Första arbetsdagen på veckan känns som en måndag, fast det är tisdag. Lidingöbanan har alltid varit ett charmtroll för mig, men nu börjar den så smått hamna i onåd. Ljudnivån är väldigt hög och faktiskt hjälper det inte att skruva upp ljudet på max i min ipod, det går ändå inte att höra vad "Godmorgon världen" har att erbjuda. Mummel..
På förmiddagen snor jag lite tid från min arbetsgivare. Jag ogillar att behöva blanda "privata" grejer med jobbet, men nu kan det inte hjälpas. SM-bokningarna ska in och jo, nu har ytterligare några stycken kommit på att de missat sista bokningsdatumet. Korrigera mera. Dessutom har jag fortfarande två stycken på rymmen som inte preciserat vad de vill ha och inte svarar på mail. Jag hittar dem ute på en finlandskryssning. (Önskar att jag också var ute på en sådan.) Äntligen kan jag göra sammanställningen klar och räkna ihop notan. Pust!
Jag är synnerligen effektiv resten av arbetsdagen i förhoppning om att det ska kompensera.
Kanske har jag bättrat på min övertalningsförmåga, eller så är det bara slumpen, men jag lyckas få med mig en arbetskamrat på en liten lunchpromenad! Eller, ja... jag lyckas övertyga henne om att vi ska äta på ett lunchställe som kräver en promenad.
Efter jobbet beger jag mig ner på stan. Jag ska ha en date med A. I väntan på att hon ska dyka upp tar jag en sväng in på NK och till min stora förtjusning upptäcker jag att de har halva priset på påskgodis. Och där finns godis från Niederegger! Lycka. Jag tömmer skålen på alla spritägg som finns kvar (6 st). Jag minns tillbaka till den enda julresa jag gjort till Lübeck.
Café Niederegger har massor med god marzipan också.
Egentligen var målet med vår date att få sitta ute i solen på en uteservering och mysa. Nu när det duggar och solen gått i moln lockar det inte lika mycket. Istället blir det en middag i en av Kungsträdgårdens inglasade caféer. Det är "nästan" utomhus och vi kan fortfarande beundra de härliga blommande körsbärsträden. Semesterplaner (neeej-är det snart tid att veta vad man vill), vådan av höststormar när man bor i hus på pelare, valborg, kajak, andras (naturligtvis) brist på smak... Tiden flyger iväg.
Väl hemma ägnar jag resten av kvällen åt en radiodeckare. "Kalla mig Princessa" heter deckaren som gått som följetong under påsken. Jag avverkar alla avsnitten på raken. Historien är lite förutsägbar, men jag har sett sämre på TV så jag klagar inte. Och med godis från Niederegger så spelar det inte så stor roll. Mysfaktorn är hög ändå. (Jo, det är klart Underbara M fick hälften av pralinerna. Vem tar ni mig för?)
Läggdax alldeles för sent.
