Det här är dagen jag inser att jag måste dra ner på takten. Välja bort det som går. När jag ska iväg till SATS är kortet borta igen och jag stressad och sen. Det känns som en katastrof och plötsligt orkar jag ingenting. Klart det inte är en katastrof på riktigt. Jag bara överreagerar för att jag sovit för lite och stressat för mycket på sistone. Det känns som om jag blivit överkörd av en asfaltsmaskin, sprungit ett maraton, festat i tio dygn... Istället för ett pass på SATS, som jag nog egentligen behöver för att bli av med all frustration -fast kanske inte just idag, kryper jag ner i sängen igen. Jag sover som medvetslös i ett par timmar och sedan känns det något bättre. Inte pigg, men något mindre trött.
När jag vaknar igen bestämmer jag mig för att ta tag i en sak som jag tänkt på. Fixa några väskor för mitt tränande. Det är ett himla packande fram och tillbaka i kassar eftersom jag bara har en ryggsäck och den används för jobbet just nu. Följdaktligen hittar jag aldrig mina prylar. Det går säkert åt massor av tid till att packa upp och packa om, leta efter lås, nessecär, medlemskort, entreband, vattenflaskor... i onödan.
Två nya väskor fixade på centrumet. Nu kan SATS-träningen få en egen och simträningen också. Bara dansskorna som också borde få en given väska nu.
Ikväll är det Nackswingets kombinerade 20-års-jubileum och julfest på Soliden. En festlighet jag sett fram emot länge! Arrangörerna i min älskade klubb brukar vara riktigt duktiga på att ordna saker oavsett om det är fester eller tävlingar. Så även denna gång. Inte ens det faktum att jag egentligen är för trött kan sänka kvällen.
När vi står i entrékön utanför, på tok för tunnt klädda och snön knarrande under fötterna är stämningen på topp. Det är bara röda mattan som fattas, annars är vi som kändisar när pressfotograferna L och T fotar alla allt eftersom de gör entre in i festlokalen. Vackert dukade bord för 400 personer. Och en stjärnhimmel. Tjusigt!
Vi får roligt sällskap vid bordet. Maten är riktigt god. Underhållningen är perfekt och snart öppnar dansgolvet och spelborden (coronne och hockey). Vad kan man mer begära av en festkväll? Inte mycket. Bäst av allt är nog ett väldigt underhållande tal av en före detta ordförande ala Parlamentet. Stackars C som nog förberett sitt tal riktigt rigoröst är ändå oförberedd när "tips från coachen" dyker upp på stora skärmar. "Tala långsammare", "Nä, fortare är nog bättre", "Använd gnällig dialekt", "Bli onödigt privat"... Vi skrattar så tårarna rinner.
Fram på småtimmarna vacklar vi ut nöjda och trötta i fötterna. En riktig glitterfest är till ända!
 |
| Utsikt från Soliden Foto: Chatrin Svensson |
Vilken härlig bild ! Ser ut som ett vykort
SvaraRadera