Inte visste jag att jag var sambo med en rockmusiker, men tydligen. Snart hörs ösiga toner från vardagsrummet och ovanpå detta ett smått enerverande "flärpande" ljud: Guitar Hero. Före frukost...
Så småningom samlar vi ihop oss tillräckligt för att få något i magen. Ute skiner solen och det ser väldigt inbjudande ut. Trots det lockar det mer att softa och läsa bok. Kanske rent av sova lite till...
Underbara M drömmer däremot om en joggingrunda. Friden sänker sig så smått när han stängt dörren bakom sig. Trots det, är det svårt att somna om och innan jag vet ordet av väcker han mig med glada tillrop om hur HÄRLIGT det är ute och hur mycket ENERGI man får. Innerst inne vet jag ju hur rätt det är. Jag var lika frälst förra helgen. Bara att inse fakta -det blir inte mer vila.
Medan Underbara M skuddar vidare mot sportbutikernas mecka i jakt på löparskidor, gör jag slag i saken och drar på mig joggingkläderna jag med. Dax för invigning av jackan jag fått av Underbara M. Det ingick en jacka i en tidningsprenumeration. Dessvärre tog lämpliga herrstorlekar slut innan han fick sin så då omvandlades premien till en dammodell istället. :-)
Det ÄR härligt i solen och ja, jag har mer energi sedan. Det bara stör mig att det inte var min egen idé...
Jag brukar passera pingstkyrkan på min runda. Nu är jag inte speciellt bibeltrogen eller någon van kyrkobesökare, men det hör liksom till rutinen att kolla in pingstkyrkans reklamskylt. Det är en STOOR reklamskylt i svart där kyrkans glada budskap till omvärden rullar förbi i orange. Idag tackar vi tydligen Jesus för veckan som gått. Sen följer information om en gudstjänst på persiska. Jag som trodde pingstkykan i det närmaste var ett helsvenskt fenomen. Där ser man! På något sätt kan jag inte låta bli att tycka att den där reklamskylten gör kyrkan lite lätt själlös, men kanske är den värd sin placering med tanke på att de når ytterligare några förtappade själar med sitt budskap, typ mig.
Jag känner mig rätt nöjd när jag kommer hem. Inte nog med att jag lyckats släpa mig ut. Orken räckte faktiskt till lite mer än min normala runda! Tjoho! Och jackan satt perfekt!
Middag på det, sedan letar jag rätt på ficklampan för det är tid att åka ut till Skogskyrkogården. Jag har tänkt att jag ska tända ett ljus till pappsen och jag kan ju lika gärna göra det på ett ställe jag ändå gärna vill se. Vi packar in oss i bilen med tändare och varsitt ljus. Och ficklampa. Jag har läst på hemsidan att det kan behövas.
Kyrkogården är verkligen inte ödslig. Det är ett litet lemmeltåg av besökare som rör sig mot minneslundarna så det är bara att haka på. Det gör inget att vi inte hittar egentligen. Så här på kvällen, i mörkret, är stället säkert inte samma arkitektoniska upplevelse som en klar sommardag, men det duger gott åt mig. Ljusen tindrar vackert över hela nejden. Jag tänker att pappsen nog hade tyckt att Skogskyrkogården var lite väl pretentiöst, men nu får han nöja sig. Det känns det bra i hjärtat att ägna någon minut till eftertanke. Ljuset kan få vara från mamsen med, som knappast släpar sig iväg till kyrkogården där hemma nu när orken inte är på topp.
Kvällen avslutas hemma i soffan med fika och Midsomer Murders. Mys!
 |
| Skogskyrkogården Foto: Chatrin Svensson |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar