Utan att kliva upp ur sängen märker jag att jag har grym träningsvärk. Det känns lockande att bara ligga kvar. Jag antar att värken är positiv. Det betyder väl att min förmåga ökar i något avseende.
Avslutar arbetsdagen med ett telefonsamtal där min chef kallar mig... terrier. Det är tydligen positivt. Han är jättenöjd. Chefen sitter i Danmark. Tur för honom.
På kvällen är det tävlingsträning. På grund av en hektisk arbetsdag, som blir lite längre än beräknat, och det faktum att kylen är tom blir jag smått sen till träningen. Det är B som håller på med min senaste favoritövning, att räkna fram start och slut i sång. Yes. Vinstlott! Jag konstaterar dock att jag behöver förbättra minnet om vi ska hålla på med blues-tolvor. Sex åttor senare kommer jag liksom inte ihåg vad jag räknade på den första.
Andra timmen övar vi på att få fotarbetet att stämma med musikvariationer. Nu har hjärnan tagit paus. Skalmans mat-och sov-klocka har ringt och det är ingen som svarar där uppe. Suck. Ett steg i dubbelt tempo på samma fot ställer till det. Det ger sig väl, bara man övar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar