Idag jobbar jag hemma. Normalt sett brukar det var Lidingö, men ingen i min grupp är på plats så det känns väldigt tomt att sitta där. Det visar sig vara ett inte helt lyckat beslut. Det har hänt något med min VPN-klient och jag får världens stressreaktion när jag inte kommer åt nätverket. Till sist lyckas jag komma åt mailen och databaserna. Resten som jag behöver har jag sparat ner på C så det ordar sig, men ändå känns det inte riktigt bra. Tänk om någon skulle ringa om något som jag behöver mapparna på nätverket för att ordna? Egentligen vet jag att det är en onödig oro. Jag jobbar inte med frågor som behöver lösas på momangen även om jag ofta löser dem på studs om jag kan.
Under lunchen passar jag på att köra ett 30-minuters pass på gymmet. Lite mindre stressad efteråt.
På eftermiddagen har jag en date på företagshälsovården inne i stan. Jag går där för stresshantering sedan ett par månader tillbaka. De ville gärna sjukskriva mig till att börja med, men jag var inte så pigg på det. Istället har jag krävt att vi ska jobba vidare trots att jag arbetar. Egentligen ansåg de nog att jag inte hade riktig "sjukdomsinsikt." Och kanske hade de rätt; det behövs egentligen egen tid för att jobba med sånt här. Och det är svårt att få loss den. Det blev en väldigt kaotisk och jobbig tid innan semestern som jag inte orkat blogga om.
Till sist har jag fått med min chef på banan och nu känns det bättre med lite stöd i ryggen. Det blir långsamt bättre. Eller, framför allt blir jag bättre på att hantera stressen och kanske bättre på att hantera en del av de människor som är upphovet till den, där ibland jag själv. Jag har upptäckt att jag har väldigt svårt att säga ifrån när det gäller min egen tid. Jag kan argumentera om allt annat, men att sätta stopp för tidstjuvar har jag svårt för. Jag vill ogärna uppfattas som en besvärlig person. (Det gäller även på min fritid.) Men så upptäckte jag att det är dumt att vara lagspelare på jobbet om man inte är med i ett lag. Jag har inget att förlora egentligen. Så nu tränar jag. På att säga nej. På att inte genast svara på varje mail som trillar in. På att inte hjälpa till med det som inte är mitt bord. Hu vad svårt det är.
Gymmandet som kommit tillbaka är också en del av stresshanteringen. Nu kör jag bara 30 minuter åt gången, men det är bättre än ingenting. Det drar ner adrenalinnivåerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar