Måndagsmorgon (2013-01-28)

Första pendeltåget är överfullt. Varken jag eller Underbara M lyckas trycka in oss. Det gör inte så mycket. Nästa tåg kommer om fyra minuter. Fast det tåget får stanna i Ulriksdal. På det överfulla tåget framför oss har någon blivit akut dålig och de måste invänta ambulans. Och det finns inte fler spår att använda så det är klart att vi väntar. På en ambulans som ska knö sig genom Stockholmsträngseln. Men så småningom är stackaren på väg mot akuten och vi rullar vidare.

Jag får ståplats på tunnelbanan mot Ropsten. Fast jag blir avkastad på Gärdet. Väntar på ett nytt tåg. Nästa tunnelbanetåg kommer och vi kliver på, för att genast bli avkastade igen eftersom det är ett växelfel längre fram. "Ersättningsbussar är beställda."

De där ersättningsbussarna lyser med sin frånvaro. Antagligen måste de också tränga sig igenom ett trafikkaos. Det går bussar till Frihamnen i ett, men chaufförerna hävdar att det är på tok för långt att gå därifrån till Ropsten. Och de intygar att det är alldeles för långt att gå därifrån jag (och alla andra) befinner oss. Jag känner mig ändå lite osäker. Jag är ganska bra på att knata. Och några ersättningsbussar verkar inte dyka upp.

Sen kommer jag på att jag ju har en ny fin mobil. Efter lite duttande i SL reseapp så lyckas jag få den att visa alla hållplatser som är i närheten av mig och vips har jag hittat en 300 meter bort som har bussar till Ropsten. Så jag frågar nästa Frihamnsbusschaufför var färjeterminalen är. Vilken färjeterminal undrar han. Inte vet jag svarar jag. Det är SL som har döpt hållplatsen till det och det ska vara 300 meter dit. Chauffören pekar och jag går. Bussen kommer efter 4 minuter.

Den här morgonen är jag väldigt kär i min nya mobil, och en timme senare till jobbet än tänkt.

Väntar på ersättningsbuss
Foto: Chatrin Svensson

Slö söndag (2013-01-27)

Söndagens frukost är en slöfrukost med tända ljus och en tidning. Underbara M sussar sött vidare efter sin svirar-kväll.

Så småningom tar jag mig iväg till SATS för att träna. (Ungefär samtidigt som festprissen börjar visa tecken på att vakna.) Först blir det ett pass Shape som jag är riktigt nöjd med. Det följs av Sh'bam där vi får provsmaka lite på nästa release. Svettigt värre.

Resten av dagen förflyter i ett lugnt tempo. Efter en välbehövling dusch strosar jag runt i min tjocka morgonrock. Jag hinner se en hel del konståkning.

Framåt kvällen gör vi bägge lite nytta i alla fall. Vi rensar ut våra garderober. Underbara M mer för att det finns kläder som inte används och jag för att det fortfarande finns massor där inne som inte passar mig i storlek längre. Egentligen hade jag tänkt ge mig på förrådet, men det får bli en annan dag.

Och sedan var det där med granen. Ja alltså... den står ju fortfarande kvar, även om den börjat visa tydliga tecken på att klä av sig själv. Funderar på att bara ställa lådorna inunder så kanske den släpper ner julgranskulorna i dem. Och stötdämpande barr funkar väl lika bra som bubbelplast och/eller silkespapper. Eller?

.

Möhippa (2013-01-26)

Dagens stora happening är en möhippa för J. Jag ansluter vid Clarion Stockholm där vi går på Elements spa. Här får sällskapet testa på bollywood-dans i en timme innan bassäng och bastu väntar. Jag skulle absolut kunna tänka mig att öva bollywood-dans fler gånger. Kul!

Elements spa som sådant är jag kanske lite mindre imponerad av. Bassängen är lite kall och personalen inte alldeles serviceminded. Tex förväntar man sig att 14 personer ska dela på en dusch på hotellrummet. Man glömmer att tillhandahålla utlåvad duschtvål, schampo och lotion som nu ingen tagit med sig eftersom det ska finnas. När det påtalas kommer man med en reseförpackning av vardera som 14 personer ska dela på... Så några drar till det allmänna duschutrymmet ändå, där personalen bestämmer sig för att fylla på alla förpackningar samtidigt, och det tar 15 minuter innan de är tillbaka med dem. Under tiden får man vackert stå kvar i duschen och vänta. Efter en timme dyker fler reseförpackningar upp till hotellrummet, men då har alla duschat klart...

Sällskapet gör att det ändå blir mysigt. Bassängen är mer inbjudande efter bastubadandet. Och vem vet, behandlingarna är kanske riktigt bra.

Efter lite mingel och frågesport på hotellrummet äter vi middag på Ellora. Maten är helt godkänd och prisnivån låg med Stockholmsmått. Servicen från personalen kan mest beskrivas som... förvirrad. Jag hamnar intill lite folk jag känner sedan tidigare varför samtalet flyter på ganska otvingat. Det är himla kul att se M igen. Annars är jag inte riktigt i mitt esse på stora middagar. 

Resten av kvällen blir inte riktigt som jag tänkt mig. Helt plötsligt har jag ett par knivar i magen och får avvika i förtid från middagen. Att gå vidare på några drinkar på ett uteställe är det inte tal om. Istället vinglar jag till första bästa tunnelbanehållplats med tårarna svidande innanför ögonlocken.

Underbara M är ute på stan och svirar med en kompis så väl hemma har TV:n helt för mig själv. Jag försöker låta ett par mer eller mindre dåliga serier distrahera mig. Klockan hinner bli två på natten innan magknipet äntligen gett med sig och jag kan förmå mig till att gå och lägga mig.

Jag hade gärna hunnit umgås lite mer med J, men å andra sidan så var jag kanske inte riktigt i fas med sällskapet som grundat med lite mer alkoholhaltigt än jag som grundat med läsk... Fast vem vet. Jag hade kanske varit i kapp dem efter en drink. Det krävs inte så mycket nu mer.

Indisk princessa för en dag
Foto: Chatrin Svensson

Nu är det klippt (2013-01-25)

Ägnar halva arbetsdagen åt att slutföra tråkstatistiken. Försöker känna mig nöjd när jag är klar.

Idag är det träningsfritt efter jobbet. Istället går jag till frisören för att få håret klippt. Så skönt! Martina, som fick äran att ta hand om mig, har en blogg som ni säkert gärna får besöka om ni intresserar er för frisyrer och frisöryrket. Hon tog i vart fall några före- och efterbilder. Inte så lätt med tanke på att jag inte gillar att bli fotograferad, så hon fick fotografera håret om resten slapp vara med på bild. (Min sambo är väl det enda undantaget som lyckas få mig att se normal ut på bild. Till skillnad från stel och skräckslagen som är min mest vanliga pose.)

Så här blev klippningen i alla fall (längst ned i inlägget):
http://huvudsaken.bloggplatsen.se/2013/01/26/9371882-fore-efter-bild/

Energitjuv (2013-01-24)

Idag är det tävlingsträning igen. Andra tillfället på nystarten. Och jag önskar jag kunde säga att det blev lika lyckat som förra gången, men jag slutar kvällen helt dränerad på energi. Jag har upptäkt en energitjuv. För ett år sedan hade jag nog inte begripit var den här matthetskänslan kommer ifrån, men året som gick har förfinat mina känselspröt.

Så nu är bara frågan hur jag ska hantera det. Ska en energitjuv få mig att ge upp dansträningen?

Pepp någon? (2013-01-23)

Halva arbetsdagen ägnas åt att gräva i arkivet och mata in siffror i ett excelark för statistik som jag behöver till ett möte i nästa vecka. Det här är en sådan där dag när jag önskar att jag inte gett mig själv det där löftet; löftet om att inte äta godis på jobbet. Någon som har tips på små målmorötter man skulle kunna sätta upp för att bli mer motiverad när man gör tråkuppgifter? Nästan alla jobb har ju sådana, någon gång.

Här om dagen hittade jag Pepp App som jag laddade ner till min mobil. Det är en gratis app med en massa peptalks och den har faktiskt ett peptalk "innan en tråkig uppgift". Tråkigt nog visar sig mottagningen här ute i Enköpingsskogen inte vara tillräckligt bra så buffringen hänger inte med och appen stänger ideligen ner sig.

Efter jobbet testar jag Crosstraining. Jag har provat två gånger förut, men det här passet hade inte samma upplägg som de föregående. Jag har svårt att verkligen ta i. Träningsvärken from Hell är numera träningsvärken från Helsike, men det är illa nog. Inte helt säker på att det här är min grej. Men jag är beredd att testa någon fler gång. Helst utan träningsvärk.

Tisdag -veckan bästa dag! (2013-01-22)

Numera undrar jag om tisdag inte är min bästa veckodag. Dels så jobbar jag på Lidingö där man kan få till härliga lunchpromenader och del så väntar mina favoritträningspass efter jobbet: 30 min core och 45 min Sh'bam.

Just den här tisdagen strålar dessutom solen från klar himmel under lunchpromenaden. Härligt!

Frammåt kvällen har jag fått träningsvärken from Hell och det där corepasset känns liksom inte lika lockande som vanligt. Det går ändå bättre än väntat. Det verkar, mestadels, vara andra magmuskler som får jobba. Danspasset går på ren glädjekick. Det är så roligt att man ändå inte hinner känna efter exakt hur jobbigt det är.

Lunchpromenad
Foto: Chatrin Svensson