväng nedanför fjällstationen i jakt på åkerbär. Om någon missat det så är det mitt favoritbär. Sött, syrlig, aromatiskt med lååång eftersmak och extremt jobbigt att rensa. (Man behöver typ nagelsax.) Förra året hittade vi massor med åkerbärsplantor i blom här och i år verkar ju hösten kommit lite längre så vi tänkte att... Men nä. Inte ett endaste litet bär.

På förmiddagen knatar vi på i relativt hög fart. I alla fall för att vara jag. Vi upptäcker att vi kanske hinner med en tidigare båt och det lyckas med nöd och näppe. Båten ligger redan vid bryggan när vi kommer.

Efter båtresan tar vi lunchpaus. Nu börjar jag plötsligt inse att den här vandringen snart är slut. Och det är en lätt underlig känsla som infinner sig. Det är både skönt och tråkigt på samma gång.

Sista delen är lättvandrad skogsstig som övergår till grusväg. Där hittar vi plötsligt åkerbären!

Vy
Foto: Chatrin Svensson

Lingon
Foto: Chatrin Svensson

Grönt
Foto: Chatrin Svensson

Båt över Ladtjojavri
Foto: Chatrin Svensson

Båt över Ladtjojavri
Foto: Chatrin Svensson

Lunchpaus
Foto: Chatrin Svensson

Spegelblankt
Foto: Chatrin Svensson

Åkerbär
Foto: Chatrin Svensson

ÅkerbärFoto: Chatrin Svensson

ÅkerbärFoto: Chatrin Svensson

MÅÅÅL!
Foto: Chatrin Svensson

Efter flygolyckan
Foto: Chatrin Svensson

Våffla med hjortronsylt
Foto: Chatrin Svensson

Dagens vandring i siffror

Längd: Ca 19 km - 12 km att vandra om man tar båten Höjdskillnad: Ca −220 m

Källa: "Fjällvandra längs Kungsleden", Fredrik Nerregård, Calazo förlag

Singi - Kebnekaise (Måndag 12 augusti 2013)

Morgon i Singi
Foto: Mattias Berglund

Morgon i Singi
Foto: Mattias Berglund

Så bär det av mot Kebnekaise. Den här etappen vandrade vi förra året också men jag kommer faktiskt knappt ihåg något alls av den, mer än att jag tyckte den var väldigt stenig och att jag fick rejält blodsockerfall innan vi var framme då vår turledare bestämde sig för att skippa en matpaus.

Faktiskt blir jag glatt överraskad. Etappen känns inte alls lika jobbig som förra gången. (Fast nu vandrar vi på egen hand så vi bestämmer själva när det är dags för paus. Och vi äter ordentlig lunch istället för att leva på en varma koppen och två knäckeskivor med mjukost...) Jag är ändå osäker på om lågskor och kostymbyxor är en bra klädsel för vandringen. Det har nämligen en asiatisk man som vi möter. Han deltar i Fjällräven Classic och har nog precis insett att det inte är grusväg från Kebnekaise till Abisko. Jag gissar att han tar sig till Singi, men inte längre.

Det är svårt att göra utsikten rättvisa. Stundom är bergsväggarna så nära inpå att det liksom är menlöst att fotografera.

Vädret är smånojigt. För det mesta är det soligigt, ett litet sprayregn får vi. Bakom oss ovädersmoln, men de kommer liksom aldrig riktigt ikapp.

In i nästa dal
Foto: Mattias Berglund

Foto: Mattias Berglund

Törstig
Foto: Mattias Berglund

Foto: Chatrin Svensson

På med regnkläder, av med regnkläder...
Foto: Mattias Berglund

Inför lunchpausen viker vi av från leden en smula. Mitt i dalgången finns liksom en utskjutande hög knöl, ett miniberg,  där vi tror att utsikten borde vara strålande. Och det är den. Vi hittar dessutom en mysig läa.

Lunchrast
Foto: Mattias Berglund

Lunchrast
Foto: Mattias Berglund

Lunchrast
Foto: Chatrin Svensson

Hänförande utsikt på lunchrasten
Foto: Chatrin Svensson

Regnet bakom oss
Foto: Chatrin Svensson

Snart framme
Foto: Mattias Berglund

Den där lyckliga minen - den kommer av tanken på en varm dusch och bastu.

Foto: Mattias Berglund

Väl framme på fjällstationen hade det faktiskt varit trevligt med ett dubbelrum, men det har vi inte bokat. Vi har bara bokat vanliga bäddar. Och de har inga lediga dubbelrum att byta till. Å andra sidan så får vi sova i den mysiga, gamla delen från förra sekelskiftet. Inte fel det heller!

Jag får ta överslafen den här gången. Den sängen verkar lite kortare; för kort för Underbara M. Men ingen säng är direkt lång här. Folk måste ha varit kortare då det här byggdes. Eller krokryggigare.

Gamla logementet
Foto: Chatrin Svensson

I bäddningstagen
Foto: Chatrin Svensson

Innan bastun tar vi en öl i solen. Det där berget som syns i bakgrunden med en snöfläck på är nog det berg som är mest karakteristiskt för platsen. (Kebnekaise må vara högst men det ser inte så spektakulärt ut.) I toppen där snön syns finns en stor gryta.  Förra året vid den här tiden låg det kvar mycket mer snö i grytan. Då träffade vi på några som skulle upp och åka skidor där. Syns bra på den här bilden från förra året: http://noterat.blogspot.se/2012/09/kebnekaise-nikkaluokta-kiruna-2012-08-14.html

Berget heter Tuolpagorni. Från början var det här berget Kebne kaise. "Kebne kaise" betyder "Vår kittel" på samiska. Sedan skedde en sammanblandning på en karta och fel topp märktes med namnet. De var väl inte så bra på samiska på lantmäteriet. Då hade de säkert insett misstaget...

En öl i solen innan bastun
Foto: Chatrin Svensson

Jag borde kanske ha hoppat över ölen till middagen? Jag håller på att somna i tallriken. Frisk luft -det kan inte vara nyttigt.

Kvällens middag
Foto: Chatrin Svensson

Restaurangen
Foto: Chatrin Svensson

Vi har funderat lite över dessa renhorn som ligger på marken här och var. Tappar alla renar horn? Eller är det bara när de är unga? Jag borde väl veta. Moster Ida hade renar när jag var liten, men jag tyckte väl inte det var så intressant då. I biblioteket i gamla delen hittar vi svaret: alla renar tappar hornen en gång om året.

Läshörnan
Foto: Chatrin Svensson

I bokhyllan
Foto: Chatrin Svensson

Värt att veta
Foto: Chatrin Svensson

Dagens vandring i siffror

Längd: Ca 14 km Höjdskillnad: Ca +120 m

Källa: "Fjällvandra längs Kungsleden", Fredrik Nerregård, Calazo förlag

Kebnekaise - Nikkaluokta - Kiruna (2012-08-14)

Kebnekaise - Nikkaluokta: avstånd ca 19 km varav 14 km vandring och 5 km båt. Höjdskillnad – 200 m.

Sista dagen på vandringen. Vi är på väg mot köldhålet Nikkaloukta som lustigt nog, just idag, visar sig vara obeskrivligt varmt. Faktum är att de senaste två dagarna har varit stekheta. Över huvudtaget har vi haft en väldans tur med vädret. Kanske en smula opedagogiskt om man ska lära sig vandring i fjällvärlden, men välbehövligt med tanke på hur sommaren sett ut i övrigt. Hoppas D-vitaminet räcker vintern ut nu.

På sätt och vis är det tråkigt att det är slut, å andra sidan så längtar jag till en morgon som inte börjar med att jag klistrar på nya compeed.

Om det är någon som undrar, så smakar renburgare väldigt mycket som vanliga hamburgare. (Gissar att köttet är utdrygat med annat.) Men jag var obeskrivligt hungrig så den var väl värd investeringen.

Framme i Nikkaluokta får vi våra väskor, duschar och byter om till vanliga kläder. Jag får äntligen sätta på mascara. Jag kan klara mig utan allt annat smink, men utan mascara så känner jag mig inte alls lika pigg. Fråga mig inte varför, men så är det.

Innan vi hoppar på bussen till Kiruna äter vi en sen lunch. Jag väljer halstrad sik. Såå länge sedan sist och såå gott. När jag var liten köpte vi alltid halstrad sik från kukkolaforsen på väg till mormor.

Från Kiruna blir det tåg till Luleå och en övernattning på Stadshotellet. Det är jätteskönt att få mysa själva på rummet, och en öl med vinägerchips till på puben sitter inte heller helt fel.

En inte helt ovanlig syn på en sightseeing -märkligt likt en samling spanande surikater
Foto: Chatrin Svensson

Spegelblankt
Foto: Chatrin Svensson

Foto: Chatrin Svensson

Snygging
Foto: Chatrin Svensson

Resesällskapet
Foto: Okänt offer vid båtläget c/o Chatrin Svenssons kamera

LappDonalds
Foto: Chatrin Svensson

Samernas flagga från 1986.
Flaggans cirkel står för andlighet. Grönt symboliserar växter/natur, blått symboliserar vattnet som är ett livselixir, rött symboliserar elden, värme och kärlek. Gult symboliserar solen och långsiktigt liv.
Om flaggan
Foto: Chatrin Svensson

Kiruna
Foto: Chatrin Svensson

Dagstur Kebnekaise (2012-08-13)

"Dagstur i Kebnekaiseområdet. Om aktuella väderförhållanden tillåter finns möjlighet att tillsammans med fjällförare från Kebnekaise Fjällstation bestiga Sveriges högsta fjäll, Kebnekaise sydtopp 2105 m.ö.h! Topptur bokas med fördel samtidigt som du bokar vandringspaketet."

Så stod det i bokningsinformationen om den här dagen.

Jag ville inte klättra till toppen, för det har jag inte fysik till för närvarande, så vi satsade på dagstur. Men då visar det sig att vår färdledare vill följa med den halva av vårt gäng som ska klättra till toppen. Det gör han tydligen alltid. Nu är han inte färdledare för toppturen, för det sköter fjällförare från fjällstationen om. Så då tänker jag att han kanske borde ta hand om den halva av gruppen som inte avser att klättra upp till toppen. Men nej, han inpräntar noga att vi inte får lämna fjällstationen för så står det i hans papper. Möjligen kan vi få gå till Elsas bro (tar ca 20 minuter). Suck. Nej han vinner ingen popularitetstävling hos mig.

Med hjälp av receptionspersonalen pusslar jag och Underbara M i alla fall ihop en liten vandring. Man kan nästan se fjällstationen hela tiden. Nästan. De övriga bestämmer sig att hänga på fjällstationen.

Ryggsäckarna känns overkligt lätta idag. Maten som skulle räcka för flara dagar är borta, liksom handuk, necessär, sänglinne etc. Man nästan flyger fram. Vår vandring går till Elsas bro och stenblocken där, vidare till några jättegrytor och sedan järvstenen med en grotta 3 meter in. Järven lär ha flyttat ut. Det var i alla fall ingen hemma när vi kom. Här var Underbara Ms nyckelringslyse riktigt bra att ha. Min läslampa kom än en gång till korta. Satsa på pannlampa säger jag om ni ska göra det här.

Sedan hittar vi en perfekt solklippa. Vi lägger oss och läser varsin bok och försöker tona ner bonnabrännan en smula. (Ganska hopplöst företag faktiskt.) Det visar sig att dagen blir rätt lagom och det är skönt att få vara själva ett tag också. Väldigt skönt att få vara själva när jag tänker efter.

Här är några andra som gjort nästan samma utflykt fast i omvänd ordning: järvstenen först och jättegrytorna sedan. Fast grottan kunde de nog inte filma (för mörkt) och jättegrytorna hittade de nog inte riktigt. Och jag förstår dem. Vi hittade först inte heller och ska jag vara ärlig vet jag inte om vi såg den största heller. Grytorna är brunnar som borrats av stenar som vattnet satt fart på.

http://www.youtube.com/watch?v=zFpZIxpHBRE

Tillbaka på fjällstationen möter vi återvändarna. En fick tydligen ge upp på halva vägen. Av resten är inte alla som riktigt hunnit återhämta sig från strapatserna, och Underbara Ms vätske-ersättning visar sig komma väl till pass. Jag är helt övertygad om att hon kommer att tycka att ansträngningen var värd upplevelsen sen. I alla fall i morgon.

Sedan blir det middag där vi får höra om dagens rafflande äventyr. Även om utsikten från toppen tydligen var extraordinär, eftersom det var molfritt, verkar det ändå ha varit deras kanaåkning på glaciär på nervägen som satt sig i minnet. Lite barn på nytt känsla där tror jag.

Frukost
Foto: Chatrin Svensson

Åkerbärsblom
Foto: Chatrin Svensson

Åkerbärskart
Foto: Chatrin Svensson

I närheten av Elsas bro
Foto: Chatrin Svensson

Jättegryta
Foto: Chatrin Svensson

Fotograf
Foto: Chatrin Svensson

Isranunkel
Foto: Chatrin Svensson

Järvstenen
Foto: Chatrin Svensson

Grotta
Foto: Chatrin Svensson

Bonnabränna
Foto: Chatrin Svensson

Föränderlig blåvinge
Foto: Chatrin Svensson