Sålunda är jag nu sen och inte ens glada julsånger i bilstereon kan få mig att stressa ner. Väl framme möts jag av brandövningen som precis startat. (Japp, jag är en av få förvarnade om övningen även om jag inte vet exakt tid.) Tre brandbilar och två ambulanser blockerar infarten till jobbet och larmet tjuter galet högt. Jag funderar på om jag ska åka in till Enköping och sätta mig på ett fik så länge, men bestämmer mig för att fota och vänta kvar i bilen.
 |
| Brandövning Foto: Chatrin Svensson |
När brandövningen är klar spricker resten av dagens planering eftersom alla verkar ha fått fullt med "ska bara". Mötet vi skulle ha haft blir aldrig av. Istället blir det en kaosartad dag där alla samtidigt verkar ha vaknat till och upptäckt att det är snart är jul. Följdaktligen jobbar alla febrilt på att bolla över sina surdegar på någon annan. En del av det drabbar naturligtvis mig. Nu är det inte bara tråkiga uppgifter som högat upp sig som man vill lämna över, utan nu har de dessutom kort datum. I år är jag i alla fall mentalt förberedd och kan vissa upp min egen planering på ett papper, fråga om eventuella omprioriteringar och vänligt men bestämt säga nej när det inte är aktuellt. Det är konstigt hur mycket som kan dölja sig under begreppet "kvalitetsansvarig" om man bara vill. Konstaterar att jag själv inte har någon surdeg som jag kan skyffla över på någon annan. Eller har jag bara dålig fantasi?
En del människor drabbas av ett jäklaranamma när det finns massor att göra, själv tillhör jag den där kategorin som tycker det är kul ett tag, men när det börjar bli mer än jag kan hantera under en oöverskådlig tid känner jag mig bara apatisk och får till sist mindre gjort än normalt. Det blir bara en massa lösa ändar som inte avslutas. Jag vill inte hamna där.
Den allmänt gnälliga stämningen, kombinerad med stressen och sedan det faktum att "alla" drar från jobbet redan efter halv dag för att hinna med festen medan jag sitter kvar och jobbar till klockan fem gör att mitt eget festhumör inte riktigt är på topp när det väl är dax. Jag är frestad att anta ett förfesterbjudande, men eftersom jag är grymt stressad och min kollega dessutom har pälsdjur hemma så avstår jag. Om jag vetat i förväg hade jag kunnat preparera mig med lite piller under ett par dagar, men nu får jag vara tråkig allergiker. Klockan 16 får jag reda på att vårt fest-uppdrag har blivit inställt. Nu känner jag att jag har gjort mitt, vill de trots allt ha ett uppdrag längre fram så tror jag att jag hellre lämnar tillbaka presentkortet.
Klockan halv sex är jag piffad och letar jag reda på min sista kvarvarande kollega för avfärd. Medan han släcker och larmar står jag ute och skrapar rutorna på bilen och undrar hur det kommer sig att just den kväll jag klär upp mig i tunn klänning och strumpbyxor så är det -20 grader. Jag är för bekvämt för det här. Naturligtvis har jag glömt vantar.
Min kollega som tror sig veta vägen har blandat ihop Haga slott med Fagerudd. Tur att Enköping är litet. Vi kommer rätt till slut.
Glöggmingel. Sedan julbord. Fiskrätterna är jättegoda. Det finns massor med kul sillinläggningar. Sedan är det dock inte så mycket att hurra för för min del. Jag är inte så förtjust i syltor, pastejer och grisfötter. Lite skinka och sedan janssons på det. Resten av varmrätterna får vara. Jag satsar på efterrätterna och godiset istället. Jag önskar att jag vore på feststämning, och gör mitt bästa att hänga med i snapsvisorna när L tar ton men det vill sig ändå inte riktigt.
När godiset och kaffet är avverkat åker jag ganska snart hem. Många har bokat in sig på slottet för övernattning. Företaget har lovat att stå för en del av pengarna. Själv känner jag att jag har en fest imorgon att avverka också och det vore skönt att få vakna i egen säng.
Mysigast på hela kvällen är nog hemfärden när jag och C småpratar och spisar jullåtar ända fram till jag släpper av henne på gården ute i Bålstas skogar.
Imorgon är det Nackswingets kombinerade jul-och 20-års jubileums-fest. DET tror jag blir jättekul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar