Sjukvårdens labyrinter (Måndag 2010-11-15)

Mamsen ringer. Hon låter nu precis som vanligt. Hon låter faktiskt friskare än vanligt. Mer energi och kraft. Det är bara den lilla detaljen att klockan är 02:30 på natten och hon har inte en aning om det. Själv är jag någonstans mellan medvetslös och en hjärtattack. När jag påpekar att det är mitt i natten slänger hon bara på luren. Jag funderar på om jag ska ringa upp igen eller vänta till morgonen. Det får vänta.

På morgonen bestämmer jag mig för att stanna hemma och försöka ta reda på hur det egentligen är fatt och var man kan få hjälp ifrån. Så när frukosten är uppäten börjar jag med första punkten. Mamsens telefon tutar upptaget. Det är både oroande och irriterande. Oroande för att det kan ha hänt något och irriterande för att hon kanske inte la på luren ordentligt sist. Jag bestämmer mig för att kolla tiden och om det fortfarande  tutar upptaget om 25 minuter så ringer jag räddningstjänsten.

Jag behöver inte vänta så länge för ett par försök senare svarar fastighetskötaren. Han har just tagit sig in i  lägenheten. Det är en ren slump att de gjort upp om att han skulle fixa grejer i lägenheten just idag. Mamsen hittade han på golvet avtuppad. Nu sitter hon upp och är kontaktbar, men trött. Jag får övertala henne om att hon måste till sjukhus. Det är inte så mycket att övertala som att informera. Jag tänker inte ge henne ett val.

Precis när vi är överens ringer det på dörren och där står distriktsköterskan. Jag vet inte vem som är mest lycklig, jag eller fastighetskötaren. Så småningom kommer mamsen iväg till sjukhuset och jag har på köpet fått en kontakt som jag kan ställa frågor till. Det visar sig att grannarna dessutom berättat för distriktsköterskan att det inte är första gången min mamma trillat efter hon kommit hem från sjukhuset. Fast ingen har ringt efter hjälp. Å andra sidan har jag själv dragit mig. Kanske jag borde ha ringt ambulans redan i lördags? Fast vad skulle jag säga? Hon är sig inte lik i telefonen?

Sedan tar en lång väntan vid. Inte ett ljud från sjukhuset trots att de fick mitt nummer. Till sist får jag börja ringa runt. Så småningom hittar jag henne inlagd för natten i alla fall. Utsikterna att få omedelbar hjälp hemma verkar begränsade. Som tårta på moset så visar det sig att distriktsköterskan som har hand om mamsens distrikt är vikarie, varför utsikterna att få en riktigt bra uppföljning i ärendet kunde vara bättre...

Trots allt kaos lyckas jag faktiskt få lite arbetat också vilket kanske räcker till en halvdag i alla fall. Bra där.

Världens Bästa Sambo kommer hem med pampig bukett med rufsiga blommor och fixar lyxmiddag av råvaror vars existens i kyl och skafferi gått mig spårlöst förbi. Han är bara helt Fenomenal!