Noterat: Smulan (Fredag 2014-08-08)

fredag 8 augusti 2014

Smulan (Fredag 2014-08-08)

Det var ju tur att jag stoppade i mig en bar innan jag åkte från jobbet. Joggingrunda planerad. Istället slutar det med en fredagkväll vid vägkanten på E4:an.

Strax innan avfarten Kista södra dör bilen mitt i rusningstrafiken. Först fattar jag inte. Jag tror att jag har lagt i fel växel och försöker fixa till så några dyrbara sekunder går åt medan jag fipplar. Så inser jag att det inte spelar någon roll och att jag är nere i kryphastighet, i mittenfil. Trycker igång varningsblinkers och lyckas med nöd och näppe ta mig in till vägkanten.

Ut med varningstriangeln. Några idioter har den goda smaken att tuta på mig där jag trasslar mig fram i snåren vid vägkanten UTANFÖR vägrenen med uppfällda triangeln i famnen. Hur tänker de att jag ska få ut den annars?

Som grädde på moset har jag väldigt lite batteri i mobilen. Jag hittar en bärgningsfirma som verkar vara lokal i Sollentuna men de hänvisar till ett annat direktnummer som sen visar sig inte vara i bruk. Så då ringer jag Falk. Det är i alla fall en firma jag känner till och jag törs inte riskera att mobilen dör innan jag fått tag på hjälp. De räknar med att det ska ta ett par timmar…

När jag väntat i 30 minuter ser jag hur en taxibil krånglar sig in till vägkanten i rusningstrafiken. Åh nej tänker jag. Typiskt att han ska göra sig sånt besvär. Jag som måste stå kvar här och vänta på bärgaren. Jag lutar mig in genom hans nervevade ruta:

- Vad snällt att du stannade. Jättesnällt, men jag behöver ingen taxi. Jag måste vänta på bärgaren.

Föraren tittar lite förvirrat på mig och svarar:

- Vilken tur. Jag har punktering.

Vad är oddsen? Jag känner mig lite dum. Helt klart är man centrum i sitt eget universum. Taxiföraren går ut och granskar sitt platta bakdäck. Bestämmer sig sedan för att rulla vidare på väggrenen till avfarten och lämna E4:an. Lugnet återvänder. Det är jag, de framrusande bilarna och ogrässnåren.

Det hinner stanna två bilar till vid vägkanten och då är det faktiskt killar, utan punktering, som erbjuder mig lift från platsen.

Två timmar tar det innan de äntligen dyker upp. Tydligen har det, helt obegipligt, varit sanslöst mycket bilar som behövt bärgning. På väg till verkstan kör vi faktiskt förbi två bilar till som står vid vägkanten med sina förare travande runt.

Bärgaren har kollat med mitt försäkringsbolag och jag behöver bara betala självrisken för bärgningen. Tur det. Semesterresa, ny bilruta, ny cykel, nya golv på G och nu bärgning plus en bilreparation. Det känns i plånboken. För att inte tala om hur jag ska lösa det med jobbet. Jag hoppas verkligen att detta är något snabbfixat (och billigt).

Mekonomens verkstad är stängd och öppnar inte förrän på måndag så det går inte att få reda på när det här kan vara reparerat. Och vi som ska handla golv i helgen.

Hemma väntar underbara M med vin och charkuterier som sen middag på min begäran. Jag har bestämt mig för att joggingrundan får vänta till en annan dag. Dötrött.