Core (Lördag 2014-01-11)

Ja, jo det var det här med ryggen… Lika bra att sätta igång då.

I väntan på ett corepass
Foto: Chatrin Svensson

Express genom tillvaron (Torsdag 2013-11-07)

Man kan ju tro att tillvaron står helt still här om man kollar på bloggen, men så är det inte. Jag kanske skrapar ihop en kavalkad av de senaste månadernas highlights så småningom. Mest för att själv komma ihåg vart tiden tar vägen och att många tillfällen är väl värda att minnas.

Just nu firar vi Underbara M i omgångar. Hittills två utemiddagar, en mysmiddag hemma på tu man hand med levande ljus, ett helgmys med L och T samt ett tårtmingel. Till helgen blir det sista rycket på Yasuragi. Stackars, stackars mig. Not.

Just nu är Underbara M i Norge och minglar med sina blivande arbetskamrater. Själv är jag hemma och snorar en vända. Lyckades med en halv arbetsdag igår innan jag ynklig åkte hem och bäddade ner mig. Men jag har hopp om morgondagen. Om förbättringstakten fortsätter i det här tempot så kan jag vara på benen redan då.

På listan som förhöjer en snorig morgon: nya näsdukar med ringblomsextrakt (jojo -very high tech) samt hackspetten som besöker fågelmataren utanför köksfönstret.

Stor hackspett
Foto: Chatrin Svensson

Mental träning (Lördag 26 oktober 2013)

Jag önskar att jag kunde vara en lika bra coach till mig själv som jag kan vara till andra när det någon gång behövs. Så imorse tog jag ett allvarligt samtal  med mig själv.

På grund av diverse krämpor har jag haft ett långt träningsavbrott. Och nu när jag piggnat till så är jag inte ett dugg sugen på att träna igen. Inte bara det att jag inte är sugen, Jag till och ogillar idén skarpt. Bara vill inte.  Och jag vet ju att det bara är en tidsfråga innan ryggen börjar klaga. Vad hände?

Jag hatar att jag var i så bra form. Eller snarare så har jag svårt att förlika mig med att formen är så dålig nu. Att jag måste börja om från början. En runda på 3 km i maklig takt känns så futtigt när jag brukade springa en mil i betydligt bättre tempo.

Jag lyckades ta mig iväg på crosstraining ett par gånger. Orkade minst av alla och hade ändå lätt blodsmak i munnen. Tyckte inte det var kul. Kände mig inte nöjd med prestationen, men lite nöjd över att jag överlevt. Inte sugen på att träna mer. Så går det när man inte startar på den nivå där man är.

Men innerst inne vet jag ju hur man ska göra. Bita ihop och starta om på den nivå där jag är nu. Glömma att jag har kunnat mer. Det är faktiskt då det blir roligast. Jag har gjort det förut. Jag VET att det går. Faktum är att jag nästan startar om varje år - bara det att det brukar vara på våren. Inte hösten.

Paolo Roberto är inte en person som jag har som inspirationskälla normalt, men en det var en artikel, i SATS-tidningen tror jag, där han var intervjuad. Han påstod att nästan alla kan lära sig löpning. Tricket är att starta med så kort sträcka och så låg intensitet att man tycker det är överkomligt. Man ska inte dra sig för nästa pass.

Egentligen tror jag att det gäller för all träning. Faktiskt nästan alla andra utmaningar också. De måste ner i så små bitar/etapper att det inte tar emot för mycket.

Sen gäller det att få det till en vana innan motivationen tryter. Vanan innebär att man inte måste fatta ett beslut om träning varje gång. Det är liksom fattat en gång för alla. Tills man faller ur vanan av någon anledning. Som jag nu då.

Nu måste jag fatta ett nytt beslut. Så jag snörade på mig löparskorna. Till sist. Och tog den där 3 km rundan i maklig takt i duggregnet. Det var faktiskt mysigt. Massor med gula löv och doften av svamp.

På måndag ska jag fatta ett nytt beslut om löpning. Och det tänker jag fortsätta med tills jag inte behöver tänka på det.

Nyaste leksaken rastad! (Måndag 29 april 2013)

Jag flåsade 3,5 km  i kuperad bana. Det går ju inte fortare med GPS-klocka och pulsband men det blev roligare!

Framför allt känner jag att jag inte behöver hålla mig till mina nötta och i förväg uppmätta rundor. Nu går det att improvisera och ändå veta vad jag presterat.

I tillägg så måste jag erkänna att jag aldrig köpt en pryl som det var så lätt att komma igång med!

Yay!

Garmin 210 på laddning
Foto: Chatrin Svensson

Fly me to the moon... (2012-09-15)

Nu är jag och Underbara M äntligen klar med filandet på kursbeskrivning. Vad sägs om en utvecklingskurs i foxtrot med temat "Sista Dansen"?

Jag har brottats en del med min stress, men jag tänker att man inte kan plocka bort allt som inte är jobb. Var ska energin komma ifrån då? Så nu blir det foxtrotkurs i november. Ja, under förutsättning att någon anmäler sig alltså...

Sen på temat "skor som dansar bra" så gissar jag att man hittar dem i affären på hyllan intill musikanpassning och den här:

Vad tror ni, dansar man inte liite bättre efter en dusch med det här?
Foto: Chatrin Svensson

Ps. NSW kurser finns här http://www.nackswinget.se/display/front/Danskurser Anmälan öppnar 23 september!

Simma lugnt (2012-09-14)

Jag har varit grymt avis på Underbara M som får avsluta jobbveckan med ett corepass. Själv har jag ju varit tvungen att ge upp fredagens morgonträning och inget av de närbelägna gymmen har träningspass som funkar efter jobbet på fredagar.

Men nu är det slut på surandet! Jag har hittat en simhall som jag passerar på väg från jobbet med vettiga öppettider även på fredagar. Eftersom jag nu har ett träningskort som inkluderar simhall tänkte jag försöka införa en ny fredagsrutin.

1km bröstsim avverkat och är jag inte lite lyckligare människa än innan? Jo, jag tror det.

Lunchpromenad (2012-09-13)

Idag tar jag upp rutinen med lunchpromenad och tänker att jag i alla fall kan hinna med det en gång i veckan. Ett försök att sanera i stressträsket.

Det luktar höst och glöder så smått lite här och var i träden. Jag vädrar svamp, men knatar vidare i bra tempo. Det får bli en annan dag, när jag är ledig.

På spåret (2012-09-12)

Idag har jag brottats med något som kanske kan räknas som en principfråga. Jag har en bestämd uppfattning i en fråga som gäller hälsa. Men undrar om det egentligen mer rör sig om "don't knock it until you've tried it"? Tiden kommer att visa vad som är rätt.

Ikväll blir det i alla fall cirkelträning!
I

Reklampaus: Viktcoach för män

Ni vet den där Small Group träningen på SATS som jag deltagit på. Jag vet att jag stundom varit odrägligt lyrisk över den. Det beror på vår tränare Malin och den otroligt positiva grupp jag hamnade i. Vilket gäng!

Tyvärr har jag blivit tvungen att hoppa av nu. Så det blir ingen Small Group i höst för mig. Jag saknar dem otroligt mycket.

Men nu vill jag puffa för ett projekt som min supertränare Malin Schulz haft tillsammans med Ulrica Davidsson (som förresten har en blogg här). Projektet har resulterat i boken "Viktcoach för män".

En av mina polare från Small Group, Thomas, är med i boken. Han är en sällsynt peppande människa och grymt målinriktad. Han har varit en rejäl tillgång vår träningsgrupp. Jag önskar honom verkligen lycka till med sin nya hälsa och att han lyckas hålla nya vanor vid liv. Det är han väl värd. (Och så hoppas jag han lyckas med sitt mål att klå brorsan i vilken kampsport det nu var...)

Råkar du ha ett SATS-kort och vägarna förbi Akademibokhandeln i Sollentuna Centrum kan du köpa boken till 15% rabatt. Annars finns den på Bokus, Alibris eller vilken annan bokhandel som helst. Sen finns dessutom chansen att språkas med Ulrica, Malin och Thomas på Bokmässan i Göteborg.

"Pain is temporary; glory is forever"

Foto: Malin Schulz

The party bunch (2012-09-05)

Min sambo återupplever ölandsveckan genom att sova med öronproppar. Eller så är det för att jag hostar så mycket...

Men jag (Cyrus the virus), Nasin, Strepsils, iprenmannen, Edet och vår senaste polare Bisolvon  festar vidare här hemma. One little happy party bunch...

Allvarligt. Jag har faktiskt inte tid att vara sjuk. Vad är det för fel på mitt knäppa immun"försvar"? Jag vet inte om vi måste ordna öppet hus för precis varje virus? Eller så är det inte onormalt. Min arbetsgivare tycker i vart fall att jag är sjuk på tok för ofta.

Medan jag väntar på att kriget ska avgöras har jag i vart fall nyttjat mina vakna stunder för att färdigställa en mängd blogginlägg som legat halvfärdiga. Alltid något.

Sen har jag filosoferat över livet, och hur jag ska få det att gå i den riktning jag vill. Sådant där oviktigt och trivialt som är verkligt bra att syssla med när man har snor i huvudet.

Men jag tycker den börjar vända nu. Förkylningen alltså.

With friends like these... (2012-09-02)

Det verkar bli en helkväll med Nasin, Edet, Strepsils och Ipren. Yay!
*snörvel*

Doktorn ordinerar (2012-09-01)

Vad tror ni; spelar det någon roll om man häller honungen i teet eller ringlar den över grekisk yoghurt med valnötter och jordgubbbar? Ur förkylningssynpunkt alltså... 

(Och så vill jag tacka för vädret. Känns helt rätt för mig.)

Foto: Chatrin Svensson

Livet

Jag har inte dött, eller gått i ide (vilket skulle vara en bra idé med tanke på hur kallt det är i lägenheten); det är bara det fullspäckade livet som kommer emellan mig och bloggen.

Idag vaknade jag dock med en rejäl förkylning. Så vem vet. Det kanske kommer att skrivas något mer.

Snart normal (2011-11-30)

Morgonträning på SATS! Hurra!
Jobb, jobb, jobb.
Sova, sova, sova
-snart känner jag mig som en ny människa igen!

Gräsänka (2011-11-25)

Underbara M går kursledarkurs. Hela helgen. Från början, innan jag började snora och hosta, hade jag tänkt träna järnet den här helgen. Och dansa den här kvällen. Nu när jag börjar dra mig upp ur förkylningsträsket så lockar det inte direkt med dans och 10 000 nya virusvarianter innan immunsystemet funkar som det ska igen.  Hemmakväll alltså.

Sillmiddag med julmust och sedan en promenad i grannskapet för att kolla in julpyntet. Just julpyntet lyser med sin frånvaro. Här fuskas det tydligen inte. Inte en ljusslinga eller advensstjärna i sikte och första advent är på söndag. Stjärnhimlen är desto vackrare.

Sollentuna by night
Foto: Chatrin Svensson

Core-träning och radiogodis (2011-11-21)

Jo, jag bara undrar... om man hostar och nyser massor -får man notera det som ett core-pass i träningsdagboken?

Jag inser ju att SATS inte ger mig en stämpel för prestationen; då måste jag nog åka dit för att hosta och nysa på plats. Typiskt. Nu dröjer det väl ytterligare en vecka innan jag får kvittera ut min rosa eller svarta mössa med härlig reklamtext. Jag är så avis på T som redan lyckats kvittera ut sin.

 Två timmar panikjobbar jag på morgonen. Innan krafterna sinat och iprentabletten slutat verka lyckas jag slutligen fixa till den där statistiken jag gått bet på i förra veckan. Jag kan bara inte vila innan det är klart. Sedan får jag må hur dåligt som helst

I övrigt går dagen åt till att fixa lite adventsfint på bloggen.

För den som inte hittat julstämningen än kan jag rekommendera sidan Julen i Sveiges Radio där man bland annat kan hitta två kanaler ("P2 Klassisk jul" och "P4 Bjällerklang") som sänder julmusik dygnet runt från idag till 9:e januari 2012 samt annat radiogodis.

Sova. Nämnde jag sova? Det gör jag också i mängd.

Strosa i Trosa (2011-11-20)

Vaknar med förkylning. Härligt. Frukosten sitter riktig bra ändå och man kan pressa egen juice också. Bara en sådan sak!

Innan vi åker tillbaka till civilisationen tar vi en promenad. Hittar blommande kaprifol i november; en vecka kvar till första advent. Just nu känns det ju inte riktigt som att det blir pulkabacken på juldagen.

Väl hemma blir det lite städning inför nästa helg. Resten av kvällen fryser jag i soffan. Undrar om virusarna passade på under massagen?

Kyrktupp på Antons krog
Foto: Chatrin Svensson

Grannarna vill inte vara sämre
Foto: Chatrin Svensson

Svenska äpplen
Foto: Chatrin Svensson

Blommande kaprifol
Foto: Chatrin Svensson

Waterfront
Foto: Chatrin Svensson

Stadshotell
Foto: Chatrin Svensson

På temat "skämma bort sin sambo" (2011-11-19)

På morgonen känns det faktiskt bra igen. Ganska bra i alla fall. Så mycket att det rycker lite i benen efter en joggingrunda i solen. Tur nog så har jag inte tid till det så jag slipper fatta ett vuxet beslut om att låta bli.

När frukosten är uppäten och väskorna packade styr vi kosan mot Trosa för myshelgen som också är en födelsedagspresent till Underbara M. Afternoon tea, flanera, köpa marsipan, massage, spa, middag, samtal, bubbel...

(Ok, det är väl en present till mig själv också. Men jag tycker ändå att jag är en rätt förträfflig sambo.)

Marsipankatter
Foto: Mattias Berglund

Stadshotellet
Foto: Mattias Berglund

Afternoon Tea
Foto: Mattias Berglund

Skål för oss!
Foto: Mattias Berglund

Jag har inte dött

Jag har inte dött. Jag har bara semester.
Och det är ju så stressigt med det, att koppla av alltså, så jag hinner liksom inte med att blogga också.

Storsand, Lule(å)
Foto: Chatrin Svensson

Avslappning (2011-07-23)

Jag är trött. Hjärnan däremot har bestämt sig för att jobba på övertid. Sömnen vill sig bara inte. Efter en varm, kletig halvdvala ger jag upp och kliver upp vid 8-snåret trots att det inte är många timmar sedan jag la mig. Istället får hjärnan roa sig med korsord.

Några timmar senare frestar jag Underbara M med hemlagad brunch. Han är betydligt mindre seg efter herrmiddagen än jag räknat med och jag får sällskap på balkongen.

Jag packar en väska och pumpar cykeln sedan bär det av mot Sturebadet på Haga. På vägen hinner jag ta ett snabbt panikdopp i Edsviken. Men det är på håret. När jag kommer fram har jag trampat på bra, men har bara 10 minuter till godo. Kanske inte bästa början på en avslappnande spa-behandling.

Jag kan ha somnat en mikrosekund, jag tror inte jag gjorde det, men kanske. Jag är däremot helt säker på att jag är avslappnad när jag är klar med min 80 mim långa lavendelmassagekur.

Färden tillbaka går inte riktigt i samma tempo. Jag hinner njuta av utsikten desto mer. Badet frestar inte lika mycket den här gången. Jag är dötrött.

Jag är inte säker på att Underbara M får hem det han förväntar sig. Jag var nog piggare när jag cyklade iväg än det zombieliknande tillstånd jag nu befinner mig i. Månne allt för få timmar sömn håller på att ta ut sin rätt?

Medan jag äter yoghurtmiddag cyklar Underbara M iväg för ett kvällsdopp. När hoppade jag av ett sådant äventyr senast? Nä, jag är mig helt klart inte lik.