På kvällen, vid halvåttasnåret, när jag lämnar jobbet efter en lång dag fylld med trilskande acessdatabaser och tackar gud för att jag har Finncrisp lagrat i skrivbordslådan, då kan det hända att jag trycker näsan mot fönstret i tågsetet och undrar varför jag inte är ombord på en av de där segelbåtarna istället.
Utsikt från Lidingöbanan:Segelbåtar Foto: Chatrin Svensson |
Ps. Sen undrar jag när jag vrickade foten? Borde man inte märka när det händer? Fick stryka lunchpromenaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar