Noterat: Livet på en herrgård (Lördag 2010-11-13)

måndag 15 november 2010

Livet på en herrgård (Lördag 2010-11-13)

Dagen börjar med att vi packar varsin weekendväska för nu ska vi iväg och fira oss! En övernattning med femrättersmiddag och viner till väntar vid färdens slut. Finkläderna åker ner alltså. En snygg mörklila klänning och ett par knallröda mocka skor, med lädersula och lite klack, som jag är vansinnigt förtjust i men sällan har haft tillfälle att använda sedan de fyndades senaste nyåret. Det som får stanna hemma är datorn. Det känns ganska skönt att lämna civilisationen bakom sig. (Ännu mer vilsamt då det senare visar sig att mobilerna har noll täckning innanför metertjocka stenväggar)

Färden till Dalarna muntras upp med högläsning av anekdoter ut Slas bok "Blues för mr Shelby" och diggande till Ewa Eastwoods platta "En ny stil i stan". Grymma humörhöjare!

Väl framme i Garpenberg börjar vi med att kvittera ut nyckel till vårt rum i en av de fristående flyglarna från 1800-talet och bär in bagaget. Rummet är litet, men mysigt. Utanför fönstret strömmar en liten å och på andra sidan om den råmar några kor. Stenmurarna i huset är så tjocka att det är totalt tyst när fönstret är stängt. Det finns, oväntat nog, levande ljus på rummet att tända.

På godset pågår en mindre julmarknad. Vi tar en välkomstfika i herrgårdens huvudbyggnad och passar på att titta igenom utbudet. Vanligen brukar jag hitta något bland matvarorna, men det känns inte så lockande att släpa hem något när vi nu ska övernatta. Resten är mest tingel-tangel. Nästa helg startar Taxinge julmarknad och den har jag större förhoppningar på. Tingel-tanglet finns där också, fast kanske inte riktigt i samma mängd, julstämningen brukar vara påtaglig och det går alltid att hitta en eller annan spännande julkorv/ost/marmelad.

Innan middagen hinner vi slappa lite på rummet. Nu får Underbaraste M kvittera med att läsa högt ur Mark Levengoods "Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig". Lämpligt nog avhandlar ett av avsnitten en månglerska på Konsum som försöker prångla ut Mor Annas pepparkakor. Boken är hyfsat tunn och lättläst utan ett obegåvat språk. Vill man, kan man plöja igenom den på en timme eller något liknande, men jag tycker den gör sig bäst en bit i taget. Varje gång sprider sig en lätt lyckokänsla.

Innan vi sätter igång att piffa inför middagen passar jag på att ringa mamsen för att kolla läget. För det ändamålet måste jag gå ut på gården där täckningen ändå bara räcker precis till att bli uppkopplad. Genom bruset verkar hon sig inte riktigt lik. Lite konstigt trött och avlägsen. Det är inget som går att ta på, men det känns ändå fel. Om jag inte kan göra något nu, så är det lika bra att försöka lämna tankarna tills vidare.

Dagen till ära har Underbara M köpt en glad fluga som inte är färdigknuten. Inte visste jag att det var så mycket pyssel med sådant, men nu har jag förstått att det är seriösa saker!

Välkomstdrink (Bellini) och lite tid att mingla runt i rummen. Huset i sig är riktigt vackert. Tråkigt nog har en del av atmosfären gått förlorad under tidigare år som konferensanläggning. De nuvarande ägarna har börjat gräva fram orginalgolven igen och kompenserar de saknade orginal-antikviteterna med en hel del kitsch. Vissa saker funkar utmärkt, annat lite sämre. Jag tror man satsar på ett intryck av överdåd. Det är lite som att gå runt i en teaterkuliss.

Middagen är väldigt vackert dukad med lyxiga tyger, fina bestick i mängd och glas på rad. Jag kommer på mig själv att associera till Pretty woman när hon hamnar på flotta restaurangen och inte vet vilka bestick som hör ihop med vad. Rätterna serveras ihop-parade med varsitt vin. Alla fem rätterna är goda och till belåtenhet, med undantag från huvudrätten som är visserligen är god, men en smula tråkig. Rätterna är inte så komplicerade och jag misstänker att köket kanske inte är jätteavancerat. Vinerna passar utmärkt till. Vi är mätta och nöjda efteråt. Det känns verkligen skönt att få sitta och prata sig igenom en middag med bästa sällskapet utan att ha bråttom till nästa aktivitet. Inget annat som pockar på uppmärksamhet.

På väg till ovanvåningen där kaffe och tryffel serveras springer vi på en ny kompis: godsets kinesiska nakenhud (som försöker se tuff ut i stickad kofta med en döskalle på). Jag är ju allergisk mot hundar, men jag kan ändå inte motstå att kela lite med vår nyfunne vän. Det kräver förstås lite sanering av armar och händer efteråt. Det kan det vara värt.

Efter kaffe och tryffel bäddar vi ner oss i vårt krypin. Vi tänder ljus, sätter fönstret på glänt och myser till det rogivande ljudet av strömmande vatten utanför. En helg på landet med Stora Kärleken är precis vad man kan behöva ibland!