söndag 28 november 2010
Konversation
M: -Vill du baka lussekatter?
C: -ja... och jag tror verkligen jag ska göra lussekatter också.
M: -Ja?
C: -Undrar om man kan göra morrhåren med spagetti?
M: -Jag tror du får äta dem själv.
*M funderar ett slag*
M: -Du tänker göra många, va?
C: -Mmm *jättenöjd*
(Fast sedan gjorde jag dem utan morrhår i alla fall. Det känns lite o-juligt att lägga beslag på alla bullarna själv.)
Julfix (Lördag 2010-11-27)
Konstaterar att jag klarat mig igenom den TV-fria veckan med bra resultat. Nu kommer nästa utmaning. TV är tillåtet om det gäller program jag spanat in i förväg. Inget zappande alltså. Nya regler måste till för SVT-julkalendern börjar på onsdag.
För den som fortfarande lyssnar på radio (själv har jag nästintill slutat) har Sveriges Radio fixat två kanaler som sänder julmusik dygnet runt. Man kan välja på SR Bjällerklang eller SR Klassisk jul. Förutom detta, och julkalendern De vilda änglarna, har SR även satsat på en lite mer vuxen kalender. Den kulturmedvetne kan prenumerera på ett julpoddpaket varje dag i december fram till julafton. Läs mer här. Ser att de satsar på vinterpratare också. Månne det går hem lika bra svettandes bakom sparken som svettandes på strandfilten?
Idag har vi:
-blivit väckta strax före kl 9 av Mamsen som entusiastiskt berättar att hon ska få ledsagare och åka in till stan, på måndag...
-lämnat in utrensat julpynt till Myrorna
-letat efter ett borr som ska klara sovrumstaket (som jag tror är ett byggelement från Hitlers bunker)
-handlat kompletterande grejer till julkortstillverkningen inklusive julfrimärken
-kollat runt i sportbutiker, men endast handlat varselvästar
-dammsugit
-bakat lussekatter med det här receptet: Saffransbröd med kesella
-fikat lussebullar med kall mjölk
Framåt kvällen kommer huvudvärken tillbaka (grr) och iprenmannen kommer till min räddning med fladdrande cape...
TV-fritt idag också!
För den som fortfarande lyssnar på radio (själv har jag nästintill slutat) har Sveriges Radio fixat två kanaler som sänder julmusik dygnet runt. Man kan välja på SR Bjällerklang eller SR Klassisk jul. Förutom detta, och julkalendern De vilda änglarna, har SR även satsat på en lite mer vuxen kalender. Den kulturmedvetne kan prenumerera på ett julpoddpaket varje dag i december fram till julafton. Läs mer här. Ser att de satsar på vinterpratare också. Månne det går hem lika bra svettandes bakom sparken som svettandes på strandfilten?
Idag har vi:
-blivit väckta strax före kl 9 av Mamsen som entusiastiskt berättar att hon ska få ledsagare och åka in till stan, på måndag...
-lämnat in utrensat julpynt till Myrorna
-letat efter ett borr som ska klara sovrumstaket (som jag tror är ett byggelement från Hitlers bunker)
-handlat kompletterande grejer till julkortstillverkningen inklusive julfrimärken
-kollat runt i sportbutiker, men endast handlat varselvästar
-dammsugit
-bakat lussekatter med det här receptet: Saffransbröd med kesella
-fikat lussebullar med kall mjölk
Framåt kvällen kommer huvudvärken tillbaka (grr) och iprenmannen kommer till min räddning med fladdrande cape...
TV-fritt idag också!
 |
| Lussekatter Foto: Chatrin Svensson |
Jag och Iprenmannen (Fredag 2010-11-26)
När nu den akuta stressen börjar släppa vad händer väl då? Vaknar med världens huvudvärk. Undrar om hjärncellerna festar loss nu när de fick en må-bra dag? Tack för det. Käkarna känns liksom fastlåsta och stela. Pannan är som bedövad av smärta; den går inte att lägga i rynkor, eller i något annat mönster heller för den delen. Möjligen har någon brutit sig in och gett mig en botox-behandling medan jag sov? Tandagnisslan. Men frukost på ipren är ju säkert mättande det med...
Hinner ta itu med en kaosartad sak på jobbet via mail och sätta bollen i rullning innan jag däckar och sover som en stock fram till jobbmobilen ringer strax efter lunch. Nu har käkarna lossnat i alla fall. Det blir ett par samtal till ovan på det, innan lugnet lägger sig. Matlåda ur frysen. Ugnsgratinerad falukorv som kompletteras med lite matvete. Mer sova och sedan börjar jag så smått känna mig normal igen. Bra där.
Underbara M fixar ugnspannkaka med kli i. Gott! Sedan tar han en hurtfrisk joggingtur ute i snön. Jag känner mig grymt avis. Jag vill inviga mina dubbar. Dessvärre ligger huvudvärken lite på lur och jag vet inte om en joggingtur skulle göra det bättre eller sämre, men jag törs inte prova.
Pratar med Mamsen som visserligen kommit iväg på en promenad med hemtjänsten idag, men nu låter sådär trött som hon gjorde precis före hjärtinfarkten. Mindre bra.
Kvällen ägnas åt julkortspyssel. Mina alster blir kanske inte riktigt så genomtänkta och avancerade som annars (hjärncellerna har tagit ledigt efter sitt party), men det känns i alla fall lite mysigt och juligt med klipp och klistra. Fika på te och en ny ipren.
Det är en ny dag imorgon och alla dagar kan ju inte se ut som den här. Väl?
Hinner ta itu med en kaosartad sak på jobbet via mail och sätta bollen i rullning innan jag däckar och sover som en stock fram till jobbmobilen ringer strax efter lunch. Nu har käkarna lossnat i alla fall. Det blir ett par samtal till ovan på det, innan lugnet lägger sig. Matlåda ur frysen. Ugnsgratinerad falukorv som kompletteras med lite matvete. Mer sova och sedan börjar jag så smått känna mig normal igen. Bra där.
Underbara M fixar ugnspannkaka med kli i. Gott! Sedan tar han en hurtfrisk joggingtur ute i snön. Jag känner mig grymt avis. Jag vill inviga mina dubbar. Dessvärre ligger huvudvärken lite på lur och jag vet inte om en joggingtur skulle göra det bättre eller sämre, men jag törs inte prova.
Pratar med Mamsen som visserligen kommit iväg på en promenad med hemtjänsten idag, men nu låter sådär trött som hon gjorde precis före hjärtinfarkten. Mindre bra.
Kvällen ägnas åt julkortspyssel. Mina alster blir kanske inte riktigt så genomtänkta och avancerade som annars (hjärncellerna har tagit ledigt efter sitt party), men det känns i alla fall lite mysigt och juligt med klipp och klistra. Fika på te och en ny ipren.
Det är en ny dag imorgon och alla dagar kan ju inte se ut som den här. Väl?
fredag 26 november 2010
Återvinna hjärnceller (Torsdag 2010-11-25)
När jag vaknar så är det bara slut på krafterna. Jag skiter i att världen står där ute och väntar på mig. Trött, okoncentrerad, deppig och urgrinig. Mamsen, jobbet, klubben... nä, de får klara sig själva idag. Nu är det time out. Jag ska bege mig på den fullständiga egotrippen och fundera på vad jag blir glad av. Bara låta tankarna snurra fritt utan att låta mig störas av att de inte sitter ihop till något vettigt.
När frukosten är avklarad beger jag mig ut i snön på långpromenad med nyaste coachen i fickan. Det är härligt att få vara ute medan det är ljust. Det snöar ymnigt och jag tänker att Underbaraste M kommer att bli glad. Det kanske blir en invigning av skidorna i helgen ändå. Faktum är att jag nästan ångrar att jag inte köpte ett par jag med. Minnena av skolans skiddagar med svidande skavsår, blöta sockar och förfrusna fingrar börjar blekna. Appropå skavsår så kan man få det av fler aktiviteter, långpromenader tex... Jo. Mitt hurtiga tilltag belönas naturligtvis med två skavsår i storlek 5 krona. Coachen är nöjd i alla fall.
På tillbaka vägen går jag in på gallerian där jag handlar dubbar till löparskorna. Det ska bli intressant att prova. Jag har aldrig sprungit på riktigt vinterväglag förut. Löpband inomhus lockar "sådär". (Det har jag i och för sig aldrig heller provat förut.) Lunchen består av en snabbfika på Waynes. Sedan bokar jag en klipptid. Hos en helt ny frisör. Jag tycker min gamla frisör börjar bli sämre så det kan vara värt att prova något nytt. En dålig frisyr är ju hur som helst ett i-landsproblem och dessa har jag nu klassat om som ett mått på lycka sedan några dagar tillbaka. Kanske lyxproblem är en bättre term?
Det är något timme tills jag kan få sjunka ner i frisörstolen varför jag knatar hemåt. På hallgolvet väntar nyaste deckaren som jag beställde häromdagen. Underbara Ms arbetsgivare önskar mig en skön och trevlig helg på ett bifogat kort. Tack snälla! Vilken tur att Underbara M gav bort presentkortet till just mig. Det hade kanske blivit lite lustigt annars...
Mobilen ringer. Blomsterfirman låter meddela att de har en leverans till mig och går det bra att hänga den på dörren om jag inte är hemma? Det känns lite som om någon har kastat in en pinne i hjärnans ekrar. Det tar liksom tvärstopp... Blommor? Jag svarar förvånat något som tjejen i telefonen verkar bli nöjd med. Osäker på vad. Den enda som brukar komma med omotiverade blommor och överraska är Underbara M och han behöver ju inte direkt begära leverans av dem? De måste ha ringt fel.
Jag hinner precis läsa ut Mark Levengoods bok innan jag får trava tillbaka till gallerian. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; boken är en riktig liten pärla!
Den nya deckaren får följa med till frisören. Tänka att få sitta och läsa medan någon pillar i håret. Perfekt! Nästan som att gå på spa. Till skillnad mot min vanliga frisör som gärna förekommer med frasen "vi klipper väl som förra gången?" tittar den här tjejen kritiskt på mig i spegeln och kommer med nya förslag inklusive pedagogiska förklaringar. Hon får som hon vill, nästan. Jag fegar lite med längden. En caffelatte och några kapitel senare är det klart. Resultatet blir riktigt bra. Jag är helnöjd.
När jag nu ändå är i farten går jag in på ICA och handlar middagsmat. Det blir en vända in på Systemet också för att fylla på glöggförrådet.
När jag kommer hem är det fortfarande blomfritt vid dörren. Jag börjar få lite dåligt samvete över att jag antagligen lovat att de får hänga någon annans blommor på dörren. Tänk om de är bortresta en hel vecka eller nåt? Så jag ringer blomsterfirman för att reda ut missförståndet medan tid är. Fast tjejen envisas med att blommorna är till mig. Efter lite påtryckningar så muttrar hon att det hade något med en namnsdag att göra.
När Underbara M kommer hem fixar vi pasta carbonara och myser. Dansträning lockar inte alls. Delvis för att mina skavsår inte går ihop med några av mina dansskor. Delvis för att jag är less på alla måsten. Idag är alla prestationskrav bannlysta. Underbara M är inte så svårövertalad.
När budet ringer på har han med sig en jättesöt julgrupp från finaste L, med ett grattis på namnsdagen. Katrin och Katarina har samma ursprung. Jag tror det här är första gången jag blir namnsdagsfirad. Någonsin. Inte blir det sämre av att man får chansen att prata av sig i telefonen med L och se tillvaron belyst från den humoristiska sidan. Guld värt! Precis vad som behövdes just den här dagen.
Jag och Underbaraste M avslutar kvällen med en romantisk promenad i villakvarteren beundrandes de ljusslingor och adventsstjärnor som kommit upp. Skavsåren har fått extra stora skor för att hålla tyst, så det svider bara lite. Belöningen för insatsen är varm glögg och icas lussebullar vid köksbordet.
När jag lagt mig i sängen konstaterar jag att må-bra-kontot fått en rejäl påfyllning och hjärncellerna fått lite ro och lite mindre oro. I morgon är jag säkert färdig att möta världen igen!
Mamsen? Jo dagens rapport lyder som så att när tjejen från hemtjänsten dyker upp och frågar vad hon ska göra -ja, då känner mamsen att det är lite tidigt med promenad klockan kvart över åtta, så tjejen får bädda sängen, diska och ta ut soporna...
Något att hänga i granen?
.
När frukosten är avklarad beger jag mig ut i snön på långpromenad med nyaste coachen i fickan. Det är härligt att få vara ute medan det är ljust. Det snöar ymnigt och jag tänker att Underbaraste M kommer att bli glad. Det kanske blir en invigning av skidorna i helgen ändå. Faktum är att jag nästan ångrar att jag inte köpte ett par jag med. Minnena av skolans skiddagar med svidande skavsår, blöta sockar och förfrusna fingrar börjar blekna. Appropå skavsår så kan man få det av fler aktiviteter, långpromenader tex... Jo. Mitt hurtiga tilltag belönas naturligtvis med två skavsår i storlek 5 krona. Coachen är nöjd i alla fall.
Det är något timme tills jag kan få sjunka ner i frisörstolen varför jag knatar hemåt. På hallgolvet väntar nyaste deckaren som jag beställde häromdagen. Underbara Ms arbetsgivare önskar mig en skön och trevlig helg på ett bifogat kort. Tack snälla! Vilken tur att Underbara M gav bort presentkortet till just mig. Det hade kanske blivit lite lustigt annars...
Mobilen ringer. Blomsterfirman låter meddela att de har en leverans till mig och går det bra att hänga den på dörren om jag inte är hemma? Det känns lite som om någon har kastat in en pinne i hjärnans ekrar. Det tar liksom tvärstopp... Blommor? Jag svarar förvånat något som tjejen i telefonen verkar bli nöjd med. Osäker på vad. Den enda som brukar komma med omotiverade blommor och överraska är Underbara M och han behöver ju inte direkt begära leverans av dem? De måste ha ringt fel.
Jag hinner precis läsa ut Mark Levengoods bok innan jag får trava tillbaka till gallerian. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; boken är en riktig liten pärla!
Den nya deckaren får följa med till frisören. Tänka att få sitta och läsa medan någon pillar i håret. Perfekt! Nästan som att gå på spa. Till skillnad mot min vanliga frisör som gärna förekommer med frasen "vi klipper väl som förra gången?" tittar den här tjejen kritiskt på mig i spegeln och kommer med nya förslag inklusive pedagogiska förklaringar. Hon får som hon vill, nästan. Jag fegar lite med längden. En caffelatte och några kapitel senare är det klart. Resultatet blir riktigt bra. Jag är helnöjd.
När jag nu ändå är i farten går jag in på ICA och handlar middagsmat. Det blir en vända in på Systemet också för att fylla på glöggförrådet.
När jag kommer hem är det fortfarande blomfritt vid dörren. Jag börjar få lite dåligt samvete över att jag antagligen lovat att de får hänga någon annans blommor på dörren. Tänk om de är bortresta en hel vecka eller nåt? Så jag ringer blomsterfirman för att reda ut missförståndet medan tid är. Fast tjejen envisas med att blommorna är till mig. Efter lite påtryckningar så muttrar hon att det hade något med en namnsdag att göra.
När Underbara M kommer hem fixar vi pasta carbonara och myser. Dansträning lockar inte alls. Delvis för att mina skavsår inte går ihop med några av mina dansskor. Delvis för att jag är less på alla måsten. Idag är alla prestationskrav bannlysta. Underbara M är inte så svårövertalad.
När budet ringer på har han med sig en jättesöt julgrupp från finaste L, med ett grattis på namnsdagen. Katrin och Katarina har samma ursprung. Jag tror det här är första gången jag blir namnsdagsfirad. Någonsin. Inte blir det sämre av att man får chansen att prata av sig i telefonen med L och se tillvaron belyst från den humoristiska sidan. Guld värt! Precis vad som behövdes just den här dagen.
Jag och Underbaraste M avslutar kvällen med en romantisk promenad i villakvarteren beundrandes de ljusslingor och adventsstjärnor som kommit upp. Skavsåren har fått extra stora skor för att hålla tyst, så det svider bara lite. Belöningen för insatsen är varm glögg och icas lussebullar vid köksbordet.
När jag lagt mig i sängen konstaterar jag att må-bra-kontot fått en rejäl påfyllning och hjärncellerna fått lite ro och lite mindre oro. I morgon är jag säkert färdig att möta världen igen!
Mamsen? Jo dagens rapport lyder som så att när tjejen från hemtjänsten dyker upp och frågar vad hon ska göra -ja, då känner mamsen att det är lite tidigt med promenad klockan kvart över åtta, så tjejen får bädda sängen, diska och ta ut soporna...
Något att hänga i granen?
Må bra lista (på vintern)
lushbad
pulkaåkning
promenad i soljus
läsa bok och dricka te
lösa korsord (och dricka te)
träning utan prestationskrav
umgås med nära och kära
sova i nybäddad säng
utflykt med kolbulle
äta god mat
massage
dans
M
 |
| Nypon Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Änder Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Doldis Foto: Chatrin Svensson |
torsdag 25 november 2010
Det blir inte alltid som man tänkt sig (Onsdag 2010-11-24)
I-poden är levererad! Med gravyr och allt. Tjoho! Jag börjar riktigt längta till jag jobbat klart. Det ska bli kul att se hur den fungerar med skochippet också, när jag nu ska få tid till att testa det...
Eftermiddagen bjuder på andra överraskningar. Gissa om mamsen lämnade sjukhuset mot läkarens inrådan? Japp. Gissa om hon inte meddelade trygghetslarmet? Japp. Gissa om hon vägrade kranskärls-röntgen? Japp.
-"Kranskärlen har de ju kollat förut. Svammel."
-"Före eller efter hjärtinfarkten och ditt obefintliga blodtryck?"
-"Det var väl något år sen..."
Gissa om jag är den första hon ringer till när hon kommer hem för att hon känner sig orolig. Japp. Hjärtinfarkten vill hon inte riktigt låtsas om. Hon var nog bara "lite trött". Hon minns inte så noga. Hon undrar vem som har bott i hennes lägenhet medan hon var borta? Det ser så tillstökat ut i hallen?
Det är kanske skitsamma med trygghetslarmet ändå? Jag är inte så säker att hon skulle trycka in knappen och ringa på dem även om det behövdes.
En timme senare ringer trygghetslarmet och undrar om alla nycklar är fixade så de kan börja installera. Hemtjänsten har hört av sig och är lite oroliga. De vill ha larmet på plats nu. Jag ber dem ringa henne direkt istället. Hon kan ta kontakt med fastighetsskötaren själv. Han har ju beställt nycklar åt henne, bara det att de inte har hunnit bli klara än. Jag orkar liksom inte längre.
Ytterligare en timme senare ringer mamsen, nu jätteirriterad på hemtjänsten. Hon har frågat om hon kan få gångträning, dvs ta en kortare promenad, men fått blankt nej av kvinnan som kom på besök. Istället säger de att hon ska få sängen bäddad, soporna uttagna och disken fixad. Det är mamsen inte alls intresserad av. Nu vill hon inte ha tjänsten. Ingen hjälp alls. Inte städning och tvätt varannan vecka heller. Trots att hon inte klarar av trappan upp till lägenheten. Suck. Jag kostar på mig ett samtal till hemtjänsten och hoppas att det löser det hela. Vi får väl se.
Tänk om man skulle ta och leva sitt eget liv en liten stund? Det går inte att hindra andra från att fatta dåliga beslut ibland, men man kan göra så gott det går för att själv slippa drabbas av dem. Oro är bara praktiskt när man faktiskt kan påverka situationen. Annars är det en fullkomligt onödig, energislukande process. Var sitter avstängningsknappen? Jag börjar snart känna mig färdig för ett hälsohem.
På kvällen är det crawlkurs igen. Kanske inte vad jag längtar mest efter när jag beger mig ut i snöröken. Näst sista tillfället. Snart är jag fullärd!? Jag tror att hela tricket sitter i andningen. Kan man få den att fungera så löser sig nog resten smidigare sedan. Andning är en rätt central historia så när jag har svårt att få luft oroar jag mig inte så värst för andra saker. Följdaktligen precis rätt grej för mig nu. Hjärnan blir tom och det är på sätt och vis vilsamt. Till slut börjar jag få till andningen på ena sidan. Den andra vet jag inte vad jag gör för fel med än, men det finns ingen luft där. Varannan vatten får en helt ny betydelse.
Efter kursen börjar jag mecka med i-tunes. All musik ligger på min gamla PC. Jag har inte klurat ut hur, eller om, det går att flytta den till min nya Mac. För en quick fix laddar jag in ett par skivor så jag kan testa min i-pod. Den är tänkt att bli min nya följeslagare nu, med inbygd stegmätare och allt. En liten coach i fickan!
Som godnattsaga ser jag och Underbara M sista avsnittet av Grotesco på play-tv innan vi lägger oss. Det är kanske att töja lite på min TV-fria vecka.
Eftermiddagen bjuder på andra överraskningar. Gissa om mamsen lämnade sjukhuset mot läkarens inrådan? Japp. Gissa om hon inte meddelade trygghetslarmet? Japp. Gissa om hon vägrade kranskärls-röntgen? Japp.
-"Kranskärlen har de ju kollat förut. Svammel."
-"Före eller efter hjärtinfarkten och ditt obefintliga blodtryck?"
-"Det var väl något år sen..."
Gissa om jag är den första hon ringer till när hon kommer hem för att hon känner sig orolig. Japp. Hjärtinfarkten vill hon inte riktigt låtsas om. Hon var nog bara "lite trött". Hon minns inte så noga. Hon undrar vem som har bott i hennes lägenhet medan hon var borta? Det ser så tillstökat ut i hallen?
Det är kanske skitsamma med trygghetslarmet ändå? Jag är inte så säker att hon skulle trycka in knappen och ringa på dem även om det behövdes.
En timme senare ringer trygghetslarmet och undrar om alla nycklar är fixade så de kan börja installera. Hemtjänsten har hört av sig och är lite oroliga. De vill ha larmet på plats nu. Jag ber dem ringa henne direkt istället. Hon kan ta kontakt med fastighetsskötaren själv. Han har ju beställt nycklar åt henne, bara det att de inte har hunnit bli klara än. Jag orkar liksom inte längre.
Ytterligare en timme senare ringer mamsen, nu jätteirriterad på hemtjänsten. Hon har frågat om hon kan få gångträning, dvs ta en kortare promenad, men fått blankt nej av kvinnan som kom på besök. Istället säger de att hon ska få sängen bäddad, soporna uttagna och disken fixad. Det är mamsen inte alls intresserad av. Nu vill hon inte ha tjänsten. Ingen hjälp alls. Inte städning och tvätt varannan vecka heller. Trots att hon inte klarar av trappan upp till lägenheten. Suck. Jag kostar på mig ett samtal till hemtjänsten och hoppas att det löser det hela. Vi får väl se.
Tänk om man skulle ta och leva sitt eget liv en liten stund? Det går inte att hindra andra från att fatta dåliga beslut ibland, men man kan göra så gott det går för att själv slippa drabbas av dem. Oro är bara praktiskt när man faktiskt kan påverka situationen. Annars är det en fullkomligt onödig, energislukande process. Var sitter avstängningsknappen? Jag börjar snart känna mig färdig för ett hälsohem.
På kvällen är det crawlkurs igen. Kanske inte vad jag längtar mest efter när jag beger mig ut i snöröken. Näst sista tillfället. Snart är jag fullärd!? Jag tror att hela tricket sitter i andningen. Kan man få den att fungera så löser sig nog resten smidigare sedan. Andning är en rätt central historia så när jag har svårt att få luft oroar jag mig inte så värst för andra saker. Följdaktligen precis rätt grej för mig nu. Hjärnan blir tom och det är på sätt och vis vilsamt. Till slut börjar jag få till andningen på ena sidan. Den andra vet jag inte vad jag gör för fel med än, men det finns ingen luft där. Varannan vatten får en helt ny betydelse.
Efter kursen börjar jag mecka med i-tunes. All musik ligger på min gamla PC. Jag har inte klurat ut hur, eller om, det går att flytta den till min nya Mac. För en quick fix laddar jag in ett par skivor så jag kan testa min i-pod. Den är tänkt att bli min nya följeslagare nu, med inbygd stegmätare och allt. En liten coach i fickan!
Som godnattsaga ser jag och Underbara M sista avsnittet av Grotesco på play-tv innan vi lägger oss. Det är kanske att töja lite på min TV-fria vecka.
onsdag 24 november 2010
Ur en annan synvinkel (Tisdag 2010-11-23)
Tänk så olika perspektiv man kan ha på tillvaron. Vid frukosten sitter Underbara M och kollar väderprognoserna varpå han dystert konstaterar att det utlovade snöovädret verkar dröja ett tag till. Månne det inte blir en premiärtur till helgen? Längtansfulla blickar kastas mot skidorna som står lutande mot hallväggen. Själv drar jag en lättnadens suck över att slippa kliva upp en halvtimme tidigare för riskera liv och lem på väg till jobbet. Det är i alla fall en av oss som är nöjd...
Större delen av dagen går åt till att lära mig ett nytt program och sedan bygga processcheman i det. Möjligen låter det snortråkigt, men det är riktigt kul när man väl kommit igång.
På hemväg får jag vackert erfara att man kan ha oväder utan snö också. Min bil känns som en vante i blåsten. Tur att jag åker åt rätt håll för i andra riktningen är gott om blinkande blåljus. Fyra lastbilar och en personbil som kanat av vägen. Milslånga köer.
Snabbt intag av matlåda och sedan bär det av mot NSW och tisdagsträningen där vi håller i den gemensamma uppvärmningen. Dagens mini-övning är jag riktigt nöjd med. Den tränar basic förningsteknik, kroppskontroll, kommunikation och blir samtidigt en liten, kul, användbar pryl.
Vår egen träning består den här gången av en hel del tempoövning. Det är en konst i sig att lyckas värma upp kroppen och öka på uppåt i en takt så att man får alla kroppsdelar med sig, utan att vara dödstrött när man nått det tempo man egentligen vill öva i. Förr trodde jag att det var bäst att trappa upp så fort som det bara gick för att ha krafter kvar när vi var uppe i 175, men det är inte riktigt sant. När kroppen inte är tillräckligt mjuk dansar man inte energieffektivt; man tar slut på nolltid.
På väg hem tar vi en omväg via källarförrådet och hämtar upp julpyntet. Fyra lådor i storlek banankartong, samt en kasse med adventsljusstakar. Istället för att komma i säng i vettig tid sitter vi och beundrar varandras gnistrande julgransdekorationer. Mys! Normalt sett består min jul av två eldrivna advenstljusstakar , en gigantisk adventsstjärna som tar upp hela vardagsrumsfönstret, en glittrig liten julängel i halm samt en vanlig adventsljusstake i betong. 5 prylar och sedan är det pyntat och klart. I år kanske det blir gran!
Större delen av dagen går åt till att lära mig ett nytt program och sedan bygga processcheman i det. Möjligen låter det snortråkigt, men det är riktigt kul när man väl kommit igång.
På hemväg får jag vackert erfara att man kan ha oväder utan snö också. Min bil känns som en vante i blåsten. Tur att jag åker åt rätt håll för i andra riktningen är gott om blinkande blåljus. Fyra lastbilar och en personbil som kanat av vägen. Milslånga köer.
Snabbt intag av matlåda och sedan bär det av mot NSW och tisdagsträningen där vi håller i den gemensamma uppvärmningen. Dagens mini-övning är jag riktigt nöjd med. Den tränar basic förningsteknik, kroppskontroll, kommunikation och blir samtidigt en liten, kul, användbar pryl.
Vår egen träning består den här gången av en hel del tempoövning. Det är en konst i sig att lyckas värma upp kroppen och öka på uppåt i en takt så att man får alla kroppsdelar med sig, utan att vara dödstrött när man nått det tempo man egentligen vill öva i. Förr trodde jag att det var bäst att trappa upp så fort som det bara gick för att ha krafter kvar när vi var uppe i 175, men det är inte riktigt sant. När kroppen inte är tillräckligt mjuk dansar man inte energieffektivt; man tar slut på nolltid.
På väg hem tar vi en omväg via källarförrådet och hämtar upp julpyntet. Fyra lådor i storlek banankartong, samt en kasse med adventsljusstakar. Istället för att komma i säng i vettig tid sitter vi och beundrar varandras gnistrande julgransdekorationer. Mys! Normalt sett består min jul av två eldrivna advenstljusstakar , en gigantisk adventsstjärna som tar upp hela vardagsrumsfönstret, en glittrig liten julängel i halm samt en vanlig adventsljusstake i betong. 5 prylar och sedan är det pyntat och klart. I år kanske det blir gran!
tisdag 23 november 2010
Det tillstånd av inre glädje...(Måndag 2010-11-22)
Mamsen hinner förekomma mig och ringer på eget bevåg på lånad telefon. Nu är det nytt ljud i skällan. Ny läkare på ronden och mamsens hemgång är inställd.
När vi har pratat klart ringer jag avdelningen. Den här gången får jag prata med en läkare som kan historien både framåt och bakåt och som haft hand om henne när hon kom tillbaka från operationen. På basis av hur läget var då, och hur det ser ut nu har man dragit nya slutsatser. Mamsen får vackert stanna kvar för kranskärlsröntgen om några dagar. Det känns ju bra... och oroande på samma gång. Det är läskigt att bedömningen verkar vara så personberoende. I fredags var det inga problem att skicka hem henne trots att de konstaterat att "hjärtat sviktar lite", vad nu det kan innebära. Nu är det tvärstopp. På något sätt känns det ändå lugnare att hon får vara kvar lite till.
Jobbkoncentrationen är inte på topp. Jag börjar inse att jag kanske får leva med det ett tag; saker som får tas om för att jag inte har huvudet med mig.
Dagens goda gärning består av 4 pappkassar med böcker samt två kassar med andra prylar (varav två elektriska adventsljusstakar) som lämnas av på Myrorna. Nu tror ni kanske jag syftar på det faktum att prylarna i slutändan kan ge pengar till välgörande ändamål, men i själva verket är det det lättade samvete som kommer av att mina prylar har möjlighet att få ett nytt hem. Det tar emot att slänga prylar jag en gång kärleksfullt köpt. Så tänker en riktigt prylgalen hamster. Jag pendlar mellan att var en sådan, och längtan till den andra ytterligheten som eldar upp bohaget och lever lycklig helt utan ägodelar.
Mitt våga-vara-utan-TV leder till att middagen intas framför datorn istället. Fyrkantigt som fyrkantigt...
Två matlådor räcker min improviserade köttfärssås och pasta till. Perfekt! De kulinariska utsvävningarna i köket slutar inte där utan omfattar också ett experiment till efterrätt som innehåller creme fraiche, farinsocker och hallon som gratineras i ugn. Hyfsat bra faktiskt! Det sistnämnda lyckas få Underbara M på fötter också. Tydligen bra mot huvudvärk.
Lyckas hålla mig undan från både TV och soffa. Det tar inte emot nämnvärt mycket.
När vi har pratat klart ringer jag avdelningen. Den här gången får jag prata med en läkare som kan historien både framåt och bakåt och som haft hand om henne när hon kom tillbaka från operationen. På basis av hur läget var då, och hur det ser ut nu har man dragit nya slutsatser. Mamsen får vackert stanna kvar för kranskärlsröntgen om några dagar. Det känns ju bra... och oroande på samma gång. Det är läskigt att bedömningen verkar vara så personberoende. I fredags var det inga problem att skicka hem henne trots att de konstaterat att "hjärtat sviktar lite", vad nu det kan innebära. Nu är det tvärstopp. På något sätt känns det ändå lugnare att hon får vara kvar lite till.
Jobbkoncentrationen är inte på topp. Jag börjar inse att jag kanske får leva med det ett tag; saker som får tas om för att jag inte har huvudet med mig.
Dagens goda gärning består av 4 pappkassar med böcker samt två kassar med andra prylar (varav två elektriska adventsljusstakar) som lämnas av på Myrorna. Nu tror ni kanske jag syftar på det faktum att prylarna i slutändan kan ge pengar till välgörande ändamål, men i själva verket är det det lättade samvete som kommer av att mina prylar har möjlighet att få ett nytt hem. Det tar emot att slänga prylar jag en gång kärleksfullt köpt. Så tänker en riktigt prylgalen hamster. Jag pendlar mellan att var en sådan, och längtan till den andra ytterligheten som eldar upp bohaget och lever lycklig helt utan ägodelar.
Mitt våga-vara-utan-TV leder till att middagen intas framför datorn istället. Fyrkantigt som fyrkantigt...
Två matlådor räcker min improviserade köttfärssås och pasta till. Perfekt! De kulinariska utsvävningarna i köket slutar inte där utan omfattar också ett experiment till efterrätt som innehåller creme fraiche, farinsocker och hallon som gratineras i ugn. Hyfsat bra faktiskt! Det sistnämnda lyckas få Underbara M på fötter också. Tydligen bra mot huvudvärk.
Lyckas hålla mig undan från både TV och soffa. Det tar inte emot nämnvärt mycket.
"Julaftonen förflöt för Karl-Bertils del
i det tillstånd av inre glädje
som goda gärningar
skänker gärningsmannen"
Tage Danielsson
Ps. Funderar på att bli den ultimata tesnobben och köpa hem via nätet. Här startade mitt teberoende -Tehuset Java i Lund: http://www.tehusetjava.se/
måndag 22 november 2010
I-landsproblem -ett mått på lycka? (Söndag 2010-11-21)
Äntligen har jag gjort slag i saken och beställt min ipod nano. Orange blev det till slut. Ska fundera på om jag behöver andra hörlurar för löpningen, men annars känns det bra att ha gjort slag i saken. Plötsligt kändes det inte alls lika svårt att välja. Det är samma funktion oavsett färg så hur fel kan det bli, egentligen? Vilka i-landsproblem det finns. Faktum är att jag börjar fundera på om det inte är så man mäter lycka. Ju fler i-landsproblem man har desto lyckligare är man. När man har riktiga problem orkar man inte lägga märke till de mindre skavsår som valet av färg på teknikprylar innebär.
När jag ändå var igång beställde jag en gratis pocketbok med den presentkupong Underbara M fått från jobbet och förärat mig. Nu när jag har TV-fria kvällar hinner jag kanske till och med läsa en bok. Då ska Lars Bill Lundholm med "Gamla stan-morden" bli en ny bekanskap.
Eftermiddagen spenderas på Taxinge julmarknad tillsammans med vänner. Några timmar senare vacklar vi mot bilen övermätta på tomtar och omotiverade handarbeten. Precis som det ska vara. Kassarna vi bär med oss innehåller korv, must, ost och fudge. Numera är det sällan jag hittar något bland prylarna. Just den här gången skulle jag dock kunna tänka mig att bli hundägare igen, om jag bara visste var min vän skulle få plats...
Till kvällen avverkas Midsomer murders. Enda tillåtna undantaget i min TV-fria vecka. Fast jag vet inte om det var så nödvändigt att se. Var det inte ett lite flummigt avsnitt?
Nu hoppas jag i alla fall att den här helgen varit den kraftsamling jag lär behöva inför nästa vecka. Det ska bli intressant att se om vårdapparaten får ihop alla delarna.
När jag ändå var igång beställde jag en gratis pocketbok med den presentkupong Underbara M fått från jobbet och förärat mig. Nu när jag har TV-fria kvällar hinner jag kanske till och med läsa en bok. Då ska Lars Bill Lundholm med "Gamla stan-morden" bli en ny bekanskap.
Eftermiddagen spenderas på Taxinge julmarknad tillsammans med vänner. Några timmar senare vacklar vi mot bilen övermätta på tomtar och omotiverade handarbeten. Precis som det ska vara. Kassarna vi bär med oss innehåller korv, must, ost och fudge. Numera är det sällan jag hittar något bland prylarna. Just den här gången skulle jag dock kunna tänka mig att bli hundägare igen, om jag bara visste var min vän skulle få plats...
Till kvällen avverkas Midsomer murders. Enda tillåtna undantaget i min TV-fria vecka. Fast jag vet inte om det var så nödvändigt att se. Var det inte ett lite flummigt avsnitt?
Nu hoppas jag i alla fall att den här helgen varit den kraftsamling jag lär behöva inför nästa vecka. Det ska bli intressant att se om vårdapparaten får ihop alla delarna.
 |
| Taxinge julmarknad Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Julgodis Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Full kommers Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Knep & Knåp Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Glöd Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Husdjur Foto: Chatrin Svensson |
söndag 21 november 2010
Julstök i november (Lördag 2010-11-20)
Jag fixar knäck och Underbara M fixar vörtbröd. Som om det inte är nog slutar dagen med en skinande ren diskbänk och en hel del städat i lägenheten. Vi är på väg mot julfriden med stormsteg. Allt till tonerna av Torsson – Rolf Ren. (Fast Underbara M envisas med att köra varianten med Lasse Stefanz. Lite lundensare finns det kvar i mig som nog tycker att det ändå ska vara Torssons här.)
Jag tog receptet till knäcken från "Vinterns goda ting". Den blir lagom mjuk och fastnar inte i knäckformarna. Toppen!
Underbara M snodde vörtbrödsreceptet från "Bröd & marmelad från Rosendals trädgård" fast modifierade genom att byta ut degvätskan mot porter och kryddorna mot vörtmix. Det blev kanongott!
För den som är pysslig vill jag rekommendera Arkitekturmuseums pepparkakshusutställning. I år är det 20-årsjubileum. Själv brukar jag nöja mig med att gå dit och titta på de färdiga alstren, men för den som skulle vilja delta som utställare kan det vara tid att ta fram kreativiteten.
Årets tema:
Kampanjen våga-softa-utan-TV kommer onekligen att ge pluspoäng på sömnkontot. Redan kl 23 tycker jag att det är läggdax och då har jag hunnit somna ifrån korsordet ett par gånger. Pensionärsvarning. Undrar om kampanjen måste utvidgas till våga-vägra-soffa också? Ingen dans blev det heller.
Nedan några bilder från förra årets utställning på Arkitekturmuseét som inspiration. Temat då var Monster/Mönster.
Jag tog receptet till knäcken från "Vinterns goda ting". Den blir lagom mjuk och fastnar inte i knäckformarna. Toppen!
 |
| Julstämning Foto: Chatrin Svensson |
Underbara M snodde vörtbrödsreceptet från "Bröd & marmelad från Rosendals trädgård" fast modifierade genom att byta ut degvätskan mot porter och kryddorna mot vörtmix. Det blev kanongott!
 |
| En doft av julen Foto: Mattias Berglund |
För den som är pysslig vill jag rekommendera Arkitekturmuseums pepparkakshusutställning. I år är det 20-årsjubileum. Själv brukar jag nöja mig med att gå dit och titta på de färdiga alstren, men för den som skulle vilja delta som utställare kan det vara tid att ta fram kreativiteten.
Årets tema:
"-Jag är hemma nu!
Om att vara hemmastadd eller rotlös."
Nedan några bilder från förra årets utställning på Arkitekturmuseét som inspiration. Temat då var Monster/Mönster.
 |
| Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Foto: Chatrin Svensson |
lördag 20 november 2010
Meningen med livet? (Fredag 2010-11-19)
Vi har paus i ett jobbmöte. Då passar jag på att ringa mamsen för att kolla läget. Jag kommer aldrig längre än sköterske-expeditionen där jag av en slump får reda på att vårdplanering är inbokad eftersom mamsen ska hem på måndag. Har de ringt mig? Nä. Är den inplanerad om 5 minuter? Japp.
Sköterskan som har hand om vårdplaneringen ger ett ointelligent tuggummituggande intryck i telefonen. "Jag tänkte jag slår en signal när handläggaren är här..." Han verkar närmast förvånad när jag förklarar att jag jobbar och att möten måste man informera om i förväg.
Det är bara att lämna jobbmötet mitt i. Mamsen ska inte komma hem till en lägenhet utan hjälp den här gången. Så är det bara.
Efteråt är jag hyfsat nöjd med mig själv. Nu ska hon få medicin i dosetter, tillsyn en gång om dagen, tvättat och städat varannan vecka och hon har möjlighet att beställa hem färdiglagad mat om hon vill. Är det något hon inte behöver sedan när hon blir friskare går det att plocka bort. Jag gissar att det säkert kommer att krävas mer än det här mötet för att få allt att flyta så jag begär kontaktuppgifter till ansvariga för säkerhetsskull. Mitt förtroende för vården är förbrukat och det är många kockar inblandade...
Som avslutning passar på att ta upp frågan om sjukgymnastiken som utlovats. Den tuggummituggande sköterskan blir helt ställd. Det har han inga uppgifter om; det är nog något som sjukgymnasterna fixar själva. Kanske... Han låter som om de befinner sig på någon isolerad plats i djungeln där man inte kan nå dem. Möjligen får man veta deras vilja genom att meditera i 3 år och nå ett högre medvetande? När jag frågar vem som är ansvarig för att plocka fram uppgifter till mig så lovar han på heder och samvete att återkomma. Nu tror jag inte han har något av detta, men eftersom det sitter fler med på mötet tänker jag att han kanske känner sig pressad att göra så. Naturligtvis ringer han inte tillbaka. Mamsen får däremot ett besök av sjukgymnasten som lovar att hon ska bli kallad till lokal sjukgymnastik där hon bor. Trots att man INTE kan kräva det. Det påpekar hon tydligen väldigt noga. Nu måste jag ringa dem igen för att få kontaktuppgifter. Jag vet kanske inte var de bor, men väl var de jobbar...
Mammas fastighetsskötare visar sig vara guld värd, igen, och ska fixa allt som krävs för att trygghetslarmet ska kunna installeras redan samma dag hon kommer hem.
Antagligen avverkade jag några arbetsuppgifter, men jag kan för mitt liv inte komma ihåg vilka. Huvudvärken kommer som ett brev på posten av all anspänning. En kollega till mig framkastar teorin att man förr skaffade barn för att trygga försörjningen på sin ålderdom, men idag skaffar man dem för att de ska ta faijten med vårdapparaten. Kanske det.
Efter jobbet åker jag till Kista galleria för att se om någon butik där har ipod nano i alla färger så jag kan bestämma mig. Bingo. Den gröna är snyggare än jag trodde. Grön eller orange? Hmm. Till slut består inköpen av fyra pärmar med Virrvarr-mönster på ryggarna från Akademibokhandeln, en påse te och några praliner från Kahl's kaffe. Ipod? Nä, jag tror jag köper den på nätet...
Dialog på Kahl's kaffe:
-Har ni "Sir Williams"?
-Ja. Fast hos oss heter den "Diplomat".
-?
-Ja. Den fick inte heta "Sir Williams".
-Aha. Jag tar "Mittens rike" istället...
Fortfarande te-snobb...
Egentligen hade jag tänkt avsluta fredagen med dans. Nu känner jag att jag nog inte skulle kunna frammana den ork som krävs för att jag ska uppskatta det. Istället fixar Världens Bästa Sambo lyxmiddag på fläskfilé, ugnsbakade potatisskivor och trattkantarell sås. Lite vin slinker visst ner också...
Kvällen går åt till att surfa, läsa bok, äta praliner och dåsa i soffan medan underbara M pysslar med sin senaste leksak, en extern hårddisk. Ingen TV (Stolt!), men det känns väldans ovant.
Sköterskan som har hand om vårdplaneringen ger ett ointelligent tuggummituggande intryck i telefonen. "Jag tänkte jag slår en signal när handläggaren är här..." Han verkar närmast förvånad när jag förklarar att jag jobbar och att möten måste man informera om i förväg.
Det är bara att lämna jobbmötet mitt i. Mamsen ska inte komma hem till en lägenhet utan hjälp den här gången. Så är det bara.
Efteråt är jag hyfsat nöjd med mig själv. Nu ska hon få medicin i dosetter, tillsyn en gång om dagen, tvättat och städat varannan vecka och hon har möjlighet att beställa hem färdiglagad mat om hon vill. Är det något hon inte behöver sedan när hon blir friskare går det att plocka bort. Jag gissar att det säkert kommer att krävas mer än det här mötet för att få allt att flyta så jag begär kontaktuppgifter till ansvariga för säkerhetsskull. Mitt förtroende för vården är förbrukat och det är många kockar inblandade...
Som avslutning passar på att ta upp frågan om sjukgymnastiken som utlovats. Den tuggummituggande sköterskan blir helt ställd. Det har han inga uppgifter om; det är nog något som sjukgymnasterna fixar själva. Kanske... Han låter som om de befinner sig på någon isolerad plats i djungeln där man inte kan nå dem. Möjligen får man veta deras vilja genom att meditera i 3 år och nå ett högre medvetande? När jag frågar vem som är ansvarig för att plocka fram uppgifter till mig så lovar han på heder och samvete att återkomma. Nu tror jag inte han har något av detta, men eftersom det sitter fler med på mötet tänker jag att han kanske känner sig pressad att göra så. Naturligtvis ringer han inte tillbaka. Mamsen får däremot ett besök av sjukgymnasten som lovar att hon ska bli kallad till lokal sjukgymnastik där hon bor. Trots att man INTE kan kräva det. Det påpekar hon tydligen väldigt noga. Nu måste jag ringa dem igen för att få kontaktuppgifter. Jag vet kanske inte var de bor, men väl var de jobbar...
Mammas fastighetsskötare visar sig vara guld värd, igen, och ska fixa allt som krävs för att trygghetslarmet ska kunna installeras redan samma dag hon kommer hem.
Antagligen avverkade jag några arbetsuppgifter, men jag kan för mitt liv inte komma ihåg vilka. Huvudvärken kommer som ett brev på posten av all anspänning. En kollega till mig framkastar teorin att man förr skaffade barn för att trygga försörjningen på sin ålderdom, men idag skaffar man dem för att de ska ta faijten med vårdapparaten. Kanske det.
Efter jobbet åker jag till Kista galleria för att se om någon butik där har ipod nano i alla färger så jag kan bestämma mig. Bingo. Den gröna är snyggare än jag trodde. Grön eller orange? Hmm. Till slut består inköpen av fyra pärmar med Virrvarr-mönster på ryggarna från Akademibokhandeln, en påse te och några praliner från Kahl's kaffe. Ipod? Nä, jag tror jag köper den på nätet...
Dialog på Kahl's kaffe:
-Har ni "Sir Williams"?
-Ja. Fast hos oss heter den "Diplomat".
-?
-Ja. Den fick inte heta "Sir Williams".
-Aha. Jag tar "Mittens rike" istället...
Fortfarande te-snobb...
Egentligen hade jag tänkt avsluta fredagen med dans. Nu känner jag att jag nog inte skulle kunna frammana den ork som krävs för att jag ska uppskatta det. Istället fixar Världens Bästa Sambo lyxmiddag på fläskfilé, ugnsbakade potatisskivor och trattkantarell sås. Lite vin slinker visst ner också...
Kvällen går åt till att surfa, läsa bok, äta praliner och dåsa i soffan medan underbara M pysslar med sin senaste leksak, en extern hårddisk. Ingen TV (Stolt!), men det känns väldans ovant.
fredag 19 november 2010
En värld i florsocker och lite jazz (Torsdag 2010-11-18)
En värld i florsocker och Diana Krall "Chistmas songs" i bilstereon. Inte så dumt.
Spotify: Diana Krall – Christmas Songs
Just när jag tror jag velat klart mellan hötapparna och valt ny jobbdator kommer en kollega och ifrågasätter kapaciteten hos min utsedda hjälpreda. Suck.
Förkylningskänningar. Jag har ignorerat dem ett antal timmar och skyllt min svidande näsa och värkande bihålor på klorvattnet som jag andats in under simkursen. Jag vill verkligen inte vara borta från jobbet i morgon när jag nu haft förmånen att jobba hemifrån ett par dagar. Således stannar jag hemma och samlar tråkiga vuxenpoäng. J påpekar att jag samlar några tonårspoäng också genom att häcka i telefonen en timme. Det är mycket roligare att samla på dem. Hoppas, hoppas förkylningen lägger sig. Jag har så mycket roligt planerat i helgen. Dessutom vore det inte så bra att vara smittsam om jag behöver åka upp till Luleå akut. Nä, jag har inte tid med det här!
Med så mycket oplanerad tid över passar jag på att kolla in ett musiktips från D och jo, det här kan nog bli en favorit. Spotify: Esbjörn Svensson Trio – Viaticum Passar bra en mörk vinterkväll. Kanske skulle ha haft en whisky till?
Ögonen är helt fyrkantiga av en kväll framför TV:n. Jag tror jag ska satsa på en TV-fri vecka. Det vore säkert nyttigt, och en utmaning för karaktären. Klarar jag det, är jag kanske mogen för en datorfri dag i veckan också...
Ps. Dagens vårtecken -anmälan till Vårruset 2011 har öppnat...
Spotify: Diana Krall – Christmas Songs
Just när jag tror jag velat klart mellan hötapparna och valt ny jobbdator kommer en kollega och ifrågasätter kapaciteten hos min utsedda hjälpreda. Suck.
Förkylningskänningar. Jag har ignorerat dem ett antal timmar och skyllt min svidande näsa och värkande bihålor på klorvattnet som jag andats in under simkursen. Jag vill verkligen inte vara borta från jobbet i morgon när jag nu haft förmånen att jobba hemifrån ett par dagar. Således stannar jag hemma och samlar tråkiga vuxenpoäng. J påpekar att jag samlar några tonårspoäng också genom att häcka i telefonen en timme. Det är mycket roligare att samla på dem. Hoppas, hoppas förkylningen lägger sig. Jag har så mycket roligt planerat i helgen. Dessutom vore det inte så bra att vara smittsam om jag behöver åka upp till Luleå akut. Nä, jag har inte tid med det här!
Med så mycket oplanerad tid över passar jag på att kolla in ett musiktips från D och jo, det här kan nog bli en favorit. Spotify: Esbjörn Svensson Trio – Viaticum Passar bra en mörk vinterkväll. Kanske skulle ha haft en whisky till?
Ögonen är helt fyrkantiga av en kväll framför TV:n. Jag tror jag ska satsa på en TV-fri vecka. Det vore säkert nyttigt, och en utmaning för karaktären. Klarar jag det, är jag kanske mogen för en datorfri dag i veckan också...
Ps. Dagens vårtecken -anmälan till Vårruset 2011 har öppnat...
torsdag 18 november 2010
Bodelning (Onsdag 2010-11-17)
Jag ligger i skilsmässa. Eller... ja... typ. Underbara M och jag tänkte satsa på ett gemensamt ICA-kort. (Vuxenpoäng!) Nu visar det sig att banken vill ha kompletterande uppgifter. Mitt gamla xx står med på mitt ICA-kort. Det är visserligen 6 år sedan vi splittade, men jag har aldrig tagit itu med det. Så vitt jag förstår är ICA inte förstahandsvalet för mitt gamla xx eftersom jag aldrig sett något som tyder på att han skrapar ihop bonuspoäng till mig. Himla dåligt.
Jag som trodde mitt gamla kort bara skulle kasseras och att jag skulle få ett nytt knutet till Underbara Ms. Nä. Det här är en delikat och viktig sak förklarar damen på ICA. Hela 900 poäng finns på kortet (motsvarar 9 kr) och vem ska ha dem?! Och dessutom finns det 100 kr insatta på kortet! Själv har jag lite svårt att uppbåda rätt entusiasm inför denna förmögenhet. Tre veckor tar det för denna sent påkomna "bodelning" att gå igenom. En bit in i december är jag alltså en fri kvinna och kan flytta min förmögenhet i 900 poäng och 50 kr till nästa ICA-kort. Undrar hur lycklig mitt xx kommer att bli när han upptäcker 50 oräknade kronor i kassan? Jag tror han tar det med fattning.
Efter jobbet tar jag en vända på Sollentuna centrum. Jakten på byxor går inte bättre den här gången heller. Allt ser ut som snäva korvskinn. Inte ett dugg smickrande. Istället hittar jag tre tröjor som jag köper. Välbehövligt det med.
Teförrådet börjar sina så jag kollar in Kahls Kaffe, men kommer på mig själv med att ha tröttnat på utbudet. Nu har de även börjat härma blandningar hos andra teproducenter istället för att köpa in den äkta varan, eller skapa eget. Fast jag vill ju ha Kotte-te och Guteblandning från Kranku och inte någon halvtaskig efterapning. Tack och lov finns det fortfarande kvar ställen som Elisabeth's Ost & Delikatesser i Enköping. Bäst att proviantera i morgon!
Crawlkurs. Idag är det mest teknikövningar och inget sammansatt simmande. (Börjar kunna lite termer nu...) Själv har jag svårt att avgöra om det blir bättre, men kursledaren påstår det så jag får väl lita på det. Sist av allt lyckas jag avverka två längder med något som liknar crawl. Nästa vända håller jag på att drunkna halvvägs vilket jag tar som ett tecken på att det är dags att bege sig mot duschen. Idag jäser jag i bastun också. Sköönt!
Hemma fikar vi på macaroner som jag inhandlat på Balders bageri. Små, söta, luftiga bakverk. Jag kan precis se nätta tanter sitta på cafe i Paris, dricka kaffe ur sirliga koppar och mumsa på det här.
Jag som trodde mitt gamla kort bara skulle kasseras och att jag skulle få ett nytt knutet till Underbara Ms. Nä. Det här är en delikat och viktig sak förklarar damen på ICA. Hela 900 poäng finns på kortet (motsvarar 9 kr) och vem ska ha dem?! Och dessutom finns det 100 kr insatta på kortet! Själv har jag lite svårt att uppbåda rätt entusiasm inför denna förmögenhet. Tre veckor tar det för denna sent påkomna "bodelning" att gå igenom. En bit in i december är jag alltså en fri kvinna och kan flytta min förmögenhet i 900 poäng och 50 kr till nästa ICA-kort. Undrar hur lycklig mitt xx kommer att bli när han upptäcker 50 oräknade kronor i kassan? Jag tror han tar det med fattning.
Efter jobbet tar jag en vända på Sollentuna centrum. Jakten på byxor går inte bättre den här gången heller. Allt ser ut som snäva korvskinn. Inte ett dugg smickrande. Istället hittar jag tre tröjor som jag köper. Välbehövligt det med.
Teförrådet börjar sina så jag kollar in Kahls Kaffe, men kommer på mig själv med att ha tröttnat på utbudet. Nu har de även börjat härma blandningar hos andra teproducenter istället för att köpa in den äkta varan, eller skapa eget. Fast jag vill ju ha Kotte-te och Guteblandning från Kranku och inte någon halvtaskig efterapning. Tack och lov finns det fortfarande kvar ställen som Elisabeth's Ost & Delikatesser i Enköping. Bäst att proviantera i morgon!
Crawlkurs. Idag är det mest teknikövningar och inget sammansatt simmande. (Börjar kunna lite termer nu...) Själv har jag svårt att avgöra om det blir bättre, men kursledaren påstår det så jag får väl lita på det. Sist av allt lyckas jag avverka två längder med något som liknar crawl. Nästa vända håller jag på att drunkna halvvägs vilket jag tar som ett tecken på att det är dags att bege sig mot duschen. Idag jäser jag i bastun också. Sköönt!
Hemma fikar vi på macaroner som jag inhandlat på Balders bageri. Små, söta, luftiga bakverk. Jag kan precis se nätta tanter sitta på cafe i Paris, dricka kaffe ur sirliga koppar och mumsa på det här.
onsdag 17 november 2010
Vissa dagar kan man vara utan (Tisdag 2010-11-16)
Lite mer jobbat idag, än igår, trots att effektiviteten inte är på topp. Tankarna vill inte riktigt fastna där jag vill ha dem.
