Sidor

Visar inlägg med etikett vandring. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vandring. Visa alla inlägg

torsdag 1 augusti 2013

Svettig lördag (Lördag 27 juli 2013)


Morgonen börjar med en grymt svettig löprunda längs Edsviken. Jag siktar på att komma iväg innan värmen blir olidlig, men trots att jag drar iväg innan halv åtta på morgonen så är det redan försent. Siktar på drygt en mil, men får nöja mig med 9 km och lite promenad.



Löprunda
Foto: Chatrin Svensson


Underbara M däremot planerar smart och avslutar sin 2-mila-runda med ett bad på Långholmen. Varför tänkte inte jag på det? Jag kunde ha utgått från badet vid Edsviken i stället. Men det ska jag komma ihåg till nästa gång.

Resten av dagen spenderar vi med att gå runt i lite butiker i stan och titta på vandringsprylar och torrmat. Även Ica scannas av efter alla rätter som kan tillagas genom att tillsätta varmt vatten. Jag misstänker att resan inte kommer att bli en kullinarisk höjdpunkt alla dagar. Jag hoppas att sceneriet ska kompensera det.


Så kan man också parkera.
Tjejerna i bilen bakom som blivit inparkerade är mindre imponerade.
Foto: Chatrin Svensson



onsdag 5 september 2012

Kebnekaise - Nikkaluokta - Kiruna (2012-08-14)


Kebnekaise - Nikkaluokta: avstånd ca 19 km varav 14 km vandring och 5 km båt. Höjdskillnad – 200 m.

Sista dagen på vandringen. Vi är på väg mot köldhålet Nikkaloukta som lustigt nog, just idag, visar sig vara obeskrivligt varmt. Faktum är att de senaste två dagarna har varit stekheta. Över huvudtaget har vi haft en väldans tur med vädret. Kanske en smula opedagogiskt om man ska lära sig vandring i fjällvärlden, men välbehövligt med tanke på hur sommaren sett ut i övrigt. Hoppas D-vitaminet räcker vintern ut nu.

På sätt och vis är det tråkigt att det är slut, å andra sidan så längtar jag till en morgon som inte börjar med att jag klistrar på nya compeed.

Om det är någon som undrar, så smakar renburgare väldigt mycket som vanliga hamburgare. (Gissar att köttet är utdrygat med annat.) Men jag var obeskrivligt hungrig så den var väl värd investeringen.

Framme i Nikkaluokta får vi våra väskor, duschar och byter om till vanliga kläder. Jag får äntligen sätta på mascara. Jag kan klara mig utan allt annat smink, men utan mascara så känner jag mig inte alls lika pigg. Fråga mig inte varför, men så är det.

Innan vi hoppar på bussen till Kiruna äter vi en sen lunch. Jag väljer halstrad sik. Såå länge sedan sist och såå gott. När jag var liten köpte vi alltid halstrad sik från kukkolaforsen på väg till mormor.

Från Kiruna blir det tåg till Luleå och en övernattning på Stadshotellet. Det är jätteskönt att få mysa själva på rummet, och en öl med vinägerchips till på puben sitter inte heller helt fel.



En inte helt ovanlig syn på en sightseeing -märkligt likt en samling spanande surikater
Foto: Chatrin Svensson




Spegelblankt
Foto: Chatrin Svensson




Foto: Chatrin Svensson




Snygging
Foto: Chatrin Svensson




Resesällskapet
Foto: Okänt offer vid båtläget c/o Chatrin Svenssons kamera




LappDonalds
Foto: Chatrin Svensson




Samernas flagga från 1986.
Flaggans cirkel står för andlighet. Grönt symboliserar växter/natur, blått symboliserar vattnet som är ett livselixir, rött symboliserar elden, värme och kärlek. Gult symboliserar solen och långsiktigt liv.
Om flaggan
Foto: Chatrin Svensson




Kiruna
Foto: Chatrin Svensson

Dagstur Kebnekaise (2012-08-13)


"Dagstur i Kebnekaiseområdet. Om aktuella väderförhållanden tillåter finns möjlighet att tillsammans med fjällförare från Kebnekaise Fjällstation bestiga Sveriges högsta fjäll, Kebnekaise sydtopp 2105 m.ö.h! Topptur bokas med fördel samtidigt som du bokar vandringspaketet."

Så stod det i bokningsinformationen om den här dagen.

Jag ville inte klättra till toppen, för det har jag inte fysik till för närvarande, så vi satsade på dagstur. Men då visar det sig att vår färdledare vill följa med den halva av vårt gäng som ska klättra till toppen. Det gör han tydligen alltid. Nu är han inte färdledare för toppturen, för det sköter fjällförare från fjällstationen om. Så då tänker jag att han kanske borde ta hand om den halva av gruppen som inte avser att klättra upp till toppen. Men nej, han inpräntar noga att vi inte får lämna fjällstationen för så står det i hans papper. Möjligen kan vi få gå till Elsas bro (tar ca 20 minuter). Suck. Nej han vinner ingen popularitetstävling hos mig.

Med hjälp av receptionspersonalen pusslar jag och Underbara M i alla fall ihop en liten vandring. Man kan nästan se fjällstationen hela tiden. Nästan. De övriga bestämmer sig att hänga på fjällstationen.

Ryggsäckarna känns overkligt lätta idag. Maten som skulle räcka för flara dagar är borta, liksom handuk, necessär, sänglinne etc. Man nästan flyger fram. Vår vandring går till Elsas bro och stenblocken där, vidare till några jättegrytor och sedan järvstenen med en grotta 3 meter in. Järven lär ha flyttat ut. Det var i alla fall ingen hemma när vi kom. Här var Underbara Ms nyckelringslyse riktigt bra att ha. Min läslampa kom än en gång till korta. Satsa på pannlampa säger jag om ni ska göra det här.

Sedan hittar vi en perfekt solklippa. Vi lägger oss och läser varsin bok och försöker tona ner bonnabrännan en smula. (Ganska hopplöst företag faktiskt.) Det visar sig att dagen blir rätt lagom och det är skönt att få vara själva ett tag också. Väldigt skönt att få vara själva när jag tänker efter.

Här är några andra som gjort nästan samma utflykt fast i omvänd ordning: järvstenen först och jättegrytorna sedan. Fast grottan kunde de nog inte filma (för mörkt) och jättegrytorna hittade de nog inte riktigt. Och jag förstår dem. Vi hittade först inte heller och ska jag vara ärlig vet jag inte om vi såg den största heller. Grytorna är brunnar som borrats av stenar som vattnet satt fart på.

http://www.youtube.com/watch?v=zFpZIxpHBRE

Tillbaka på fjällstationen möter vi återvändarna. En fick tydligen ge upp på halva vägen. Av resten är inte alla som riktigt hunnit återhämta sig från strapatserna, och Underbara Ms vätske-ersättning visar sig komma väl till pass. Jag är helt övertygad om att hon kommer att tycka att ansträngningen var värd upplevelsen sen. I alla fall i morgon.

Sedan blir det middag där vi får höra om dagens rafflande äventyr. Även om utsikten från toppen tydligen var extraordinär, eftersom det var molfritt, verkar det ändå ha varit deras kanaåkning på glaciär på nervägen som satt sig i minnet. Lite barn på nytt känsla där tror jag.




Frukost
Foto: Chatrin Svensson




Åkerbärsblom
Foto: Chatrin Svensson




Åkerbärskart
Foto: Chatrin Svensson




I närheten av Elsas bro
Foto: Chatrin Svensson




Jättegryta
Foto: Chatrin Svensson




Fotograf
Foto: Chatrin Svensson




Isranunkel
Foto: Chatrin Svensson




Järvstenen
Foto: Chatrin Svensson




Grotta
Foto: Chatrin Svensson




Bonnabränna
Foto: Chatrin Svensson




Föränderlig blåvinge
Foto: Chatrin Svensson


tisdag 4 september 2012

Singi - Kebnekaise (2012-08-12)


Avstånd ca 14 km, höjdskillnad + 150, sedan – 150 m.

Solen är åter tillbaka och nu liksom dubbelt upp. Förmiddagens fikapaus blir rejält förlängd. Vi ligger som nöjda sälar i solen.

Jag kunde dock ha önskat mig en fikapaus på eftermiddagen också, för orken räcker inte riktigt ända fram. Lunch på knäckebröd med salami och varma koppen kan bara få mig så långt. Desto tröttare, desto snubbligare och desto saktare går det. 

Jag är oändligt lycklig när vi äntligen är framme. Och faktiskt sugen på den där hamburgaren de skyltat med längs vägen. Endast det faktum att jag vill hinna med dusch och en bastu innan middagen gör att den inte blir av. Konstigt hur härligt det kan vara med en riktig dusch.

Riktig mat är inte helt fel det heller efter gårdagens fest på torrmat.



Fjällstuga i Singi
Foto: Chatrin Svensson




Paus
Foto: Chatrin Svensson




Vy
Foto: Chatrin Svensson




Motivation
Foto: Chatrin Svensson




Logement, Kebnekaise fjällstation
Foto: Chatrin Svensson




Borttappat
Foto: Chatrin Svensson



Teusajaure - Kaitumjaure (2012-08-10)


Avstånd ca 9 km, höjdskillnad + 300 m, sedan – 200 m.

Det här var nog, för mig, den roligaste dagen på hela vandringen.

Dagen börjar i och för sig med ett rejält uppförslut om än inte lika långt som gårdagen. Men sedan är det mesta lättgången hed och spångar när vi närmar oss Kaitumjaure. Innan dess har vi hunnit titta på orkidéer, träna orientering med karta och kompass, vandrat på en skön matta av fjällbjörk letandes  renhorn (som vi också hittade) och fikat vid en kåta. Väl framme i Kaitumjaure får vi oss ett dopp i turkosblått glaciärvatten. Och det spelar ingen roll att det är kallt, det är inte svårt att komma i och kanske den härligaste upplevelsen på hela resan.



Morgonpyssel i fjällstugan i Teusajaure
Foto: Chatrin Svensson

Fjällgentiana
Foto: Chatrin Svensson




Kanske en lappnyckel?
Foto: Chatrin Svensson





Pyttevad
Foto: Chatrin Svensson




Renhorn
Foto: Chatrin Svensson



Fjällbastardsvärmare
Foto: Chatrin Svensson





Mot turkosblått vatten och sandstrand
Foto: Chatrin Svensson




Bildbevis 1
Foto: Chatrin Svensson




Bildbevis 2
Foto: Chatrin Svensson




"Kortläsare" en retrotripp
Foto: Chatrin Svensson




Proviantering
Foto: Chatrin Svensson




STF porslin. Hoppas ingen orkar bära med sig dessa. Helt underbara!
Foto: Chatrin Svensson




Undersida. Gustavsberg, GRANIT, från handlaren Julius Slöör?
Foto: Chatrin Svensson




Stuginteriör
Foto: Chatrin Svensson



Kaitumjaure fjällstugor
Foto: Chatrin Svensson

Saltoluokta - Vakatavare (2012-08-08)

Idag provar vi vår utrustning på en dagsvandring från fjällstationen.

Jag har tejpat mina hälar på inrådan av vår färdledare och jag skaffar mig omedelbart skavsår. På hälarna. Fotknölarna som jag trodde jag skulle få problem med, nä de märks inte av alls.

Jag lyckas också snubbla på en hal stenig stig och det är nära att min vandring slutar här med en bruten arm och en hjärnskakning. 13-kilo på ryggen märks faktiskt oväntat mycket. Kanske ännu mer för att jag är kort och tyngdpunkten hamnar högt upp.  Nu klarar jag mig istället med rejäla rivsår och blåmärken.

Börjar bra det här.

Annars är det väldigt fina vyer...




Trädgräns
Foto: Chatrin Svensson




Första smakprovet av en fjällbäck
Foto: Chatrin Svensson



När vi återvänder hinner vi med en fika, en dusch och lite bastu, compeed, samt fixa papper för att skicka våra resväskor vidare. Sedan tar vi båten tillbaka till Kebnats och bussen vidare mot fjällstugan i Vakatavare. Bussen går förbi en del av Sourvadammen. Gigantiskt! Och jag undrar verkligen hur älven såg ut innan allt vatten dämdes upp där. Det måste ha varit ett imponerande vattenfall.

Kvällens matlag får en enkel uppgift. Vi har nämligen fått med oss färdig gryta från restaurangen på fjällstationen i Salto. Den behöver bara värmas.



Gasolspis
Foto: Chatrin Svensson




Nästan som Yasuragi Spa
Foto: Chatrin Svensson




Färskvatten
Foto: Chatrin Svensson




Utsikt från stugan
Foto: Chatrin Svensson




Gällivare-Kebnats-Saltoluokta (2012-08-07)

Idag anländer vi med tåget till Gällivare. Det här visar sig vara sista platsen min privata mobil har teckning på.

Från Gällivare blir det buss till Kebnats och sedan båt till Salto(luokta). Ja, det är tydligen bara gröngölingar, som vi, som inte vet att det ska förkortas.

Ombord på båten hittar vi oväntat två kompisar från Stockholm. Vad är oddsen? De ska göra dagsvandringar från Salto.

När fjällvandringen är över ska vi fortsätta till Luleå för ett besök hos Mamsen. Följdaktligen har jag med mig en stor röd resväska också som på något vis ska kunna skickas vidare till slutmålet för vandringen. Det stod så i vår information. Fast det visar sig att de nog inte tänkte just resväskor. Kanske en mindre bag eller så med en uppsättning rena kläder att byta till. Jag får många konstiga blickar av våra medresenärer. Och hade jag vetat det jag vet nu, så kunde jag ha klarat Mamsen-vistelsen med betydligt mindre packning. Men, men. Man får väl vara nöjd med att sprida glädje till fjällvärdens vandrare.

Väl framme på fjällstationen checkar vi in och får flytta till ett hundfritt rum. Ännu en sak som inte ens slagit mig, att man skulle få ha djur i fjällstugorna. Matallergier har minsann arrangören frågat om, men inte ifall man är pälsdjursallergiker. Det visar sig att det ska ställa till, det en smula, längre fram på vandringen. Lyckligtvis har jag med mig allergitabletter, men de gör bara att jag klarar av att sitta på samma buss som en hund en stund, eller klarar att vistas med folk som umgåtts med djur en stund. Det gör inte att jag kan sova och bo i ett rum som används för hundar.

Resten av dagen spenderas till lite sightseeing i omgivningarna, värma sig framför brasan när regnet börjar framåt kvällen samt äta trerätters middag. Hårt liv.



Gällivare
Foto: Chatrin Svensson




Oväntat sällskap på M/S Langas
Foto: Chatrin Svensson




Saltoluokta fjällstation
Foto: Chatrin Svensson




Kyrkkåta
Foto: Chatrin Svensson




Interiör
Foto: Chatrin Svensson




Hjortron, tyvärr omogna
Foto: Chatrin Svensson




Brasa
Foto: Chatrin Svensson




Middag
Foto: Chatrin Svensson




Kvällspromenad
Foto: Chatrin Svensson