fredag 9 november 2012
Vardag (2012-11-08)
På vägen till jobbet lyssnar jag på en podsändning från K1 i Kulturradion: ”Det sista tältprojektet”. Det handlar om gänget som satte upp ”Hertsö happening”, en musikal om bostadsområdet där Mamsen bor. Plötsligt får jag lite hemlängtan av dialekterna. Det är en högst ovanlig känsla. Jag har sällan hemlängtan eller saknar Luleå på något sätt. Nästan så jag tror att jag gillar stan bättre nu, än när jag växte upp. Då tyckte jag det var kallt och fruset, inte bara på vintern, utan även på något sorts andligt plan. Den där bitande vinterkylan kan man klä sig emot. Den andra är det värre med.
Jag undrar om Mamsen hade gillat musikalen. Jag borde ha lite bättre koll vad som händer där uppe så jag kan peppa iväg henne på lite föreställningar. Jag tror inte hon kommer sig för annars.
Dagens prövning är dricksvattnet på jobbet. Den där avhärdaren håller på att göra mig galen. Vi har saltvatten direkt ur kranen. Helt odrickbart. Det händer på tok för ofta nu. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och ta tillbaka sina vanor att släpa med ett par lite driksvatten och en termos med te då. Som om det inte räckte med allt annat som ska släpas fram och tillbaka. Jag bestämmer mig för att mitt jobb får donera en timmes surfande på nätet om avhärdare, även om just den inte ingår i mina arbetsuppgifter. Det visar sig att det är svårt att hitta vettig information på svenska, men om man slår över på engelskspråkiga forum så är vi inte direkt ensamma om att ha problem med vår ”underhållsfria” variant till avhärdare. (Kinetico Mach series). Jag hittar några uppslag som jag skickar vidare till underhållsansvarig. Kanske ger det något?
Efter jobbet åker jag till gymmet för att hämta mitt träningskort. Sist jag var där (igår alltså) lånade jag ett pulsband och då får man lämna sitt kort i pant. När jag lämnade tillbaka pulsbandet visade det sig att receptionisten hade lämnat ut mitt träningskort till någon annan...
Då jag har planer på att simma på fredag vill jag inte vara utan kortet. På badhuset har de nämligen ingen koll på gymmets kunder så utan kortet måste jag betala inträde. Men nu är det alltså på plats igen! Börjar inte jag ha en väldans oflyt med mina träningar? Nåja, hittills har allt löst sig. Och snart väntar ett par helt träningsfria dagar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar