Dax för däckbyte.
Jag är helt klart inte riktigt vaken när jag stapplar ut genom ytterdörren på väg till Smulan. Jag inbillar mig att jag blir klarvaken när jag sätter nyckeln i bildörren och upptäcker att den stått upplåst i en vecka. Sedan inser jag att jag redan låst upp bilen med fjärrkontrollen. Kexet (Underbara Ms) bil har inget centrallås så jag har liksom vant av mig, men ändå går vissa saker på ren reflex.
Väl framme på däckverkstaden upptäcker jag att jag glömt plånboken hemma. Nä, jag är nog inte riktigt vaken ändå. Tur att jag är stamkund och har däcken på förvaring. Tjejen i kassan tycker att vi byter däck nu så kan jag betala senare.
Tänk att ett mail kan göra så mycket. Plötsligt känns Lund inte alls avlägset!
Medan jag knapprar vidare på min dator kan jag se hur de fyller igen hålen i gräsmattan utanför fönstret med jord. Jag undrar om killarna som slavar där ute vet om att hjulspåren blev till när husfasaden blästrades och fönsterblecken plockades bort. Det sistnämnda är lite intressant eftersom de nya fönsterblecken inte kommit upp än...
Till kvällen är det crawlkurs som gäller igen. Tredje gången jag är där. Till en början blir jag lätt deppig. Mina bensparkar vill sig inte. Så fort jag får andnöd uppstår något sorts mellanting av bensparkar och grodsim. Åter igen blir jag hänvisad till simfötter. Det är svårare att grodsimma med dem så kursledaren hoppas att det ska rätta till mina bensparkar. Nu kan jag koncentera mig lite mer på armar och andning. Till slut lyckas jag avverka en halv och sedan en hel längd utan att stanna för att tömma lungorna på vatten. Hurra vad jag är bra! Till och med vår kursledare börjar få upp hoppet om mig.
När jag kommer hem har Underbara M experimenterat i köket -tre olika sorters bröd ligger i ugnen! I kylen väntar tre äggvitor sedan glass-smets-försöket och med gemensamma krafter blir de nu till maränger. Som bäddat för kvällsfika!
Glass-smets-försöket? Ja, det slutade med att det blev saffranszabaione till hjortronlikörmarinerade hallon. Frysblocket till glassmaskinen tog oväntat lång tid på sig att frysa och jag orkade inte vänta på att det blev hårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar