Efter en rejäl frukost på omelett med rester från kylen städar vi ur stugan. Vid 11-snåret lyckas vi få tag på stugvärd som kan granska städningen. Ibland misstänker jag att de utnyttjar dansveckan för att få storstädning av sina stugor. Inte sällan hittar vi kvarglömda prylar som de rimligtvis borde ha hittat om stugorna städades lika nitiskt resten av året. Ett år saknades det prylar i köksutrustningen när vi flyttade in som vi fick hämta ut från receptionen, och med tanke på att de räknar allt när man flyttar ut så borde det ju inte kunna hända.
Stugnyckeln är överlämnad och vi tar ett sista Ölandsdopp. Härligt! Det gäller att njuta till sista droppen. Jag står där på piren och tittar ut över havet och tänker att jag faktiskt älskar den här ön. Jag skulle nog kunna tänka mig att åka hit när det inte är dansvecka. Fast kanske inte just till Lundegård. Det skulle nog bara kännas sorgligt.
Innan vi åker över Ölandsbron gör vi ett sista stopp i Borgholm för varsin bägare ölandsglass som vi inte hunnit med tidigare under veckan. (Hur kunde vi missa det???) Jag postar kortet till Mamsen. Bättre sent än aldrig.
Över bron och sedan ligger den härliga ön bakom oss. Fast inte riktigt. I väskan ligger fortfarande Johan Theorins "Skumtimmen" och väntar på att bli färdigläst. Och i packningen har jag kryddor, te och ett planteringsfat från Capellagården.
I Söderköping gör vi ett matstopp. Vi tänker återvända till ett tapasställe som vi besökt förut när MicTeams dansläger låg i Gamleby. Då brukade vi stanna och äta här. Dessvärre får vi höra av en något förvirrad man bakom baren att restaurangen inte kan servera mat på en halvtimme för att de sålt slut på allt och måste "fixa i ordning för ikväll". Vi beslutar oss för att ta en promenad och se om vi hittar ett nytt matställe. I kön till Smultronstället hittar vi U och M (vad är oddsen?). De har precis ätit på tapasstället och berättar en rätt rolig historia om kyparen där som plockat mat från deras tallrikar och serverat till andra gäster. Det låter inte riktigt som tapasstället vi kommer ihåg. Vad har hänt?
Vi fortsätter vår vandring längs kanalen men hittar inget matställe som vi vill pröva. Vips har det gått en halvtimme och vi beger oss tillbaka till tapasstället. Nu går det bra att beställa. Så fort killen bakom bardisken lyckats ta sig ut... Det går sakta. Han har hunnit med att ramla i trappan, stukat foten och spräckt ett ögonbryn. Det här är inte deras dag.
Vi beställer sex tapas i baren och får en skål med bröd och aioli att mumsa på innan maten kommer.
När den berömde servitören kommer ut med maten har han bara fem rätter med sig. Då vi påpekar att vi beställt sex stycken ser han lätt ointresserad ut och mumlar något om att de antagligen har den i köket ungefär som om vi skulle hämta den själva. Han vandrar iväg mot trappan så jag antar att han kommer med den sista rätten också. Och det gör han. Jag undrar om vi inte får några tallrikar att äta på. Som de andra gästerna. Han tittar lite tveksamt på oss och sedan på våra små brödassietter. Och svarar "jag vet inte". Går det att ordna riktiga tallrikar undrar jag och han svarar: "Jag antar det." Suveränt. En restaurang med riktiga tallrikar... Var har de hittat honom?
Maten smakar bra. Pust. Jag var lite orolig. När vi lämnar serveringen står fönstret till köket öppet och det sista vi hör är kommentaren "Det brinner!" när vi svänger runt hörnet. Känns ju tryggt och bra.
Innan vi är hemma blir det ett litet stopp i Nyköping på McD också. Vi köper kaffe och äter syltkakorna som vi köpte för att ha som fika på vägen ner. De smakar fortfarande bra!
Det är skönt att vara hemma också. Vi är ganska duktiga och packar upp det mesta. Vips står ölandslådan klar igen med alla prylar i väntan på nästa sommar. Tvättmaskinen är fullmatad.
Fast på något sätt är jag inte klar med ön än. Innan jag vet ordet av har jag fastnat i Skumtimmen och sträckläser den till sista bladet. Det hinner bli natt innan jag är klar.
 |
| Ölandsglass (Mormor + Kaneläpple) Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Fotograf Foto: Charin Svensson |
 |
| Blivande vindruvor Foto: Chatrin Svensson |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar