Jag sover uruselt. När klockan ringer är jag nästan glad att det är dags. Trots det så tar det emot lite att tassa upp ur den varma sängen, men så snart det är gjort är jag jättenöjd. Och inte särskilt trött. Men det kommer väl.
På jobbet ägnas dagen åt diverse små uppgifter. De där som inte tar jättelång tid att utföra egentligen, men behöver en uppstartssträcka för att man ska sätta sig in i dem. De där som inte är tillräckligt stora för att jag ska avsätta dedikerad tid i almanackan utan tror att jag ska hinna klämma in i någon väntetid på en annan större uppgift. Men så parallellarbetar jag större uppgifter och så blir det aldrig någon lucka. Nu har de växt till ett litet berg. Inte Mount Everest. Inte Kebnekaise heller. Men ett vanligt berg alltså. Så innan allt rasar över mig och jag får panik igen tänkte jag beta av det där. Nu har jag avsatt en hel dag. Skönt. Ja, jag vet att jag antagligen borde ha en stående tid varje vecka för sånt här, så det inte hinner bli så mycket. Jag jobbar på det. Det tar tid att ändra vanor. Har jag hört…
Kvällen ägnas åt danskursen. Vi har lite utvärdering av förra tillfället och hur det gick för våra kursdeltagare. Nästa gång ska vi repetera lite innan vi börjar på nya saker och då kommer vi nog att lägga till en liten smula grundteknik. Det hade vi egentligen inte tänkt gå in på under den här kursen, men det måste vi nog ändå för att hela gruppen ska få behållning och klara det som kommer sedan.
Sedan filar vi lite till på de nya momenten till lördag. Ibland måste saker få ligga till sig.
Det är kul att dissekera saker, skapa delmoment och fundera på bästa sättet att lära ut något. Samtidigt måste man tänka på hur det kommer att upplevas i gruppen. Går det för långsamt? För fort? För detaljerat? För grovmaskigt? För teoretiskt? Hur länge har vi jobbat med/utan musik? Vilket tempo ska musiken ha? Vilken karaktär ska musiken ha? Hur många partners måste man testa med? Kan man kontrollera att deltagarna förstått? Kan man kontrollera om deltagarna kan utföra det eller om det bara funkar just nu, för att alla vet hur det ska bli? Vad är viktigast: att lära ut den stiligaste och kanske svåraste varianten, eller att alla går därifrån och kan göra något som funkar hyfsat?
Det, och hundra andra funderingar är vad som sysselsätter vår kväll.
Strax innan tio tar jag en kvällspromenad till centrumet för att hämta mina linser och får lite frisk luft till hjärnan på kuppen. Välbehövligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar