Älskad (Torsdag 2010-12-02)

Tänk att gå ut till bilen på morgonen och mötas av rutor som redan är skrapade och det här:

Jag tror någon gillar mig
Foto: Chatrin Svensson

Jag har verkligen Världens Bästa Sambo med massor av kluriga, romantiska hjärnceller och jag älskar honom enormt! Vilken energipuff!

Dagen på jobbet är i stressigaste laget. Inte ens en fikapaus hinns med och jag kan inte sluta den tid jag tänkt mig heller. Som grädde på moset är det kommittémöte ikväll innan träningen. Det betyder att jag får åka direkt från jobbet och dit. Enköping -Nacka. Tjoho!

När jag prommenerar till parkeringsplatsen glimmar det i mörkret. Det är inte snö som faller. Det ser mer ut som små kristaller som dinglar och vrider sig i luften. Fint, men lite småkonstigt. På håll är det mest som ett dis. Jag kan inte låta bli att fantisera om att det är så här en isstorm börjar. Vackra rimfrostiga träd och små kristaller som verkar bildas ut tomma intet. Kanske är det mina fantasier som sedan räddar livhanken på mig.

När jag kört en 15 minuter upptäcker jag ytte, pytte, små kristaller som sätter sig på rutans utsida. Vindrutetorkaren gör ingen nytta. De sitter glatt kvar. Inte ens en spolning verkar påverka nämnvärt. De är omedelbart tillbaka. Jag sätter på högsta värmen, fullt blås på rutan och då verkar de så smått ge med sig. Jag har sikt i alla fall. Föraren i bilen framför är inte lika snabbtänkt så snart får jag ställa mig på bromsen när den bilen resolut kör ut i vägrenen och stannar utan förvarning. Vindrutan är helt frostad. Samma sak inträffar för ytterligare ett par medtrafikanter inom loppet av någon minut. Läskigt. Min ruta däremot får bara bättre och bättre sikt för varje sekund, men så sitter jag i en bastu också.

Snabbmiddag på McD. Inte det jag längtar mest efter. Särskilt som det är träning på schemat.

Ett duggregn och ett ymnigt snöfall senare samt ett antal trafikköer bort är jag äntligen framme på klubben. Av kommittémötet återstår bara 35 minuter. Suck. Trots att jag stressat som en galning. Undrar om det här verkligen är rätt grej för mig? Jag kanske borde nöja mig med att hjälpa till när det anordnas saker och hålla någon kurs då och då? Skippa själva kommittéandet?

Två timmar dansträning ovan på det. Olyckligtvis så glömmer jag att flytta över min träningscoach till nästa ficka när jag byter om, så jag missar en massa fina steg. Himla tråkigt nu när jag hittat till Nike+ Active. Jag håller på att promenera genom New York...

Väl hemma däckar Underbaraste M tämligen omedelbart. Jag dricker te och ser julkalendern på SVT Play. Sedan börjar jag fippla med poddradio. Har aldrig testat förut, men nu har jag fixat prenumeration på både radions julkalender och radions julpoddpaket. Det blir alldeles för sent innan jag kommer i säng...

Socialt (Onsdag 2010-12-01)

Less på att stressa. Hoppar över sista tillfället på crawlkursen. Förhoppningsvis blir det fler tillfällen längre fram. Jag ligger på simhallen som en igel för att få datumen till våren, men än så länge inget nytt. Läsa mail verkar inte vara deras grej. Jag antar att jag snart får bli den där som blockerar telefonväxeln.

Det är socialdans på NSW. Eftersom den börjar en timme senare än simkursen känns det humanare att hinna med det istället. Är det inte evigheter sedan? Kvällen till ära har vi riktig DJ: L som släpar med sig en stooor bag med CD-skivor. Han har ingen färdig spellista. Stämningen på golvet verkar få styra. Det känns rätt på något sätt. Förvånansvärt många har tagit sig till klubben. Riktigt kul att se! Egentligen är jag mest på socialisera-humör, men det blir ett par varv på dansgolvet ändå. Nästa onsdag är sista socialkvällen för terminen. Jag hoppas på ett lika fullt dansgolv då med.

Väl hemma dricker vi te och ser första avsnittet av julkalendern på SVT Play samt ett avsnitt av No Signal.

Årets lussekatt

Årets lussekatt verkar vara en tävling som gått mig spårlöst förbi, men som tydligen vunnit i popularitet hos allmänheten.

Norrköpings Tidningar, Dalarnas Tidningar, Norrbottenskuriren, Ekuriren (Sörmland), Arbetarbladet (Gävle), ja alla kör sin egen variant. Det är bara stockholms-tidningarna som verkar saknas i racet. Det går ut på att skicka in en bild på en söt misse varpå läsarna sedan få rösta fram årets lussekatt bland bidragen. Jag slår vad om att det är mer poppis än att rösta fram årets lucia.

Nu undrar jag bara hur jag ska lyckas knäppa ett foto av vår skygga grannkatt. Jag har kollat. Det står bara att man måste äga bilden, inte katten. Ksss, ksss, komsi, komsi lilla misse...

Så kan det också bli (Tisdag 2010-11-30)

Jag har svårt för vara-trevlig-, skapa-kontakter-aktiviteter på jobbet. Trots att jag vet att det kan vara nog så viktigt i det långa loppet så känner jag alltid en stress över att jag inte kan se något direkt, omedelbart resultat. Det finns dessutom alltid annat som ligger och jäser på skrivbordet under tiden.

Idag är det en hel dag och kväll som är vikt, för bara det här. En "global key account manager" från USA har flugit in. Med facit i efterhand är jag väldigt glad att jag bara behöver putsa skorna och infinna mig på tillställningen. Kanske ännu mer glad att min bil stått felparkerad över natten och jag därför tar den till jobbet också när jag inte hinner parkera om den.

Min stackars säljkollegas planering totalkolapsar när det celebra besöket ändrar sina resplaner utan att meddela sig. Istället för att anlända kvällen innan, som planerat, visar det sig att han anländer på Arlanda 30 minuter efter mötet skulle ha börjat. Då behöver han dessutom åka förbi hotellet i stan och fräscha upp sig efter att ha suttit ihopvikt i 8 timmar på planet. Det vore kanske inte katastrof om vi inte hade kundmöte inbokat också. På andra sidan stan.

En snabb omplanering av min stackars kollega resulterar i att det som inte började bra, snart visar sig bli ännu värre. Istället för en förmöte på huvudkontoret blir mötet nu omlokaliserat till en filial på andra sidan stan. Jag får beskedet när jag och ytterligare en kollega redan packat upp i konferensrummet. Nu är det bara att sätta sig i bilen och tråckla sig genom stan till nästa ställe. Vilken tur att jag inte åkte kommunalt.

Dagens glädjefnatt måste vara när jag får se en ofullständig vädersol på väg ut från söder. Himla tjusigt!

På filialen visar sig det ena konferensrummet är upptaget av kundutbildning. Det andra har rivits. Idag. Istället får vi tränga ihop oss i ett litet fikarum. Inte riktigt lika representativt som huvudkontoret.

Säkringen till elen går så fort jag kopplar in datorn. Det visar sig att vi kan ha kaffebryggare, dator och en projektor igång samtidigt, om vi stänger av värmefläkten. Med tanke på hur många vi är och hur litet utrymmet är så känns värmefläkten rätt överflödig. Presentationerna får vi visa på en vit, ojämn tegelvägg sedan vi hakat ner konsten från Ikea. Jag vet inte vad den långväga besökaren väntar sig när han dyker upp vid halvelvasnåret, men inte det här i alla fall. Klockan elva när vi just kommit igång, vill personalen på stället, föga förvånande, ha tillbaka sitt lunchrum. Muttrande får de promenera iväg och äta lunch ute.

Någon dryg timme senare kastar i oss vår egen mat på 15 minuter på lunch-haket tvärs över gatan för att vara hos kunden i tid. På grund av en omorganisation hos kunden har det helt kört ihop sig och den som skulle ha tagit emot oss har lämnat över det till en kollega. Inget konferensrum finns bokat. Mötet får bli i kantinen där köket håller på att städa upp under slammer och stim. Eftersom det inte är rätt person vi möter så blir samtalet smått trevande då de ämnen vi vill ta upp inte kan avhandlas. Jag tror kundens representant känner sig minst lika småsvettig som vi. Jag drar en lättnadens suck när det är över och vi får gå på rundvandring.

Efter kundmötet blir det en summering på filialen. Nu är konferensrummet ledigt och vi kan till och med festa på några överblivna mackor från kursen. En kollega som flugit upp från Göteborg börjar få panik när det visar sig att taxikön är 1,5 timme lång hos alla bolag. Han vill hem ikväll.

Jag bestämmer mig för att lämna den kaotiska dagen bakom mig och hoppa av från kvällens middag. Särskilt som jag får reda på att de inte förbokat på någon restaurang, men ändå antar att det ska finnas ett bord ledigt någonstans. Vid 19-snåret. I Stockholm. För 7 personer. Istället förbarmar jag mig över min stressade kollega från Göteborg och kör honom till Bromma. Han är så tacksam att det knappt finns gränser.

När jag köat mig hem har Underbaraste M redan ordnat middag. Lyx! Världens Bästa Sambo!

Även denna kväll blir dansträningen inställd till förmån för hemmamys. Vi slöar oss igenom den helt utan TV också. För att bättra på oddsen av den uteblivna dansträning toppar vi med en gratis maräng- och frukt-tårta. En inflyttningspresent till Underbara M från Ica. Himla snällt av dem.


Ps. Idag är det Anders som har namnsdag. Ni vet... Anders som i

"Om Anders slaskar, julen braskar." 

Eller om det var tvärt om. I vart fall kan det kanske roa att veta att det finns en Anders Dagsten som fört statistik över vädret för att kolla upp detta. I 31 år har han noterat dygnstemperaturen och snötäcket för Norrköping-Sörby på andersdagen och julafton... http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/anders-slaskar-julen-braskar-1.4196
Visst är det nördigt; men visst är det sagolikt kul också!

Julkalendrar

Nu startar det!

Sveriges Television: Hotell gyllene knorren
 http://svtplay.se/t/120144/julkalendern_hotell_gyllene_knorren

Sveriges Radio: De vilda helgonen
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3023

Lunds Tekniska Högskola: LTH Julkalender 2010
 http://www2.lth.se/julkalender/2010/


Sedan finns det ett par live-varianter också, dvs teatergrupper som sätter upp julkalendrar.

LULEÅ: Luleå Stassteater bjuder på julkalender i Stadsparken.
http://www.lulestassteater.se/?page_id=19

STOCKHOLM: Teater Påfågel i Stockholm anordnar också livekalender:
http://kulturdirekt.se/event.php?id=3657&show=97317
"De som ställer sig på trottoaren på St Eriksgatan 84 får se musikaliska krumbukter, humoristiska tolkningar av julen, poetiska ögonblick, teatrala tablåer och… överraskningar"

MALMÖ: Teater23 ordnar också julkalender:
http://www.teater23.se/fetch.asp?cat=3&ID=296

Fler tips någon?

Jag och Bill (Måndag 2010-11-29)

Dagen på jobbet ägnas åt att gräva fram statistik. Faktiskt inte så tråkigt som det låter.

Kvällen ägnar jag åt att läsa ut min presentbok "Gamla stan-morden" av Lars Bill Lundholm. Det var länge sedan jag sträckläste något alls. Skönt! Jag gillar att läsa böcker som utspelar sig på platser jag känner till. Som förströelse och deckare betraktat är boken godkänd. Jag ger inte så högt betyg åt kvinnoskildringarna. Faktiskt så är nog personskildringarna lite platta över lag.

Adventsmys (Söndag 2010-11-28)

Första advent börjar med en lång mysfrukost i skenet av tända ljus. Den avslutas med hembakade lussekatter.

Förmiddagen går åt till lite allmänt pysslande. Sovrummet är nu riktigt julfint.

Dagens enda inbokade aktivitet är en adventskonsert i Högalidskyrkan. A har fixat biljetter. Jag tycker det är lite småmysigt. Vädret är precis rätt. Det känns inte som en skränig Kalle-Anka-jul utan som en finstämd Karl-Bertil-jul, med snön som ligger kvar fin och vit i Stockholm. Kyrkan ligger på en höjd. Den känns inte alls lika stor och pampig från insidan som den ser ut att vara från utsidan. För kalenderbitaren kan jag berätta att kyrkan är byggd 1916-1923 och att tuppen på det ena tornet vunnit tävlingen Årets kyrktupp 1995. Vem visste att det fanns tävlingar i det. Å andra sidan visste jag inte att Kyrktuppsfrämjandet existerade heller...

Konserten sätter verkligen pricken över i på adventsstämningen. Det är kör, orgel och en saxofonkvartett. Och besökarna får också bidra litet. Jag upptäcker att Underbaraste M har en väldigt vacker sångröst. Konserten ger lite mersmak. Nu när jag är där känner jag att jag har saknat det lite. Förr var jag duktigare på att komma mig iväg. Saxofon är dessutom ett mysigt instrument!

När man kunde få lära sig spela ett instrument i mellanstadiet önskade jag att få spela saxofon. Fast det slutade med blockflöjt för det tyckte mina föräldrar var mer prisvärt. Musikerkarriären blev inte så långvarig. Min lärare kastade ut mig så fort jag plockade upp blockflöjten. Den var i plast och hederligt inhandlad på leksaksaffär av mina mindre musikintresserade föräldrar och, ansåg min lärare, en grym förolämpning mot världens samlade musiker. Pappa spelade i och för sig munspel, men det hindrade ändå inte det ödesdigra inköpet. Så småningom blev det ett nytt försök. Nu med blockflöjt i trä inhandlad på musikaffär. Det kändes ändå inte rätt för mig. Blockflöjt och saxofon är inte riktigt samma grej...

Efter adventskonserten blir det mingel hemma hos A och J som bjuder på te, glögg och hembakta lussebullar. Det känns också helt rätt på första advent. Årets pulkaplaner börjar så smått ta form. Det är väl inte bara barn som har rätt att riskera liv och lem i backarna.

Efter att ha tankat energi en hel dag avslutas den med ett avsnitt Midsomer murders.