När jag kommer till SATS har jag inte alls lust med att träna. Jag är helt omotiverat smådeppig. Men faktiskt, trots att jag börjar med ett cykelpass, som jag egentligen inte gillar, så lyfter humöret. Träning är verkligen toppen. Det är bara den där detaljen om att man ska komma sig för, trots att man egentligen inte är sugen ibland.
I ett svagt ögonblick antog jag PT Malins utmaning om att köra sista Corepasset i november med 10-kilosvikten. (Istället för 5 kilo som jag kör nu.) Sen upptäckte jag att de inte är så långt kvar dit…
Så idag började jag med att ta 10-kilosvikten för att byta ner mig sen när det blev ohållbart. Det blev det... ganska snabbt.
Vi kan väl säga så här: jag förtjänar träningsvärk efter dagens pass.
Så idag började jag med att ta 10-kilosvikten för att byta ner mig sen när det blev ohållbart. Det blev det... ganska snabbt.
Vi kan väl säga så här: jag förtjänar träningsvärk efter dagens pass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar