Kvart i fem ringer klockan. Jag minns inte ens hur vi kom upp. Jag minns att vi tog taxi till båten i alla fall. Det är jag ganska säker på eftersom det blev krångel med betalningen. Trött som jag är läser jag inte ordentligt på skärmen och trycker in kortkoden när apparaten frågar efter summan. Kunde ha blivit en dyr resa, men manicken är faktiskt idiotsäkrad så den tar inte summan jag trycker in. Flera tusen i dricks för en resa som kostar några hundralappar är tydligen inte kutym.
Vi ska på konferenskryss. Alla funktionärer i NSW är inbjudna. Det låter glassigt, men jag är medlem i en väldigt seriös och ambitiös klubb. Konferens är jobb.
Innan vi går på båten indelas vi i tre lag. Jag känner direkt att mina lagkamrater inte riktigt har den rätta tävlingsandan. Redan när vi väljer namnet Mellanmjölk för laget tycker jag att det står klart att ambitionsnivån inte är så hög. Efter frågesportsdelen ligger vi på mittenplats.
Morgonen inleds med frukost på båten och sedan samlas vi i ett konferensrum. Det har utsikt över havet och det är ju i alla fall lite mysigt. Vi inleder med ett tävlingsmoment där det gäller att skjuta ner en stapel platsmuggar med tre gummiband. Jag skyller på att det är tidigt på morgonen. Jag lyckas inte pricka stapeln en enda gång... Mellanmjölk är kanske ett bra val?
Sedan börjar allvaret. Den här dagen ska ett antal policys i klubben som gäller driften av klubben granskas och vi ska även titta på klubbens motto och målsättning. Dagen ska leda till samsyn i dessa frågor, vad de innebär rent praktiskt och om de behöver revideras vlket i så fall blir ett jobb för styrelsen. Samsyn får man i regel bäst om man får diskutera frågorna ur olika synvinklar. Jag är imponerad över hur bra förarbetet är. Det finns presentationsmaterial framtaget och en moderator. Och en sekreterare naturligtvis.
I en fikapaus hinner jag prata lite med P också och erbjuda mina tjänster till sekretariatet för första riktiga R-tävlingen. Jag tänkte det kanske kan vara kul att få se hur det fungerar. Jag har aldrig gjort något sådant förut och hur svårt kan det vara? Det är ju bara kryssbedömning och en domare? Möjligen får jag ångra detta sedan...
Framme i Mariehamn är det bara att byta båt på direkten. Vi har tio minuter på oss. Jag har aldrig sett Åland och det gör jag tydligen inte nu heller.
För återresan har vi fått ett konferensrum utan fönster. Och det ligger vid havsytan. Det senare visar sig vara en smula påfrestande eftersom det ligger is på vattnet. Ljudnivån när skeppet plöjer genom isen är ganska påfrestande. Undrar hur de tänkte när de byggde det här?
Efter inledande lunch sätter arbetet igång igen. Det är rätt intressant faktiskt att fundera över hur saker borde fungera. Och hur de val man gjort fungerat praktiken. Ibland får de verkligen oväntade konsekvenser. Trots att det är intressant är jag ändå bra mör när dagen går mot sitt slut. Vår moderator har snällt planerat att vi får 15 minuter att titta i båtens butiker innan de stänger, men helt ärligt är jag på tok för trött. Inte en endaste liten parfymflaska får följa med hem. Istället halvsover jag i en fåtölj tills vi går i land.
Det är egentligen nu det roliga börjar, men jag är rätt osäker på om jag har ork till resten. I vart fall bestämmer jag mig för att hänga med till middagen på Bysis i alla fall. Och nog blir det lite bättre med orken efter jag har fått mat.
Vi är förbokade till Mälarsalen. Om igen blir jag helt förvånad över deras opraktiska organisation. Jag skulle aldrig boka in mitt företag där. Istället för att låta vår reseledare betala, hämta samtliga biljetter, lämna ut dem till oss och låta oss gå in genom kassan som har hand om förbetalda kort så envisas värdinnan med att inte lämna ut biljetter och att alla måste köa in genom betalkassan. Trots att det är förbetalt. Naturligtvis tappar hon bort sig sedan. Vilka är förbetalda och vilka är inte? Det tar en timma innan vi är igenom och har fått in kläderna i garderoben.
Väl inne har vi vi alla fall en kul kväll! Det är mer socialiserande än dans men det passar mig perfekt den här kvällen. Jag hinner ändå med några roliga vändor på dansgolvet och två killar som jag sällan eller aldrig dansat med socialt. Inte blir det sämre av att Världens Bästa Danspartner och Sambo är med. Vi hinner med både några ösiga buggar och några mysiga foxar. Mmmm...
Jag sover gott på pendeln hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar