Noterat: På besök i jämmerdalen (Söndag 2011-01-16)

måndag 17 januari 2011

På besök i jämmerdalen (Söndag 2011-01-16)

När fiberintaget är klart för dagen packar jag min ryggsäck och promenerar iväg till badhuset. Det snöar ymnigt och jag är glad att jag har min buff som går att dra upp över ansiktet. Ser nästan ut som en rånare själv där jag traskar runt på gångstigarna. En färgglad rånare med röd mössa och grön buff.

Hertsöbadet visar sig vara urbilligt. 40 kronor kostar det att gå in! Bassängen är liten, visserligen 25 meter lång, men bara 6 banor bred. Två av banorna är avspärrade för motionssim och vi är bara tre personer som behöver dela på dem så det är verkligen lyxigt. Jag avverkar 1 km bröstsim och sedan tar jag tag i crawlet. Jag har aldrig övat på egen hand, men nu är det nog dags att börja om jag inte vill starta helt från noll på kursen i nästa vecka. Först ser det väldigt dystert ut, men till slut lyckas jag avverka 18 meter med kontrollerad simning och andning var tredje simtag. Det som sätter begränsningen är andningen på vänster sida som jag inte riktigt får till. Det slutar alltså med syrebrist efter ett tag. Eftersom det ändå känns som en framgång lämnar jag det där. Det kommer fler tillfällen att öva.

På vägen hem går jag vilse. Jag inser att det verkar lustigt. Och helt vilse är jag inte, bara det att jag glömmer att svänga av från Hälsans stig och rätt vad det är har jag gått på tok för långt. Från andra hållet är det inte heller lika lätt att hitta avtaget. Vad gäller snöröjning så är gångstigarna inte så prioriterade och det är ganska tungt att knata runt. Och hungrig är jag också.

Det är en trött, blöt och grymt hungrig varg som trillar in genom dörren till sist. I trappen möter jag min mamma som är på väg upp efter en liten vända till Coop. Jag erbjuder mig att ta påsarna som ser ut att innehålla ungefär en tablettask var, men hon tycker att hon klarar sig ändå. Vad bra tänker jag att hon i alla fall tog sig ut idag. I nästa stund berättar hon att hennes dotter bokat biljetter till bio ikväll. Hm... Det känns lite konstigt att bli omtalad i tredje person. När vi kommit in i hallen berättar hon att en snäll tjej ville hjälpa henne med matkassarna i trappen, men att hon bar dem själv ändå. Eh? Menar du mig mamma? Jaha, var det du. Ja, jag tittade inte så noga. Hon verkar helt oberörd över misstaget.

Tur att det finns matlådor sedan igår att värma i mickron. Nya katastrofscenarion serveras med resterna, men till sist säger jag ifrån och undrar om det inte finns något annat vi kan prata om. Vad ska vi hitta på när jag är här? Ska vi passa på att åka in till någon butik i stan? Kolla in biblioteket. Gå ut och käka? Det leder istället till att Mamsen sätter igång och tjurar. Jag tänker att det säkert ger sig. Jag vet inte hur jag ska få henne att förstå att jag inte orkar lyssna på allt elände. Att jag till slut mår dåligt av alltihopa. Som för att illustera sätter Mamsen på radion och nyhetsuppläsaren meddelar att en 50-årig man blivit slagen med ett basebollträ i Kiruna. Jamen. Mamsen nickar vist. Så är det. Det finns bara elände här i världen, en enda stor jämmerdal är det.

På något sätt har jag inte fått nog av frisk luft. Så jag promenerar in till stan för att kolla in andra delar av jämmerdalen och hämta ut våra biobiljetter. Till min bedrövelse har de till sist rivit Fritz Olsson-huset. Det som var så gulligt. Neonskylten har de i alla fall tagit rätt på och flyttat med till Ebeneser. Alltid något. Hopps det kommer upp ett nytt hus som går i den lite gamla stilen. Något med putsad fasad. Är det något stan har alldeles för mycket av så är det billiga "moderna" hus. Enda undantaget är väl kulturhuset som jag faktiskt gillar.

När jag kommer hem verkar Mamsen på bättre humör. Vi fikar och äter smörgåstårta för att sedan göra oss klara för bio. Det blir taxi dit. Buss verkar alldeles för besvärligt för Mamsen.

För Mamsen är bio, popcorn och läsk ett riktigt äventyr. Hon har inte varit på bio på 10-tals år. Så det här är en happening så god som någon.

För egen del tycker jag att filmen skulle ha vunnit på att bli en egen fristående historia. Som det är nu så stör alla tillbakablickarna. För de som redan sett de tidigare filmerna är de onödiga. För de som inte sett någon film innan är de bara förvirrande. Det kunde ha blivit så mycket bättre. (Jag och taxichauffören har analyserat detta noga.) Som aktivitet en kväll uppe hos Mamsen så höll filmen måttet i alla fall. Nu har biolusten i mig väckts lite till liv (två filmer i samma månad!) och jag är lite sugen på att se "Svinalängorna".

Till vår stora förtjusning hinner vi hem och se några bli mördade i Midsumer också. En riktigt bra kväll alltså.