Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta.
Dagen börjar med bilbesiktning och jag tycker minsann att de har börjat bli lite kinkiga. Bromsar -är det verkligen nödvändigt? Räcker det inte med gaspedal? I vart fall så måste bromsröret som håller på att rosta sönder tydligen lagas innan de är nöjda. Det där med att det finns två kretsar varav en i reserv, betyder tydligen att det ALLTID ska finnas en i reserv.
Efter en dags jobb är det sedan tid för dansträning. Det är två trötta individer som tar sig i kragen och masar sig bort till Nackswinget. För egen del tappar jag snart ork, men är grymt nöjd med prestationen att alls ta mig dit istället för att somna hemma på soffan redan vid åtta.
När vi ska hem är jag inte fullt så nöjd. En kväll i soffan hade i vart fall blivit betydligt billigare. För när vi kommer bort till bilen så har den slitit sig, trots handbroms, och backat in i en snygg silverfärgad sak. Hur bucklan kunde bli så stor är obegripligt, för någon fart kan den inte ha fått upp på en och en halv meter. Och dessutom besiktigade jag ju Smulan i morse så hur kommer det sig att handbromsen inte funkar?
Det är bara att bita i det sura äpplet och lämna en lapp med telefonnummer på vindrutan. För säkerhetsskull fotograferar jag skadan.
Nämnde jag att jag fått restskatt också?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar