Jag har flygskräck. Inte så att jag tycker det är obehagligt, utan mer i kalibern jag vet att jag ska dö om jag kliver på. Jag var med om ett tillbud för många år sedan som slutade lyckligt, men den upplevelsen har etsat sig fast. Ibland drömmer jag att jag är där, fast det är så länge sedan. Jag har lyckats kliva på ett flygplan efter det. Två gånger tror jag till och med. Det hjälper ändå inte. Den skräcken liknar inget annat.
Det finns en fördel med min flygskräck och det är att när jag någon gång står inför en obehaglig situation så kan jag alltid tänka att det kunde vara värre. Jag kunde ha suttit i ett flygplan. Och genast antar det mesta små proportioner efter det.
Nu blir det resa av i jobbet och jag är orolig att det finns några av dem som bara går att klara med flyg. Och jag tror inte jag klarar det. I vart fall har oron legat och malt, och nu bubblat upp till ytan. Kanske av måndagens påminnelse om att tillvaron är en skör historia. Jag har mardrömmar som heter duga och fram på morgonens småtimmar orkar jag inte ens försöka sova längre. Så småningom tänker jag att det lika bra att göra något vettigt om jag ändå ska ligga klarvaken så jag ger mig ut på en lång morgonpromenad. Faktiskt inte dumt alls.
När jag är tillbaka ligger Underbara M och sussar fortfarande. Varpå jag startar värsta husmorsprojektet. Lite drygt två kilo köttfärs ligger i kylen och väntar på att någon ska ta hand om det och nu är en lika god tidpunkt som någon annan. Föga anar jag att det ska ta sådan tid att steka allt. Utdrygat med rivna morötter och röda linser slutar det med ett storkok på 20 portioner köttfärssås när jag är klar. Själv känner jag mig väldans duktig. Underbara M som vaknat undrar lite trött om jag tänkt på att vi inte har lika många frysburkar. Det slår av takten för mig i någon sekund innan jag kommer på att det går lika bra, om inte bättre, med fryspåsar. Jag undrar om det inte bor en liten hamster i mig innerst inne. Den tycker det är väldigt trevligt med en frys som fylls på med färdiglagat.
Underbara M... ja, formen är inte alls lika god som igår. Väldigt hängig. Han försöker sig på en promenad men kommer hem helt utmattad. Och imorgon väntar jobbet. Verkar bra det där. Hm.
Jag städar köket och har äntligen lite tid och ork att läsa i min bok om "Hundraåringen.."
Framåt kvällen grillar vi och intalar oss att det ännu är sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar