Hinner uträtta några mindre ärenden på lunchen som att tanka bilen (viktigt om jag vill komma hem) och köpa jeanslappar till mina trasiga byxor. De har nått det där stadiet då de är hemskt lena och sköna, men också sköra..
Efter jobbet tar jag tag i en fobi. Jag har nämligen fobi för sportbutiker och gym. Det där med sportbutikerna börjar ge med sig. Nu är det mest när jag ska in på någon specialbutik som det tar emot. Gym däremot...
Jag vill gärna testa löpbandet på SATS. När det är så här isigt och knaggligt ute verkar det som en överhängande risk för fotvrickningar om man ska ge sig ut på en löprunda. Löpbandet skulle alltså kunna var en plan B. Men löpbandet befinner sig inne på gymdelen där alla coola och seriöst tränande människor håller till. Hu.
Första steget att lära sig något är väl att erkänna att man inte kan det? Känner mig urfånig när jag ber om hjälp med löpbandet i kassan. Jag får de nödvändigaste funktionerna utpekade för mig och börjar trava på. När jag känner mig lite varm i kläderna börjar jag jogga. Inser att hastigheten här räknas i km/h vilket är rätt irriterande. Jag vill ju veta hur många minuter det tar för mig att avverka 1 km. Jag kan tydligen inte huvudräkna och springa på löpband samtidigt så när jag vinglat en stund lägger jag ner att försöka räkna om hastigheten. Mini-coachens kalibrering stämmer inte med löpbandet. Grr. Gissar att jag inte springer likadant som ute i snön.
Första passet går "sådär". Jag blir oväntat fort trött. Och det är grymt varmt och svettigt. Känner mig ungefär som en hamster med astma som fastnat i ett skenande hjul. Fast jag tror inte att killarna som springer på banden vid sidan av mig och pratar över mitt huvud märker det? När det är över pillar jag runt bland alla andra funktioner på löpbandet. Jag tror att jag klurat ut hur jag ska programmera en tempoträning nästa gång.
En gång till ska jag ge det innan jag ger upp. Och jag känner mig lite nöjd över att jag vågat möta min gymfobi.
Har också hört att fåglarna kvittrar på morgonkvisten. Kul att höra att det finns lite liv när man går i sin ensamhet till jobbet.
SvaraRaderaVarför fobi för sportbutiker o gym ? Är det för att det är ngt nytt o okänt ? Ett dansgolv/danskurs kan vara lika "motbjudande" för den som inte dansat. Så bara att forcera den mentala tröskeln och våga friskt.
Har själv provat ett löpband, på jobbets gym, där jag kunde utforska det i lugn o ro.