Nu börjar äventyret!
Vi packar in oss på tåget på kvällen. Vi har bokat egen kupé så när vi ätit vår medhavda middag från Sawadee tittar vi ostört på film.
Eftersom vi båda läst en del av Murakami och gillat det, har jag plockat med Norwegian wood. Tråkigt nog så tycker jag inte att den är så bra som den kunde ha varit. Jag har inte läst boken så jag kan inte jämföra med den litterära förlagan, men filmen är extremt förutsägbar. Något jag inte känner igen från de böcker jag läst av honom. Sen känns det som att något saknas. Någonting fattas i historien. Och jag tror det är inledningen som är för kort. Faktum är att jag nästan blir sugen på att läsa boken för att se om jag har rätt.
Resten av kvällen läser vi, fikar och fantiserar om den kommande vandringen.
Visar inlägg med etikett tåg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tåg. Visa alla inlägg
tisdag 4 september 2012
måndag 16 januari 2012
Fullt ös (2012-01-06)
När jag vaknat käkar jag frukost i
restaurangvagnen medan jag ser solen gå upp utanför fönstret. Jag
får njuta av ett frostigt sagolandskap där ute.
Med egen kupé följer lyxen av egen
dusch i den samma. Jag har aldrig använt den förut, men nu ska jag
träffa en kompis på stan och hinner inte hem emellan. Det visar sig
fungera riktigt bra.
Tåget hinner både bli försenat och
komma ikapp igen innan jag anländer till Centralen. Jag slänger in
väskorna i ett skåp och beger mig för att möta M.
Vi har inte setts sedan början av
gymnasiet. Det var där vi valde skilda vägar. Vi hittade varandra
på FB för något år sedan. Lustigt nog så bor M i Luleå, men vi
åker alltid om varandra så vi har inte riktigt fått till det. Jag
undrar hur det ska bli. Om vi kommer att ha något alls att säga
varandra efter alla år? Eller kanske hur mycket som helst?
Medan vi äter och pratar så funderar
jag över vilka vi var då, och vilka vi är nu. Om man hittat hem eller är på väg. Tiden ger perspektiv. Samtalet flödar, men det som sägs mellan raderna är kanske viktigare.
Efter vår date hämtar jag ut bagaget
och åker hem med massor av tankar. Egentligen vill jag nog bara sjunka ner i soffan med
Underbara M, men nu hade vi bestämt att vi ska åka och dansa till
Shake. Det där med socialdansandet har ju varit lite eftersatt ett
tag.
Underbara M är inte så pigg han heller visar det sig. När jag
piffat klart och är färdig att åka har han somnat… Till slut
lyckas vi samla ihop oss och komma iväg. Fram till pausen går det
utmärkt, men sedan sinar krafterna så smått. På den positiva
sidan så vet vi att vi har plats i en Ölandsstuga nu. Den negativa
sidan är väl att danskvällen blev väldigt kort. Strax efter paus
orkar jag inte mer och vi beger oss hemåt igen.
Ibland undrar jag om livet blir lättare
om man inser sina begränsningar. Eller bara tråkigare.
Avresa (2012-01-02)
För Underbara M tar vardagen vid nu.
För egen del väntar en kort resa till nordligare breddgrader. Dagen
går mest åt till att packa resväskan.
Tåget är en timma försenat redan när
jag kliver på det i Stockholm. Och min kupé stannar i höjd med Norra bantorget så det blir en liten språngmarsch med resväska i
ena handen och sushi i den andra. Det är inte så synd om mig, för
jag har egen kupé. Så när jag väl kommit på tåget är det rena
lyxresan.
tisdag 9 augusti 2011
Avfärd (2011-08-01)
Idag är sista dagen i Luleå.
Vi börjar med att packa väskorna färdiga. Sedan tar jag och Underbara M bilen in till stan där vi tittar runt i några friluftsbutiker. Vi har hittat en fjällvandring som vi skulle vilja testa nästa sommar så nu kollar vi runt på lite utrustning och böcker.
Mamsen möter upp på stan och bjuder oss på en sen lunch. Sedan följer jag med henne till hennes favoritaffär där hon handlar en sommarjacka. Det går väldigt snabbt. Hon tar första jackan som damen i butiken plockar fram åt henne. Underbara M hämtar upp oss med bilen så Mamsen kan få skjuts hem. Därefter åker vi och lämnar in hyrbilen. De är säkert fundersamma på macken. Vi har inte kört den speciellt långa sträckor, men ändå haft den under en hel helg. För mig har det i alla fall varit guld värt. (Och det är ungefär vad det kostar för tre dagar också.)
Efter en lättare middag kliver vi på tåget mot Stockholm. En del av kvällen spenderar vi med att bläddra i fjällböcker och en del i restaurangvagnen med att fika och lösa korsord. Så långt allt väl. Det är när vi ska lägga oss som det blir jobbigt. Det visar sig att vi fått en riktig skogsarbetare i kupén. Han sågar stockar så jag tror de behöver hörselskydd i vagnen intill också. Men så slår det mig, jag har ett gäng öronproppar med sedan Öland. Trots att det är mitt i natten och resväskan är uppstuvad på högsta hyllan och (som det visar sig) stegen trasig, vinglar jag upp och får tag i nessesären med öronpropparna. Nu kan jag knappt fatta att apoteket säljer dem så billigt. Jag skulle nästan kunna betala vad som helst för att få sova. Och det gör vi faktiskt så småningom. Sover alltså.
Vi börjar med att packa väskorna färdiga. Sedan tar jag och Underbara M bilen in till stan där vi tittar runt i några friluftsbutiker. Vi har hittat en fjällvandring som vi skulle vilja testa nästa sommar så nu kollar vi runt på lite utrustning och böcker.
Mamsen möter upp på stan och bjuder oss på en sen lunch. Sedan följer jag med henne till hennes favoritaffär där hon handlar en sommarjacka. Det går väldigt snabbt. Hon tar första jackan som damen i butiken plockar fram åt henne. Underbara M hämtar upp oss med bilen så Mamsen kan få skjuts hem. Därefter åker vi och lämnar in hyrbilen. De är säkert fundersamma på macken. Vi har inte kört den speciellt långa sträckor, men ändå haft den under en hel helg. För mig har det i alla fall varit guld värt. (Och det är ungefär vad det kostar för tre dagar också.)
Efter en lättare middag kliver vi på tåget mot Stockholm. En del av kvällen spenderar vi med att bläddra i fjällböcker och en del i restaurangvagnen med att fika och lösa korsord. Så långt allt väl. Det är när vi ska lägga oss som det blir jobbigt. Det visar sig att vi fått en riktig skogsarbetare i kupén. Han sågar stockar så jag tror de behöver hörselskydd i vagnen intill också. Men så slår det mig, jag har ett gäng öronproppar med sedan Öland. Trots att det är mitt i natten och resväskan är uppstuvad på högsta hyllan och (som det visar sig) stegen trasig, vinglar jag upp och får tag i nessesären med öronpropparna. Nu kan jag knappt fatta att apoteket säljer dem så billigt. Jag skulle nästan kunna betala vad som helst för att få sova. Och det gör vi faktiskt så småningom. Sover alltså.
onsdag 3 augusti 2011
På resande fot (2011-07-28)
Dagen går mest åt till att packa och se till att lägenheten är fixad inför Luleåresan. Hyrbil är bokad. Det är dyrt men Mamsen är inte så rörlig så det känns som enda alternativet om jag ska få ut henne på något äventyr. Vid 20-snåret kliver vi på nattåget mot Norrland. Med tanke på min sömnlösa natt är jag väldigt nöjd med att vi har egen kupé.
Vi får med oss thaimat från Centralen som middag så vi slipper SJs begränsade kullinariska sortiment. Kvällen piffas upp med bio på datorn, bubbel och jordgubbar. Riktigt mysigt! Sängarna är helt klart bättre än i liggvagnen så jag sover gott också.
Vi får med oss thaimat från Centralen som middag så vi slipper SJs begränsade kullinariska sortiment. Kvällen piffas upp med bio på datorn, bubbel och jordgubbar. Riktigt mysigt! Sängarna är helt klart bättre än i liggvagnen så jag sover gott också.
 |
| Middag Foto: Chatrin Svensson |
 |
| En bra film kan alltid muntra upp en tågresa... Foto: Chatrin Svensson |
 |
| ...fast med lite bubbel kan den bli ännu trevligare... Foto: Chatrin Svensson |
 |
| ... och kanske lite jordgubbar till? Foto: Chatrin Svensson |
 |
| The quest for the holy grail Foto: Chatrin Svensson |
fredag 21 januari 2011
Dygnet har mer än 24 timmar (Onsdag 2011-01-19)
Insåg just att jag har haft två måndagar den här veckan och ingen tisdag. Kanske kändes det så? Nu är det i alla fall åtgärdat.
Idag får jag sovmorgon och kliver inte upp förrän 7:30. Lyxigt värre. Det kan nog behövas med tanke på att SJ fått lite trafikproblem. Ett godståg som har spårat ur har förstört en bit räls. Typ den enda biten räls som förbinder södra Sverige med de norra delarna. (vad är oddsen?) Det betyder för min del att jag som lyxat till det med sovvagn inte kommer att få njuta så mycket nattsömn som jag tänkt. Istället ska vi hoppa av tåget i Övik klockan 01:15 och åka buss till Sundsvall där det ska vänta ett nytt tåg vid 03-snåret. Förhoppningsvis.
Dagens projekt är ett besök hos optikern inne i stan. Inte för min del alltså, även om jag säkert skulle behöva, utan Mamsens. Faktiskt går det ganska bra, tror jag. Det är inte bara synstyrkan som ska kollas, det ska väljas bågar också. Mamsen tänker investera i ett par progressiva glas. När alla val är gjorda till slut återstår bara betalningen och det är då jag inser hur pensionärer blir rånade. 8000 ska ska kalaset kosta (HUR kan det vara så DYRT?) och Mamsen har har inget betalkort. Så jag undrar lite stillsamt hur hon har tänkt ordna med betalningen när hon hämtar ut glasögonen. Kontanter såklart. Och, nej optikerna har heller inget faktureringsalternativ. Ja men jippi. Nej, det går bara inte. Jag kan precis se rubrikerna i tidningen när hon blir rånad utanför banken. Istället betalar jag rubbet på studs. Mamsen får ersätta mig via banken istället.
När optikern är avklarad tittar vi i några butiker och äter lunch på Roasters. Egentligen hade vi tänkt följa vår tradition och äta på Waldorf (låter snofsigt, men är en stor kinakrog), men det är sådan hemsk kö. Och inte betar de av den i någon större brådska. Jag får nästan intrycket att de gärna vill ha den där kön. Möjligen tror de att den signalerar popularitet alá Stureplan, men det finns gränser för vad jag gör för att få äta kinamat eller pizza. Sååå god är den inte.
Efter lunchen åker Mamsen hem. Hon har värk i benen och tycker att det har varit nog med äventyr för en dag. Själv drar jag iväg till Pontusbadet för ytterligare en simövning. Avverkar som vanligt mina 1 km bröstsim och sedan 150 meter crawl. Tjohoo! Det går framåt, men jösses vad trött jag blir. Och det snabbt.
Jag promenerar tillbaka till Örnäset. Jag ska ändå bara sitta på tåget ikväll så bäst att röra på sig medan det går. Snön knarrar skönt under skorna och träden visar sig från sin allra härligaste, frostigaste sida. Jättevackert! På vägen passar jag på att köpa med mig några tidningar till tåget också.
Middagen är rester från gårdagen för min del. Mamsen kör på macka istället. Så nu är det här vistelsen över för denna gång. Det är lite tråkigt att lämna Mamsen ensam igen. Fast jag erkänner att jag längtar hem så jag kan bli tokig nu.
Halv åtta kommer taxin och hämtar upp och sedan kan äventyret börja. Alla vagnar har två nummer för de har slagit ihop två olika tåg. Ingen platsreservation stämmer längre. Trots det lyckas jag få min önskade överslaf och sova i tre timmar innan det är dags att kliva av tåget. Vi anländer en timma för sent till Örnsköldsvik. Något de som sitter i bussarna och väntar säkert är överlyckliga över. Dessutom blir vi utlåsta på perrongen och kan inte ta oss ner till busstationen när vi väl anländer. Det tar lyckligtvis inte mer än 10-15 minuter att lösa.
Väl på bussen får jag plats vid ett bord, och sällskap av en aspackad, kraftigt överviktig man med direktörsfasoner och viktig portfölj. Ja men jippi. Den aspackade mannen vill inte bara använda mig som stöd och huvudkudde han tycker också att det är min plikt att upplysa om vad klockan är med jämna mellanrum (har ingen på mig) och att jag är rätt person att beklaga sig inför om sin besvärliga resa. Klockan ett på natten är mitt tålamod obefintligt. Jag talar om precis vad jag tycker om hans vidriga beteende (utan att skrika) och vid första bästa stopp får han resa på sig trots stor klagan och jag byter resolut plats.
Bussfärden tar en smula längre tid än de utlovat. Typ dubbla tiden. Klockan halv fem på morgonen är vi framme i Sundsvall och ska byta till tåg igen. Och naturligtvis kan vi inte få samma platser som innan. Det tar en halvtimme för konduktören att komma fram till att jag ändå kan ta den tomma platsen jag hade och som ingen gör anspråk på. Klockan fem kan jag äntligen krypa ner i slafen igen för obruten resa (och sömn?) fram till Stockholm.
Idag får jag sovmorgon och kliver inte upp förrän 7:30. Lyxigt värre. Det kan nog behövas med tanke på att SJ fått lite trafikproblem. Ett godståg som har spårat ur har förstört en bit räls. Typ den enda biten räls som förbinder södra Sverige med de norra delarna. (vad är oddsen?) Det betyder för min del att jag som lyxat till det med sovvagn inte kommer att få njuta så mycket nattsömn som jag tänkt. Istället ska vi hoppa av tåget i Övik klockan 01:15 och åka buss till Sundsvall där det ska vänta ett nytt tåg vid 03-snåret. Förhoppningsvis.
Dagens projekt är ett besök hos optikern inne i stan. Inte för min del alltså, även om jag säkert skulle behöva, utan Mamsens. Faktiskt går det ganska bra, tror jag. Det är inte bara synstyrkan som ska kollas, det ska väljas bågar också. Mamsen tänker investera i ett par progressiva glas. När alla val är gjorda till slut återstår bara betalningen och det är då jag inser hur pensionärer blir rånade. 8000 ska ska kalaset kosta (HUR kan det vara så DYRT?) och Mamsen har har inget betalkort. Så jag undrar lite stillsamt hur hon har tänkt ordna med betalningen när hon hämtar ut glasögonen. Kontanter såklart. Och, nej optikerna har heller inget faktureringsalternativ. Ja men jippi. Nej, det går bara inte. Jag kan precis se rubrikerna i tidningen när hon blir rånad utanför banken. Istället betalar jag rubbet på studs. Mamsen får ersätta mig via banken istället.
När optikern är avklarad tittar vi i några butiker och äter lunch på Roasters. Egentligen hade vi tänkt följa vår tradition och äta på Waldorf (låter snofsigt, men är en stor kinakrog), men det är sådan hemsk kö. Och inte betar de av den i någon större brådska. Jag får nästan intrycket att de gärna vill ha den där kön. Möjligen tror de att den signalerar popularitet alá Stureplan, men det finns gränser för vad jag gör för att få äta kinamat eller pizza. Sååå god är den inte.
Efter lunchen åker Mamsen hem. Hon har värk i benen och tycker att det har varit nog med äventyr för en dag. Själv drar jag iväg till Pontusbadet för ytterligare en simövning. Avverkar som vanligt mina 1 km bröstsim och sedan 150 meter crawl. Tjohoo! Det går framåt, men jösses vad trött jag blir. Och det snabbt.
Jag promenerar tillbaka till Örnäset. Jag ska ändå bara sitta på tåget ikväll så bäst att röra på sig medan det går. Snön knarrar skönt under skorna och träden visar sig från sin allra härligaste, frostigaste sida. Jättevackert! På vägen passar jag på att köpa med mig några tidningar till tåget också.
Middagen är rester från gårdagen för min del. Mamsen kör på macka istället. Så nu är det här vistelsen över för denna gång. Det är lite tråkigt att lämna Mamsen ensam igen. Fast jag erkänner att jag längtar hem så jag kan bli tokig nu.
Halv åtta kommer taxin och hämtar upp och sedan kan äventyret börja. Alla vagnar har två nummer för de har slagit ihop två olika tåg. Ingen platsreservation stämmer längre. Trots det lyckas jag få min önskade överslaf och sova i tre timmar innan det är dags att kliva av tåget. Vi anländer en timma för sent till Örnsköldsvik. Något de som sitter i bussarna och väntar säkert är överlyckliga över. Dessutom blir vi utlåsta på perrongen och kan inte ta oss ner till busstationen när vi väl anländer. Det tar lyckligtvis inte mer än 10-15 minuter att lösa.
Väl på bussen får jag plats vid ett bord, och sällskap av en aspackad, kraftigt överviktig man med direktörsfasoner och viktig portfölj. Ja men jippi. Den aspackade mannen vill inte bara använda mig som stöd och huvudkudde han tycker också att det är min plikt att upplysa om vad klockan är med jämna mellanrum (har ingen på mig) och att jag är rätt person att beklaga sig inför om sin besvärliga resa. Klockan ett på natten är mitt tålamod obefintligt. Jag talar om precis vad jag tycker om hans vidriga beteende (utan att skrika) och vid första bästa stopp får han resa på sig trots stor klagan och jag byter resolut plats.
Bussfärden tar en smula längre tid än de utlovat. Typ dubbla tiden. Klockan halv fem på morgonen är vi framme i Sundsvall och ska byta till tåg igen. Och naturligtvis kan vi inte få samma platser som innan. Det tar en halvtimme för konduktören att komma fram till att jag ändå kan ta den tomma platsen jag hade och som ingen gör anspråk på. Klockan fem kan jag äntligen krypa ner i slafen igen för obruten resa (och sömn?) fram till Stockholm.
lördag 6 november 2010
Färglatt (Fredag 2010-11-05)
Shake på Yesterday. Jag känner hur jag genomgår en inre kris. Det hade varit himla kul med dans. Å andra sidan ska vi ha middag med spel imorgon och lägenheten behöver piffas och städas. Vi har fortvarande flyttkartonger och överblivna möbler som belamrar ytorna. Maten är inte handlad än. Är det dessutom möjligt att klämma in en vända till skogskyrkogården imorgon för att tända ett litet ljus i något kapell vore det ännu bättre. Kanske hinna karva ut en liten pumpalykta... Vi får väl se. Så här på morgonen är jag ändå inte riktigt redo att fatta det beslut jag borde ta.
Ny vända till Lidingö. Maskiner i glada klara färger kan verkligen få mig på gott humör. Möjligen är det ingenjören i mig? Och idag så springer jag på flera på vägen till jobbet. Visst blir man glad! Eller är det bara jag?
Foto: Chatrin Svensson
Underbara M lyckas övertala mig till en danskväll ändå. När arbetsdagen är över, middagen uppäten och piffandet klart bär det av mot Yesterday och Shake i ny uppställning. Det visar sig bli en hit. Bara bra danser hela kvällen! Det var längesedan. Trängseln på golvet är rejäl, men det kan ändå inte få mig på dåligt humör. Trots alla bra danser fanns några kavaljerer till jag gärna hade hunnit med. Precis som det ska vara. Som grädde på moset lyckas Underbara M och jag få till en hyfsad variant av foxprylen som vi övat på ett tag. Hurra!
Shake? De har inte riktigt samma charm med nya sångerskan, men är trots det riktigt bra. Det kan nog bli fler danser till dem.
Natten avslutas med en macka och en liten mugg av Blossas nya saffransglögg. Nu kommer jag att sova sött!
Ny vända till Lidingö. Maskiner i glada klara färger kan verkligen få mig på gott humör. Möjligen är det ingenjören i mig? Och idag så springer jag på flera på vägen till jobbet. Visst blir man glad! Eller är det bara jag?
Underbara M lyckas övertala mig till en danskväll ändå. När arbetsdagen är över, middagen uppäten och piffandet klart bär det av mot Yesterday och Shake i ny uppställning. Det visar sig bli en hit. Bara bra danser hela kvällen! Det var längesedan. Trängseln på golvet är rejäl, men det kan ändå inte få mig på dåligt humör. Trots alla bra danser fanns några kavaljerer till jag gärna hade hunnit med. Precis som det ska vara. Som grädde på moset lyckas Underbara M och jag få till en hyfsad variant av foxprylen som vi övat på ett tag. Hurra!
Shake? De har inte riktigt samma charm med nya sångerskan, men är trots det riktigt bra. Det kan nog bli fler danser till dem.
Natten avslutas med en macka och en liten mugg av Blossas nya saffransglögg. Nu kommer jag att sova sött!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)