Det är ett förfärligt skränande utanför sovrumsfönstret. När jag till slut masar mig upp ser jag en svart katt som står och smaskar på kattmyntan. Skatorna håller på att gå fullkomligt i taket. Inte ens när jag öppnar fönstret och pratar med den så går den. Annas brukar de fly fältet så fort man överhuvudtaget visar sig. Inga sällskapskatter här. Men när jag snyter mig så finner den tydligen måttet rågat.
Vi gör ett försök att somna om men det går ”sådär”. När det är dags för frukost på balkongen hittar jag en död fågel nedanför krukan med kattmynta. Allt har en naturlig förklaring.
Det visar sig att jag och Underbara M inte är ett dugg överens om vad vi ska göra med liket. Underbara M tycker vi kan slänga det i soporna. Själv känner jag hur jag får ont i magen av tanken.
När han har svävat iväg på cykel till jobbet tar jag fågeln och en spade och går ut. Frågan är bara var den ska få sin sista viloplats. Gården har de pratat om att göra om och på ängen på baksidan ska det byggas nya hus. De har redan börjat släpa dit maskiner. Sen tänker jag att det får bli under vårt fågelträd. Trädet utanför köksfönstret där vi hänger ut fågelmat. Förhoppningsvis ska de väl inte bygga något där på ett tag.
Så nu får vi väl se om någon av våra grannar klagar hos hyresvärden för att galningen intill grävt upp gräsmattan. Jag försökte lägga tillbaka gräset, men äsch jag vet inte.
På vägen till bilen möter jag missdådaren. Kattskrället ifråga tittar misslynt på mig och gömmer sig bland taggiga rosenbuskar.
 |
| RIP Foto: Chatrin Svensson |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar