Sidor

måndag 4 augusti 2014

Oväder (Onsdag 2014-07-30)


Rejält oväder är förannonserat. Vid frukosten pratar Underbara M så mycket om att jag måste köra försiktigt hem från jobbet att jag till sist blir nojjig. Och visst, blir det samma oväder som här om sistens (och de lovar värre) så kommer man inte att se ut genom rutan och risken för vattenplaning är överhängande, men å andra sidan så ser man ju så dåligt så det kommer ändå att gå i snigelfart… Och så är det ju en prognos. Det kan ju bli solsken hela dagen. Kanske.

Till sist bestämmer jag mig för att det får bli en halvdag idag. Då bör jag hinna hem innan helvetet bryter lös. Lunchpromenaden fryser alltså inne eftersom det inte blir lunch.( I alla fall inte förrän vid 14-tiden. Och då är det rejält oväder. Inte direkt så lockande att bege sig ut på järvafältet…)

När jag kör ut genom grindarna från jobbet har det börjat regna och de håller som bäst på att reparera grinden, som blev trasig vid förra ovädret. Den har varit källa till stor förtret dagarna som gått. Känns lite ironiskt. Om åskan slår ut den igen tror jag vår platschef får läggas in på psyket.

När åskan dundrar lös känns det skönt att sitta hemma i köket. Jag har dragit ur alla sladdar ur väggkontakterna och tur är väl det för blixten slår verkligen ner rätt över gården. Det blir alldeles vitt och knallen är helt öronbedövande. Det går så snabbt att hjärnan inte riktigt hinner med. Jag sitter liksom stilla med ett timglas på skärmen medan de grå cellerna försöker samla ihop sig och få kontakt med resten av kroppsdelarna. Sedan tar jag långsamt en runda och tittar ut genom fönstren åt alla håll, men kan inte se några trän eller annat som gått åt i alla fall.

Så småningom framåt kvällen har ovädret dragit förbi. Då tar jag en löprunda på Järvafältet i tron om att det ska vara lite svalare. Istället rinner svetten i strida floder. Luftfuktigheten gör att det inte går att kyla ner kroppen. Jag får INGEN puss av Underbara M för prestationen. Istället jagar han på mig mot duschen.

På kvällen efter maten tar vi en geocacherunda. Lite kompensation för min uteblivna lunchpromenad. Vi är verkligen inte ensamma om att ströva runt i sommarkvällen. När solen gått ner börjar det äntligen vara drägligt att vistas ute. Vi hittar två cachar av fem. En misstänker vi är på avvägar. Två hittade vi nog bara inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar