Jag är trött. Hjärnan däremot har bestämt sig för att jobba på övertid. Sömnen vill sig bara inte. Efter en varm, kletig halvdvala ger jag upp och kliver upp vid 8-snåret trots att det inte är många timmar sedan jag la mig. Istället får hjärnan roa sig med korsord.
Några timmar senare frestar jag Underbara M med hemlagad brunch. Han är betydligt mindre seg efter herrmiddagen än jag räknat med och jag får sällskap på balkongen.
Jag packar en väska och pumpar cykeln sedan bär det av mot Sturebadet på Haga. På vägen hinner jag ta ett snabbt panikdopp i Edsviken. Men det är på håret. När jag kommer fram har jag trampat på bra, men har bara 10 minuter till godo. Kanske inte bästa början på en avslappnande spa-behandling.
Jag kan ha somnat en mikrosekund, jag tror inte jag gjorde det, men kanske. Jag är däremot helt säker på att jag är avslappnad när jag är klar med min 80 mim långa lavendelmassagekur.
Färden tillbaka går inte riktigt i samma tempo. Jag hinner njuta av utsikten desto mer. Badet frestar inte lika mycket den här gången. Jag är dötrött.
Jag är inte säker på att Underbara M får hem det han förväntar sig. Jag var nog piggare när jag cyklade iväg än det zombieliknande tillstånd jag nu befinner mig i. Månne allt för få timmar sömn håller på att ta ut sin rätt?
Medan jag äter yoghurtmiddag cyklar Underbara M iväg för ett kvällsdopp. När hoppade jag av ett sådant äventyr senast? Nä, jag är mig helt klart inte lik.
torsdag 28 juli 2011
Miniskärgård (2011-07-22)
Sista arbetsdagen slutar vid 15-snåret. Sedan rensar jag rabatter ett tag innan det är tid att göra sig i ordning för fira-semestern-utflykt.
Jag och J möts upp vid Slussen för avfärd mot Fjäderholmarna. Lustigt nog har jag bara varit på Fjäderholmarna en gång tidigare. De ligger liksom för nära stan för att räknas som en riktig utflykt och lite för långt bort för att räknas till stan. Just i kväll är det en precis lagom lång, somrig båtresa. Det enda Fjäderholmarna saknar är en vettig badplats. Det finns gott om solklippor, men dåligt med bra ställen att komma i vattnet. Till slut hittar vi en plats som får duga. Ett bad är bara ett måste den här kvällen. Är det semester så är det. Fast egentligen börjar den väl inte förrän på måndag.
Efter badet går vi bort till Röda villan där jag bokat bord. Det visar sig vara lyckosamt att komma mellan båtlasterna. Alla som ska med nästa båt har gått och de nya har inte hunnit dyka upp än. Vi kan nästan välja fritt bland borden på uteserveringen.
Medan en fisksoppa och lite vitt vin slinker ner hinner allehanda livsviktiga ting avhandlas. Vi blir kvar länge. När natten börjar sänka sig sitter vi i varsin solstol med en tekopp och mediterar. Jag känner att det är precis vad jag behöver. Sakta men säkert börjar den stressade och fladdriga hjärnan komma till ro.
Friden vara inte så länge. Väl hemma når nyheterna från Norge även mig. Tankarna irrar igen. Jag sitter på balkongen i sammetsnatten med tända ljus och tänker på offren, på galningar som alltid kommer att finnas och hur man aldrig, aldrig får låta dem och rädslan de vill sprida vinna.
Jag och J möts upp vid Slussen för avfärd mot Fjäderholmarna. Lustigt nog har jag bara varit på Fjäderholmarna en gång tidigare. De ligger liksom för nära stan för att räknas som en riktig utflykt och lite för långt bort för att räknas till stan. Just i kväll är det en precis lagom lång, somrig båtresa. Det enda Fjäderholmarna saknar är en vettig badplats. Det finns gott om solklippor, men dåligt med bra ställen att komma i vattnet. Till slut hittar vi en plats som får duga. Ett bad är bara ett måste den här kvällen. Är det semester så är det. Fast egentligen börjar den väl inte förrän på måndag.
Efter badet går vi bort till Röda villan där jag bokat bord. Det visar sig vara lyckosamt att komma mellan båtlasterna. Alla som ska med nästa båt har gått och de nya har inte hunnit dyka upp än. Vi kan nästan välja fritt bland borden på uteserveringen.
Medan en fisksoppa och lite vitt vin slinker ner hinner allehanda livsviktiga ting avhandlas. Vi blir kvar länge. När natten börjar sänka sig sitter vi i varsin solstol med en tekopp och mediterar. Jag känner att det är precis vad jag behöver. Sakta men säkert börjar den stressade och fladdriga hjärnan komma till ro.
Friden vara inte så länge. Väl hemma når nyheterna från Norge även mig. Tankarna irrar igen. Jag sitter på balkongen i sammetsnatten med tända ljus och tänker på offren, på galningar som alltid kommer att finnas och hur man aldrig, aldrig får låta dem och rädslan de vill sprida vinna.
 |
| Till färjan Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Flanör Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Kvällsljus Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Trädkronor Foto: Chatrin Svensson |
 |
| I väntan på en färja Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Beckholmen Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Mot Slussen Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Plats att filosofera Foto: Chatrin Svensson |
torsdag 21 juli 2011
Oväntat (2011-07-20)
Jag har träningsvärk efter gårdagens läkarbesök. Det är något nytt...
Danslägret är avbokat och det känns oväntat tomt?
Ikväll frossar jag i onyttigheter. Jag har hört att det ofta är så -om en bra vana faller, så faller de andra bra vanorna också. Och jag vill ju vara normal som alla andra. Eller så vill jag bara få tycka synd om mig en liten stund.
Imorgon är en ny dag och snart, snart väntar en helt ograverad semester.
Ps. För den som inte följt Sommar i P1 kan jag rekommendera avsnitten med Mark Levengood, Nanne Grönvall och Ville Virtainen. Riktigt bra!
Danslägret är avbokat och det känns oväntat tomt?
Ikväll frossar jag i onyttigheter. Jag har hört att det ofta är så -om en bra vana faller, så faller de andra bra vanorna också. Och jag vill ju vara normal som alla andra. Eller så vill jag bara få tycka synd om mig en liten stund.
Imorgon är en ny dag och snart, snart väntar en helt ograverad semester.
Ps. För den som inte följt Sommar i P1 kan jag rekommendera avsnitten med Mark Levengood, Nanne Grönvall och Ville Virtainen. Riktigt bra!
Moget övervägande (2011-07-19)
Ingen jogging, inget bröstsim, ingen dans på tre veckor. Det är typ hela min semester. Men jag får svettas på crosstrainer inomhus, om jag vill. Jättesomrigt...
Den där inte-listan var väldigt lång om man jämför med bör-listan (crosstrainer) och kanske-listan (spinning). *mutter, mutter*
Det är inte tre veckor till danslägret. Det är knappt en vecka till danslägret. Återstår att se om jag kan förmå mig att fatta ett vuxet beslut...
Och angående vadslagningen så var det ingen bakercysta och inget överansträngt muskelfäste. Det var en överansträngd muskel. En fånig liten sak som man använder om man har lite kass koordinationsförmåga eller joggar/gympar på instabilt underlag (typ tuvig strand på Öland tex).
Den där inte-listan var väldigt lång om man jämför med bör-listan (crosstrainer) och kanske-listan (spinning). *mutter, mutter*
Det är inte tre veckor till danslägret. Det är knappt en vecka till danslägret. Återstår att se om jag kan förmå mig att fatta ett vuxet beslut...
Och angående vadslagningen så var det ingen bakercysta och inget överansträngt muskelfäste. Det var en överansträngd muskel. En fånig liten sak som man använder om man har lite kass koordinationsförmåga eller joggar/gympar på instabilt underlag (typ tuvig strand på Öland tex).
tisdag 19 juli 2011
Energitjuv (2011-07-18)
Allvarligt, varför kan man inte bara få vara frisk. Jag börjar känna att alla småskavanker nöter på energin. Det är som med mygg. Ett mygg är inget stort problem, men ju fler de blir desto mer störande och energikrävande är de.
Nu är knät definitivt uppe på akutlistan. Den där svidande smärtan i knävecket går inte att nonchalera längre. Sedan mitten av maj har den suttit där och gnagt. Det känns ok när jag springer (lustigt nog), men bara då. Dansa är en pina. (Har jag sagt att jag ska på läger?) Jag kan inte sitta för det är ett lidande att resa på sig och jag kan inte stå för då krampar det...
Idag har jag lagt på iprensalva och imorgon har jag tid hos en idrottsläkare. Privat och svindyrt, men jag misstänker att vårdcentralen inte har så mycket praktisk hjälp att ge mer än att vila. Fast jag har en bokad tid där med, i augusti när vi har annat planerat...
Högoddsare verkar vara bakercysta och/eller inflammerade muskelfästen. Vadslagningen har öppnat...
Nu är knät definitivt uppe på akutlistan. Den där svidande smärtan i knävecket går inte att nonchalera längre. Sedan mitten av maj har den suttit där och gnagt. Det känns ok när jag springer (lustigt nog), men bara då. Dansa är en pina. (Har jag sagt att jag ska på läger?) Jag kan inte sitta för det är ett lidande att resa på sig och jag kan inte stå för då krampar det...
Idag har jag lagt på iprensalva och imorgon har jag tid hos en idrottsläkare. Privat och svindyrt, men jag misstänker att vårdcentralen inte har så mycket praktisk hjälp att ge mer än att vila. Fast jag har en bokad tid där med, i augusti när vi har annat planerat...
Högoddsare verkar vara bakercysta och/eller inflammerade muskelfästen. Vadslagningen har öppnat...
måndag 18 juli 2011
Luften på landet (2011-07-17)
Dagens aktivitet är en promenad i nejden med L och Underbara M. Och hundarna. Jag tänker att jag ibland glömmer hur vackert sommarsverige är. Tur att det finns stunder då man bara kan njuta av det. Fjärilar, bin, rallarrosor, lupiner, ängsklockor och präskragar... Och så flugor vars enda livsuppgift är att irritera. Lyckligtvis har vi med oss Underbara M som funkar lite som en offeranod. I hans sällskap kan vi övriga promenera tämligen obekymrade... Bonusturen är vändan upp till sjön där vi hittar blåbär att plocka. Jag äter upp dem på studs. Så smakar sommar.
Efter lunch är det dags för avfärd mot asfaltsdjungeln. Vi knäcker ett loppis på vägen, men sedan somnar jag sött ihopvikt i framsätet. Det är något med luften på landet...
Efter lunch är det dags för avfärd mot asfaltsdjungeln. Vi knäcker ett loppis på vägen, men sedan somnar jag sött ihopvikt i framsätet. Det är något med luften på landet...
 |
| I gröngräse (sic) Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Vill också vara med på bild... närbild Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Guldvinge Foto: Chatrin Svensson |
 |
| På promenad Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Rallarrosor Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Höns Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Traktor Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Tupp Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Hälsingland Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Björkar Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Näckrosor Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Kalhygge Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Smakar bra! Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Valpar Foto: Mattias Berglund |
"Vi har inte tiiid med sån't här; vi måste leka!"
 |
| Va? Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Ahmen... Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Vänta -nu hände nå't Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Kolla här! Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Ok, funkar det så här då? *jobbig hon är* Foto: Chatrin Svensson |
Kalas (2011-07-16)
På morgonen provar jag en 5 km joggingtur ut på landet. Jag vill se betande kor, men får nöja mig med hästar. Fast jag är nog inte riktigt redo än för usch vad tungt det är. Riktigt tungt. Och jag ser nog ut därefter. De som hinner passera mig där jag sitter på trappen för att pusta ut har det där lättade leendet -det där som liknar "gud vad skönt att det inte är jag". Till skillnad från den andra varianten "bäst jag ler, men fy vilka hurtbullar det finns och jag är grymt avis".
Sedan är det en ljuvlig dusch och packa, packa, packa som står på schemat. Idag blir det en roadtrip till de hälsingska skogarna och ett 60-årsfirande. Egentligen är det inte så mycket som ska med. Det är bara mest svårt att hitta grejerna eftersom vi inte riktigt hunnit packa upp allt från ölandsresan.
Bilresan går bra, men det är fasligt vad mycket som verkar hända där ute. Tur att vi har Underbara Ms bil med bilradio i så vi får trafikrapporterna. Några hinder som vi i alla fall är förvarnade om. Och vad är grejen med varningstrianglarna? Har de gått ur mode eller nå't? Brukar man inte ställa ut en sådan om man tex måste lämna sin husvagn stående i vänsterfilen på E4:an?
Vår ankomst annonseras av valparna i hundgården. De anar att de blir snuvade på något äventyrligt besök. Väl framme blir det kramkalas med T och L. Febril verksamhet råder, men det mesta verkar redan vara under kontroll. Ladan har blivit fin lövad festlokal så alla får plats. Himla praktiskt.
Så småningom droppar gästerna in och festen kan börja. Det är inte många jag träffat tidigare men det utvecklar sig till en riktigt trevlig fest med bra och underhållande bordsgrannar. Det är några tal, några visor, några skålar, några hurrarop. Precis som som det ska var på ett bra kalas. Till skillnad från hemma där var och varannan jobbar med IT (som jag inte kan något om), kan man här få lära sig något nytt om en massa andra roliga sysselsättningar (som jag inte heller kan något om -men det är intressantare på något sätt). Borde jag inte sadla om? Jag tycker också det verkar kul med teater eller fäbodfrukostservering. Eller bygga hus. Tänk om jag kunde det, då hade det minsann inte dröjt en månad innan jag kom till skott att måla väggen i hallen. (Sänder en tanke till färgprovet som väntar där hemma.)
När nattamaten serveras gör vi t.o.m några försök till danssteg på logens golv. Lite för strävt, men en stilla dans ändå i sommarnatten.
Någonstans en bit in på bleka natten har vi dukat av och somnar sött. Mina ögonlock och linser har klistrat igen sedan länge. Krafterna är inte riktigt på plats än, men det kommer väl.
Sedan är det en ljuvlig dusch och packa, packa, packa som står på schemat. Idag blir det en roadtrip till de hälsingska skogarna och ett 60-årsfirande. Egentligen är det inte så mycket som ska med. Det är bara mest svårt att hitta grejerna eftersom vi inte riktigt hunnit packa upp allt från ölandsresan.
Bilresan går bra, men det är fasligt vad mycket som verkar hända där ute. Tur att vi har Underbara Ms bil med bilradio i så vi får trafikrapporterna. Några hinder som vi i alla fall är förvarnade om. Och vad är grejen med varningstrianglarna? Har de gått ur mode eller nå't? Brukar man inte ställa ut en sådan om man tex måste lämna sin husvagn stående i vänsterfilen på E4:an?
Vår ankomst annonseras av valparna i hundgården. De anar att de blir snuvade på något äventyrligt besök. Väl framme blir det kramkalas med T och L. Febril verksamhet råder, men det mesta verkar redan vara under kontroll. Ladan har blivit fin lövad festlokal så alla får plats. Himla praktiskt.
Så småningom droppar gästerna in och festen kan börja. Det är inte många jag träffat tidigare men det utvecklar sig till en riktigt trevlig fest med bra och underhållande bordsgrannar. Det är några tal, några visor, några skålar, några hurrarop. Precis som som det ska var på ett bra kalas. Till skillnad från hemma där var och varannan jobbar med IT (som jag inte kan något om), kan man här få lära sig något nytt om en massa andra roliga sysselsättningar (som jag inte heller kan något om -men det är intressantare på något sätt). Borde jag inte sadla om? Jag tycker också det verkar kul med teater eller fäbodfrukostservering. Eller bygga hus. Tänk om jag kunde det, då hade det minsann inte dröjt en månad innan jag kom till skott att måla väggen i hallen. (Sänder en tanke till färgprovet som väntar där hemma.)
När nattamaten serveras gör vi t.o.m några försök till danssteg på logens golv. Lite för strävt, men en stilla dans ändå i sommarnatten.
Någonstans en bit in på bleka natten har vi dukat av och somnar sött. Mina ögonlock och linser har klistrat igen sedan länge. Krafterna är inte riktigt på plats än, men det kommer väl.
 |
| Vi då? Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Lövat Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Förberedelser Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Uppmaning Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Bål Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Bukett Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Sommarkväll Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Snart nattamat Foto: Chatrin Svensson |
söndag 17 juli 2011
Planerad (en fredag i juli)
Frk S: -Hej!...
Mamsen: Å så bra att du ringer!
Frk S: Eh?
Mamsen: Jo, för jag har funderat på det där... Det vore ju så himla praktiskt med en lista.
Frk S: Lista?
Mamsen: Ja! Med några olika alternativ förstås... det blir så tråkigt annars. Då vet man ju nästan säkert vad det är.
Frk S: Jag är nog inte riktigt med...
Mamsen: Det blir så jobbigt. Mycket enklare så här. Hur ska jag annars veta vad jag ska köpa?
(Frk S funderar på om Mamsen kanske möjligen avser frukost- eller matalternativ i sommar när vi åker upp? Men det är ju bara skaldjur och ost som inte går bra?)
Mamsen: Ja du gjorde ju det ett år; det var så himla praktiskt! Du kan väl fixa en julklappslista?
Ja, naturligtvis. Det är ju bara 6 månader kvar, typ.
Mamsen: Å så bra att du ringer!
Frk S: Eh?
Mamsen: Jo, för jag har funderat på det där... Det vore ju så himla praktiskt med en lista.
Frk S: Lista?
Mamsen: Ja! Med några olika alternativ förstås... det blir så tråkigt annars. Då vet man ju nästan säkert vad det är.
Frk S: Jag är nog inte riktigt med...
Mamsen: Det blir så jobbigt. Mycket enklare så här. Hur ska jag annars veta vad jag ska köpa?
(Frk S funderar på om Mamsen kanske möjligen avser frukost- eller matalternativ i sommar när vi åker upp? Men det är ju bara skaldjur och ost som inte går bra?)
Mamsen: Ja du gjorde ju det ett år; det var så himla praktiskt! Du kan väl fixa en julklappslista?
Ja, naturligtvis. Det är ju bara 6 månader kvar, typ.
Lycka är... (2011-07-15)
...en gul sidospegel. Just nu älskar jag en (okänd) tekniker på Mekonomens bilverkstad.
På morgonen ringer de och berättar att sidospegeln redan är monterad. Och jag har inte hunnit ringa och berätta att den ska vara gul, ändå, kosta vad det kosta vill. Så killen lovar att återkomma med en prisuppskattning på det jobbet. Två minuter senare ringer han upp igen. Det sitter redan en gul sidospegel på bilen. Eftersom den gula delen var hel på den gamla sidospegeln har killen i verkstan monterat isär den sidospegeln och flyttat den gula delen till den nya sidospegeln. Min älskade bil får fortsätta att vara helgul och det har inte kostat mig en förmögenhet. Jag är överlycklig.
Undrar om jag ska köpa en lott också?
På morgonen ringer de och berättar att sidospegeln redan är monterad. Och jag har inte hunnit ringa och berätta att den ska vara gul, ändå, kosta vad det kosta vill. Så killen lovar att återkomma med en prisuppskattning på det jobbet. Två minuter senare ringer han upp igen. Det sitter redan en gul sidospegel på bilen. Eftersom den gula delen var hel på den gamla sidospegeln har killen i verkstan monterat isär den sidospegeln och flyttat den gula delen till den nya sidospegeln. Min älskade bil får fortsätta att vara helgul och det har inte kostat mig en förmögenhet. Jag är överlycklig.
Undrar om jag ska köpa en lott också?
Omständigt (2011-07-14)
Idag trodde jag krafterna var på väg tillbaka. I vart fall så måste jag få bilen hel så jag kan åka till jobbet. Det är inget jätteakut problem för jag kan alltid låna min underbara sambos bil. Men en liten pytteutflykt till bilverkstan i kvarteret intill är kanske lagom för att testa krafterna?
Jag åker till Mekonomen med Smulan för att de skulle få titta på sidospegeln som hänger som ett vissnat löv på förarsidan. Det visar sig att alltihop måste bytas, inte bara fästet. Det kan tydligen bara köpas som ett färdigt paket. Bara det att sidospegelns kåpa blir svart eller grå. Gul finns inte att beställa.
Enligt killen bakom disken är det hemskt jobbigt att få den gul. Den måste plockas i sär, lackas på en lackeringsverkstad, med en speciell färg som de alldeles säkert inte har hemma utan måste beställa från Seat. Sen måste de montera ihop grejen igen och sätta fast den på bilen... Ja det kan praktiskt taget bli hur dyrt som helst. Inte värt att lägga pengarna på. Det förstår ju alla. Vem bryr sig om ena sidospegeln är svart och den andra gul? Bilen är ju tio år. Skitgammalt. Ingen lägger pengar på sånt.
Nä, det är klart.
Jag känner hur energin rinner ur mig. Jag är ju inte miljonär direkt. Och med allt DET krånglet är det säkert jättedyrt...
Fast när jag promenerar hem känns det inte alls bra. Min fina gula bil. Den är visserligen bucklig och repig i lacken. Och tydligen skitgammal. Och vem vill satsa på något så gammalt. Fast det är ju min Smulan som faktiskt funkar bra. Faktum är att jag mår riktigt dåligt över det hela. Det känns lite symboliskt på något sätt. Ungefär som om jag själv är halvvägs till skroten och värdelös. Jag är nog inte riktigt frisk än.
Sedan slår det mig, medan tårarna torkar; jag vet faktiskt inte vad det skulle kosta. Vem vet, jag kanske inte tycker det är skitdyrt? Imorgon när verkstan öppnar är det jag som ringer och krånglar. Faktiskt.
Jag åker till Mekonomen med Smulan för att de skulle få titta på sidospegeln som hänger som ett vissnat löv på förarsidan. Det visar sig att alltihop måste bytas, inte bara fästet. Det kan tydligen bara köpas som ett färdigt paket. Bara det att sidospegelns kåpa blir svart eller grå. Gul finns inte att beställa.
Enligt killen bakom disken är det hemskt jobbigt att få den gul. Den måste plockas i sär, lackas på en lackeringsverkstad, med en speciell färg som de alldeles säkert inte har hemma utan måste beställa från Seat. Sen måste de montera ihop grejen igen och sätta fast den på bilen... Ja det kan praktiskt taget bli hur dyrt som helst. Inte värt att lägga pengarna på. Det förstår ju alla. Vem bryr sig om ena sidospegeln är svart och den andra gul? Bilen är ju tio år. Skitgammalt. Ingen lägger pengar på sånt.
Nä, det är klart.
Jag känner hur energin rinner ur mig. Jag är ju inte miljonär direkt. Och med allt DET krånglet är det säkert jättedyrt...
Fast när jag promenerar hem känns det inte alls bra. Min fina gula bil. Den är visserligen bucklig och repig i lacken. Och tydligen skitgammal. Och vem vill satsa på något så gammalt. Fast det är ju min Smulan som faktiskt funkar bra. Faktum är att jag mår riktigt dåligt över det hela. Det känns lite symboliskt på något sätt. Ungefär som om jag själv är halvvägs till skroten och värdelös. Jag är nog inte riktigt frisk än.
Sedan slår det mig, medan tårarna torkar; jag vet faktiskt inte vad det skulle kosta. Vem vet, jag kanske inte tycker det är skitdyrt? Imorgon när verkstan öppnar är det jag som ringer och krånglar. Faktiskt.
Suck (2011-07-12)
Dagens pyssel är bloggen, när ork finns. Ölandsveckan är inte så knepig för där har jag fört dagboksnoteringar för hand, men det saknas nästan en halv månads noteringar före det. Så jag bestämmer att bloggen ska var ett nöje och inte ett dåligt samvete. Det har jag tillräckligt av ändå. Jag riktigt känner hur mina (inbillade?) högar växer på jobbet medan jag är hemma och sjuk.
Det kanske inte måste vara en notering varje dag? I bloggen alltså. Istället får det bli en fotoblogg för de dagar som jag har något sparat i albumet. Inte en helt dum idé. Kan nog tänkas att jag nyttjar det längre fram också.
Kollade jobbmailen. Dumt. Riktigt dumt. Nu ligger där i alla fall ett nytt Out of office. Alltid något.
Det kanske inte måste vara en notering varje dag? I bloggen alltså. Istället får det bli en fotoblogg för de dagar som jag har något sparat i albumet. Inte en helt dum idé. Kan nog tänkas att jag nyttjar det längre fram också.
Kollade jobbmailen. Dumt. Riktigt dumt. Nu ligger där i alla fall ett nytt Out of office. Alltid något.
Tvärnit (2011-07-11)
Jobbdag!
Eller i alla fall en halvdan jobbdag. För innan dagen är över mår jag inte så bra. Faktiskt inte bra alls. Ute strålar solen, men jag har inte den minsta lust att röra på mig. Alls.
Eller i alla fall en halvdan jobbdag. För innan dagen är över mår jag inte så bra. Faktiskt inte bra alls. Ute strålar solen, men jag har inte den minsta lust att röra på mig. Alls.
fredag 15 juli 2011
Gröna fingrar (2011-07-10)
Idag ägnas dagen åt uteplatsen. Ogräset har fått en veckas försprång men vi ger det en rejäl match ändå. Plantorna jag dragit upp från frö och planterat ut samma dag som vi åkte till Öland har faktiskt klarat sig. Det enda som verkar föra en tynande tillvaro är en av kattmyntorna som drar till sig fler beundrande katter än de övriga. Söndertuggad och platt.
Så småningom gör vi en utflykt till Ulriksdahls trädgårdscafé för en skål grönsakssoppa och deras goda bröd. Det är en lisa för själen att få vandra runt och ta in alla härliga dofter i trädgårdsbutiken. Innan vi lämnar den har jag plockat ihop en nätt liten samling plantor till mina trädgårdsfat. Underbara M har hittat några pelargoner som får följa med hem.
Proviantering på ICA Maxi och kylskåpet är nu åter fullt. Till middag blir det grillad lax med kokt potatis, romsås, sockerärtor, sparris och grilad citron. Yummie! Massor med sommarsmak!
På kvällen planteras det i krukor på uteplatsen. Det är rofyllt fixande. Fatet jag köpt på Capellagården fylls med taklök, fetblad och timjan. En liten bit sommar-Öland på uteplatsen.
Så småningom gör vi en utflykt till Ulriksdahls trädgårdscafé för en skål grönsakssoppa och deras goda bröd. Det är en lisa för själen att få vandra runt och ta in alla härliga dofter i trädgårdsbutiken. Innan vi lämnar den har jag plockat ihop en nätt liten samling plantor till mina trädgårdsfat. Underbara M har hittat några pelargoner som får följa med hem.
Proviantering på ICA Maxi och kylskåpet är nu åter fullt. Till middag blir det grillad lax med kokt potatis, romsås, sockerärtor, sparris och grilad citron. Yummie! Massor med sommarsmak!
På kvällen planteras det i krukor på uteplatsen. Det är rofyllt fixande. Fatet jag köpt på Capellagården fylls med taklök, fetblad och timjan. En liten bit sommar-Öland på uteplatsen.
 |
| Lunch Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Nyfiken Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Taklök Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Kompis Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Prrr Prrr Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Detalj på parkbänk Foto: Chatrin Svensson |
 |
| En annan vinkel Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Pelargoner Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Timjan, fetknopp, lammöron, taklök, lavendel och pelargoner Foto: Chatrin Svensson |
Uppbrott (2011-07-09)
Den här morgonen är mobilen satt på väckning. Klockan 8 är det dags för uppstigning och dusch. Vi packar och lustigt nog är det fler kassar, paket och väskor som ska in i bilen än när vi åkte ner. Himla tur att det bara är vi två i bilen. Baksätet är packat ända upp till fönstret och bagageluckan full.
Efter en rejäl frukost på omelett med rester från kylen städar vi ur stugan. Vid 11-snåret lyckas vi få tag på stugvärd som kan granska städningen. Ibland misstänker jag att de utnyttjar dansveckan för att få storstädning av sina stugor. Inte sällan hittar vi kvarglömda prylar som de rimligtvis borde ha hittat om stugorna städades lika nitiskt resten av året. Ett år saknades det prylar i köksutrustningen när vi flyttade in som vi fick hämta ut från receptionen, och med tanke på att de räknar allt när man flyttar ut så borde det ju inte kunna hända.
Stugnyckeln är överlämnad och vi tar ett sista Ölandsdopp. Härligt! Det gäller att njuta till sista droppen. Jag står där på piren och tittar ut över havet och tänker att jag faktiskt älskar den här ön. Jag skulle nog kunna tänka mig att åka hit när det inte är dansvecka. Fast kanske inte just till Lundegård. Det skulle nog bara kännas sorgligt.
Innan vi åker över Ölandsbron gör vi ett sista stopp i Borgholm för varsin bägare ölandsglass som vi inte hunnit med tidigare under veckan. (Hur kunde vi missa det???) Jag postar kortet till Mamsen. Bättre sent än aldrig.
Över bron och sedan ligger den härliga ön bakom oss. Fast inte riktigt. I väskan ligger fortfarande Johan Theorins "Skumtimmen" och väntar på att bli färdigläst. Och i packningen har jag kryddor, te och ett planteringsfat från Capellagården.
I Söderköping gör vi ett matstopp. Vi tänker återvända till ett tapasställe som vi besökt förut när MicTeams dansläger låg i Gamleby. Då brukade vi stanna och äta här. Dessvärre får vi höra av en något förvirrad man bakom baren att restaurangen inte kan servera mat på en halvtimme för att de sålt slut på allt och måste "fixa i ordning för ikväll". Vi beslutar oss för att ta en promenad och se om vi hittar ett nytt matställe. I kön till Smultronstället hittar vi U och M (vad är oddsen?). De har precis ätit på tapasstället och berättar en rätt rolig historia om kyparen där som plockat mat från deras tallrikar och serverat till andra gäster. Det låter inte riktigt som tapasstället vi kommer ihåg. Vad har hänt?
Vi fortsätter vår vandring längs kanalen men hittar inget matställe som vi vill pröva. Vips har det gått en halvtimme och vi beger oss tillbaka till tapasstället. Nu går det bra att beställa. Så fort killen bakom bardisken lyckats ta sig ut... Det går sakta. Han har hunnit med att ramla i trappan, stukat foten och spräckt ett ögonbryn. Det här är inte deras dag.
Vi beställer sex tapas i baren och får en skål med bröd och aioli att mumsa på innan maten kommer.
När den berömde servitören kommer ut med maten har han bara fem rätter med sig. Då vi påpekar att vi beställt sex stycken ser han lätt ointresserad ut och mumlar något om att de antagligen har den i köket ungefär som om vi skulle hämta den själva. Han vandrar iväg mot trappan så jag antar att han kommer med den sista rätten också. Och det gör han. Jag undrar om vi inte får några tallrikar att äta på. Som de andra gästerna. Han tittar lite tveksamt på oss och sedan på våra små brödassietter. Och svarar "jag vet inte". Går det att ordna riktiga tallrikar undrar jag och han svarar: "Jag antar det." Suveränt. En restaurang med riktiga tallrikar... Var har de hittat honom?
Maten smakar bra. Pust. Jag var lite orolig. När vi lämnar serveringen står fönstret till köket öppet och det sista vi hör är kommentaren "Det brinner!" när vi svänger runt hörnet. Känns ju tryggt och bra.
Innan vi är hemma blir det ett litet stopp i Nyköping på McD också. Vi köper kaffe och äter syltkakorna som vi köpte för att ha som fika på vägen ner. De smakar fortfarande bra!
Det är skönt att vara hemma också. Vi är ganska duktiga och packar upp det mesta. Vips står ölandslådan klar igen med alla prylar i väntan på nästa sommar. Tvättmaskinen är fullmatad.
Fast på något sätt är jag inte klar med ön än. Innan jag vet ordet av har jag fastnat i Skumtimmen och sträckläser den till sista bladet. Det hinner bli natt innan jag är klar.
Efter en rejäl frukost på omelett med rester från kylen städar vi ur stugan. Vid 11-snåret lyckas vi få tag på stugvärd som kan granska städningen. Ibland misstänker jag att de utnyttjar dansveckan för att få storstädning av sina stugor. Inte sällan hittar vi kvarglömda prylar som de rimligtvis borde ha hittat om stugorna städades lika nitiskt resten av året. Ett år saknades det prylar i köksutrustningen när vi flyttade in som vi fick hämta ut från receptionen, och med tanke på att de räknar allt när man flyttar ut så borde det ju inte kunna hända.
Stugnyckeln är överlämnad och vi tar ett sista Ölandsdopp. Härligt! Det gäller att njuta till sista droppen. Jag står där på piren och tittar ut över havet och tänker att jag faktiskt älskar den här ön. Jag skulle nog kunna tänka mig att åka hit när det inte är dansvecka. Fast kanske inte just till Lundegård. Det skulle nog bara kännas sorgligt.
Innan vi åker över Ölandsbron gör vi ett sista stopp i Borgholm för varsin bägare ölandsglass som vi inte hunnit med tidigare under veckan. (Hur kunde vi missa det???) Jag postar kortet till Mamsen. Bättre sent än aldrig.
Över bron och sedan ligger den härliga ön bakom oss. Fast inte riktigt. I väskan ligger fortfarande Johan Theorins "Skumtimmen" och väntar på att bli färdigläst. Och i packningen har jag kryddor, te och ett planteringsfat från Capellagården.
I Söderköping gör vi ett matstopp. Vi tänker återvända till ett tapasställe som vi besökt förut när MicTeams dansläger låg i Gamleby. Då brukade vi stanna och äta här. Dessvärre får vi höra av en något förvirrad man bakom baren att restaurangen inte kan servera mat på en halvtimme för att de sålt slut på allt och måste "fixa i ordning för ikväll". Vi beslutar oss för att ta en promenad och se om vi hittar ett nytt matställe. I kön till Smultronstället hittar vi U och M (vad är oddsen?). De har precis ätit på tapasstället och berättar en rätt rolig historia om kyparen där som plockat mat från deras tallrikar och serverat till andra gäster. Det låter inte riktigt som tapasstället vi kommer ihåg. Vad har hänt?
Vi fortsätter vår vandring längs kanalen men hittar inget matställe som vi vill pröva. Vips har det gått en halvtimme och vi beger oss tillbaka till tapasstället. Nu går det bra att beställa. Så fort killen bakom bardisken lyckats ta sig ut... Det går sakta. Han har hunnit med att ramla i trappan, stukat foten och spräckt ett ögonbryn. Det här är inte deras dag.
Vi beställer sex tapas i baren och får en skål med bröd och aioli att mumsa på innan maten kommer.
När den berömde servitören kommer ut med maten har han bara fem rätter med sig. Då vi påpekar att vi beställt sex stycken ser han lätt ointresserad ut och mumlar något om att de antagligen har den i köket ungefär som om vi skulle hämta den själva. Han vandrar iväg mot trappan så jag antar att han kommer med den sista rätten också. Och det gör han. Jag undrar om vi inte får några tallrikar att äta på. Som de andra gästerna. Han tittar lite tveksamt på oss och sedan på våra små brödassietter. Och svarar "jag vet inte". Går det att ordna riktiga tallrikar undrar jag och han svarar: "Jag antar det." Suveränt. En restaurang med riktiga tallrikar... Var har de hittat honom?
Maten smakar bra. Pust. Jag var lite orolig. När vi lämnar serveringen står fönstret till köket öppet och det sista vi hör är kommentaren "Det brinner!" när vi svänger runt hörnet. Känns ju tryggt och bra.
Innan vi är hemma blir det ett litet stopp i Nyköping på McD också. Vi köper kaffe och äter syltkakorna som vi köpte för att ha som fika på vägen ner. De smakar fortfarande bra!
Det är skönt att vara hemma också. Vi är ganska duktiga och packar upp det mesta. Vips står ölandslådan klar igen med alla prylar i väntan på nästa sommar. Tvättmaskinen är fullmatad.
Fast på något sätt är jag inte klar med ön än. Innan jag vet ordet av har jag fastnat i Skumtimmen och sträckläser den till sista bladet. Det hinner bli natt innan jag är klar.
 |
| Ölandsglass (Mormor + Kaneläpple) Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Fotograf Foto: Charin Svensson |
 |
| Blivande vindruvor Foto: Chatrin Svensson |
Långe Erik (2011-07-08)
Jag vaknar morgonpigg och tar en joggingrunda. Känns bra. Jag ändrar rutten lite. Den blir nog ungefär lika lång som vanligt, fast det är inte helt säkert för ipoden dör av batteribrist innan rundan är avklarad.
Idag fortsätter våra stugkamrater H och O sin semesterresa till andra platser i den svenska sommaren. Kanske blir det dans där också.
Vi fortsätter däremot vår Ölandsvecka och gör en utflykt till Långe Erik på Ölands norra udde. Vackert! Inte bara hinner vi studera fyren, vi hinner dessutom studera något vi tror är räkor i havet. Finns det sådant här?
Lunch intages på en grekisk restaurang i Byxelkrok och sedan kollar vi in ett par loppisar på vägen hem. Jag hittar ett par ljusstakar som jag köper, fast jag tycker nog att priset är lite högt egentligen.
Middagen är snabbt fixad för den består att kroppkakorna som vi köpte med oss hem från kroppkaksboden. Vi steker upp dem och äter med grädde och egen händigt rårörda lingon. Gott.
Sista kvällen dansar vi till Jannez fram till paus. Det är betydligt glesare med folk på golvet. Och nyktrare eftersom i stort sett alla som är kvar åker hem imorgon. Trots det vill inte riktigt den stora danslusten infinna sig. Jag är inget superstort fan av Jannez. Vi har inte riktigt samma musiksmak.
Sedan gör vi U sällskap en stund i stugan snett nedanför oss innan det är läggdax. Sista kvällen är nästan alla partytält nerplockade, men inte här. Här lyser fortfarande ljusslingan i tälttaket och lyktorna på bordet.
Idag fortsätter våra stugkamrater H och O sin semesterresa till andra platser i den svenska sommaren. Kanske blir det dans där också.
Vi fortsätter däremot vår Ölandsvecka och gör en utflykt till Långe Erik på Ölands norra udde. Vackert! Inte bara hinner vi studera fyren, vi hinner dessutom studera något vi tror är räkor i havet. Finns det sådant här?
Lunch intages på en grekisk restaurang i Byxelkrok och sedan kollar vi in ett par loppisar på vägen hem. Jag hittar ett par ljusstakar som jag köper, fast jag tycker nog att priset är lite högt egentligen.
Middagen är snabbt fixad för den består att kroppkakorna som vi köpte med oss hem från kroppkaksboden. Vi steker upp dem och äter med grädde och egen händigt rårörda lingon. Gott.
Sista kvällen dansar vi till Jannez fram till paus. Det är betydligt glesare med folk på golvet. Och nyktrare eftersom i stort sett alla som är kvar åker hem imorgon. Trots det vill inte riktigt den stora danslusten infinna sig. Jag är inget superstort fan av Jannez. Vi har inte riktigt samma musiksmak.
Sedan gör vi U sällskap en stund i stugan snett nedanför oss innan det är läggdax. Sista kvällen är nästan alla partytält nerplockade, men inte här. Här lyser fortfarande ljusslingan i tälttaket och lyktorna på bordet.
 |
| Mot fyren Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Utsikt Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Cool kille Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Från ovan Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Havet Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Ingenjörsfirma Foto: Charin Svensson |
 |
| Långe Erik Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Vackert på stranden Foto: Chatrin Svensson |
 |
| På stranden Foto: Chatrin Svensson |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)