Idag har jag tagit ledigt för bilpyssel. Det är inget svårt. Jag ska bara lämna in den för att få däcken bytta och sedan ombesiktiga lagningen av bromsröret. Av någon anledning tycker jag ändå att det tar emot lite. Funderar på om jag inte ska tvätta bilen också när jag ändå är igång? Hmmm.
Innan jag börjar med bilpysslet unnar jag mig en joggingrunda. Himla duktig jag är! Det känns bra att få vara ute och röra på sig medan det är ljust. Och ljusare ska det bli!
Jag hinner precis hem och duscha innan det är tid att rulla iväg mot däckverkstan. Till min stora lycka duger sommardäcken en säsong till.
Från däckverkstan rullar jag vidare mot bilbesiktningen. Det står många och väntar, men min ombesiktning verkar trilla förbi i kön, trots att jag inte bokat någon tid, så jag hinner knappt anmäla mig i terminalen innan de tar hand om Smulan. Himla bra det här!
Nu har jag faktiskt inte bara tänkt pyssla om Smulan utan även föraren. Så efter en banan med mjölk tar jag mig iväg till Hälsobadet i centrumet för en välbehövlig 45 minuters massage. Äntligen! Vana händer hittar den där knuten bakom skulderbladen och ser till att den försvinner. Yes!
Mitt framför hotellets entré ligger biblioteket. Det där stället som jag allt som oftast glömmer bort, men när jag väl besöker tycker är riktigt bra. Den här gången hittar jag en film att låna i två dygn för 25 kronor. Fast jag har bara 24 när jag grundligt länsat väskan och samtliga fickor. Jag får hyra ändå.
Det är inte ofta jag har tid att strosa i butiker så nu tar jag chansen. Min garderob skulle behöva lite nya byxor. Trots att jag verkligen anstränger mig lyckas jag inte hitta ett enda par som sitter på ett vettigt sätt. När ska de där slimmade modellerna lämna plats för de där snitten som passar mig? Snart hoppas jag.
Pricken över i är en fika på Waynes coffee med en novellsamling som sällskap. "Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans" av Anna Gavalda.
Jo, jag har ju läst ut "Fågeln som vrider upp världen" i förväg. Jag kunde inte hålla mig. Det är svårt när man närmar sig slutet på en riktigt bra bok. Den där känslan av att man bara måste veta hur det slutar, NU. Och samtidigt vill man ju att boken aldrig ska ta slut, och definitivt inte NU. Jag läser gärna något mer av samma författare. Det känns lite tomt. Som om vi hade sällskap en bit och nu får jag vandra resten av vägen själv.
Det här är inte första mötet med Anna Gavalda. Jag har läst romanen "Tillsammans är man mindre ensam" tidigare. Den började bra, men slutade lite för... sött? Det var som att den nästa bytte stil på vägen. Det ska bli intressant att se hur det går med novellgreppet.
På kvällen ser vi "I rymden finns inga känslor" och äter tjock yoghurt med valnötter och ringlad honung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar