Efter frukosten packar vi in oss i bilen igen för återfärd. Vi ska hem, tvätta och packa om inför nyårets festligheter. Och kanske gör det inte så mycket att visiten blir kort för värdparet är inte i toppform...
Visar inlägg med etikett road trip. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett road trip. Visa alla inlägg
måndag 14 januari 2013
Mera bilresa (2012-12-29)
Jag vaknar tidigt. Jag gör ofta det när jag sover borta. Så väl medveten om att vi ska spendera större delen av dagen i bilen beger jag mig ut på promenad. När klockan är lagom för mesarnas fågelbordsfest skickar jag ett sms till Underbara M, men tydligen är huset inte lika morgonpiggt som igår. Jag hinner med ganska många varv med avstickare innan det är dags att bege sig tillbaka. Jag slår vad om att någon bybo kommer att fråga om den där mystiska människan som knatade runt.
Leksand training camp (2012-12-28)
På morgonen är vi uppe i tid för skådespelet vid fågelbordet. Sen äter vi frukost och planerar dagen.
Underbara M och G ska ut och åka skidor. Eftersom jag själv saknar både prylar och teknik för detta blir jag avsläppt vid Leksands badhus. Så medan de avverkar två mil i spåret hinner jag själv med 10 min crosstrainer, 15 min skidmaskin, ytterligare 10 min crosstrainer och slutligen 2 km bröstsim. Jag som inte gillar att trängas i bassängen konstaterar att de två banor som är avsatta för motionssim bara har en annan simmare. Lyx!
Motionspasset avslutas med bastubad och följs av lunch på Gårds Cafeet (sic!) innan jag blir upphämtad av Underbara M.
S har däremot inte lika tur med sin dag. Hon kommer tillbaka från jobbet helt däckad och tillbringar resten av tiden nedkrupen under täcket.
På kvällen, efter middagen tar vi en promenad runt byn. Det är inte riktigt en kilometer runt.
 |
| Frukostsällskap / Mesarnas feast Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Packar för skidåkning Foto: Chatrin Svensson |
Roadtrip (2012-12-27)
Idag packar vi och åker mot Leksand, eller snarare en liten by utanför Leksand. En liten snabbvisit till G och S.
Vi äter middag tillsammans och går husesyn. Så mycker mer hinns inte med den här dagen.
lördag 16 juni 2012
Roadtrip (2012-05-11)
Dags för roadtrip. En vecka i Underbara Skåne på Casa Nygren-Spanne väntar. Tjohoo!
Första anhalten blir Husqvarna (vandrarhem och) hotell (http://www.hhv.se/). Jag var ju bara tvungen att testa nu när vi har blivit medlemmar i Svenska turistföreningen. (ja, alltså - det blev billigare fjällvandring till sensommaren o man var medlem så...)
Rummet var jättefint. Jag saknade möjligheten att rosta tråkbröden vid frukosten, men annars så... Man blir ganska bortskämd med Underbara Ms brödbakande; fabriksbakat räknas som bottennapp numer.
Första anhalten blir Husqvarna (vandrarhem och) hotell (http://www.hhv.se/). Jag var ju bara tvungen att testa nu när vi har blivit medlemmar i Svenska turistföreningen. (ja, alltså - det blev billigare fjällvandring till sensommaren o man var medlem så...)
Rummet var jättefint. Jag saknade möjligheten att rosta tråkbröden vid frukosten, men annars så... Man blir ganska bortskämd med Underbara Ms brödbakande; fabriksbakat räknas som bottennapp numer.
 |
| Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Foto: Mattias Berglund (testar nya vidvinkelobjektivet) |
måndag 18 juli 2011
Kalas (2011-07-16)
På morgonen provar jag en 5 km joggingtur ut på landet. Jag vill se betande kor, men får nöja mig med hästar. Fast jag är nog inte riktigt redo än för usch vad tungt det är. Riktigt tungt. Och jag ser nog ut därefter. De som hinner passera mig där jag sitter på trappen för att pusta ut har det där lättade leendet -det där som liknar "gud vad skönt att det inte är jag". Till skillnad från den andra varianten "bäst jag ler, men fy vilka hurtbullar det finns och jag är grymt avis".
Sedan är det en ljuvlig dusch och packa, packa, packa som står på schemat. Idag blir det en roadtrip till de hälsingska skogarna och ett 60-årsfirande. Egentligen är det inte så mycket som ska med. Det är bara mest svårt att hitta grejerna eftersom vi inte riktigt hunnit packa upp allt från ölandsresan.
Bilresan går bra, men det är fasligt vad mycket som verkar hända där ute. Tur att vi har Underbara Ms bil med bilradio i så vi får trafikrapporterna. Några hinder som vi i alla fall är förvarnade om. Och vad är grejen med varningstrianglarna? Har de gått ur mode eller nå't? Brukar man inte ställa ut en sådan om man tex måste lämna sin husvagn stående i vänsterfilen på E4:an?
Vår ankomst annonseras av valparna i hundgården. De anar att de blir snuvade på något äventyrligt besök. Väl framme blir det kramkalas med T och L. Febril verksamhet råder, men det mesta verkar redan vara under kontroll. Ladan har blivit fin lövad festlokal så alla får plats. Himla praktiskt.
Så småningom droppar gästerna in och festen kan börja. Det är inte många jag träffat tidigare men det utvecklar sig till en riktigt trevlig fest med bra och underhållande bordsgrannar. Det är några tal, några visor, några skålar, några hurrarop. Precis som som det ska var på ett bra kalas. Till skillnad från hemma där var och varannan jobbar med IT (som jag inte kan något om), kan man här få lära sig något nytt om en massa andra roliga sysselsättningar (som jag inte heller kan något om -men det är intressantare på något sätt). Borde jag inte sadla om? Jag tycker också det verkar kul med teater eller fäbodfrukostservering. Eller bygga hus. Tänk om jag kunde det, då hade det minsann inte dröjt en månad innan jag kom till skott att måla väggen i hallen. (Sänder en tanke till färgprovet som väntar där hemma.)
När nattamaten serveras gör vi t.o.m några försök till danssteg på logens golv. Lite för strävt, men en stilla dans ändå i sommarnatten.
Någonstans en bit in på bleka natten har vi dukat av och somnar sött. Mina ögonlock och linser har klistrat igen sedan länge. Krafterna är inte riktigt på plats än, men det kommer väl.
Sedan är det en ljuvlig dusch och packa, packa, packa som står på schemat. Idag blir det en roadtrip till de hälsingska skogarna och ett 60-årsfirande. Egentligen är det inte så mycket som ska med. Det är bara mest svårt att hitta grejerna eftersom vi inte riktigt hunnit packa upp allt från ölandsresan.
Bilresan går bra, men det är fasligt vad mycket som verkar hända där ute. Tur att vi har Underbara Ms bil med bilradio i så vi får trafikrapporterna. Några hinder som vi i alla fall är förvarnade om. Och vad är grejen med varningstrianglarna? Har de gått ur mode eller nå't? Brukar man inte ställa ut en sådan om man tex måste lämna sin husvagn stående i vänsterfilen på E4:an?
Vår ankomst annonseras av valparna i hundgården. De anar att de blir snuvade på något äventyrligt besök. Väl framme blir det kramkalas med T och L. Febril verksamhet råder, men det mesta verkar redan vara under kontroll. Ladan har blivit fin lövad festlokal så alla får plats. Himla praktiskt.
Så småningom droppar gästerna in och festen kan börja. Det är inte många jag träffat tidigare men det utvecklar sig till en riktigt trevlig fest med bra och underhållande bordsgrannar. Det är några tal, några visor, några skålar, några hurrarop. Precis som som det ska var på ett bra kalas. Till skillnad från hemma där var och varannan jobbar med IT (som jag inte kan något om), kan man här få lära sig något nytt om en massa andra roliga sysselsättningar (som jag inte heller kan något om -men det är intressantare på något sätt). Borde jag inte sadla om? Jag tycker också det verkar kul med teater eller fäbodfrukostservering. Eller bygga hus. Tänk om jag kunde det, då hade det minsann inte dröjt en månad innan jag kom till skott att måla väggen i hallen. (Sänder en tanke till färgprovet som väntar där hemma.)
När nattamaten serveras gör vi t.o.m några försök till danssteg på logens golv. Lite för strävt, men en stilla dans ändå i sommarnatten.
Någonstans en bit in på bleka natten har vi dukat av och somnar sött. Mina ögonlock och linser har klistrat igen sedan länge. Krafterna är inte riktigt på plats än, men det kommer väl.
 |
| Vi då? Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Lövat Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Förberedelser Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Uppmaning Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Bål Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Bukett Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Sommarkväll Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Snart nattamat Foto: Chatrin Svensson |
fredag 15 juli 2011
Uppbrott (2011-07-09)
Den här morgonen är mobilen satt på väckning. Klockan 8 är det dags för uppstigning och dusch. Vi packar och lustigt nog är det fler kassar, paket och väskor som ska in i bilen än när vi åkte ner. Himla tur att det bara är vi två i bilen. Baksätet är packat ända upp till fönstret och bagageluckan full.
Efter en rejäl frukost på omelett med rester från kylen städar vi ur stugan. Vid 11-snåret lyckas vi få tag på stugvärd som kan granska städningen. Ibland misstänker jag att de utnyttjar dansveckan för att få storstädning av sina stugor. Inte sällan hittar vi kvarglömda prylar som de rimligtvis borde ha hittat om stugorna städades lika nitiskt resten av året. Ett år saknades det prylar i köksutrustningen när vi flyttade in som vi fick hämta ut från receptionen, och med tanke på att de räknar allt när man flyttar ut så borde det ju inte kunna hända.
Stugnyckeln är överlämnad och vi tar ett sista Ölandsdopp. Härligt! Det gäller att njuta till sista droppen. Jag står där på piren och tittar ut över havet och tänker att jag faktiskt älskar den här ön. Jag skulle nog kunna tänka mig att åka hit när det inte är dansvecka. Fast kanske inte just till Lundegård. Det skulle nog bara kännas sorgligt.
Innan vi åker över Ölandsbron gör vi ett sista stopp i Borgholm för varsin bägare ölandsglass som vi inte hunnit med tidigare under veckan. (Hur kunde vi missa det???) Jag postar kortet till Mamsen. Bättre sent än aldrig.
Över bron och sedan ligger den härliga ön bakom oss. Fast inte riktigt. I väskan ligger fortfarande Johan Theorins "Skumtimmen" och väntar på att bli färdigläst. Och i packningen har jag kryddor, te och ett planteringsfat från Capellagården.
I Söderköping gör vi ett matstopp. Vi tänker återvända till ett tapasställe som vi besökt förut när MicTeams dansläger låg i Gamleby. Då brukade vi stanna och äta här. Dessvärre får vi höra av en något förvirrad man bakom baren att restaurangen inte kan servera mat på en halvtimme för att de sålt slut på allt och måste "fixa i ordning för ikväll". Vi beslutar oss för att ta en promenad och se om vi hittar ett nytt matställe. I kön till Smultronstället hittar vi U och M (vad är oddsen?). De har precis ätit på tapasstället och berättar en rätt rolig historia om kyparen där som plockat mat från deras tallrikar och serverat till andra gäster. Det låter inte riktigt som tapasstället vi kommer ihåg. Vad har hänt?
Vi fortsätter vår vandring längs kanalen men hittar inget matställe som vi vill pröva. Vips har det gått en halvtimme och vi beger oss tillbaka till tapasstället. Nu går det bra att beställa. Så fort killen bakom bardisken lyckats ta sig ut... Det går sakta. Han har hunnit med att ramla i trappan, stukat foten och spräckt ett ögonbryn. Det här är inte deras dag.
Vi beställer sex tapas i baren och får en skål med bröd och aioli att mumsa på innan maten kommer.
När den berömde servitören kommer ut med maten har han bara fem rätter med sig. Då vi påpekar att vi beställt sex stycken ser han lätt ointresserad ut och mumlar något om att de antagligen har den i köket ungefär som om vi skulle hämta den själva. Han vandrar iväg mot trappan så jag antar att han kommer med den sista rätten också. Och det gör han. Jag undrar om vi inte får några tallrikar att äta på. Som de andra gästerna. Han tittar lite tveksamt på oss och sedan på våra små brödassietter. Och svarar "jag vet inte". Går det att ordna riktiga tallrikar undrar jag och han svarar: "Jag antar det." Suveränt. En restaurang med riktiga tallrikar... Var har de hittat honom?
Maten smakar bra. Pust. Jag var lite orolig. När vi lämnar serveringen står fönstret till köket öppet och det sista vi hör är kommentaren "Det brinner!" när vi svänger runt hörnet. Känns ju tryggt och bra.
Innan vi är hemma blir det ett litet stopp i Nyköping på McD också. Vi köper kaffe och äter syltkakorna som vi köpte för att ha som fika på vägen ner. De smakar fortfarande bra!
Det är skönt att vara hemma också. Vi är ganska duktiga och packar upp det mesta. Vips står ölandslådan klar igen med alla prylar i väntan på nästa sommar. Tvättmaskinen är fullmatad.
Fast på något sätt är jag inte klar med ön än. Innan jag vet ordet av har jag fastnat i Skumtimmen och sträckläser den till sista bladet. Det hinner bli natt innan jag är klar.
Efter en rejäl frukost på omelett med rester från kylen städar vi ur stugan. Vid 11-snåret lyckas vi få tag på stugvärd som kan granska städningen. Ibland misstänker jag att de utnyttjar dansveckan för att få storstädning av sina stugor. Inte sällan hittar vi kvarglömda prylar som de rimligtvis borde ha hittat om stugorna städades lika nitiskt resten av året. Ett år saknades det prylar i köksutrustningen när vi flyttade in som vi fick hämta ut från receptionen, och med tanke på att de räknar allt när man flyttar ut så borde det ju inte kunna hända.
Stugnyckeln är överlämnad och vi tar ett sista Ölandsdopp. Härligt! Det gäller att njuta till sista droppen. Jag står där på piren och tittar ut över havet och tänker att jag faktiskt älskar den här ön. Jag skulle nog kunna tänka mig att åka hit när det inte är dansvecka. Fast kanske inte just till Lundegård. Det skulle nog bara kännas sorgligt.
Innan vi åker över Ölandsbron gör vi ett sista stopp i Borgholm för varsin bägare ölandsglass som vi inte hunnit med tidigare under veckan. (Hur kunde vi missa det???) Jag postar kortet till Mamsen. Bättre sent än aldrig.
Över bron och sedan ligger den härliga ön bakom oss. Fast inte riktigt. I väskan ligger fortfarande Johan Theorins "Skumtimmen" och väntar på att bli färdigläst. Och i packningen har jag kryddor, te och ett planteringsfat från Capellagården.
I Söderköping gör vi ett matstopp. Vi tänker återvända till ett tapasställe som vi besökt förut när MicTeams dansläger låg i Gamleby. Då brukade vi stanna och äta här. Dessvärre får vi höra av en något förvirrad man bakom baren att restaurangen inte kan servera mat på en halvtimme för att de sålt slut på allt och måste "fixa i ordning för ikväll". Vi beslutar oss för att ta en promenad och se om vi hittar ett nytt matställe. I kön till Smultronstället hittar vi U och M (vad är oddsen?). De har precis ätit på tapasstället och berättar en rätt rolig historia om kyparen där som plockat mat från deras tallrikar och serverat till andra gäster. Det låter inte riktigt som tapasstället vi kommer ihåg. Vad har hänt?
Vi fortsätter vår vandring längs kanalen men hittar inget matställe som vi vill pröva. Vips har det gått en halvtimme och vi beger oss tillbaka till tapasstället. Nu går det bra att beställa. Så fort killen bakom bardisken lyckats ta sig ut... Det går sakta. Han har hunnit med att ramla i trappan, stukat foten och spräckt ett ögonbryn. Det här är inte deras dag.
Vi beställer sex tapas i baren och får en skål med bröd och aioli att mumsa på innan maten kommer.
När den berömde servitören kommer ut med maten har han bara fem rätter med sig. Då vi påpekar att vi beställt sex stycken ser han lätt ointresserad ut och mumlar något om att de antagligen har den i köket ungefär som om vi skulle hämta den själva. Han vandrar iväg mot trappan så jag antar att han kommer med den sista rätten också. Och det gör han. Jag undrar om vi inte får några tallrikar att äta på. Som de andra gästerna. Han tittar lite tveksamt på oss och sedan på våra små brödassietter. Och svarar "jag vet inte". Går det att ordna riktiga tallrikar undrar jag och han svarar: "Jag antar det." Suveränt. En restaurang med riktiga tallrikar... Var har de hittat honom?
Maten smakar bra. Pust. Jag var lite orolig. När vi lämnar serveringen står fönstret till köket öppet och det sista vi hör är kommentaren "Det brinner!" när vi svänger runt hörnet. Känns ju tryggt och bra.
Innan vi är hemma blir det ett litet stopp i Nyköping på McD också. Vi köper kaffe och äter syltkakorna som vi köpte för att ha som fika på vägen ner. De smakar fortfarande bra!
Det är skönt att vara hemma också. Vi är ganska duktiga och packar upp det mesta. Vips står ölandslådan klar igen med alla prylar i väntan på nästa sommar. Tvättmaskinen är fullmatad.
Fast på något sätt är jag inte klar med ön än. Innan jag vet ordet av har jag fastnat i Skumtimmen och sträckläser den till sista bladet. Det hinner bli natt innan jag är klar.
 |
| Ölandsglass (Mormor + Kaneläpple) Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Fotograf Foto: Charin Svensson |
 |
| Blivande vindruvor Foto: Chatrin Svensson |
måndag 28 februari 2011
Tävlingsdax (2011-02-26)
Nix pix. Förkylningen är kvar. Det är jag och Cyrus the virus. Suck.
Vi startar med lite stadigare frukost. L har fixat omelett, härlig kantarellstuvning, köttbullar och lite grönsaker till. Förkylningen till trots så är det underbara smaker. Lyxigt!
När vi packat in oss i bilen och sladdat klart (underlaget något halare än Underbara M räknat med) blir första anhalten Hudik för ett besök på apoteket. Här inhandlas det totala förkylningskittet: ibumetin, nasin och strepsils. Näsdukar har jag redan.
Väl framme i Sundsvall handlar vi pastasallader och snacks på ICA. Senare ska vi upptäcka att salladerna är frysta(!) och äckliga. Då är vi väldigt glada att vi även har bananer och cashewnötter att ta till.
Tävlingen är på samma ställe som i fjol. Då kändes det som en labyrint att hitta till omklädningsrummet. Och det gör det fortfarande. Annars är det ett väldigt bra ställe att ha tävling på. Istället för att nöta det temporära golvet i en tråkig gympahall, får man dansa på en riktig scen här. Med parkettgolv. Lyx och bra stämning! Nu hjälper det inte oss den här gången. Vi blir resolut utskickade efter första rundan. Himla tråkigt. Normalt sett brukar jag ha en känsla för vad som är fel, men den här gången har jag noll koll. Fast jag ska kanske vara glad att jag håller i 90 sekunder och det är endast tack vare Nasin. Utan det hade jag haft syrebrist redan innan vi startade. Och Underbara M har knäna i behåll också. Alltid nå't. Egentligen är det väl inte resultatet mer än rättvist med tanke på hur lite vi tränat på sistone.
I green room får vi snart sällskap i soffan framför TV-monitorn. Vi ser alla semifinaler och sedan börjar vi packa ihop. Vi har en bit att åka och tävlingen är en timme försenad. En runda i centrum visar viss brist på lämpliga restauranger, eller så visar det bara brist på lokalsinne hos oss. Till slut hamnar vi på Max. Helt ärligt, med min förkylning som nu blommat ut ordentligt kanske det kvittar var jag äter.
Jag försöker hålla mig vaken i bilen men mot slutet är jag helt färdig. Väl framme slinker en mugg varmt te ner. Men inte ens det kan gnugga sömnen ur ögonen och jag däckar tämligen omgående. Bra sällskap jag är...
Vi startar med lite stadigare frukost. L har fixat omelett, härlig kantarellstuvning, köttbullar och lite grönsaker till. Förkylningen till trots så är det underbara smaker. Lyxigt!
När vi packat in oss i bilen och sladdat klart (underlaget något halare än Underbara M räknat med) blir första anhalten Hudik för ett besök på apoteket. Här inhandlas det totala förkylningskittet: ibumetin, nasin och strepsils. Näsdukar har jag redan.
Väl framme i Sundsvall handlar vi pastasallader och snacks på ICA. Senare ska vi upptäcka att salladerna är frysta(!) och äckliga. Då är vi väldigt glada att vi även har bananer och cashewnötter att ta till.
Tävlingen är på samma ställe som i fjol. Då kändes det som en labyrint att hitta till omklädningsrummet. Och det gör det fortfarande. Annars är det ett väldigt bra ställe att ha tävling på. Istället för att nöta det temporära golvet i en tråkig gympahall, får man dansa på en riktig scen här. Med parkettgolv. Lyx och bra stämning! Nu hjälper det inte oss den här gången. Vi blir resolut utskickade efter första rundan. Himla tråkigt. Normalt sett brukar jag ha en känsla för vad som är fel, men den här gången har jag noll koll. Fast jag ska kanske vara glad att jag håller i 90 sekunder och det är endast tack vare Nasin. Utan det hade jag haft syrebrist redan innan vi startade. Och Underbara M har knäna i behåll också. Alltid nå't. Egentligen är det väl inte resultatet mer än rättvist med tanke på hur lite vi tränat på sistone.
I green room får vi snart sällskap i soffan framför TV-monitorn. Vi ser alla semifinaler och sedan börjar vi packa ihop. Vi har en bit att åka och tävlingen är en timme försenad. En runda i centrum visar viss brist på lämpliga restauranger, eller så visar det bara brist på lokalsinne hos oss. Till slut hamnar vi på Max. Helt ärligt, med min förkylning som nu blommat ut ordentligt kanske det kvittar var jag äter.
Jag försöker hålla mig vaken i bilen men mot slutet är jag helt färdig. Väl framme slinker en mugg varmt te ner. Men inte ens det kan gnugga sömnen ur ögonen och jag däckar tämligen omgående. Bra sällskap jag är...
Road trip (2011-02-25)
Ny omgång med morgontidiga armhävningar. Hurra en vecka avklarad! Och lite framsteg har gjorts också!
Sedan är det bara att sätta sig och jobba. Idag har jag tagit ut halva dagen ledigt. Ledigheten går åt till ett besök hos frisören och att packa inför helgens bravader.
Till när Underbara M trillar hem från jobbet blir det middag på lokala kinan och sedan bär det av mot Bollnäs! Eller, ja.. trakterna i närheten av Bollnäs. Rätt ut på landet ska vi!
Åh nej... varför har jag ont i halsen?
Väl framme är det ett faktum att förkylning är på ingång. Och i morgon står danstävling på schemat. Grr.
L och T väntar med välkomnande kvällsfika med hembakat bröd och varmt te. Vi hinner med lite mys och prat om vad som hänt sedan sist innan huvudet möter kudden.
Själv hoppas jag att min förkylning på något mystiskt sätt ska försvinna under natten och att Underbara Ms knä ska snabbläka. Underverk har väl hänt förr? Eller?
Sedan är det bara att sätta sig och jobba. Idag har jag tagit ut halva dagen ledigt. Ledigheten går åt till ett besök hos frisören och att packa inför helgens bravader.
Till när Underbara M trillar hem från jobbet blir det middag på lokala kinan och sedan bär det av mot Bollnäs! Eller, ja.. trakterna i närheten av Bollnäs. Rätt ut på landet ska vi!
Åh nej... varför har jag ont i halsen?
Väl framme är det ett faktum att förkylning är på ingång. Och i morgon står danstävling på schemat. Grr.
L och T väntar med välkomnande kvällsfika med hembakat bröd och varmt te. Vi hinner med lite mys och prat om vad som hänt sedan sist innan huvudet möter kudden.
Själv hoppas jag att min förkylning på något mystiskt sätt ska försvinna under natten och att Underbara Ms knä ska snabbläka. Underverk har väl hänt förr? Eller?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)