Noterat: Utflykter (2011-07-31)

måndag 8 augusti 2011

Utflykter (2011-07-31)

Morgonen börjar med en joggingrunda för Underbara Ms del. Jag tar en promenad. Det känns verkligen segt att inte kunna springa, men jag har gett mig den på att jag ska bli bra nu. En promenad är ju bättre än inget.

Sedan packar vi in Mamsen i bilen och kör till Hertsö Miljögård. Det ligger inte längre bort än att jag och Underbara M faktiskt passerat det på morgonen, men för Mamsen är det hur långt som helst. Hon har aldrig varit där. Fåren verkar vara ute på grönbete, men hönsen är hemma och fikat är fortfarande gott.

Därifrån bär det av till kyrkogården. Mamsen irriterar sig på skötseln av graven. Hon har betalt kyrkan, men tycker att en blomma är lite futtigt för det 700 kr hon betalar för en sommar. Nu är det inte riktigt EN blomma, utan en blommande blomma och fyra kantväxter, men ändå. Vi kompletterar graven med lite fler blommande blommor så hon är nöjd.

Nu har Mamsen fått lite nog av utfärder så jag och Underbara M lämnar av henne på vägen mot Lulviken. Ännu en av de badstränder Luleå har att erbjuda och mina barndomstrakter. Eller, ja... Jag är uppvuxen i betonggettot Stengatan som gör skäl för namnet, men det var på den här stranden jag spenderade mina somrar. I alla fall som jag minns det.

Och jag minns att vattnet var kallt, men det är det inte. Det är varmare än jag tror. Det bedyrar Underbara M när han har doppat sig. Och han har rätt. Vi löser korsord och mår trots att det blåser litet.

När eftermiddagen går mot kväll packar vi ihop, hämtar Mamsen och åker mot Margarethas Värdshus där vi bokat bord.

Servicen är god, men en smula långsam eftersom de bara är två som sköter både restaurang och kök (Margaretha och, gissningsvis, hennes man.). Jag och Underbara M njuter i fulla drag av maten. Mamsen är däremot besviken när renköttet inte är stekt till grå skosula. Fast det säger hon förstås inte förrän vi nästan ätit klart. Och det slår mig att jag har glömt det, men att det är sant. Så brukade vi äta rensteken hemma. Kanske inte så underligt att jag mest levde på potatis och sås när jag var liten. Efterrätten får henne på bättre humör. Tre stora skålar med hjortron, glass och parfait och grädde att frossa ur. Bara att hälla upp så mycket man vill på tallriken.