I bilen på väg till jobbet lyssnar jag på sommarens sista sommarpratare, Leif GW Persson. Och jag vet inte hur jag ska säga det här... men någonstans är jag lite förtjust. Det är något i det här nörderiet som är riktigt kul och, jo faktiskt, inspirerande. Och någonting med det över-avancerade språket. Jag kan inte låta bli att gilla det. Jag har aldrig läst en bok av honom, men nu tror jag att jag ska göra det. Musiksmaken är smått bisarr, men ändå så helt rätt för en professor i kriminologi: svenska dansband, väckelsevisor och italiensk opera. Jag tror han är skitjobbig att vara chef för, möjligen att jobba med också. Och jag är måttligt övertygad om att vi skulle trivas i varandras sällskap om vi träffades live. Men så här på lagom avstånd så är han riktigt kul.
Efter jobbet väntar städning. Vi har liksom gjort en överenskommelse om att måndagar ska vara vikta för städ/hemmafix och tvättstuga. Förra måndagen var starten. Fast den spenderade vi ju på akuten. Så egentligen är det här starten. Fast den blir lite på halvfart.
Underbara M är smått irriterad vid hemkomst. Det är dags att ta bort stygnen men vårdcentralen kan bara erbjuda en tid mitt på dagen. Hur svårt kan det vara?
Jo, just precis så tänker jag också och erbjuder mig genast. Jag har tom praktik. Min hund fick opereras när jag var liten och de stygnen tog jag bort själv. Inga klagomål från patienten vad jag kan minnas. Underbara M är mer tveksam.
I vart fall så slutar det med att Underbara M får ta sig till akuten även ikväll. Inte för stygnen, men för febern och att han fortfarande är så hängig. Nu kan han å andra sidan ta sig dit för egen maskin och han hinner byta vatten på alla buketter som landat här (Tack så hemskt mycket!) och tvätta ett fönster innan han ger sig av. Jag hinner tvätta lite kläder, städa köket och dammsuga.
Den där febern och hängigheten visar sig bero på en infektion i kroppen. Så det fixar farbror doktorn med antibiotika. Stygnen hjälper de dessvärre inte till med för de är ju inte ett akut problem. Ta ledigt från jobbet för en sådan sak som är fixad på 15 minuter vill man ju inte heller.
Ni kan titulera mig sjuksyster nu ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar