Efter första delen som heter "Barnet" och som jag irriterade mig vansinnigt på, så kom "Flickan". Här tog berättelsen mera fart. Looparna försvann. Som inträngande porträtt betraktat så är det inte mycket att hänga i julgranen. Möjligen ett författargrepp att göra henne till ett helgon. Eller som bokcirkeln mumlar: askunge-tema.
Nu har jag även avverkat tredje delen. "Kvinnan". Och jag tycker redan synd om Guillou. Ensam man i bokcirkeln kan inte vara lätt nu. I den här boken finns, än så länge, inga goda män. Egoistiska, utnyttjande svin finns det däremot gott om. Elände, över huvud taget, finns det väldigt gott om. Glamouren lyser med sin frånvaro.
Om delarna innan har varit mest fiktion så börjar nu fler och fler fakta mixas in i berättelsen. Nu gäller det att hålla i minnet att detta inte är en biografi, utan "en uppdiktad roman". Berättartekniskt dyker det upp nya berättar-jag i tredje delen. Det har inte funnits tidigare. Undrar vad det betyder.
Joyce kan skriva, men jag undrar om hon kan skriva bra om något som inte är nervigt, obehagligt, solkigt och eländigt. Här är mörkret är bara mörker, och solen är mest fläckar.
Här kan du hitta chattar och pod-sändningar från 2010 när programmet sändes:
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3349&grupp=10136&sida=1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar