Annandagen (söndag 2010-12-26)

Om juldagen var en stillsam historia (så när som på när jag skrek mig ner för pulkabacken) så blir annandagen en mer hektisk variant.

Efter frukost beger jag mig ut på joggingrunda. Fast när jag kommer till startpunkten så vill inte ipoden hitta min sensor hur jag än hoppar runt. Redan det faktum att man står där vid centrumet iklädd joggingkläder mitt i vintern drar till sig uppmärksamhet. Att jag sedan ilsket stampar runt gör inte saken bättre. Ut-tittad är bara förnamnet. Sedan kommer jag på att jag glömt att koppla in mottagaren... Och den ligger hemma. Bara att traska tillbaka och gräva fram den då. Det är svårt att kalibrera utan den. Mitt positiva jag påpekar att coachen kommer att bli ännu mera nöjd över lite extra steg och dessutom hinner jag lyssna klart på "Dans med svåra steg" (Lars Winnerbäck) som jag laddade hem från nätet igår.

Omstart och nu går det bättre. Joggingrundan blir dock bara delvis den härliga upplevelse jag sett fram emot. Det är bedövande vackert, MEN... villaföreningarna och parkförvaltningen sparar tydligen in på snöröjningen. Det är dötungt att jogga och på slutet är det mest vilja som släpar mig frammåt. Osäker på om jag verkligen lyfter på fötterna längre. Mitt positiva jag påpekar att det säkert bara är nyttigt med lite extra motstånd. Resten av mig börjar verkligen ogilla den positiva sidan...

Duschen sitter väldigt bra efteråt! Lite yoghurt med müssli och blodapelsin på det och sedan beger vi oss ut på den lokala rean. För egen del hittar jag ett par överdragsbyxor som blir bra i joggingspåret och en löparjacka för halva priset. Inte så dumt.

Middagen består av skinka, köttbullar och rotlådan. Det känns väldans lyxigt att ha färdig mat. Och praktiskt. Vi tänker oss hinna klämma in annandagsdansen på Y-day också. Det startar ju som bekant lite tidigare än normalt på annandagen. Medan jag piffar det sista åker Underbara M iväg och hämtar A. Sedan styr vi kosan mot Brottby. Piffade och med hembakta lussebullar i packningen.

Det här är nog första gången på flera år som jag är på plats innan dansen börjar. Det är lite planerat för det finns en viss risk att kön bli olidligt lång annars en sådan här kväll. Jag har på sätt och vis bra flyt fram till paus. Det finns några stycken jag skulle vilja hinna med och som jag aldrig hittar igen, men å andra sidan blir jag väldigt uppbjuden så jag kan inte klaga.

I kaffekön hittar jag också igen nästa A, och J. Förutseende som vi är, har vi räknat med att de ska var på plats, och plockat med oss lussebullar till oss allihopa. Nu hinner vi prata ihop oss lite om nyår också. Det ska nog bli bra det här!

Redan när det gått en dryg timme efter paus känner jag att jag egentligen är klar. Inte uttråkad.. men mätt? Mätt på dans... kan man bli det? Tydligen. Och jag som ändå har en riktig kanonkväll. Skumt. Kanske är det det buffliga klimatet på golvet som gör det. Mina danspartners kan jag inte klaga på. Lite grann längtar jag faktiskt efter Hallunda där det finns plats att bre ut sig och inga konstiga vinklar och vrår.

Det där med extranummer är inte riktigt Blenders starka sida. Inte så att de inte spelar extranummer för det gör de. Bara det att ibland verkar de inte alls ha koll på vad som går hem . Biker chick? Men seriöst? Som avslutningsfox? Tur att det kom en uppsättning extraummer till.

Kvällens allra bästa dans gömmer sig i alla fall kvar på slutet. En innerlig och ömsint fox till "Du får inte" med min egen bästa älskade M. Mums!

Väl hemkommen blir det en skinkmacka på vörtbröd innan sängen kallar. En riktigt skön avslutning på helgen.

Och coachen är nöjd!

Färglatt (Fredag 2010-11-05)

Shake på Yesterday. Jag känner hur jag genomgår en inre kris. Det hade varit himla kul med dans. Å andra sidan ska vi ha middag med spel imorgon och lägenheten behöver piffas och städas. Vi har fortvarande flyttkartonger och överblivna möbler som belamrar ytorna. Maten är inte handlad än. Är det dessutom möjligt att klämma in en vända till skogskyrkogården imorgon för att tända ett litet ljus i något kapell vore det ännu bättre. Kanske hinna karva ut en liten pumpalykta... Vi får väl se. Så här på morgonen är jag ändå inte riktigt redo att fatta det beslut jag borde ta.

Ny vända till Lidingö. Maskiner i glada klara färger kan verkligen få mig på gott humör. Möjligen är det ingenjören i mig? Och idag så springer jag på flera på vägen till jobbet. Visst blir man glad! Eller är det bara jag?

Foto: Chatrin Svensson

 Underbara M lyckas övertala mig till en danskväll ändå. När arbetsdagen är över, middagen uppäten och piffandet klart bär det av mot Yesterday och Shake i ny uppställning. Det visar sig bli en hit. Bara bra danser hela kvällen! Det var längesedan. Trängseln på golvet är rejäl, men det kan ändå inte få mig på dåligt humör. Trots alla bra danser fanns några kavaljerer till jag gärna hade hunnit med. Precis som det ska vara. Som grädde på moset lyckas Underbara M och jag få till en hyfsad variant av foxprylen som vi övat på ett tag. Hurra!

Shake? De har inte riktigt samma charm med nya sångerskan, men är trots det riktigt bra. Det kan nog bli fler danser till dem.

Natten avslutas med en macka och en liten mugg av Blossas nya saffransglögg. Nu kommer jag att sova sött!