Mysfrukost. Tänk så skönt det är att få jäsa lite med tekoppen.
Efter frukosten blir det varsin löprunda. Det är en riktig lyx att få vara ute och motionera medan det är ljust. Solen skiner och under fötterna prasslar härliga, gula höstlöv. Lyckokänslan är intensiv där jag pringer längs Edsvikens glittrande vatten. Det här är en sådan där joggingrunda när man liksom får mer energi än man gör av med. Duschen sitter fint efteråt!
Tedans är ett litet lagom lördagsnöje om man gillar swingmusik. I stora hallen på Nordiska museet brukar det bli tedans varje lördag kl 15. Då serveras också scones med marmelad och grädde i caféet.
Tjejen som sitter i biljettkassan undrar om vi kommit för att se Dandy-utställningen. Vi tittar förvånat på varandra. Finns det någon anledning att tro att det är just detta vi kommit hit för? Tydligen. Hon tycker Underbara M ser ut som en fullfjädrad dandy...
Foto: Chatrin Svensson
"En dandy är en person som med integritet vill uttrycka sig genom sina kläder oavsett om stilen är lågmäld, färgstark, konservativ eller nytänkande. Ingen detalj är oviktig."
Till hennes besvikelse visar det alltså vara dansen som dragit dit oss. Är det något annat som skulle locka så är det i så fall utställningen om plast.
Idag spelar Anneli Evaldsson quartet. De är så seriösa att de t.o.m. har en skiva att sälja. Annars brukar det vara en hel del lösa konstellationer som spelar här. Vi tar en svängom först innan vi köper fika. Det är lite mindre folk på plats än jag minns att det brukar vara. Det är vi, två yngre lindyhoppande par och resten pensionärer. För oss är det foxtrot som gäller. Förr fuskade jag i lindy hop, men nu är det så längesedan att jag nog inte skulle få ihop det. Balboa hade också varit kul att kunna dansa till den här musiken och någon gång ska jag ta mig tid att lära mig det också. Idag blir det foxtrot för hela slanten.
Vi dansar och fikar lite om vartannat. Halva nöjet är verkligen att lyssna på musiken, fika och diskutera lite. På det sättet skiljer det här sig markant från en vanlig danskväll där danshetsen ibland kan gå till överdrift. Sen är det lite lyxigt att få mysa så mycket med sin egen partner på dansgolvet. I alla fall när man har Världens Bästa Danspartner med sig.
I pausen passar vi på att kolla in utställningen om plast. Det är lite kul med utställningar som har igenkänningsfaktor. Förutom att få sig nyttigt vetande till livs, kan man gå runt och minnas också.
-Tex. de svarta bakelittelefonerna som min pappa bar hem från jobbet när försvaret (säkert som sista anhalt) bytte ut dem mot vanliga gråa telefoner. Han var väldigt förtjust i bakelittelefonerna och hade planer på något projekt där de skulle byggas om och kopplas in hemma hos oss. Jag tror de slutade i en låda i förrådet.
-Min kompis vars mamma brukade anordna tupperwarepartyn. Det fanns några speciella förvaringsburkar där man skulle trycka i mitten på plastlocket för att få upp dem.
-Gamla termosen hemma som hade gummikork som gnisslade när man skruvade upp den.
-Trasmattor i plast som enligt Yngve Frej med grannar var en funktionell modernitet när de kom. (Själv minns jag bara när mamsen gjorde sig av med dem.)
Det bjuds inte upp så mycket. En dam tar dock till sig modet och frågar mig om hon får låna Underbara M. Jag blir helt paff. Det är väl inte mig hon ska fråga. Det känns säkert artigt för henne, men avigt för mig och underligt för M. Medan de nöter dansgolvet passar jag på att ohämmat kolla in lindyparen. Kanske det inte vore så dumt med ett besök på Chicago? En vända på en prova-på en onsdag kanske skulle kunna fungera som en återställare? Det måste i så fall vänta till crawl-kursen är avklarad.
Foto: Mattias Berglund (med min kompaktkamera)
Efter dansen åker vi hem och ställer bilen. Det finns lite tid till småpyssel och fix innan det är dax att sätta sig på tåget in mot stan igen. Då väntar middag på Akkurat.
Numera är det så lång väntetid för att äta musslor på Akkurat att man måste vara ute minst en månad i förväg, så när A nu fixat gäller det att haka på. J och T är på plats redan när vi kommer och snart droppar även A och J in. Akkurat har två stora dragplåster. Det ena är musslorna som det finns ett flertal varianter att välja på. Det andra är ölen. Det finns massor av god öl. Massor av god belgisk öl. (Sen finns det säkert någon som skulle hävda att whiskey-sortimentet inte är så dumt heller.)
Appro på vår tedans passar J på att påminna mig om mitt löfte att skippa Ölandsveckan till förmån för en vecka i Herräng med Boogie Woogie och lindy. Bara det är väl en anledning så god som någon att fräscha upp lindyn. Allt möjligt mellan himmel och jord hinner avverkas under middagen.
Vi avslutar med att ta en prommenad genom Gamla stan och vidare bort till centralen. Det är inte så ofta vi får tillfälle att flanera i stan så när vi nu har tid är det roligt att kolla in skyltfönster och njuta av lite neonskyltar i natten.
