Tunnparkett (Lördag 2014-08-09)

Springer av mig lite frustration på Järvafältet medan Underbara M letar hyrbil. Inte helt lätt det där när man panikbehöver en bil.

Lunchen blir en picknick vid Edsbersgs slott på väg till OK-macken. Nu känns det lite som helg i alla fall. Trots att jag vet att jag inte kan göra något åt saken nu så ligger det där med bilen och gnager lite hela tiden. Jag är så himla beroende av den för jobbet i Enköping.

När bilen är uthämtad åker vi mot Bauhaus i jakt på nya golvprover. Tunnparket denna gång eftersom det möjligen är vad som får plats under dörrarna där hemma. Vi kommer ut med fem nya prover. Helt ärligt ser jag egentligen ingen skillnad på dem. Inte när vi kommer hem heller. Till sist bestämmer vi oss för den enda som är klarlackad till skillnad från de övriga som är mattlackade.

Joggingrunda i Tiergarten (Onsdag 2014-06-11)

Ingen sovmorgon. Med tanke på den planerade rundan i Tiergarten och den rådande värmen vill vi starta tidigt. Jag vet inte riktigt hur jag kom på det, men en joggingrunda i Tiergarten (och curry wurst i Fernsehturm) har stått på min önskelista sedan den här semestern bara fanns på idéstadiet. Jag gillar tanken på att göra något som folk som bor här brukar göra. För en liten stund kan man låtsas att man hör hemma där man är.

När vi kommer ut på gatan är det redan försent. Värmen är påträngande, men jag tänker att det är skugga i parken när jag kommer dit. Underbara M springer hela sin runda. Själv promenerar jag till parken. Har inte tänkt springa längre än 5 km.

Opraktiskt, men med 28 grader redan kl 9 på morgonen så får man faktiskt springa med vattenflaska i en handen
Foto: Chatrin Svensson

Spree
Foto: Chatrin Svensson

Polisen som vakar riksdagen har parkerat under ett parasoll
Foto: Chatrin Svensson

Nybyggt
Foto: Chatrin Svensson

Riksdagen
Foto: Chatrin Svensson

Väl framme vid parken stöter jag på den ena avspärrningen efter den andra? Önskar jag hade lite fågelperspektiv så jag kunde se hur det hela hänger ihop. Trillar ut på en bred aveny som hela den är helt avspärrad. Det känns lite surrealistiskt med den där breda gatan helt tom på bilar. (Det visar sig sedan vara Strasse des 17 juni). Klättrar över några kravallstaket och hittar äntligen en fri del av parken.

I parken finns en mängd minnesmärken. Stannar man vid alla så blir det inte mycket till joggingrunda. Jag är verkligen inte ensam om att skubba runt i parken. Underbara M ser jag dock inte röken av. Även om det är skugga på många platser så blir det rätt varmt. Därför blir jag extra glad när jag hittar vattenspridarna. Några av dem står riktade över parkvägarna för att vattna rabatter på andra sidan. Gissar att slangarna inte räcker. Cyklisterna bildar kö i väntan på att de ska vrida sig åt något annat håll eller sluta. Tills de inser att det inte kommer att hända. Själv känner jag hur jag ökar farten varje gång jag ser en. Väl framme gör jag en liten glädjande regndans i varje fint stril med tillhörande regnbåge.

Vattenspridare
Foto: Chatrin Svensson

När jag sprungit mina 5 km börjar jag ta mig tillbaka till hotellet. Jag gör en deal. Springer där det är skugga och går där det är soligt. Vattenflaskan är tom sedan länge.

Vid Brandenburger tor råder febril aktivitet. Massor med kontainrar, kravallstaket och killar i gula kläder. Till sist måste jag bara fråga en av dem vad som pågår. Ska det vara något event här? Han tittar på mig som om jag är lite mindre intelligent och svarar fotbolls-VM. Allmänheten ska se fotbolls-VM på stor duk. Den ska hänga över hela Brandenburger to. Han pekar. Eh. Ja, det blir nog en stor duk kan vi lugnt säga.

Brandenburger Tor
Foto: Chatrin Svensson

På vägen till hotellet råkar jag passera en butik som skyltar med jordgubbar utanför. Gissa om jag trillar dit? Varmt. Törstig. Hungrig. Klart jag gör. Jag sveper en halvliters cola också som ingenting. Snart börjar jag tycka att vägen till hotellet är väldigt lång? När jag får syn på en rätt speciell skorsten vet jag att jag måste ha gått vilse. Vi passerade den igår. Och det var inte vid hotellet.

Jag går in på närmsta hotell och ber om en karta. Alla brukar ju ha en tunn gratisvariant, så även här. Till slut är jag tillbaka. Underbara M är tillbaka sedan länge trots att han sprang mycket längre. Jag skyndar mig in i duschen som knappt kan bli kall nog. Sedan går vi ut för frukost.

Vi orkar inte ens hälften.

Frukost
Foto: Chatrin Svensson

Mental träning (Lördag 26 oktober 2013)

Jag önskar att jag kunde vara en lika bra coach till mig själv som jag kan vara till andra när det någon gång behövs. Så imorse tog jag ett allvarligt samtal  med mig själv.

På grund av diverse krämpor har jag haft ett långt träningsavbrott. Och nu när jag piggnat till så är jag inte ett dugg sugen på att träna igen. Inte bara det att jag inte är sugen, Jag till och ogillar idén skarpt. Bara vill inte.  Och jag vet ju att det bara är en tidsfråga innan ryggen börjar klaga. Vad hände?

Jag hatar att jag var i så bra form. Eller snarare så har jag svårt att förlika mig med att formen är så dålig nu. Att jag måste börja om från början. En runda på 3 km i maklig takt känns så futtigt när jag brukade springa en mil i betydligt bättre tempo.

Jag lyckades ta mig iväg på crosstraining ett par gånger. Orkade minst av alla och hade ändå lätt blodsmak i munnen. Tyckte inte det var kul. Kände mig inte nöjd med prestationen, men lite nöjd över att jag överlevt. Inte sugen på att träna mer. Så går det när man inte startar på den nivå där man är.

Men innerst inne vet jag ju hur man ska göra. Bita ihop och starta om på den nivå där jag är nu. Glömma att jag har kunnat mer. Det är faktiskt då det blir roligast. Jag har gjort det förut. Jag VET att det går. Faktum är att jag nästan startar om varje år - bara det att det brukar vara på våren. Inte hösten.

Paolo Roberto är inte en person som jag har som inspirationskälla normalt, men en det var en artikel, i SATS-tidningen tror jag, där han var intervjuad. Han påstod att nästan alla kan lära sig löpning. Tricket är att starta med så kort sträcka och så låg intensitet att man tycker det är överkomligt. Man ska inte dra sig för nästa pass.

Egentligen tror jag att det gäller för all träning. Faktiskt nästan alla andra utmaningar också. De måste ner i så små bitar/etapper att det inte tar emot för mycket.

Sen gäller det att få det till en vana innan motivationen tryter. Vanan innebär att man inte måste fatta ett beslut om träning varje gång. Det är liksom fattat en gång för alla. Tills man faller ur vanan av någon anledning. Som jag nu då.

Nu måste jag fatta ett nytt beslut. Så jag snörade på mig löparskorna. Till sist. Och tog den där 3 km rundan i maklig takt i duggregnet. Det var faktiskt mysigt. Massor med gula löv och doften av svamp.

På måndag ska jag fatta ett nytt beslut om löpning. Och det tänker jag fortsätta med tills jag inte behöver tänka på det.

Sådant som räknas och sådant som inte räknas (Tisdag 23 juli 2013)

Jag har säkert skrivit om det här med tekniska prylar och motion förut. Hur kul det är med stegräknare, pulsklockor, appar etc som kan hålla reda på var man sprungit, hur långt, vilket väder det var, hur fort det gick... Lika kul som det kan vara att samla data som en liten hamster, lika tråkigt är det när de inte fungerar.

Eller när man glömmer prylen hemma.

För en löprunda som inte blir registrerad räknas ju inte och steg som inte bokförts har säkert ingen verkan.... Eller?

Jo jag tog min sedvanliga lunchpromenad och man kan ju gissa att antalet steg blev ungefär det samma som igår. Till slut lyckades jag även knuffa iväg mig själv på en 6 km löprunda (jo jag vet längden eftersom jag sprungit den förut) innan core-passet på SATS. Fast ändå. Det RÄKNAS liksom inte.

Är det bara ett steg mot målet om det räknades, eller är det varje steg mot målet som räknas?

Peptalk
Foto: Chatrin Svensson

Slödag (Lördag 20 juli 2013)

Motiverar mig ut på en 10 kilometers löprunda på Järvafältet. I övrigt blir det inte mycker uträttat denna dag.

Men jag har hört att man får ha sådana dagar också.

Fånga ögonblicket (Torsdag 11 juli 2013-07-12)

Solen skiner och egentligen borde livet vara på topp, men humöret vill sig inte riktigt.

Jag har planerat att springa en långrunda. Typ ställa bilen med badkläder vid badplatsen och sen skarpa ihop 7 – 8 km t o r Ulriksdals slott med lite utvik. Men är inte ett dugg sugen när jag kommer hem. Kvällen släpar sig fram.

Så där vid 21-snåret får jag plötsligt energin tillbaka och bestämmer mig för att ta en runda ändå. Fast den blir kring Edsviken.

Temperaturen är precis rätt. Svalt men vindstilla. Och jag har till skillnad från i tisdags ork i benen. Jag gör den bästa tiden på 5 km sedan jag sprang Vårruset. Totalt springer jag en mil. Lika bra att passa på nu när jag har energi och det går bra. Hejja mig!

Nackdelen med att springa sent är att det är lite svårt att sova sedan. Men när det gäller träning har jag samma filosofi som gäller för ogräsrensning. Får man lust att göra det mitt i natten så ska man inte ifrågasätta, bara göra.

På TV rullar en klassiker: Hichcoks Fönstret åt gården med James Stewart och Grace Kelly. Jag önskar så att jag kunde stanna uppe och se den, men jag hinner se hälften i alla fall innan jag måste krypa ner i sängen.

Söndagsdans (Söndag 30 juni 2013)

Första morgonen på Öland ligger entusiasmen på topp. Jag börjar med en löprunda längs stranden på 6 km. Underbara M hoppar också på företaget medan resten av stugorna sover vidare. Vädret är minst sagt en smula kylslaget vilket fungerar utmärkt för en löprunda. Annars brukar det mest vara en fråga om hur plågsamt tidigt man måste kliva upp för att kunna genomföra den utan att smälta bort i solen. Det finns liksom ingen skugga längs vägen.

Efter löprundan känns ett bad i havet inte alls känns motigt. (Jag som blivit badkruka det här året av någon anledning.)

Det här med mat verkar vara en smula oplanerad historia i de här två stugorna. Jag lyckas inte få kläm riktigt på när vem ska göra vad. Middagen blir i alla fall paxad ad U, M och Underbara M för något experiment som involverar grillen, fläskkarré, gräs och ormbunkar...

Underbara M och jag bestämmer i alla fall att vi ska äta kroppkakor till lunch på Evas kroppkakor. Grymt goda! Det visar sig vara ett bra beslut för just idag är det ingen timslång kö. Vi kan bara kliva direkt in. Verksamheten visar sig dessutom ha utökats med en gårdsbutik.

Evas kroppkakor
Foto: Chatrin Svensson

På eftermiddagen provar vi på West Coast Swing med två utländska instruktörer. Stor eloge till Eva och Odd för idén att arrangera det. Genomförandet hade dock stor förbättringspotential. Dels hade man inte tänkt igenom hur folk skulle arrangeras, hur byten skulle ske eller hur tre dansgolv skulle få information. Dels pratade instruktörerna way to much(!!!) och man glömde bort att spela musik i extremt långa stunder. Underbara M och jag deltog i ca 1,5 timme innan vi gick totalt uttråkade. På den tiden hade det maximalt spelats 5-10 min musik. Vill man dra nyfikna till en ny dans så ska man nog se till att spela musiken som hör till. Det är i regel det som gör att folk fastnar innan de egentligen kan dansen.

Av det som demonstrerades på den här prova-på West Coast Swing var det mesta snarlikt med Boogie Woogie rent utförandemässigt (inte musiken dock), så det kändes inte komplicerat.

Det genomfördes fler prova-på senare i veckan som Odd och Eva höll, Vi hann aldrig med dem, men jag tror att de hade större möjligheter att göra det bra än gästinstruktörerna som inte riktigt vet var merparten av deltagarna befinner sig på kunskapsskalan (de kunde inte bugg) och heller inte verkade vana vid en så stor grupp.

Trots att ingredienserna till kvällens middag känns smått suspekta och både jag och B funderar på att kolla in pizzautbudet på orten så visar sig slutresultatet bli över förväntan.

Snart middag
Foto: Chatrin Svensson

Den här kvällen spelar Blender och jag väljer en av mina nya toppar i tämlingen chockrosa nyans till vita byxor. Kanske syns man lite bättre på dansgolvet i toppen, men det visar sig vara veckans sämsta klädval. Hur gärna jag än vill så känns det inte som "jag". Den är för "oformlig" och inte alls på det där sköna somriga, fladdriga sättet som jag tänkt mig.  Dessutom så är den konstruerad i dubbla lager vilket visar sig vara ett lågvattenmärke för förarna som mest tycker händerna glider runt vid omfamningsturer. Så det är bara att gå ner och byta till en annan topp. En blågråhistoria som visar sig bli en riktig favorit.

Förebyggande träning? (Tisdag 25 juni 2013)

För den händelse att jag inte kommer att vara lika hurtig under dansveckan passar jag på att ta ett långpass den här kvällen.

9.4 km avverkade på Järvafältet. Jag är sååå nöjd!

Intervaller (Söndag 16 juni 2013)

Idag har jag och min träningskompis Garmin 210 utvecklat vår relation ett steg till. Jag har genomfört mitt första intervallpass!

Uppvärmning 2 km och sedan 200-meters-intervaller på promenaden nere vid Edsviken. 30 sekunders vila mellan varje intervall. Jag gjorde 10 stycken. Eller ja, jag missade det mesta av första vilan innan jag hade fattat hur jag skulle tolka ljudsignalen. Grymt trött efteråt, men slöjoggade ändå 3 km hem.

Rundan slutade på totalt 7 km.

Det här gör jag om! :)

Löpning och mental träning (Fredag 14 juni 2013)

Jag är gräsänka för Underbara M är på sommarfest med jobbet. 

Siten i Enköping hade också sommarfest idag. De startade redan kl 14. Den fick jag hoppa över. Har för mycket jobb. Känner mig som Askungen. Innan hon fick gå på bal.

Tog en löprunda strax efter 21. 

10 km avverkade - sett kvällsrodnaden i Edsvikens vatten, kollat in Dani M på festivalen, blivit påhejjad av två poliser och nästan klappat ett rådjur. 

Lite mindre frustrerad över Accessdatabasen min chef skapat.

Inte så pjåkigt.

Parloppet (Onsdag 12 juni 2013)

Idag har jag tagit ledigt, dels för att jag har en tid på sjukhuset och dels för att vi ska springa parloppet ikväll och jag orkar inte bilparkeringsproblem. Sen kan jag behöva lite ledigt också och en sovmorgon sitter ju aldrig fel.

Om det inte vore för att vår BRF slängde in ett meddelande igår kväll om att de ska gräva på vår uteplats. Idag. Så om jag vill behålla några plantor inom 1,5 meter från husväggen (det mesta av uteplatsen alltså) så måste de flyttas. Nu. Bra framförhållning där. Hoppas inga personer i bottenvåningarna på gården är bortresta på semester för då kommer de att få en överraskning när de kommer hem... Himla tur att jag råkar vara ledig den här dagen.

Så innan frukost är det bara att sätta igång då... Klematisplantorna klipper jag ner och planterar ihop i en stor kruka så länge. Det vita löjtnantshjärtat och smultronplantorna får bosätta sig i en IKEA-kasse. Resten får vi köpa nytt. Ytterligare bonus är väl brännässlan som jag råkar rensa bort med min bara hand. (Ja det svider.) Det röda löjtnantshjärtat kommer nog att gå åt i grävjobbet, men några kvistar åker in som bukett på frukostbordet.

Sedan avverkar jag sjukhuset, apoteket och kollar in ett par klänningar. När jag kommer hem har de redan börjat gräva upp uteplatsen.

Jag har inte riktigt greppat det här, men tydligen så gäver de ner sig ca 10 cm (det ser väldigt grunt ut), målar grunden med någon skyddande färg och fyller sedan rännan de grävt med grus och det ska göra att huset inte vittrar sönder.

Vid 5 snåret byter jag om och packar ner prylarna inför Parloppet och cyklar mot Haga. Jag är inte helt säker än på att detta är en bra idé, men jag är beredd att ge det ett försök i alla fall. Det är lite stressigt innan jag hittar igen Underbara M i röran. Sen springer vi på team "Buggarna" som är E och D. Vi brukar ha picnic tillsammans efteråt, men i år springer de den tidiga tiden så de är redan klara för dagen. Istället bestämmer vi picnic med den ena halvan av team JoJo som vi råkar på i röran.

Den där gräsmattan som numera ingår i bansträckningen är hemsk! Gud vad den suger energi ur benen och jag får ändå springa den nedförs. (Förra året sprang jag uppför och det var nog en ännu sämre deal.) Backen uppför efteråt är verkligen tung, men egentligen är det nog gräsmattan som är den verkliga anledningen.


Jag är såå glad när loppet är över! Och rätt nöjd med mig själv. Tiden är något bättre än förra året, och då har jag dessutom cyklat 13 mil innan. Yay!

Efteråt samlas vi för lite picnic. Det finns alltid något att äta i godiebagen. Som vatten, banan och Skyr till exempel.

Som en extra bonus får vi med oss flera plattor Skyr från loppet eftersom de inte lyckats skänka bort allt och vi är bland de sista som packar ihop.

Underbara M tar kollektivtrafiken hem eftersom han inte har någon cykel med sig. Själv får jag en väldigt vacker cykeltur hem i sommarkvällen.

Markarbetarna har tagit lunchpaus...
Foto: Chatrin Svensson

Räddade plantor
Foto: Chatrin Svensson

Puss på dig!
Foto: Chatrin Svensson

Hejdå Haga
Foto: Chatrin Svensson

Vid Ulriksdals slott
Foto: Chatrin Svensson

Skogen
Foto: Chatrin Svensson

Svan
Foto: Chatrin Svensson

Team Foxarna! (Måndag 10 juni 2013)

Nu är nummerlapparna här! Då hoppas jag att träningsvärken har lagt sig och att foten håller på onsdag...

Vi kallar oss Foxarna
Foto: Chatrin Svensson

Mindre lat söndag (Söndag 2 juni 2013)

Underbara M testar milspåret på Järvafältet som går över hagar och annan mindre upptrampad mark. (Kanske tjurruset vore något för honom?) och jag vill ju inte vara sämre.

Idag testar jag ett nytt träningsupplägg. I tropisk värme och strålande solsken kör jag 3 km löpning följt av löpskolningsövningar och backträning, sedan lätt jogg hem. Slutar med totalt 6,5 km inklusive backe. Jag är rejält trött. Backträningen var ok, men löpskolningen tror jag att jag ska ta och låna en PT till. Någon som kan hålla reda på alla olater man lägger sig till med. Det är lite knepigt att försöka komma ihåg alla "tänk på att" medan man håller på. Jag är inte ens säker på att jag lyckas med det jag kommer ihåg...

Efter en välbehövlig dusch och en liten lunchvila ägnar jag eftermiddagen åt att rensa rabatt. På utsidan av uteplaten. Inne på uteplatsen har vi "sommaräng".  Våra grannar skulle nog kalla det knähögt ogräs. Idag känns det inte motigt, det känns bara mysigt.

Fram på kvällen blir det grillat. Underbara M fixar en jättefin blommig sallad till också. Nästan lite midsommar om vi haft sill och nubbe före också, men istället är det melon och skinka.

Sommarsyssla
Foto: Chatrin Svensson

Blommig sallad
Kock: Mattias Berglund
Foto: Chatrin Svensson

Skön fredag (Fredag 31 maj 2013)

Idag blir det ingen lunchpromenad. Istället provar vi ett nytt lunchställe: Café Samt AB. Hög trivselfaktor, supernyttig mat som smakmässigt är helt ok. Inga steg avverkade alltså, men väl en stund i solskenet alltså.

https://www.facebook.com/pages/Café-Samt-AB/417841791594915


Efter jobbet beslutar jag mig för en löprunda. Jag vet inte om det är värmen eller vad, men jag är inte hungrig. För säkerhetsskull trycker jag i mig en halv banan innan jag ger mig ut på Järvafältet i solen. Hela 8 km blir det. Det finns en sträcka mot slutet där man verkligen skulle vilja ge upp, men där råkar det också husera stora myggmoln. Sådant är väldigt motiverande!

Lunch
Foto: Chatrin Svensson

Milspåret (Torsdag 23 maj 2013)

Jag kämpar som en galning men klockan visar samma tråktempo ändå. Jag fattar ingenting. Det är hur tungt som helst. Jag skyller på pollenallergin. Det är inte förrän jag kommer hem och laddar in klockan på datorn som jag inser att pulsen har legat ovanligt högt. Infektion på G? Tiden på 5 km slutar på 32:26

Underbara M har däremot en mycket bättre dag och lyckas slå sitt personbästa på sträckan 10 km. Hurra vad han är bra!

Uppvärmning (innan jag visste hur segt det skulle bli...)
Foto: Mattias Berglund

Underbara M på väg mot mål
Foto: Chatrin Svensson

Spontant (Måndag 20 maj 2013)

Tänkte jag skulle hejja på Underbara M som springer Milspåret på torsdag. När jag gick in på nätet för att kolla tiderna för loppet så insåg jag att de även hade startklass för 5 km.

Så efter jobbet gick jag in på Runnerstore och spontanefteranmälde mig. Jag känner att jag inte riktigt har tänkt igenom det här, men nu åker vi!

Det går framåt (Lördag 18 maj 2013)

Tog en härlig runda på Järvafältet. Jag trodde det skulle bli trögt, men kände att jag hade bra flyt när jag kom iväg. Bestämde mig för att springa på som en galning (inte så snabbt i mitt fall) i 5 km och sedan känna efter. Bästa tiden hittills i år på 5 km!

Sedan bonusjoggade jag 2 km till. I betydligt makligare takt.

Om jag inte ha sagt det förut - min Garmin 210 med tillhörande pulsband är en riktigt bra träningskompis och superlätt att använda. (Tack Underbara M!)

Det närmar sig! (Onsdag 15 maj 2013)

Nu är nummerlappen här!

Vår Ruset
Foto: Chatrin Svensson

K 25 (Fredag 10 maj 2013)

På mitt jobb är den här dagen inarbetad. Jag är alltså ledig. Det firar jag med en löprunda trots att jag har värk i nacken och axlarna. Det har jag haft i lite mer än en vecka nu. Stressrelaterat gissar jag. Jag vaknar med käkarna hårt ihopbitna varje morgon...

I vart fall lyckas jag faktiskt avverka 6 km.

På eftermiddagen möter jag upp Underbara M på stan. Vi testar nyöppnade K 25 (Kungsgatan 25). Det är en food court kan man säga, fast med lite lyxigare snabbmatsrestauranger. Den här gången blev det dumplings från Beijing 8.

Jättegott!

K 25
Foto: Chatrin Svensson

Beijing 8
Foto: Chatrin Svensson

Beijing 8
Foto: Chatrin Svensson

Nyaste leksaken rastad! (Måndag 29 april 2013)

Jag flåsade 3,5 km  i kuperad bana. Det går ju inte fortare med GPS-klocka och pulsband men det blev roligare!

Framför allt känner jag att jag inte behöver hålla mig till mina nötta och i förväg uppmätta rundor. Nu går det att improvisera och ändå veta vad jag presterat.

I tillägg så måste jag erkänna att jag aldrig köpt en pryl som det var så lätt att komma igång med!

Yay!

Garmin 210 på laddning
Foto: Chatrin Svensson