Insåg just att jag har haft två måndagar den här veckan och ingen tisdag. Kanske kändes det så? Nu är det i alla fall åtgärdat.
Idag får jag sovmorgon och kliver inte upp förrän 7:30. Lyxigt värre. Det kan nog behövas med tanke på att SJ fått lite trafikproblem. Ett godståg som har spårat ur har förstört en bit räls. Typ den enda biten räls som förbinder södra Sverige med de norra delarna. (vad är oddsen?) Det betyder för min del att jag som lyxat till det med sovvagn inte kommer att få njuta så mycket nattsömn som jag tänkt. Istället ska vi hoppa av tåget i Övik klockan 01:15 och åka buss till Sundsvall där det ska vänta ett nytt tåg vid 03-snåret. Förhoppningsvis.
Dagens projekt är ett besök hos optikern inne i stan. Inte för min del alltså, även om jag säkert skulle behöva, utan Mamsens. Faktiskt går det ganska bra, tror jag. Det är inte bara synstyrkan som ska kollas, det ska väljas bågar också. Mamsen tänker investera i ett par progressiva glas. När alla val är gjorda till slut återstår bara betalningen och det är då jag inser hur pensionärer blir rånade. 8000 ska ska kalaset kosta (HUR kan det vara så DYRT?) och Mamsen har har inget betalkort. Så jag undrar lite stillsamt hur hon har tänkt ordna med betalningen när hon hämtar ut glasögonen. Kontanter såklart. Och, nej optikerna har heller inget faktureringsalternativ. Ja men jippi. Nej, det går bara inte. Jag kan precis se rubrikerna i tidningen när hon blir rånad utanför banken. Istället betalar jag rubbet på studs. Mamsen får ersätta mig via banken istället.
När optikern är avklarad tittar vi i några butiker och äter lunch på Roasters. Egentligen hade vi tänkt följa vår tradition och äta på Waldorf (låter snofsigt, men är en stor kinakrog), men det är sådan hemsk kö. Och inte betar de av den i någon större brådska. Jag får nästan intrycket att de gärna vill ha den där kön. Möjligen tror de att den signalerar popularitet alá Stureplan, men det finns gränser för vad jag gör för att få äta kinamat eller pizza. Sååå god är den inte.
Efter lunchen åker Mamsen hem. Hon har värk i benen och tycker att det har varit nog med äventyr för en dag. Själv drar jag iväg till Pontusbadet för ytterligare en simövning. Avverkar som vanligt mina 1 km bröstsim och sedan 150 meter crawl. Tjohoo! Det går framåt, men jösses vad trött jag blir. Och det snabbt.
Jag promenerar tillbaka till Örnäset. Jag ska ändå bara sitta på tåget ikväll så bäst att röra på sig medan det går. Snön knarrar skönt under skorna och träden visar sig från sin allra härligaste, frostigaste sida. Jättevackert! På vägen passar jag på att köpa med mig några tidningar till tåget också.
Middagen är rester från gårdagen för min del. Mamsen kör på macka istället. Så nu är det här vistelsen över för denna gång. Det är lite tråkigt att lämna Mamsen ensam igen. Fast jag erkänner att jag längtar hem så jag kan bli tokig nu.
Halv åtta kommer taxin och hämtar upp och sedan kan äventyret börja. Alla vagnar har två nummer för de har slagit ihop två olika tåg. Ingen platsreservation stämmer längre. Trots det lyckas jag få min önskade överslaf och sova i tre timmar innan det är dags att kliva av tåget. Vi anländer en timma för sent till Örnsköldsvik. Något de som sitter i bussarna och väntar säkert är överlyckliga över. Dessutom blir vi utlåsta på perrongen och kan inte ta oss ner till busstationen när vi väl anländer. Det tar lyckligtvis inte mer än 10-15 minuter att lösa.
Väl på bussen får jag plats vid ett bord, och sällskap av en aspackad, kraftigt överviktig man med direktörsfasoner och viktig portfölj. Ja men jippi. Den aspackade mannen vill inte bara använda mig som stöd och huvudkudde han tycker också att det är min plikt att upplysa om vad klockan är med jämna mellanrum (har ingen på mig) och att jag är rätt person att beklaga sig inför om sin besvärliga resa. Klockan ett på natten är mitt tålamod obefintligt. Jag talar om precis vad jag tycker om hans vidriga beteende (utan att skrika) och vid första bästa stopp får han resa på sig trots stor klagan och jag byter resolut plats.
Bussfärden tar en smula längre tid än de utlovat. Typ dubbla tiden. Klockan halv fem på morgonen är vi framme i Sundsvall och ska byta till tåg igen. Och naturligtvis kan vi inte få samma platser som innan. Det tar en halvtimme för konduktören att komma fram till att jag ändå kan ta den tomma platsen jag hade och som ingen gör anspråk på. Klockan fem kan jag äntligen krypa ner i slafen igen för obruten resa (och sömn?) fram till Stockholm.
