På besök hos maffian (Torsdag 2010-12-16)

Värsta maffiabossen heter Radovan och har en kåk i lilla Hudik. Det visste ni kanske inte? Det vet jag för jag har en mapp full med hans visitkort - i A4-storlek. På ena sidan har han sina kontaktuppgifter. På den andra står det en massa sifferkombinationer i pytte-text. Det är alla konton som hans pengar rinner igenom för att polisen inte ska kunna spåra dem. Det kan tyckas vara en udda uppgift på ett visitkort. Ännu konstigare är det kanske att jag har en hel bunt av dessa. Jobbar jag på tryckeriet?


Jag vet inte riktigt vilket ärende vi har, jag och Underbara M, där vi pulsar oss igenom den ena snötäckta trädgården efter den andra. Vi vet att vi har kommit rätt när vi öppnar en trädgårdsgrind och en sprängladdning detonerar. Underbara M blir jättearg. Han skäller på killarna  i gröna kläder med k-pistar som kommer rusande. De bedyrar dyrt och heligt att de visst inte har monterat någon snubbeltråd med utlösare till grinden.


Vi blir visade in i villan. I väntrummet sitter min kollega C och väntar på sin tur. Han ser glad ut. Vi seglar rakt förbi och vandrar igenom rum efter rum. Till slut är vi framme. Det här rummet ser ut som en exakt kopia av min mammas vardagsrum. Jag tänker att det är en diskret och effektiv psykologi att inreda så. Det är liksom "vi vet var din mamma bor" utan att säga det. Underbara M märker ingenting.


Vaknar svettig igen. Jag trodde förkylningen skulle ge med sig?

Jag börjar längta till våren. Med åtta dagar kvar till julafton är jag less på förväntningar och julklappsbryderier. Jag börjar tro att min perfekta jul är att läsa böcker dagarna i ända, äta färdig-gravad lax med färdig gravlaxås från affären och vräka i mig "vardagspraliner" ur en Paradisask. Jag kan tänka mig att koka potatisen, möjligen värma färdig glögg och ta en liten promenad då och då, kanske.

Eller så borde man ta in på pensionat över julen så allt redan är fixat. Fast då måste man kanske vara liite social?

Eller så är det förkylningen som pratar?

Dagens underhållning är att jag har läst ut "Underbar och älskad av alla (-och på jobbet går det också bra)" av Martina Haag. Faktiskt kul. Och lite så där obehaglig som när man vet att det kommer att gå åt skogen på ett pinsamt sätt redan från början. Just nu skulle jag önska mig lite jävlar anamma av huvudpersonen, å andra sidan verkar hennes jävlar anamma komma tillsammans med stor brist på självinsikt och ett minimum av moraliska överväganden.

"Smärtbäraren" av Åsa Nilsonne är nästa projekt. Den olästa bokhögen minskar i hyllan.

Dagens bedrifter är att jag fixat middag till Underbara M som kom hem från jobbet i form av urvriden disktrasa, samt plockat ur diskmaskinen. Sedan var jag helt slut och sov mig igenom kvällen framför TVn.