Uppstigning 06:20 för att hinna med frukosten. Bra semester det här. Sedan visar det sig förstås att tåget är en timme sent. Fast det har jag nästan räknat med. Det är en bra tid ändå. Ungefär som det brukar vara när jag åker upp.
Luleå välkomnar med 26 minusgrader och snö i mängder. Hemma hos Mamsen väntar hembakat och i ryggsäcken har jag ännu mer hembakat från Underbara M. Det blir en hälsosam vistelse det här... Medan vi fikar bokar vi in ett bio besök (Änglagård 3) och optikern. Himla praktiskt att ha datorn med.
Så småningom beger jag mig till Coop för att handla lite mat. Mamsen vägrar att gå ut. Tydligen för kallt. För egen del belönas jag med ett halofenomen på vägen till affären. Inte så dumt! Önskar att jag hade haft kameran med. Som uppmuntring till Mamsen köper jag två buketter med tulpaner. Man kan ju alltid låtsas att det är vår inne. En genomläsning av shoppinglistan visar att Mamsen anser att smörgåstårta kvalificerar sig som middag. Jag är inte säker på att vi är eniga där, men när vi nu ses så sällan så får jag väl visa min goda vilja. Som en motvikt plockar jag ner yoghurt och müssli i shoppingvagnen. Några fibrer säkrade i alla fall. Batterier slinker också med; till min vanliga stegräknare som nu dammats av eftersom ipoden inte tålde tvätt.
Till lunch lagar vi fläskfile med banan och annanas gratinerad i ugn, som äts med ris till. Jag tror det är en standardrätt som vi alltid gör när jag kommer upp. När jag var liten betraktade mina föräldrar rätten som väldigt exotisk eftersom den innehöll FRUKT. Det är dessutom det första receptet jag någonsin frågat efter och burit hem. Första gången jag åt rätten var hos en klasskamrat på hennes födelsedagsmiddag. Det minns jag än, trots att det var i gymnasiet. Nu känns den ganska 80-tal, faktiskt.
Framåt eftermiddagen tar jag en tupplur. Kanske sov jag inte helt perfekt på tåget. Eller så är det mer ansträngande att resa än man tror. Jag sover gott i alla fall. Trots alla eländesskildringar jag fått mig till livs vid lunchen. Jo, för det är så med Mamsen att hon har en benägenhet att bara minnas de där ruskiga sakerna. Bröllop, födslar, köp av drömhus -allt går henne spårlöst förbi, men om det finns en notis aldrig så liten, i tidningen om något elände så minns hon den i åratal. En av mina kusiner (jag har 28 stycken) fick en propp i halsen, trillade nedför lejdaren på båten han jobbade på och får inte ut ett öre från jobbets olycksfallsförsäkring för operationerna som krävs. Nu har jag nu blivit matad med fem versioner trots att det inte gått mer än ett par timmar. Hu vad mycket energi som går åt till att vara upprörd, misstänksam, rädd och arg hela tiden.
På kvällen tar jag en promenad i omgivningarna och lyckas snava in på en "Hälsans stig". Jag följer den en bit på vägen och hittar även ett badhus. Himla praktiskt! Till en början känns promenaden en smula otrygg i mörkret. Mamsens katastroftänk har en tendens att smitta av sig och man ser gärna rånare bakom varenda buske. Sedan tänker jag att alla som bor här är lyckliga och vips så blir alla hus inbjudande och alla snötyngda träd fridfulla. Det är skillnad på rationellt riskövervägande och att ständigt titta sig över axeln.
Efter en dos smörgåstårta avslutas dagen med TV-kväll i soffan och "Livet från den ljusa sidan". Riktigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar