Det är fantastiskt hur snabbt man kan känna sig bättre av lite piller. Jag kan till och med vara med på simkursen.
Ikväll startar nämligen crawlkursen jag och Underbara M har anmält oss till. Jag har ju gått nybörjarkursen en gång, men det har inte Underbara M. Icke desto mindre fräser han förbi mig i banan med trippla hastigheten. Lite knäckande...
Instruktören bara tjatar om att sträcka tår. Inte förrän lektionen är över, i duschen, kommer jag på att han egentligen menar att jag ska vinkla på foten. Tårna har inte så mycket med saken att göra. Suck.
Visar inlägg med etikett crawl. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett crawl. Visa alla inlägg
måndag 13 februari 2012
måndag 16 januari 2012
Trettondagsafton (2012-01-05)
Det här är dagen jag börjar
hallucinera om fibrer. Snart, snart är jag hemma igen.
En sista vända till simhallen. Same procedure as last time: 1 km bröstsim och sedan något som ska likna crawl...
Därefter blir det ett besök på graven för att tända ljus. Det är en prestation. Dels därför att de inte snöröjer och dels därför att lyktan frusit. Skam den som ger sig!
Sedan
åker Mamsen och jag in till stan för att shoppa. Fast det visar sig
att krafterna bara räcker till en lunch på Friends. Sedan vill
Mamsen hem igen. Jag hinner däremot köpa en ryggsäck till en
eventuell vandring och en snygg Fjällrävenkofta. Varav inget på
rea. Sedan hittar jag en sjal/halsduk som jag tror Mamsen kommer att
se fin ut i. Så den får också följa med från butiken.
Vi fikar vid köksbordet. Och jag
undrar när hon ska våga sig ut ur huset igen.
På kvällen hoppar jag på tåget mot
sydligare breddgrader.
 |
| Man tar ledigt. Man åker galet många mil upp till Luleå. Man gömmer sig på mörkaste Hertsön. Men på något sätt räcker det inte... Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Graven Foto: Chatrin Svensson |
Biokväll (2012-01-04)
Idag blir en tur till simhallen.
Kosthållningen hos Mamsen består mest av piroger, smörgåstårta,
gräddgratinerad fläskfile… Jag tror hon sparar att frossa på
alla onyttigheter hon kan komma på tills jag kommer upp. Och det är
liksom inte läge att rubba några rutiner.
Jag kör 1 km bröstsim och sedan
försöker jag gräva upp det lilla jag kommer ihåg om crawl. Jag
lyckas faktiskt simma en hel längd i sträck. Men vackert är det
inte… Och jag håller på att dö av syrebrist.
Kvällens happening är ett biobesök.
Det första Mamsen säger när vi kliver ur taxin och in på bion:
-”Näh, jag tror jag glömde
glasögonen hemma.”
45 minuter in i filmen somnar hon i
fåtöljen. Det är förövrigt i samma ögonblick som popcornen tar
slut...
Ni då? Bra kväll?
måndag 28 februari 2011
Utmaning (2011-02-21)
Tidig morgon. Idag startar armhävningsutmaningen. Testa själv på "One hundred push ups". Sex veckor borde jag väl kunna ge försöket i alla fall?
Veckan startar med en hektisk dag på jobbet. Tur att vi just haft en spa-helg.
På vägen hem stannar jag och simmar på Vilundabadet. Det gäller ju att hålla igång crawlandet!
Efter middagen somnar jag omgående. Klockan åtta.
Veckan startar med en hektisk dag på jobbet. Tur att vi just haft en spa-helg.
På vägen hem stannar jag och simmar på Vilundabadet. Det gäller ju att hålla igång crawlandet!
Efter middagen somnar jag omgående. Klockan åtta.
söndag 13 februari 2011
Full rulle (Onsdag 2011-02-09)
Morgonstund har guld i mund. Sägs det. Och idag är jag morgontidig ner på simhallen. 375 meter crawl och 625 meter bröstsim.
Sedan är det bara att sätta sig vid datorn fram till kvällen. Någonstans under dagen blir vi utsatta för inbrottsförsök. Så låter det i alla fall. Någon är och rycker i ytterdörrens handtag. Det visar sig vara posten (?) som hängt min förbetalda nya ipod på dörrhandtaget! Hur tänker de egentligen? Det är massor med pengar att hänga på dörrhandtaget. De gjorde sig inte ens omaket att ringa på?! Undrar om Apple Store vet vad det är för ett klåparföretag de nyttjar?
Till kvällen väntar nytt tävlingskommittémöte. Just nu känns det som att det är lite mycket NSW. Och då finns det massor med folk som jobbar ännu mer för klubben än jag. Hur hinner de?
Socialdansen är redan igång när vi bryter arbetsmötet. Underbara M har tittat in och anmält sin ankomst. I cafeet finns härliga hembakta lingonmuffins, och har man väl satt i sig sånt då måste man ut på dansgolvet också. Jag tror de räcker till massor med dans!
Ps. Jag lär mig av misstagen. Jag ska ta ylletvätt nästa gång jag slänger ipoden i tvättmaskinen.
Sedan är det bara att sätta sig vid datorn fram till kvällen. Någonstans under dagen blir vi utsatta för inbrottsförsök. Så låter det i alla fall. Någon är och rycker i ytterdörrens handtag. Det visar sig vara posten (?) som hängt min förbetalda nya ipod på dörrhandtaget! Hur tänker de egentligen? Det är massor med pengar att hänga på dörrhandtaget. De gjorde sig inte ens omaket att ringa på?! Undrar om Apple Store vet vad det är för ett klåparföretag de nyttjar?
Till kvällen väntar nytt tävlingskommittémöte. Just nu känns det som att det är lite mycket NSW. Och då finns det massor med folk som jobbar ännu mer för klubben än jag. Hur hinner de?
Socialdansen är redan igång när vi bryter arbetsmötet. Underbara M har tittat in och anmält sin ankomst. I cafeet finns härliga hembakta lingonmuffins, och har man väl satt i sig sånt då måste man ut på dansgolvet också. Jag tror de räcker till massor med dans!
Ps. Jag lär mig av misstagen. Jag ska ta ylletvätt nästa gång jag slänger ipoden i tvättmaskinen.
Twitter (Måndag 2011-02-07)
Nästa intensiva vecka börjar. Bara att lägga i ny växel. Vilken vecka som helst ska jag få tid att kolla över horisonten och ta ut en ny riktning.
Efter jobbet tar jag mig i kragen och beger mig till simhallen. 250 meter crawl och 800 meter bröstsim. Det tar sig!
Efter jobbet tar jag mig i kragen och beger mig till simhallen. 250 meter crawl och 800 meter bröstsim. Det tar sig!
onsdag 26 januari 2011
Hjälpreda (Tisdag 2011-01-25)
Förmiddagen på jobbet får tummen upp. Här blir en massa matnyttigt gjort. Lunchen blir dessutom ovanligt och oväntat trevlig. Fler sådana tack! Eftermiddagen är däremot lite smått frustrerande. Där ligger ett möte som borde ha prioriterats bort till förmån för annat, men eftersom det är tillresta till det mötet så har sammankallande valt att låta det ligga kvar, trots att han själv inte kan vara med... Och det känns oartigt att strunta i det när vi nu är så få från anläggningen som kan delta. Till all lycka så visar det sig att övriga inblandade är lika stressade så mötet kortas av till en tredje del av tiden. Ibland ska man ha flyt.
Dagen blir också kortare än normalt eftersom jag och Underbara M lovat bort oss som hjälp på två foxtrot-kurser ikväll. Jag kommer att få jobba över sedan och säkert svära över detta, men det är ju så kul med dans!
På vägen in mot stan stannar jag till i Vilunda och tar det där träningspasset som jag hoppade över igår. Eftersom jag har kort om tid får jag snäva till det lite och nöja mig med 900 meter bröstsim och 100 meter crawl. Tekniken fungerar bättre och bättre, men jag skulle behöva bli liite mer armstark. Å andra sidan är det ju kul med nya begränsningar istället för samma gamla vanliga. I omklädningsrummet hinner jag bara smörja in ena armen innan det sedvanliga utropet kommer: "Åh vad gott det luktar! Vad är det?!". Det börjar bli smått komiskt. Funderar på om jag ska tipsa Lush om att sätta upp en demo med Karma Cream på en simhall. Jag tror de skulle sälja hur mycket som helst.
Jag är grymt nöjd över att köerna in till stan är betydligt kortare än jag räknat med. Jag är på plats i god tid innan kursen K och A s kurs på Mälarsalen. Ännu lyckligare blir jag när jag hittar en kvarglömd energy-bar i väskan. Den och en banan gör att jag står mig fram till pausens ost- och skinkmacka.
Så småningom dyker Underbara M också upp, fast helt ärligt så hinner vi inte umgås så där väldans mycket under kvällen. Första kursen är en nybörjarkurs och deltagarna så många att man inte ens hinner dansa en gång med alla. Vi är omväxlande med och dansar och ibland ute och "petar" lite på deltagarna. Det är en häftig känsla när man rättat till något och det plötsligt funkar för paret. Det är också lite kul att upptäcka att det deltagarna tror att de lär sig inte alltid är det som kursledarna verkligen får dem att öva på. Vilken fint! Men det får deltagarna att hålla uppe intresset och inte bli uttråkade. Jag är imponerad över hur bra det går för killarna. Det vanligaste misstaget är att de fegar i stegen av rädsla att kliva på tjejernas fötter. Trots att jag lovar att jag har stålhätta på skorna (ren lögn) och att jag tar eventuella skador på min försäkring blir stegen bara någon ytte-pytte centimeter längre. Det kommer väl.
Nästa kurs är en fortsättningskurs. Eftersom det är tjejöverskott är jag inte med och dansar till en början utan går bara runt och petar lite, rättar och berömmer. (Det är lite svårt hur man ska bedöma det där. Det är ju ändå lite orättvist att tjejerna får duktiga killar att öva med, men killarna får inte öva med någon duktig tjej.) Helt plötsligt saknas det ändå en tjej mot slutet. Kanske någon som skulle med bussen? Då hinner jag öva med några killar. Man lägger märke till andra saker då. Kul.
När kvällen är över är jag helt slut. Det kostar på att fokusera stenhårt i fyra timmar. Och så jag är väldigt sugen på att bugga!
Dagen blir också kortare än normalt eftersom jag och Underbara M lovat bort oss som hjälp på två foxtrot-kurser ikväll. Jag kommer att få jobba över sedan och säkert svära över detta, men det är ju så kul med dans!
På vägen in mot stan stannar jag till i Vilunda och tar det där träningspasset som jag hoppade över igår. Eftersom jag har kort om tid får jag snäva till det lite och nöja mig med 900 meter bröstsim och 100 meter crawl. Tekniken fungerar bättre och bättre, men jag skulle behöva bli liite mer armstark. Å andra sidan är det ju kul med nya begränsningar istället för samma gamla vanliga. I omklädningsrummet hinner jag bara smörja in ena armen innan det sedvanliga utropet kommer: "Åh vad gott det luktar! Vad är det?!". Det börjar bli smått komiskt. Funderar på om jag ska tipsa Lush om att sätta upp en demo med Karma Cream på en simhall. Jag tror de skulle sälja hur mycket som helst.
Jag är grymt nöjd över att köerna in till stan är betydligt kortare än jag räknat med. Jag är på plats i god tid innan kursen K och A s kurs på Mälarsalen. Ännu lyckligare blir jag när jag hittar en kvarglömd energy-bar i väskan. Den och en banan gör att jag står mig fram till pausens ost- och skinkmacka.
Så småningom dyker Underbara M också upp, fast helt ärligt så hinner vi inte umgås så där väldans mycket under kvällen. Första kursen är en nybörjarkurs och deltagarna så många att man inte ens hinner dansa en gång med alla. Vi är omväxlande med och dansar och ibland ute och "petar" lite på deltagarna. Det är en häftig känsla när man rättat till något och det plötsligt funkar för paret. Det är också lite kul att upptäcka att det deltagarna tror att de lär sig inte alltid är det som kursledarna verkligen får dem att öva på. Vilken fint! Men det får deltagarna att hålla uppe intresset och inte bli uttråkade. Jag är imponerad över hur bra det går för killarna. Det vanligaste misstaget är att de fegar i stegen av rädsla att kliva på tjejernas fötter. Trots att jag lovar att jag har stålhätta på skorna (ren lögn) och att jag tar eventuella skador på min försäkring blir stegen bara någon ytte-pytte centimeter längre. Det kommer väl.
Nästa kurs är en fortsättningskurs. Eftersom det är tjejöverskott är jag inte med och dansar till en början utan går bara runt och petar lite, rättar och berömmer. (Det är lite svårt hur man ska bedöma det där. Det är ju ändå lite orättvist att tjejerna får duktiga killar att öva med, men killarna får inte öva med någon duktig tjej.) Helt plötsligt saknas det ändå en tjej mot slutet. Kanske någon som skulle med bussen? Då hinner jag öva med några killar. Man lägger märke till andra saker då. Kul.
När kvällen är över är jag helt slut. Det kostar på att fokusera stenhårt i fyra timmar. Och så jag är väldigt sugen på att bugga!
fredag 21 januari 2011
Dygnet har mer än 24 timmar (Onsdag 2011-01-19)
Insåg just att jag har haft två måndagar den här veckan och ingen tisdag. Kanske kändes det så? Nu är det i alla fall åtgärdat.
Idag får jag sovmorgon och kliver inte upp förrän 7:30. Lyxigt värre. Det kan nog behövas med tanke på att SJ fått lite trafikproblem. Ett godståg som har spårat ur har förstört en bit räls. Typ den enda biten räls som förbinder södra Sverige med de norra delarna. (vad är oddsen?) Det betyder för min del att jag som lyxat till det med sovvagn inte kommer att få njuta så mycket nattsömn som jag tänkt. Istället ska vi hoppa av tåget i Övik klockan 01:15 och åka buss till Sundsvall där det ska vänta ett nytt tåg vid 03-snåret. Förhoppningsvis.
Dagens projekt är ett besök hos optikern inne i stan. Inte för min del alltså, även om jag säkert skulle behöva, utan Mamsens. Faktiskt går det ganska bra, tror jag. Det är inte bara synstyrkan som ska kollas, det ska väljas bågar också. Mamsen tänker investera i ett par progressiva glas. När alla val är gjorda till slut återstår bara betalningen och det är då jag inser hur pensionärer blir rånade. 8000 ska ska kalaset kosta (HUR kan det vara så DYRT?) och Mamsen har har inget betalkort. Så jag undrar lite stillsamt hur hon har tänkt ordna med betalningen när hon hämtar ut glasögonen. Kontanter såklart. Och, nej optikerna har heller inget faktureringsalternativ. Ja men jippi. Nej, det går bara inte. Jag kan precis se rubrikerna i tidningen när hon blir rånad utanför banken. Istället betalar jag rubbet på studs. Mamsen får ersätta mig via banken istället.
När optikern är avklarad tittar vi i några butiker och äter lunch på Roasters. Egentligen hade vi tänkt följa vår tradition och äta på Waldorf (låter snofsigt, men är en stor kinakrog), men det är sådan hemsk kö. Och inte betar de av den i någon större brådska. Jag får nästan intrycket att de gärna vill ha den där kön. Möjligen tror de att den signalerar popularitet alá Stureplan, men det finns gränser för vad jag gör för att få äta kinamat eller pizza. Sååå god är den inte.
Efter lunchen åker Mamsen hem. Hon har värk i benen och tycker att det har varit nog med äventyr för en dag. Själv drar jag iväg till Pontusbadet för ytterligare en simövning. Avverkar som vanligt mina 1 km bröstsim och sedan 150 meter crawl. Tjohoo! Det går framåt, men jösses vad trött jag blir. Och det snabbt.
Jag promenerar tillbaka till Örnäset. Jag ska ändå bara sitta på tåget ikväll så bäst att röra på sig medan det går. Snön knarrar skönt under skorna och träden visar sig från sin allra härligaste, frostigaste sida. Jättevackert! På vägen passar jag på att köpa med mig några tidningar till tåget också.
Middagen är rester från gårdagen för min del. Mamsen kör på macka istället. Så nu är det här vistelsen över för denna gång. Det är lite tråkigt att lämna Mamsen ensam igen. Fast jag erkänner att jag längtar hem så jag kan bli tokig nu.
Halv åtta kommer taxin och hämtar upp och sedan kan äventyret börja. Alla vagnar har två nummer för de har slagit ihop två olika tåg. Ingen platsreservation stämmer längre. Trots det lyckas jag få min önskade överslaf och sova i tre timmar innan det är dags att kliva av tåget. Vi anländer en timma för sent till Örnsköldsvik. Något de som sitter i bussarna och väntar säkert är överlyckliga över. Dessutom blir vi utlåsta på perrongen och kan inte ta oss ner till busstationen när vi väl anländer. Det tar lyckligtvis inte mer än 10-15 minuter att lösa.
Väl på bussen får jag plats vid ett bord, och sällskap av en aspackad, kraftigt överviktig man med direktörsfasoner och viktig portfölj. Ja men jippi. Den aspackade mannen vill inte bara använda mig som stöd och huvudkudde han tycker också att det är min plikt att upplysa om vad klockan är med jämna mellanrum (har ingen på mig) och att jag är rätt person att beklaga sig inför om sin besvärliga resa. Klockan ett på natten är mitt tålamod obefintligt. Jag talar om precis vad jag tycker om hans vidriga beteende (utan att skrika) och vid första bästa stopp får han resa på sig trots stor klagan och jag byter resolut plats.
Bussfärden tar en smula längre tid än de utlovat. Typ dubbla tiden. Klockan halv fem på morgonen är vi framme i Sundsvall och ska byta till tåg igen. Och naturligtvis kan vi inte få samma platser som innan. Det tar en halvtimme för konduktören att komma fram till att jag ändå kan ta den tomma platsen jag hade och som ingen gör anspråk på. Klockan fem kan jag äntligen krypa ner i slafen igen för obruten resa (och sömn?) fram till Stockholm.
Idag får jag sovmorgon och kliver inte upp förrän 7:30. Lyxigt värre. Det kan nog behövas med tanke på att SJ fått lite trafikproblem. Ett godståg som har spårat ur har förstört en bit räls. Typ den enda biten räls som förbinder södra Sverige med de norra delarna. (vad är oddsen?) Det betyder för min del att jag som lyxat till det med sovvagn inte kommer att få njuta så mycket nattsömn som jag tänkt. Istället ska vi hoppa av tåget i Övik klockan 01:15 och åka buss till Sundsvall där det ska vänta ett nytt tåg vid 03-snåret. Förhoppningsvis.
Dagens projekt är ett besök hos optikern inne i stan. Inte för min del alltså, även om jag säkert skulle behöva, utan Mamsens. Faktiskt går det ganska bra, tror jag. Det är inte bara synstyrkan som ska kollas, det ska väljas bågar också. Mamsen tänker investera i ett par progressiva glas. När alla val är gjorda till slut återstår bara betalningen och det är då jag inser hur pensionärer blir rånade. 8000 ska ska kalaset kosta (HUR kan det vara så DYRT?) och Mamsen har har inget betalkort. Så jag undrar lite stillsamt hur hon har tänkt ordna med betalningen när hon hämtar ut glasögonen. Kontanter såklart. Och, nej optikerna har heller inget faktureringsalternativ. Ja men jippi. Nej, det går bara inte. Jag kan precis se rubrikerna i tidningen när hon blir rånad utanför banken. Istället betalar jag rubbet på studs. Mamsen får ersätta mig via banken istället.
När optikern är avklarad tittar vi i några butiker och äter lunch på Roasters. Egentligen hade vi tänkt följa vår tradition och äta på Waldorf (låter snofsigt, men är en stor kinakrog), men det är sådan hemsk kö. Och inte betar de av den i någon större brådska. Jag får nästan intrycket att de gärna vill ha den där kön. Möjligen tror de att den signalerar popularitet alá Stureplan, men det finns gränser för vad jag gör för att få äta kinamat eller pizza. Sååå god är den inte.
Efter lunchen åker Mamsen hem. Hon har värk i benen och tycker att det har varit nog med äventyr för en dag. Själv drar jag iväg till Pontusbadet för ytterligare en simövning. Avverkar som vanligt mina 1 km bröstsim och sedan 150 meter crawl. Tjohoo! Det går framåt, men jösses vad trött jag blir. Och det snabbt.
Jag promenerar tillbaka till Örnäset. Jag ska ändå bara sitta på tåget ikväll så bäst att röra på sig medan det går. Snön knarrar skönt under skorna och träden visar sig från sin allra härligaste, frostigaste sida. Jättevackert! På vägen passar jag på att köpa med mig några tidningar till tåget också.
Middagen är rester från gårdagen för min del. Mamsen kör på macka istället. Så nu är det här vistelsen över för denna gång. Det är lite tråkigt att lämna Mamsen ensam igen. Fast jag erkänner att jag längtar hem så jag kan bli tokig nu.
Halv åtta kommer taxin och hämtar upp och sedan kan äventyret börja. Alla vagnar har två nummer för de har slagit ihop två olika tåg. Ingen platsreservation stämmer längre. Trots det lyckas jag få min önskade överslaf och sova i tre timmar innan det är dags att kliva av tåget. Vi anländer en timma för sent till Örnsköldsvik. Något de som sitter i bussarna och väntar säkert är överlyckliga över. Dessutom blir vi utlåsta på perrongen och kan inte ta oss ner till busstationen när vi väl anländer. Det tar lyckligtvis inte mer än 10-15 minuter att lösa.
Väl på bussen får jag plats vid ett bord, och sällskap av en aspackad, kraftigt överviktig man med direktörsfasoner och viktig portfölj. Ja men jippi. Den aspackade mannen vill inte bara använda mig som stöd och huvudkudde han tycker också att det är min plikt att upplysa om vad klockan är med jämna mellanrum (har ingen på mig) och att jag är rätt person att beklaga sig inför om sin besvärliga resa. Klockan ett på natten är mitt tålamod obefintligt. Jag talar om precis vad jag tycker om hans vidriga beteende (utan att skrika) och vid första bästa stopp får han resa på sig trots stor klagan och jag byter resolut plats.
Bussfärden tar en smula längre tid än de utlovat. Typ dubbla tiden. Klockan halv fem på morgonen är vi framme i Sundsvall och ska byta till tåg igen. Och naturligtvis kan vi inte få samma platser som innan. Det tar en halvtimme för konduktören att komma fram till att jag ändå kan ta den tomma platsen jag hade och som ingen gör anspråk på. Klockan fem kan jag äntligen krypa ner i slafen igen för obruten resa (och sömn?) fram till Stockholm.
tisdag 18 januari 2011
Seger (Tisdag 2011-01-18)
I lördags hade jag satt klockan på väckning 06:20 för frukost-intag på tåget. I går upptäckte jag att det av misstag hade blivit någon upprepningsfrekvens på larmet så det startade varje vardag. Vaknade även då 06: 20 alltså. Imorse vaknar jag klockan 6 av min kära Mams som påstår att hon kokar kaffe, men som för ett oväsen som närmast kan härröras till att slå ut en vägg. Jag behöver ialla fall inte oroa mig för att hamna fel i dygnsrytmen på min semester.
Morgonstund har guld i mund heter det ju så klockan 8 har jag redan fått på mig kläderna, läst tidningarna på nätet, korrekturläst ett utkast till min käraste Underbara M, facebookat och är på väg mot affären för att handla marmelad till det nybakade brödet. Det är skönt med morgonpromenaden. Det gäller att njuta så mycket som går av den knarrande snön för det ryktas att töväder slagit till där hemma. Och när det kommer till kritan så är jag nog inte riktigt klar med vintern än.
Hade jag önskat mig något mer den här vistelsen så hade det varit ett norrsken. Det var många år sedan jag fick se ett sist. Det verkar inte så troligt den här gången heller för det är mulet. Allra helst hade jag önskat att Underbara M och jag fick se det tillsammans. Jo, jag längtar nog hem lite också, trots tövädret. Det finns annat som drar..., och visst har väl alla väder sin egen charm? Visst då? I ett par färgglada stövlar kan säkert slaskväder bli trevligt det med... Som dessa!
Idag står storkok på agendan. Jag har köpt lite ingredienser till köttfärssås och pasta. Här ska bli matlådor till Mamsen. Jag känner mig nöjd över resultatet, även om Mamsen säkert tycker att det är exotiskt med morötter och gröna linser i såsen.
När husligheterna är över tar jag en promenad längs hälsans stig med badkläderna i ryggsäcken. Slingan passerar Hertsö miljögård och där viker jag av för att klappa får och ta en liten fika. Tänk att stället har legat här i flera år, men jag upptäckte det först i våras. En liten pärla. Synd att Mamsen saknar ork, annars hade detta varit ett givet utflyktsmål.
Stärkt av fika betar jag av resten av Hälsans stig fram till simhallen. Jag har tur och får ha de två avspärrade motionsbanorna helt för mig själv tills jag nästan simmat klart.( Då trillar det i och för sig in 5 stycken på en gång.) Och som grädde på moset lyckas jag också simma 125 meter med crawl! Inte helt problemfritt. Och jag måste vila mellan varje 25 meter. Men ändå! Jösses vad det ger blodad tand! Nu skulle jag väldans gärna vilja hinna med en vända till en simhall i morgon också. 1 km bröstsim på det också och sedan är det en väldigt nöjd fröken Svensson som promenerar hem.
Resten av kvällen blir däremot en rätt stillsam historia med bläddrande i trädgårdstidningar. I sommar skulle jag vilja odla lite tomater. Och så skulle jag vilja ha massor av lavendel, och krasse, och ringblommor. Svarta violer. Kanske en stockros. Massor med kryddväxter. Jordgubbar är förstås inte så dumt... Det där med ätliga saker tror jag i alla fall att jag kan lobba in hos Underbara M. I sommar kommer vi förhoppningsvis att få vår första rikliga rabarberskörd. Om plantan överlevde balkong- och fasadrenoveringen i höstas. Jag kommer att äta paj tills jag storknar.
Ett avsnitt "Kommisarie Lewis" i soffan med Mams och sedan är kvällen gjord.
PS. Till tågresan tänkte jag köpa med mig några inredningstidningar och samla på mig ytterligare några projektideér. (Uteplatsen är ju så liten.) Det låter väl som en bra plan? Det är så avstressande med renoveringar.
Morgonstund har guld i mund heter det ju så klockan 8 har jag redan fått på mig kläderna, läst tidningarna på nätet, korrekturläst ett utkast till min käraste Underbara M, facebookat och är på väg mot affären för att handla marmelad till det nybakade brödet. Det är skönt med morgonpromenaden. Det gäller att njuta så mycket som går av den knarrande snön för det ryktas att töväder slagit till där hemma. Och när det kommer till kritan så är jag nog inte riktigt klar med vintern än.
Hade jag önskat mig något mer den här vistelsen så hade det varit ett norrsken. Det var många år sedan jag fick se ett sist. Det verkar inte så troligt den här gången heller för det är mulet. Allra helst hade jag önskat att Underbara M och jag fick se det tillsammans. Jo, jag längtar nog hem lite också, trots tövädret. Det finns annat som drar..., och visst har väl alla väder sin egen charm? Visst då? I ett par färgglada stövlar kan säkert slaskväder bli trevligt det med... Som dessa!
Idag står storkok på agendan. Jag har köpt lite ingredienser till köttfärssås och pasta. Här ska bli matlådor till Mamsen. Jag känner mig nöjd över resultatet, även om Mamsen säkert tycker att det är exotiskt med morötter och gröna linser i såsen.
När husligheterna är över tar jag en promenad längs hälsans stig med badkläderna i ryggsäcken. Slingan passerar Hertsö miljögård och där viker jag av för att klappa får och ta en liten fika. Tänk att stället har legat här i flera år, men jag upptäckte det först i våras. En liten pärla. Synd att Mamsen saknar ork, annars hade detta varit ett givet utflyktsmål.
Stärkt av fika betar jag av resten av Hälsans stig fram till simhallen. Jag har tur och får ha de två avspärrade motionsbanorna helt för mig själv tills jag nästan simmat klart.( Då trillar det i och för sig in 5 stycken på en gång.) Och som grädde på moset lyckas jag också simma 125 meter med crawl! Inte helt problemfritt. Och jag måste vila mellan varje 25 meter. Men ändå! Jösses vad det ger blodad tand! Nu skulle jag väldans gärna vilja hinna med en vända till en simhall i morgon också. 1 km bröstsim på det också och sedan är det en väldigt nöjd fröken Svensson som promenerar hem.
Resten av kvällen blir däremot en rätt stillsam historia med bläddrande i trädgårdstidningar. I sommar skulle jag vilja odla lite tomater. Och så skulle jag vilja ha massor av lavendel, och krasse, och ringblommor. Svarta violer. Kanske en stockros. Massor med kryddväxter. Jordgubbar är förstås inte så dumt... Det där med ätliga saker tror jag i alla fall att jag kan lobba in hos Underbara M. I sommar kommer vi förhoppningsvis att få vår första rikliga rabarberskörd. Om plantan överlevde balkong- och fasadrenoveringen i höstas. Jag kommer att äta paj tills jag storknar.
Ett avsnitt "Kommisarie Lewis" i soffan med Mams och sedan är kvällen gjord.
PS. Till tågresan tänkte jag köpa med mig några inredningstidningar och samla på mig ytterligare några projektideér. (Uteplatsen är ju så liten.) Det låter väl som en bra plan? Det är så avstressande med renoveringar.
 |
| Fårskocken Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Hertsö miljögård Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Kallnande plåtar välkomnar i farstun Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Mjölkpall Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Spår Foto: Chatrin Svensson |
tisdag 11 januari 2011
Nya tag! (Måndag 2011-01-03)
Tillbaka på kontoret och fastnar så hårt framför datorn att jag glömmer lunchen. Halv ett kommer jag på att det vore bra med något att äta och då har alla redan hunnit komma tillbaka från lunchen. Det är tidiga vanor som gäller här så de flesta tar lunch redan kl 11.
Eftersom det är "första" jobbdagen efter ledigheten bestämmer jag att jag får gå på Tant Gredelin och äta laxtoast. Förutom att det är ett mysigt ställe med goda laxtoasts, så har de lite tidningar att blättra i medan man väntar. Trädgårdstidningar bland annat. Känns det inte lite som om våren är på väg där jag sitter bakom tyllgardinerna och spanar ut på takdroppet? Jo.
En snabb lunchpromenad på det då. Solen gör gott! Och det känns fortfarande vårigt när jag kommit ut. Dessvärre kan jag konstatera att det kan bli lite stressigt att klämma in detta tre gånger i veckan. Vi får flexa lunchen, men då måste man ju sluta senare också. Det känns inte lika roligt.
På väg hem från jobbet svänger jag förbi simhallen och betalar min crawlkurs. Månne jag ska lära mig att andas på bägge sidorna den här gången?
Nu är en resa upp till Luleå inbokad! Jag inser att det är nu som gäller om den ska med i almanackan. För ovanlighetens skull är Mamsen tveksam. Smått misstänkt. Annars brukar det vara ett evigt tjatande? Det visar sig att det där med att säga bort hemtjänsten kanske var liite förhastat. Städning och tvätt ligger en smula... efter... Gissar att jag vet vad vi (läs jag) kommer att pyssla med...
Coachen blidkas med en kvällspromenad också. Jag lyckas få med Underbara M som har träningsvärk i benen efter sin 1,5-milarunda. Han påstår att det känns ok så länge han rör på sig... Efter en lång omväg hamnar vi på Ica Maxi där Underbara M handlar frukt till kvällsmyset som består av fruktsallad och te. Yummie!
Eftersom det är "första" jobbdagen efter ledigheten bestämmer jag att jag får gå på Tant Gredelin och äta laxtoast. Förutom att det är ett mysigt ställe med goda laxtoasts, så har de lite tidningar att blättra i medan man väntar. Trädgårdstidningar bland annat. Känns det inte lite som om våren är på väg där jag sitter bakom tyllgardinerna och spanar ut på takdroppet? Jo.
En snabb lunchpromenad på det då. Solen gör gott! Och det känns fortfarande vårigt när jag kommit ut. Dessvärre kan jag konstatera att det kan bli lite stressigt att klämma in detta tre gånger i veckan. Vi får flexa lunchen, men då måste man ju sluta senare också. Det känns inte lika roligt.
På väg hem från jobbet svänger jag förbi simhallen och betalar min crawlkurs. Månne jag ska lära mig att andas på bägge sidorna den här gången?
Nu är en resa upp till Luleå inbokad! Jag inser att det är nu som gäller om den ska med i almanackan. För ovanlighetens skull är Mamsen tveksam. Smått misstänkt. Annars brukar det vara ett evigt tjatande? Det visar sig att det där med att säga bort hemtjänsten kanske var liite förhastat. Städning och tvätt ligger en smula... efter... Gissar att jag vet vad vi (läs jag) kommer att pyssla med...
Coachen blidkas med en kvällspromenad också. Jag lyckas få med Underbara M som har träningsvärk i benen efter sin 1,5-milarunda. Han påstår att det känns ok så länge han rör på sig... Efter en lång omväg hamnar vi på Ica Maxi där Underbara M handlar frukt till kvällsmyset som består av fruktsallad och te. Yummie!
torsdag 25 november 2010
Det blir inte alltid som man tänkt sig (Onsdag 2010-11-24)
I-poden är levererad! Med gravyr och allt. Tjoho! Jag börjar riktigt längta till jag jobbat klart. Det ska bli kul att se hur den fungerar med skochippet också, när jag nu ska få tid till att testa det...
Eftermiddagen bjuder på andra överraskningar. Gissa om mamsen lämnade sjukhuset mot läkarens inrådan? Japp. Gissa om hon inte meddelade trygghetslarmet? Japp. Gissa om hon vägrade kranskärls-röntgen? Japp.
-"Kranskärlen har de ju kollat förut. Svammel."
-"Före eller efter hjärtinfarkten och ditt obefintliga blodtryck?"
-"Det var väl något år sen..."
Gissa om jag är den första hon ringer till när hon kommer hem för att hon känner sig orolig. Japp. Hjärtinfarkten vill hon inte riktigt låtsas om. Hon var nog bara "lite trött". Hon minns inte så noga. Hon undrar vem som har bott i hennes lägenhet medan hon var borta? Det ser så tillstökat ut i hallen?
Det är kanske skitsamma med trygghetslarmet ändå? Jag är inte så säker att hon skulle trycka in knappen och ringa på dem även om det behövdes.
En timme senare ringer trygghetslarmet och undrar om alla nycklar är fixade så de kan börja installera. Hemtjänsten har hört av sig och är lite oroliga. De vill ha larmet på plats nu. Jag ber dem ringa henne direkt istället. Hon kan ta kontakt med fastighetsskötaren själv. Han har ju beställt nycklar åt henne, bara det att de inte har hunnit bli klara än. Jag orkar liksom inte längre.
Ytterligare en timme senare ringer mamsen, nu jätteirriterad på hemtjänsten. Hon har frågat om hon kan få gångträning, dvs ta en kortare promenad, men fått blankt nej av kvinnan som kom på besök. Istället säger de att hon ska få sängen bäddad, soporna uttagna och disken fixad. Det är mamsen inte alls intresserad av. Nu vill hon inte ha tjänsten. Ingen hjälp alls. Inte städning och tvätt varannan vecka heller. Trots att hon inte klarar av trappan upp till lägenheten. Suck. Jag kostar på mig ett samtal till hemtjänsten och hoppas att det löser det hela. Vi får väl se.
Tänk om man skulle ta och leva sitt eget liv en liten stund? Det går inte att hindra andra från att fatta dåliga beslut ibland, men man kan göra så gott det går för att själv slippa drabbas av dem. Oro är bara praktiskt när man faktiskt kan påverka situationen. Annars är det en fullkomligt onödig, energislukande process. Var sitter avstängningsknappen? Jag börjar snart känna mig färdig för ett hälsohem.
På kvällen är det crawlkurs igen. Kanske inte vad jag längtar mest efter när jag beger mig ut i snöröken. Näst sista tillfället. Snart är jag fullärd!? Jag tror att hela tricket sitter i andningen. Kan man få den att fungera så löser sig nog resten smidigare sedan. Andning är en rätt central historia så när jag har svårt att få luft oroar jag mig inte så värst för andra saker. Följdaktligen precis rätt grej för mig nu. Hjärnan blir tom och det är på sätt och vis vilsamt. Till slut börjar jag få till andningen på ena sidan. Den andra vet jag inte vad jag gör för fel med än, men det finns ingen luft där. Varannan vatten får en helt ny betydelse.
Efter kursen börjar jag mecka med i-tunes. All musik ligger på min gamla PC. Jag har inte klurat ut hur, eller om, det går att flytta den till min nya Mac. För en quick fix laddar jag in ett par skivor så jag kan testa min i-pod. Den är tänkt att bli min nya följeslagare nu, med inbygd stegmätare och allt. En liten coach i fickan!
Som godnattsaga ser jag och Underbara M sista avsnittet av Grotesco på play-tv innan vi lägger oss. Det är kanske att töja lite på min TV-fria vecka.
Eftermiddagen bjuder på andra överraskningar. Gissa om mamsen lämnade sjukhuset mot läkarens inrådan? Japp. Gissa om hon inte meddelade trygghetslarmet? Japp. Gissa om hon vägrade kranskärls-röntgen? Japp.
-"Kranskärlen har de ju kollat förut. Svammel."
-"Före eller efter hjärtinfarkten och ditt obefintliga blodtryck?"
-"Det var väl något år sen..."
Gissa om jag är den första hon ringer till när hon kommer hem för att hon känner sig orolig. Japp. Hjärtinfarkten vill hon inte riktigt låtsas om. Hon var nog bara "lite trött". Hon minns inte så noga. Hon undrar vem som har bott i hennes lägenhet medan hon var borta? Det ser så tillstökat ut i hallen?
Det är kanske skitsamma med trygghetslarmet ändå? Jag är inte så säker att hon skulle trycka in knappen och ringa på dem även om det behövdes.
En timme senare ringer trygghetslarmet och undrar om alla nycklar är fixade så de kan börja installera. Hemtjänsten har hört av sig och är lite oroliga. De vill ha larmet på plats nu. Jag ber dem ringa henne direkt istället. Hon kan ta kontakt med fastighetsskötaren själv. Han har ju beställt nycklar åt henne, bara det att de inte har hunnit bli klara än. Jag orkar liksom inte längre.
Ytterligare en timme senare ringer mamsen, nu jätteirriterad på hemtjänsten. Hon har frågat om hon kan få gångträning, dvs ta en kortare promenad, men fått blankt nej av kvinnan som kom på besök. Istället säger de att hon ska få sängen bäddad, soporna uttagna och disken fixad. Det är mamsen inte alls intresserad av. Nu vill hon inte ha tjänsten. Ingen hjälp alls. Inte städning och tvätt varannan vecka heller. Trots att hon inte klarar av trappan upp till lägenheten. Suck. Jag kostar på mig ett samtal till hemtjänsten och hoppas att det löser det hela. Vi får väl se.
Tänk om man skulle ta och leva sitt eget liv en liten stund? Det går inte att hindra andra från att fatta dåliga beslut ibland, men man kan göra så gott det går för att själv slippa drabbas av dem. Oro är bara praktiskt när man faktiskt kan påverka situationen. Annars är det en fullkomligt onödig, energislukande process. Var sitter avstängningsknappen? Jag börjar snart känna mig färdig för ett hälsohem.
På kvällen är det crawlkurs igen. Kanske inte vad jag längtar mest efter när jag beger mig ut i snöröken. Näst sista tillfället. Snart är jag fullärd!? Jag tror att hela tricket sitter i andningen. Kan man få den att fungera så löser sig nog resten smidigare sedan. Andning är en rätt central historia så när jag har svårt att få luft oroar jag mig inte så värst för andra saker. Följdaktligen precis rätt grej för mig nu. Hjärnan blir tom och det är på sätt och vis vilsamt. Till slut börjar jag få till andningen på ena sidan. Den andra vet jag inte vad jag gör för fel med än, men det finns ingen luft där. Varannan vatten får en helt ny betydelse.
Efter kursen börjar jag mecka med i-tunes. All musik ligger på min gamla PC. Jag har inte klurat ut hur, eller om, det går att flytta den till min nya Mac. För en quick fix laddar jag in ett par skivor så jag kan testa min i-pod. Den är tänkt att bli min nya följeslagare nu, med inbygd stegmätare och allt. En liten coach i fickan!
Som godnattsaga ser jag och Underbara M sista avsnittet av Grotesco på play-tv innan vi lägger oss. Det är kanske att töja lite på min TV-fria vecka.
torsdag 18 november 2010
Bodelning (Onsdag 2010-11-17)
Jag ligger i skilsmässa. Eller... ja... typ. Underbara M och jag tänkte satsa på ett gemensamt ICA-kort. (Vuxenpoäng!) Nu visar det sig att banken vill ha kompletterande uppgifter. Mitt gamla xx står med på mitt ICA-kort. Det är visserligen 6 år sedan vi splittade, men jag har aldrig tagit itu med det. Så vitt jag förstår är ICA inte förstahandsvalet för mitt gamla xx eftersom jag aldrig sett något som tyder på att han skrapar ihop bonuspoäng till mig. Himla dåligt.
Jag som trodde mitt gamla kort bara skulle kasseras och att jag skulle få ett nytt knutet till Underbara Ms. Nä. Det här är en delikat och viktig sak förklarar damen på ICA. Hela 900 poäng finns på kortet (motsvarar 9 kr) och vem ska ha dem?! Och dessutom finns det 100 kr insatta på kortet! Själv har jag lite svårt att uppbåda rätt entusiasm inför denna förmögenhet. Tre veckor tar det för denna sent påkomna "bodelning" att gå igenom. En bit in i december är jag alltså en fri kvinna och kan flytta min förmögenhet i 900 poäng och 50 kr till nästa ICA-kort. Undrar hur lycklig mitt xx kommer att bli när han upptäcker 50 oräknade kronor i kassan? Jag tror han tar det med fattning.
Efter jobbet tar jag en vända på Sollentuna centrum. Jakten på byxor går inte bättre den här gången heller. Allt ser ut som snäva korvskinn. Inte ett dugg smickrande. Istället hittar jag tre tröjor som jag köper. Välbehövligt det med.
Teförrådet börjar sina så jag kollar in Kahls Kaffe, men kommer på mig själv med att ha tröttnat på utbudet. Nu har de även börjat härma blandningar hos andra teproducenter istället för att köpa in den äkta varan, eller skapa eget. Fast jag vill ju ha Kotte-te och Guteblandning från Kranku och inte någon halvtaskig efterapning. Tack och lov finns det fortfarande kvar ställen som Elisabeth's Ost & Delikatesser i Enköping. Bäst att proviantera i morgon!
Crawlkurs. Idag är det mest teknikövningar och inget sammansatt simmande. (Börjar kunna lite termer nu...) Själv har jag svårt att avgöra om det blir bättre, men kursledaren påstår det så jag får väl lita på det. Sist av allt lyckas jag avverka två längder med något som liknar crawl. Nästa vända håller jag på att drunkna halvvägs vilket jag tar som ett tecken på att det är dags att bege sig mot duschen. Idag jäser jag i bastun också. Sköönt!
Hemma fikar vi på macaroner som jag inhandlat på Balders bageri. Små, söta, luftiga bakverk. Jag kan precis se nätta tanter sitta på cafe i Paris, dricka kaffe ur sirliga koppar och mumsa på det här.
Jag som trodde mitt gamla kort bara skulle kasseras och att jag skulle få ett nytt knutet till Underbara Ms. Nä. Det här är en delikat och viktig sak förklarar damen på ICA. Hela 900 poäng finns på kortet (motsvarar 9 kr) och vem ska ha dem?! Och dessutom finns det 100 kr insatta på kortet! Själv har jag lite svårt att uppbåda rätt entusiasm inför denna förmögenhet. Tre veckor tar det för denna sent påkomna "bodelning" att gå igenom. En bit in i december är jag alltså en fri kvinna och kan flytta min förmögenhet i 900 poäng och 50 kr till nästa ICA-kort. Undrar hur lycklig mitt xx kommer att bli när han upptäcker 50 oräknade kronor i kassan? Jag tror han tar det med fattning.
Efter jobbet tar jag en vända på Sollentuna centrum. Jakten på byxor går inte bättre den här gången heller. Allt ser ut som snäva korvskinn. Inte ett dugg smickrande. Istället hittar jag tre tröjor som jag köper. Välbehövligt det med.
Teförrådet börjar sina så jag kollar in Kahls Kaffe, men kommer på mig själv med att ha tröttnat på utbudet. Nu har de även börjat härma blandningar hos andra teproducenter istället för att köpa in den äkta varan, eller skapa eget. Fast jag vill ju ha Kotte-te och Guteblandning från Kranku och inte någon halvtaskig efterapning. Tack och lov finns det fortfarande kvar ställen som Elisabeth's Ost & Delikatesser i Enköping. Bäst att proviantera i morgon!
Crawlkurs. Idag är det mest teknikövningar och inget sammansatt simmande. (Börjar kunna lite termer nu...) Själv har jag svårt att avgöra om det blir bättre, men kursledaren påstår det så jag får väl lita på det. Sist av allt lyckas jag avverka två längder med något som liknar crawl. Nästa vända håller jag på att drunkna halvvägs vilket jag tar som ett tecken på att det är dags att bege sig mot duschen. Idag jäser jag i bastun också. Sköönt!
Hemma fikar vi på macaroner som jag inhandlat på Balders bageri. Små, söta, luftiga bakverk. Jag kan precis se nätta tanter sitta på cafe i Paris, dricka kaffe ur sirliga koppar och mumsa på det här.
fredag 12 november 2010
Bra kämpat (Onsdag 2010-11-10)
Det saknas inte sysselsättning på jobbet direkt. Det är lite knepigt att felsöka processer på distans, men å andra sidan får jag lite bättre ro att skapa testscheman. Det löser sig till slut och jag har gott hopp om att det kommer att fungera klockrent under morgondagen. Nu återstår att dokumentera allt och några förebyggande åtgärder så vi inte hamnar i den här situationen igen. Inte tid att pusta ut än alltså.
På lunchen blir det en välbehövlig paus med core på SATS. Det var längesedan! Helt uppenbart nyttigt. Framöver kommer det nog att bli fler pass på SATS eftersom mörkret, snön och framför allt halkan börjar göra det mindre roligt att springa ute. Kanske skulle titta efter dubbar till löparskorna?
När arbetsdagen är över fixar jag middag och sedan beger jag mig till simhallen. 4:e gången på crawlkursen nu. Först övas det bensparkar och andning med flytdyna. Grymt jobbigt. Sedan ska man sätta ihop allt.
Jag börjar bli duktig på att hålla andan. Klarar halva bassängen innan jag måste andas vatten! Nä, jag har inte riktigt fått till det där än... Till slut fixar jag faktiskt att simma en hel längd utan att stanna. Wohoo! Det är inte vackert, och jag sväljer en hel del härligt klorerat vatten på vägen, men ändå. Sedan går orken snabbt utför. Jag lyckas inte upprepa bravaden. Antagligen börjar jag få kraft i armtagen för snart är armarna som gele. Jag konstaterar när timmen är över, att jag i alla fall sluppit simfötter den här gången. Funderar starkt på att ta med snorkel till nästa gång...
På lunchen blir det en välbehövlig paus med core på SATS. Det var längesedan! Helt uppenbart nyttigt. Framöver kommer det nog att bli fler pass på SATS eftersom mörkret, snön och framför allt halkan börjar göra det mindre roligt att springa ute. Kanske skulle titta efter dubbar till löparskorna?
När arbetsdagen är över fixar jag middag och sedan beger jag mig till simhallen. 4:e gången på crawlkursen nu. Först övas det bensparkar och andning med flytdyna. Grymt jobbigt. Sedan ska man sätta ihop allt.
Jag börjar bli duktig på att hålla andan. Klarar halva bassängen innan jag måste andas vatten! Nä, jag har inte riktigt fått till det där än... Till slut fixar jag faktiskt att simma en hel längd utan att stanna. Wohoo! Det är inte vackert, och jag sväljer en hel del härligt klorerat vatten på vägen, men ändå. Sedan går orken snabbt utför. Jag lyckas inte upprepa bravaden. Antagligen börjar jag få kraft i armtagen för snart är armarna som gele. Jag konstaterar när timmen är över, att jag i alla fall sluppit simfötter den här gången. Funderar starkt på att ta med snorkel till nästa gång...
fredag 5 november 2010
Det börjar inte så bra, men det blir bättre sen (Onsdag 2010-11-03)
Dax för däckbyte.
Jag är helt klart inte riktigt vaken när jag stapplar ut genom ytterdörren på väg till Smulan. Jag inbillar mig att jag blir klarvaken när jag sätter nyckeln i bildörren och upptäcker att den stått upplåst i en vecka. Sedan inser jag att jag redan låst upp bilen med fjärrkontrollen. Kexet (Underbara Ms) bil har inget centrallås så jag har liksom vant av mig, men ändå går vissa saker på ren reflex.
Väl framme på däckverkstaden upptäcker jag att jag glömt plånboken hemma. Nä, jag är nog inte riktigt vaken ändå. Tur att jag är stamkund och har däcken på förvaring. Tjejen i kassan tycker att vi byter däck nu så kan jag betala senare.
Tänk att ett mail kan göra så mycket. Plötsligt känns Lund inte alls avlägset!
Medan jag knapprar vidare på min dator kan jag se hur de fyller igen hålen i gräsmattan utanför fönstret med jord. Jag undrar om killarna som slavar där ute vet om att hjulspåren blev till när husfasaden blästrades och fönsterblecken plockades bort. Det sistnämnda är lite intressant eftersom de nya fönsterblecken inte kommit upp än...
Till kvällen är det crawlkurs som gäller igen. Tredje gången jag är där. Till en början blir jag lätt deppig. Mina bensparkar vill sig inte. Så fort jag får andnöd uppstår något sorts mellanting av bensparkar och grodsim. Åter igen blir jag hänvisad till simfötter. Det är svårare att grodsimma med dem så kursledaren hoppas att det ska rätta till mina bensparkar. Nu kan jag koncentera mig lite mer på armar och andning. Till slut lyckas jag avverka en halv och sedan en hel längd utan att stanna för att tömma lungorna på vatten. Hurra vad jag är bra! Till och med vår kursledare börjar få upp hoppet om mig.
När jag kommer hem har Underbara M experimenterat i köket -tre olika sorters bröd ligger i ugnen! I kylen väntar tre äggvitor sedan glass-smets-försöket och med gemensamma krafter blir de nu till maränger. Som bäddat för kvällsfika!
Glass-smets-försöket? Ja, det slutade med att det blev saffranszabaione till hjortronlikörmarinerade hallon. Frysblocket till glassmaskinen tog oväntat lång tid på sig att frysa och jag orkade inte vänta på att det blev hårt.
Jag är helt klart inte riktigt vaken när jag stapplar ut genom ytterdörren på väg till Smulan. Jag inbillar mig att jag blir klarvaken när jag sätter nyckeln i bildörren och upptäcker att den stått upplåst i en vecka. Sedan inser jag att jag redan låst upp bilen med fjärrkontrollen. Kexet (Underbara Ms) bil har inget centrallås så jag har liksom vant av mig, men ändå går vissa saker på ren reflex.
Väl framme på däckverkstaden upptäcker jag att jag glömt plånboken hemma. Nä, jag är nog inte riktigt vaken ändå. Tur att jag är stamkund och har däcken på förvaring. Tjejen i kassan tycker att vi byter däck nu så kan jag betala senare.
Tänk att ett mail kan göra så mycket. Plötsligt känns Lund inte alls avlägset!
Medan jag knapprar vidare på min dator kan jag se hur de fyller igen hålen i gräsmattan utanför fönstret med jord. Jag undrar om killarna som slavar där ute vet om att hjulspåren blev till när husfasaden blästrades och fönsterblecken plockades bort. Det sistnämnda är lite intressant eftersom de nya fönsterblecken inte kommit upp än...
Till kvällen är det crawlkurs som gäller igen. Tredje gången jag är där. Till en början blir jag lätt deppig. Mina bensparkar vill sig inte. Så fort jag får andnöd uppstår något sorts mellanting av bensparkar och grodsim. Åter igen blir jag hänvisad till simfötter. Det är svårare att grodsimma med dem så kursledaren hoppas att det ska rätta till mina bensparkar. Nu kan jag koncentera mig lite mer på armar och andning. Till slut lyckas jag avverka en halv och sedan en hel längd utan att stanna för att tömma lungorna på vatten. Hurra vad jag är bra! Till och med vår kursledare börjar få upp hoppet om mig.
När jag kommer hem har Underbara M experimenterat i köket -tre olika sorters bröd ligger i ugnen! I kylen väntar tre äggvitor sedan glass-smets-försöket och med gemensamma krafter blir de nu till maränger. Som bäddat för kvällsfika!
Glass-smets-försöket? Ja, det slutade med att det blev saffranszabaione till hjortronlikörmarinerade hallon. Frysblocket till glassmaskinen tog oväntat lång tid på sig att frysa och jag orkade inte vänta på att det blev hårt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)