Smulan (Torsdag 2014-08-14)

Mekonomen skulle ju höra av sig när de kollat på bilen. Men nu är det torsdag och jag undrar om de alls tänker lyfta på motorhuven och titta in där.

Vid första påringningen så undrar de om jag kan dröja ett ögonblick. Ett ögonblick visar sig vara längre än de 7 minuter jag orkar vänta innan jag lägger på.

Vid nästa påringning så berättar de att de kollat på den och att ena kamremmen pajjat och att motorn är trasig. Jättedyrt. De har inte gjort en riktig prisuppskattning än på det men.. ja 25 000 SEK kanske...
-Inte lönt med den bilen, vettu.
- På vilket sätt är motorn sönder?
- Ja kolvarna pajjar när det där händer.
- Jo, men har ni kollat att de verkligen är trasiga? Jag har nämligen haft en brusten kamrem tidigare och då var det bara en plastdetalj som gick sönder. Motorn var hel. Så har ni kollat att motorn är trasig?
- Eh... kollat och kollat...
- Så ni vet inte att den är sönder?
- Jo det brukar gå sönder...
- Jo jag vet att det kan göra det, men har ni kollat att det verkligen är trasigt?
- Nja.. alltså.. det är ju väldigt knepigt.. då måste motorn ur och ...

Inte utan att jag tappat förtroendet för verkstan nu. Ska jag köpa ny bil för att de TROR att motorn är trasig? Vad jag minns hade den lilla verkstan i Gävle inte något större problem med att kolla om motorn var hel eller inte. Bara att gå till Mekonomen på fredagmorgonen och höra vad de egentligen håller på med.

Och börja kolla efter ny bil antar jag.
Och en hyrbil.

Och en lotterivinst.

Smulan (Fredag 2014-08-08)

Det var ju tur att jag stoppade i mig en bar innan jag åkte från jobbet. Joggingrunda planerad. Istället slutar det med en fredagkväll vid vägkanten på E4:an.

Strax innan avfarten Kista södra dör bilen mitt i rusningstrafiken. Först fattar jag inte. Jag tror att jag har lagt i fel växel och försöker fixa till så några dyrbara sekunder går åt medan jag fipplar. Så inser jag att det inte spelar någon roll och att jag är nere i kryphastighet, i mittenfil. Trycker igång varningsblinkers och lyckas med nöd och näppe ta mig in till vägkanten.

Ut med varningstriangeln. Några idioter har den goda smaken att tuta på mig där jag trasslar mig fram i snåren vid vägkanten UTANFÖR vägrenen med uppfällda triangeln i famnen. Hur tänker de att jag ska få ut den annars?

Som grädde på moset har jag väldigt lite batteri i mobilen. Jag hittar en bärgningsfirma som verkar vara lokal i Sollentuna men de hänvisar till ett annat direktnummer som sen visar sig inte vara i bruk. Så då ringer jag Falk. Det är i alla fall en firma jag känner till och jag törs inte riskera att mobilen dör innan jag fått tag på hjälp. De räknar med att det ska ta ett par timmar…

När jag väntat i 30 minuter ser jag hur en taxibil krånglar sig in till vägkanten i rusningstrafiken. Åh nej tänker jag. Typiskt att han ska göra sig sånt besvär. Jag som måste stå kvar här och vänta på bärgaren. Jag lutar mig in genom hans nervevade ruta:

- Vad snällt att du stannade. Jättesnällt, men jag behöver ingen taxi. Jag måste vänta på bärgaren.

Föraren tittar lite förvirrat på mig och svarar:

- Vilken tur. Jag har punktering.

Vad är oddsen? Jag känner mig lite dum. Helt klart är man centrum i sitt eget universum. Taxiföraren går ut och granskar sitt platta bakdäck. Bestämmer sig sedan för att rulla vidare på väggrenen till avfarten och lämna E4:an. Lugnet återvänder. Det är jag, de framrusande bilarna och ogrässnåren.

Det hinner stanna två bilar till vid vägkanten och då är det faktiskt killar, utan punktering, som erbjuder mig lift från platsen.

Två timmar tar det innan de äntligen dyker upp. Tydligen har det, helt obegipligt, varit sanslöst mycket bilar som behövt bärgning. På väg till verkstan kör vi faktiskt förbi två bilar till som står vid vägkanten med sina förare travande runt.

Bärgaren har kollat med mitt försäkringsbolag och jag behöver bara betala självrisken för bärgningen. Tur det. Semesterresa, ny bilruta, ny cykel, nya golv på G och nu bärgning plus en bilreparation. Det känns i plånboken. För att inte tala om hur jag ska lösa det med jobbet. Jag hoppas verkligen att detta är något snabbfixat (och billigt).

Mekonomens verkstad är stängd och öppnar inte förrän på måndag så det går inte att få reda på när det här kan vara reparerat. Och vi som ska handla golv i helgen.

Hemma väntar underbara M med vin och charkuterier som sen middag på min begäran. Jag har bestämt mig för att joggingrundan får vänta till en annan dag. Dötrött.

Smulan
Foto: Chatrin Svensson

Sällskapet lämnar vägkanten
Foto: Chatrin Svensson

Äntligen
Foto: Chatrin Svensson

Smulan
Foto: Chatrin Svensson

Smulan (Torsdag 1 augusti 2013)

Börjar dagen positivt med några egna styrke-smultron från nya planteringen...

Smultron
Foto: Chatrin Svensson

...för att sedan åka och lämna in bilen på verkstaden. Tredjegången för samma fel. Det är väl nu man ska öva mindfulness och inte stressa upp sig över saker man inte själv kan tillräckligt om för att påverka, men jag ska erkänna att jag nog skulle vilja sitta på mekanikerns axel när han felsöker bilen.

Tredje gången gillt?
Foto: Chatrin Svensson

Någonstans har jag väl en ogrundad förhoppning om att de ska hitta felet snabbt och att det ändå ska kunna bli en danskväll på Hågelby. När verkstaden inte har hört av sig och klockan närmar sig halv fyra ringer jag till dem istället. Då har de hittat ett trasigt bränslefilter som de vill byta ut i morgon och visst får de göra det, men jag är lite tveksam till att det är det som gör att bränsleblandningen blir fel - så vida det inte läcker in extra luft i samband med felet? Killen på verkstaden låter svävande. Jag frågar om de tänker nöja sig med det, eller om de inte trots allt borde leta efter fler fel. Jag kan ju inte åka in med bilen hur ofta som helst och behålla jobbet. Och jo, ja, de ska väl det. Väl.

Inget Hågelby ikväll alltså. *mutter, mutter*

Funderar på att bli bilmek (Tisdag 30 juli 2013)

Förstörde en del av arbetsdagen med att surfa runt på nätet för att se om jag kan utröna vad det vanligaste felen på min biltyp är med den här felkoden. Jag vill i alla fall ha något hum om de åtgärder verkstan vidtar verkar rimliga.

Ringde verkstan men de kan tidigast titta på bilen på torsdag. Känns hopplöst det här.

Neeej! (Måndag 29 juli 2013)

Gissa om den gula motorlampan tändes igen? Japp.

Och känns det inte som om bilen går lite ojämnt? Eller inbillar jag mig bara? *suck*

Jag är inte måttligt frustrerad.

Lever på hoppet (Fredag 26 juli 2013)

Fick tillbaka bilen igen. Ytterligare någon tusenlapp fattigare. Nu hoppas vi att detta gör susen.