När jag vaknat käkar jag frukost i
restaurangvagnen medan jag ser solen gå upp utanför fönstret. Jag
får njuta av ett frostigt sagolandskap där ute.
Med egen kupé följer lyxen av egen
dusch i den samma. Jag har aldrig använt den förut, men nu ska jag
träffa en kompis på stan och hinner inte hem emellan. Det visar sig
fungera riktigt bra.
Tåget hinner både bli försenat och
komma ikapp igen innan jag anländer till Centralen. Jag slänger in
väskorna i ett skåp och beger mig för att möta M.
Vi har inte setts sedan början av
gymnasiet. Det var där vi valde skilda vägar. Vi hittade varandra
på FB för något år sedan. Lustigt nog så bor M i Luleå, men vi
åker alltid om varandra så vi har inte riktigt fått till det. Jag
undrar hur det ska bli. Om vi kommer att ha något alls att säga
varandra efter alla år? Eller kanske hur mycket som helst?
Medan vi äter och pratar så funderar
jag över vilka vi var då, och vilka vi är nu. Om man hittat hem eller är på väg. Tiden ger perspektiv. Samtalet flödar, men det som sägs mellan raderna är kanske viktigare.
Efter vår date hämtar jag ut bagaget
och åker hem med massor av tankar. Egentligen vill jag nog bara sjunka ner i soffan med
Underbara M, men nu hade vi bestämt att vi ska åka och dansa till
Shake. Det där med socialdansandet har ju varit lite eftersatt ett
tag.
Underbara M är inte så pigg han heller visar det sig. När jag
piffat klart och är färdig att åka har han somnat… Till slut
lyckas vi samla ihop oss och komma iväg. Fram till pausen går det
utmärkt, men sedan sinar krafterna så smått. På den positiva
sidan så vet vi att vi har plats i en Ölandsstuga nu. Den negativa
sidan är väl att danskvällen blev väldigt kort. Strax efter paus
orkar jag inte mer och vi beger oss hemåt igen.
Ibland undrar jag om livet blir lättare
om man inser sina begränsningar. Eller bara tråkigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar