Nyårsbön (Tisdag 2013-12-31)

Vem kunde ana det, att jag hamna i kyrkan?
Fackeltåg, skönsång och en smula eftertanke på årets sista dag känns rätt bra.

Fackeltåg
Foto: Chatrin Svensson

Fackeltåg
Foto: Chatrin Svensson

Fackeltåg
Foto: Chatrin Svensson

Vad som upptagit en del av mina tankar den här veckan -Blue Rhino

Jag jobbar i gasbranchen. Lite drygt halva min tid spenderar jag på en anläggning i Enköping. En del av anläggningen utgörs av propanfyllning (som man säger i branchen), eller snarare gasol som ofta är en mix av propan och butan. På fyllningsanläggningen fylls gasolen över i mindre behållare som t ex används till husvagnar, grillar och byggen. Mixen innehåller även doftsättning så man ska kunna upptäcka läckor, t ex  i sin husvagn.

Jag känner mig sällan orolig över säkerheten. Fast när man läser om olyckor som den som inträffade i Tavares, Florida här i veckan så kan man ju fundera. OM det händer något så kan konsekvenserna bli stora. Nu är anläggningarna inte identiska. (Vi tillhör inte samma koncern) Men ändå - det ska bli intressant att se vad utredningen kommer fram till. Jag tycker de gör rätt i att inte redovisa tidiga misstankar eller delar av utredningen, utan väntar till den är klar.

Helt otroligt att endast 8-9 personer blev skadade (för 5 av dem är utgången ännu inte är given).

DN och SvD skrev ganska kort om olyckan och jag gissar att anledningen till att den ens nådde tidningarna här var en viss nyhetstorka:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/flera-skadade-efter-explosioner-pa-gasanlaggning/

Artiklarna om olyckan i Orlando Sentinel är lite mer informativa:
http://www.orlandosentinel.com/news/local/breakingnews/os-florida-gas-plant-explosion-update-20130730,0,3447866.story?page=1

Företagets hemsida:
http://www.bluerhino.com/BRWEB/

Lunchpromenad (Tisdag 16 april 2013)

En brygga för fåglar? En brygga mot fåglar? Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka grinden, men måsarna har i alla fall bestämt sig
Foto: Chatrin Svensson

Energitjuv (2013-01-24)

Idag är det tävlingsträning igen. Andra tillfället på nystarten. Och jag önskar jag kunde säga att det blev lika lyckat som förra gången, men jag slutar kvällen helt dränerad på energi. Jag har upptäkt en energitjuv. För ett år sedan hade jag nog inte begripit var den här matthetskänslan kommer ifrån, men året som gick har förfinat mina känselspröt.

Så nu är bara frågan hur jag ska hantera det. Ska en energitjuv få mig att ge upp dansträningen?

"Bussen är alltid i tid, det är bara informationen om tiden som är fel."

Om det är någon som har missat Fredrik Backmans krönika i Metro från förra söndagen så har ni en länk här: http://fredrik.cafe.se/kronika-102/

Läs och le.

På spåret (2012-09-12)

Idag har jag brottats med något som kanske kan räknas som en principfråga. Jag har en bestämd uppfattning i en fråga som gäller hälsa. Men undrar om det egentligen mer rör sig om "don't knock it until you've tried it"? Tiden kommer att visa vad som är rätt.

Ikväll blir det i alla fall cirkelträning!
I

Min mamma -fotografen

Hon siktar inte så bra. Och även om vi försöker ställa in kameran åt henne är Mamsens handstyrka och finmotorik är inte vad den brukade vara längre. Inte ens min lilla kompakt-kamera orkar hon hålla upp ordentligt. Men vi hukar oss och försöker komma med i bild...

Och regnet bara öser ner (2012-07-20)

Underbara M har bundit upp dem så vackert i år. De klättrar fint.

Klematis
Foto: Chatrin Svensson

This is it (2012-02-01)

Small Group training är sig inte riktigt likt idag. Lika svettigt som vanligt, men med en tilltufsad PT Malin som haft en tuff helg. Jag kan inte berätta vad som hänt mer än att hon och hennes familj fått en riktig prövning och här knusslar vi inte med styrkekramar.

Vackra, starka, positiva PT Malin.

Nästa vecka ska hon vara ledig och vi ska försöka klara oss på egen hand.

Ta vara på livet. Det är här och nu. Inte sedan.

Fullt ös (2012-01-06)

När jag vaknat käkar jag frukost i restaurangvagnen medan jag ser solen gå upp utanför fönstret. Jag får njuta av ett frostigt sagolandskap där ute.

Med egen kupé följer lyxen av egen dusch i den samma. Jag har aldrig använt den förut, men nu ska jag träffa en kompis på stan och hinner inte hem emellan. Det visar sig fungera riktigt bra.

Tåget hinner både bli försenat och komma ikapp igen innan jag anländer till Centralen. Jag slänger in väskorna i ett skåp och beger mig för att möta M.

Vi har inte setts sedan början av gymnasiet. Det var där vi valde skilda vägar. Vi hittade varandra på FB för något år sedan. Lustigt nog så bor M i Luleå, men vi åker alltid om varandra så vi har inte riktigt fått till det. Jag undrar hur det ska bli. Om vi kommer att ha något alls att säga varandra efter alla år? Eller kanske hur mycket som helst?

Medan vi äter och pratar så funderar jag över vilka vi var då, och vilka vi är nu. Om man hittat hem eller är på väg. Tiden ger perspektiv. Samtalet flödar, men det som sägs mellan raderna är kanske viktigare.

Efter vår date hämtar jag ut bagaget och åker hem med massor av tankar. Egentligen vill jag nog bara sjunka ner i soffan med Underbara M, men nu hade vi bestämt att vi ska åka och dansa till Shake. Det där med socialdansandet har ju varit lite eftersatt ett tag. 

Underbara M är inte så pigg han heller visar det sig. När jag piffat klart och är färdig att åka har han somnat… Till slut lyckas vi samla ihop oss och komma iväg. Fram till pausen går det utmärkt, men sedan sinar krafterna så smått. På den positiva sidan så vet vi att vi har plats i en Ölandsstuga nu. Den negativa sidan är väl att danskvällen blev väldigt kort. Strax efter paus orkar jag inte mer och vi beger oss hemåt igen.

Ibland undrar jag om livet blir lättare om man inser sina begränsningar. Eller bara tråkigare.

Njutardag (2011-05-28)

Idag är det stora njutardagen och den börjar med ett pass på SATS med Cykel och Core. Jag passar på att införskaffa motivationshöjaren sommarpasset också. Ett litet kort där man samlar stämplar och där man förbinder sig att träna minst två gånger i veckan i tolv sommarveckor. Hälften av träningspassen ska vara på SATS. Lyckas man får man en liten fånig present, men största vinsten för en själv är nog att träningen blir av.

Efter passet köper jag en smoothie och strosar in på Akademibokhandeln där jag hittar ett par glittriga stickers att pimpa våra vattenflaskor till SM med. Det visade sig sist vi tränade att nästan alla NSWare hade köpt likadana vattenflaskor. Onödigt att börja blanda ihop dem. Jag hittar en lämplig guidebok också som lägligt inhandlas idag när konsum-medlemmar ändå har extra rabatt. Vi har funderat på att kanske ta en resa någonstans.

Nästa anhalt är Sturebadet på stan. Idag ska jag kvittera ut den där massagen som Underbara M gett mig i födelsedagspresent. Med handdukar, badrock och tofflor följer det även en SPA-ritual som man kan köra själv. Komplett med galen ansiktsmask som får en att se ut som en tvååring som lekt närgånget med lera. Ett njutningsfullt pass i bastun hinns också med innan det är dags att lägga sig på bristen och bli ordentligt knådad. 50 minuter senare känner jag mig betydligt rörligare. Sedan sitter jag vid polen en stund och läser om afternoon tea, Hyde park, fish and chips och drömmer mig bort.

Ny-spaad och piffad möter jag upp Underbara M vid svampen. Han har varit på en shoppingrunda och förnyat garderoben rejält. 

Vi äter middag på Vapiano. Båda väljer en dagens special som bl.a. innehåller den ovanliga ingrediensen fikon. Ett glas rött på det och diskussionen om resmål kan börja. När vi ska åka har vi inte en aning om. Däremot några idéer om resmål. Alltid något.

På väg ut från Vapiano stöter vi ihop med två av våra tränare, A och J. Det tar liksom en halv sekund extra att känna igen dem utan svettiga kläder och på "fel" plats. De försöker tydligen också hävda ett liv utanför dansen, precis som vi.

Nästa anhalt är Dramatens Elverkstan där vi ska se "Brev från Eric Ericson". Även detta en födelsedagspresent av Underbara M. Med tanke på bänkarna är det tur att pjäsen inte är så lång. Sittkomforten är inte den bästa. Pjäsen däremot är riktigt kul. Upplägget känns lite som att helt plötsligt befinna sig i hjärnan  på ett barn där flyttkartonger blir hyreshus och vättar bor i resväskor. Kombinera det med kanslisvenska. Efteråt känns det som om ett par skruvar trillat lös i hjärnan på en, fast på ett bra sätt. Och Coop Nära har definitivt fått en ny innebörd.

Vilken heldag! Älskade Underbara M! Du är bara Bäst!

Vapiano
Foto: Chatrin Svensson

Glenn Miller Café (2011-05-27)

Efter sista jobbdagen inför en veckas semester firar jag med en löprunda. Jag hinner hela 5 km innan regnet börjar strila, men det gör inte så mycket. Jag är varm sedan länge. Efter 6 km hällregnar det och jag får mig en uppfriskande dusch på väg hem. Å andra sidan känns den varma duschen hemma så mycket skönare sedan.

Dags att piffa! Äntligen har vi fått till vår tjejkväll med skaldjur! Jag har fixat bord på Glenn Miller café där vi frossar i musslor och uppdaterar oss om livet sedan sist. Så småningom när vi ätit klart sätter jazzkvällen igång. Efter ett set vandrar vi dock vidare till Zitas. Inte för att musiken på något sätt är dålig, utan bara för att vi har så mycket annat som måste avhandlas...

Foto: Chatrin Svensson

Foto: Chatrin Svensson

Foto: Chatrin Svensson

Foto: Chatrin Svensson

Var är fokus? (2011-05-10)

Lite sovmorgon. Skönt!

Sedan bär det av mot Sigtuna. Hitta till stan(?) är inget problem, men hotellet tappar jag bort. Den irriterade  och tutande bilisten bakom mig ska långt senare visa sig vara en kollega som vill göra mig uppmärksam på att jag kör fel...

Hotell Kristina visar sig ha ypperligt god mat och fika. Lite tråkigt är det att jag lovat ta mig iväg till Uppsala för SM-träning och får hoppa över den goda middagen. Dessutom missar jag chansen att snacka med min kollega K som dessutom är en kär pluggkompis från Lund som jag sällan hinner träffa. Nästa gång jag åker iväg på något ska jag minsan kolla deltagarlistan i förväg.

SM-träningingen börjar hyfsat men slutar abrupt i förtid. Nej, jag hade nog gjort mer nytta i Sigtuna. Sluppit göra hemläxan mitt i natten tex. Eller minglat och skaffat kontakter. Jag borde bli bättre på sånt på jobbet, inte bara vara så inriktad på varje enskild uppgift som ska lösas. Det är ju faktiskt vi som löser dem tillsammans.

Vad jag allra mest borde lära mig är att inte försöka vara på två ställen samtidigt. Jag har hittills aldrig lyckats med att klona mig så man tycker ju jag borde veta bättre...

Jag tar en lång kvällspromenad längs vattnet när jag är tillbaka i Sigtuna. Badhanduken från hotellet får följa med, liksom baddräkten. Hoppas kan man ju alltid. Dessvärre lyckas jag inte hitta ett enda vettigt ställe att ta ett bad på. Vacker och njutbar utsikt finns det desto mer av.

Fikapaus
Foto: Chatrin Svensson

Eftermiddagssol
Foto: Chatrin Svensson

Ogräsmatta?

Jo. Jag bara undrar. Varför heter det gräsmatta? Det är ju en detalj bara, men ändå? Hur vore det med ogräsmatta? Eller blommigt, stampat jordgolv?

Abstinens (2011-04-19)

Idag hade jag tänkt fika med A efter jobbet, men jag kan inte se mig själv halta runt på stan med min onda fot. Istället blir det ombokat till efter påsken. Bättre försöka spara på foten. I morgon ska vi hålla kurs också.

Jag känner att den där tanken har bitit sig fast. Vad skulle jag sysselsätta mig med om dagarna om jag fick välja fritt. Just nu känner jag mig helt insnöad på litteratur. Om jag inte jobbade skulle jag nog varva löpning, simning och dans med ett ändlöst läsande av böcker och lyssnande på radio just nu. Kan man tjäna pengar på det?

Till min stora förtvivlan är radions bokcirkel slut för den här säsongen. Nästa omgång är inte förrän i höst! Arghhhh! Men jag har en plan. Jag laddar ner alla avsnitten till en tidigare bokcirkel, den om "Blonde" av Joyce Carol Oates. Nu gäller det bara att få tag i  boken också så har jag löst min semester. Jag har aldrig läst något av henne, så det är kanske på tiden.

Poetisk lunch

Mark Levengood lyser upp min lunch:

"Kanske man kan träna sig i kärlek? På mitt gym tränar de där anabolpullorna muskelgrupper som ingen vettig mäniska ens vet att man har. Säkert kan man träna sitt hjärta också? Tänk om jag skulle gå ner till fjärde våningen  och ringa på och be dem komma upp på den där drinken? Inte kan de väl ringa till polisen? Kanske hunden skulle brisera och kissa på mitt ben. Det får jag ta i så fall. Kärlek har alltid ett pris, är det inte tårar så är det urin längs smalbenet.
Men vad är priset för ett liv utan kärlek?
Det tänker jag sannerligen inte ta reda på.
Det är skrämmande hur många man inte älskar.
Men snart.
Men snart."
Ur "Hjärtat får inga rynkor"

Tack Mark för alla härliga underfundiga klurigheter du bjuder på!

Sommarvibbar(2011-04-17)

Ännu en dag med strålande solsken!

Nu ska balkongmöblerna på plats. Efter visst botaniserande i förrådet presenteras säsongens första balkongbrunch. Mysigt! Jag njuter stort.

Jag börjar gilla det här med att slippa stresshandla mitt i veckorna så när brunchen är uppäten fixar jag en middagslista och en shoppinglista. Nackdelen är bara att man måste storhandla en gång för att slippa stresshandla ett par gånger i veckan. Och storhandla är också måttligt kul.

I vart fall, resten av dagen ägnas åt butiker. Underbara M springer runt och provar löparskor. Själv haltar mest runt lite planlöst på Kista galleria. Jo just det, haltar. Sedan igår har jag ont i höger fot. Det känns som om jag vrickat den, men jag kan inte komma i håg när det skulle ha hänt. Typiskt nu när jag kommit igång med löpningen och det fina vädret infunnit sig. I vart fall är den nu bandagerad för stöd och min framfart en smula begränsad.

Botaniseringen avslutas med en bägare italiensk glass i solen på Kista torg. Där springer vi på M som precis avverkat ett pass på biblioteket. Synd att behöva jobba en sådan här dag.

Ibland brukar jag leka med tanken vad som kunde ha hänt om jag inte pluggat det jag gjorde. Då kanske jag hade blivit bibliotikarie. Eller arkeolog. Det låg också rätt högt upp på listan. Trädgårdsmästare fanns också med ett tag tills jag insåg att det nog var en smula olämpligt för en pollenallergiker. I ca en vecka var jag övertygad om att bli marinbiolog. Jättekul en solig sommar, men titta på döda bottnar en blåsig novemberdag är säkert mindre upplyftande. Men om jag skulle göra något annat nu, vad skulle det vara då...

M är i alla fall glad att han får bege sig ut i solen och samla nya bilder till sin blogg. Vi hinner avverka diverse samtalsämnen inklusive människor med en livshistoria att berätta, innan vi måste rädda vår bil från parkeringsvakten.

Efter veckohandlandet på Ica är jag rejält slut. Tur att Underbara M har lite mer energi. Medan jag packar in i kylen och förbereder maten sätter han ihop vår nyköpta minigrill  och paxar en plats på gården. Sedan grillas det hamburgare. Mums! Har man grillat så är det väl sommar?

Brus (2011-03-26)

Tänk hur en dag kan börja så bra och sluta i en total katastrof.

Ungefär som bara för att besvara gårdagens fråga -nej det finns verkligen INGENTING jag är bra på.

 Jag gillar det där med här och nu. Jag ska bara få hjärnan att sluta spinna ett tag först. Det är som att den blir överöst med oväsentlig information och inte kan sålla längre. Ständigt borta i något annat. Glömsk och disträ är bara förnamnet. Fast nu utan huvudvärk. Alltid något.

Ibland drömmer jag om ett underhållsfritt litet hus med kal vit inredning, lite avsides, kanske på Österlen, utan TV, inget internet, inga människor. Kanske en bra bok. Jag skulle klättra på väggarna av tristess efter 3 minuter, men just nu skulle det ända vara precis det jag behöver. En värld fri från intryck så jag kan känna vart mitt inre kompass pekar.

Livspussel? Nej tack. (2011-03-25)

Bästa prestationen för dagen: Tog en joggingrunda. Igen! Kan man hoppas att det blir en vana?

I övrigt känns det mest som en långsam resa ner i ett bottenlöst hål. Finns det verkligen inte en enda grej jag är bra på?

Det är så mycket som ska hinnas med. Hur lyckas alla? Dyka upp på jobbet i nyputsade skor, senaste jobbmodet, lackade naglar, kliniskt rent hemma, ny (och tvättad) bil, joggar en mil om dagen, fyller frysen med veckans hemlagade matlådor, påläst, omvärldsorienterad,  arbetar gärna obetalt på sin fritid med jobbgrejer (för det är ju så kul), engagerad i någon ideell verksamhet som främjar samhället, aldrig brist på tvättade kläder, supersocial och bjuder hem folk minst en gång i veckan och en ständigt god livskamrat.

Jag får ångest. Och jag har inte ens några barn jag ska ta rätt på.

Det känns lite som när man har det där målstyrningssamtalet som är dömt att misslyckas. Ni vet det där som börjar med en lång lista på allt som måste göras, och sedan slutar med att varje grej får 1% av tiden för att allt ska pressas med. Sedan gärna ett par till vid sidan av under titeln: "om det blir tid över".

Borde man inte börja från andra hållet? Så här mycket tid finns. Något som man inte minst lägger 10% på är inte värt att genomföras. Och glöm inte att avsätta tid för utbildning och administrativa grejer. Vad ska vi prioritera nu?

Livspussel är också ett ord som jag börjar ogilla. Det antyder liksom att man har ett 1000 bitarspussel och någonstans passar alla bitarna in. Som att det självklart kommer att gå ihop.

Jag undrar mer om det inte är flera ofullständiga pussel som någon råkat slänga i samma låda. Största prestationen är kanske att sålla ut det som inte ska med. Och nöja sig med att lägga 10 bitar.

Fast just nu tappar jag modet bara jag tittar på högen med pusselbitar. Och jag som ändå brukar gilla pussel...

Osocial (2011-02-28)

Den här dagen parkerade jag mig i soffan. Det är bara att inse att det är tid för vila. Och jag önskar att jag kunde hitta det där "gilla läget", men det går liksom inte. Tankarna kretsar krig jobbet mest hela tiden. Allt som ohjälpligen trillar efter nu. Helt onödig energikonsumtion. Det blir inte mer gjort för att tankarna mal runt ett varv extra.

Innan dagen är över är jag ikapp med bloggskrivandet i alla fall. Jag har en massa utkast liggande som jag inte riktigt känt mig färdig med. Nu bestämmer jag mig för att de får duga ändå. Och några dagar har saknats emellan åt. Jag vill ju att de ska komma ut i kronologisk ordning så hakar det upp sig någonstans så ligger resten och väntar också. Utan för stor insats så är jag ikapp från 10 februari. Någonstans undrar jag varför jag är så petig.

Jag tror det är så här. Det här är mitt minnesalbum. På ett år går det väldigt många vardagar, men i ett fotoalbum finns i regel bara högtiderna med. Möjligen några kalas. Fast när man tänker efter finns det väldigt många vardagar som är höjdpunkter också, och det vore ju synd att glömma dem. Numera försöker jag tänka likadant med fotoalbumet. Jag har en guldfisks minne så det krävs att minnena får bearbetas om de ska vara kvar. Annars kommer jag väl bara att komma ihåg alla de där gnetiga arbetsdagarna som min hjärna malt runt, och det som flöt på smidigt och bra är snart glömt. Ganska typiskt.

Telefonen ringer emellanåt, men inget från jobbet. Puh. I övrigt låter jag alla telefonsamtal passera utom ett från dolt nummer. Förr svarade jag aldrig på dem; hög sannolikhet för telefonförsäljare. Men sedan Mamsens hälsa blev sämre måste jag. Det kan vara från sjukhuset. Fast nu är det fastighetsskötaren som vill göra upp om tid för att lämna nyckel till den extra garageplatsen. Trevligt!

Underbara M är världens Bästa Sambo och gör raggmunkar och fläsk på beställning åt sin sjukling när han kommer hem. DET är vardagslyx.