Framåt eftermiddagen försöker jag kolla läget med mamsen. Ingen svarar i lägenheten, men på sjukhuset kan de först inte hitta igen henne. Helt fantastiskt att man kan tappa bort någon i den här datoriserade världen. Till slut kommer jag till rätt avdelning, men till fel person. Tjejen i luren tar bara emot samtal men kan inte svara på frågor. Hon tar mitt nummer och lovar dyrt och heligt att ansvarig sköterska samt min mamma ska ringa upp mig lite senare. En timme senare är telefonen fortfarande tyst. Det är den flera timmar senare också. Man kan bli knäpp för mindre. Umeå sjukhus var ett under av ordning i jämförelse. Jag kan inte veta hur det är att vara patient, men som anhörig hade jag väldigt mycket bättre bemötande där än på Sunderby sjukhus.
Andra rundringningen går det lite fortare att komma rätt. Hjärtinfarkt. Anledningen till den är dock mer oklar. Inte heller vet man om den kom före fallet eller efter fallet. De har massor med teorier. En del av dem går faktiskt att kolla, men ingen har ringt distriksköterskan som ändå tar mamsens värden regelbundet sedan hon kom hem. Hennes existens verkar de helt ovetande om. Varje dag blir vi varnade för hur mycket data som samlas in om oss, men om inte ens akademikerna på sjukhuset kan sätta ihop dem vet jag inte om vi behöver oroa oss, eller så är det precis det vi borde göra... Nu får hon i alla fall stanna på sjukhuset ett tag. 5 dagar är tydligen standard efter en hjärtinfarkt.
Lite senare får jag tag i mamsen. Hon låter skör och ynklig. Varför har man inte en oändling mängd semesterdagar sparade för sådant här? Sällan har jag varit så sugen på att åka upp.
Jag har aldrig lagat Flygande Jacob. Inte Underbara M heller. Idag är det premiär och vi blir väldigt nöjda med resultatet. Fast vi bytte kyckling mot kassler. Grymtande Nasse kanske?
Kvällen bjuder på dansträning och det är nog precis vad jag behöver. Tror jag. Oj, så fel jag har. Ingen glädje alls. Kroppen känns tung och otymplig. Hjärnan, däremot, känns helt urblåst. Jag trampar runt i ett frenetiskt försök att i alla fall inte förstöra träningen för min partner. Jag lyckas sådär. Ju tröttare jag blir, desto mer hopplöst känns det. INGENTING kommer någonsin att bli bra.
Väl hemkommen, och ett glas juice senare, så tycker jag nog att det borde kunna bli bättre än så här. Jo. Det är klart det kan!
Framåt eftermiddagen försöker jag kolla läget med mamsen. Ingen svarar i lägenheten, men på sjukhuset kan de först inte hitta igen henne. Helt fantastiskt att man kan tappa bort någon i den här datoriserade världen. Till slut kommer jag till rätt avdelning, men till fel person. Tjejen i luren tar bara emot samtal men kan inte svara på frågor. Hon tar mitt nummer och lovar dyrt och heligt att ansvarig sköterska samt min mamma ska ringa upp mig lite senare. En timme senare är telefonen fortfarande tyst. Det är den flera timmar senare också. Man kan bli knäpp för mindre. Umeå sjukhus var ett under av ordning i jämförelse. Jag kan inte veta hur det är att vara patient, men som anhörig hade jag väldigt mycket bättre bemötande där än på Sunderby sjukhus.
Andra rundringningen går det lite fortare att komma rätt. Hjärtinfarkt. Anledningen till den är dock mer oklar. Inte heller vet man om den kom före fallet eller efter fallet. De har massor med teorier. En del av dem går faktiskt att kolla, men ingen har ringt distriksköterskan som ändå tar mamsens värden regelbundet sedan hon kom hem. Hennes existens verkar de helt ovetande om. Varje dag blir vi varnade för hur mycket data som samlas in om oss, men om inte ens akademikerna på sjukhuset kan sätta ihop dem vet jag inte om vi behöver oroa oss, eller så är det precis det vi borde göra... Nu får hon i alla fall stanna på sjukhuset ett tag. 5 dagar är tydligen standard efter en hjärtinfarkt.
Lite senare får jag tag i mamsen. Hon låter skör och ynklig. Varför har man inte en oändling mängd semesterdagar sparade för sådant här? Sällan har jag varit så sugen på att åka upp.
Jag har aldrig lagat Flygande Jacob. Inte Underbara M heller. Idag är det premiär och vi blir väldigt nöjda med resultatet. Fast vi bytte kyckling mot kassler. Grymtande Nasse kanske?
Kvällen bjuder på dansträning och det är nog precis vad jag behöver. Tror jag. Oj, så fel jag har. Ingen glädje alls. Kroppen känns tung och otymplig. Hjärnan, däremot, känns helt urblåst. Jag trampar runt i ett frenetiskt försök att i alla fall inte förstöra träningen för min partner. Jag lyckas sådär. Ju tröttare jag blir, desto mer hopplöst känns det. INGENTING kommer någonsin att bli bra.
Väl hemkommen, och ett glas juice senare, så tycker jag nog att det borde kunna bli bättre än så här. Jo. Det är klart det kan!
tisdag 16 november 2010
Julstämning i november (2010-11-16)
Som ni kanske har märkt har jag julfixat bloggen och bytt bakgrund. Det är så långt jag har kommit. Här hemma lyser julen med sin frånvaro. Det är samma sak varje år och jag verkar aldrig lära mig. I november har jag värsta juleuforin, men första december när man kan börja pynta, utan att bli tagen för fanatiker, är lusten som bortblåst. Nu tänker jag strunta i alla "man kan väl inte... så här tidigt?".
CHATRIN TIPSAR OM JULKALENDER
SVT julkalender
"Hotell Gyllene Knorren":
http://svt.se/2.62967/1.2227864/tjuvtitta_pa_julkalendern?
Jag tror det här blir super!
Sveriges Radio julkalender
däremot väljer att suga på karamellen ett tag. Här finns minsann inte den endaste gnutta förståelse för "kalenderbitare" :-(
Kemicentrum julkalender
För den nördige kemisten kan kanske även Kemicentrums (LTH) julkalendrar kan rekommenderas:
Julkalender 2007-2009
Spänningen stiger inför 2010 års upplaga... Se början här!
CHATRIN TIPSAR OM INSPIRATIONSBÖCKER:
"Vinterns goda ting" Anna Bergenström & Fanny Bergenström
"Jul med Ernst" Ernst Kirschsteiger
CHATRIN TIPSAR OM JULMUSIK:
"Christmas Songs" Diana Krall
CHATRINS ÖNSKELISTA (så här långt):
Eftersom tomten inte lyckats leverera "fred på jorden" de senaste jularna i mannaminne har jag strukit det önskemålet till förmån för:
-En resa hem till mamsen
-Almanacka från Trafiknostalgiska förlaget med Stockholmstema (Jag kommer garanterat att vara ensam om den på jobbet)
-Jazzig julmusik
-En skiva med Arne Domnerus som innehåller vinjetten från Karl-Bertil Jonsons julafton
-Långfärdsskridskor (visst lockar det lite med en utfärd och varm choklad i termos?)
-Skidor (se ovan)
CHATRIN TIPSAR OM JULKALENDER
SVT julkalender
"Hotell Gyllene Knorren":
http://svt.se/2.62967/1.2227864/tjuvtitta_pa_julkalendern?
Jag tror det här blir super!
Sveriges Radio julkalender
däremot väljer att suga på karamellen ett tag. Här finns minsann inte den endaste gnutta förståelse för "kalenderbitare" :-(
Kemicentrum julkalender
För den nördige kemisten kan kanske även Kemicentrums (LTH) julkalendrar kan rekommenderas:
Julkalender 2007-2009
Spänningen stiger inför 2010 års upplaga... Se början här!
CHATRIN TIPSAR OM INSPIRATIONSBÖCKER:
"Vinterns goda ting" Anna Bergenström & Fanny Bergenström
"Jul med Ernst" Ernst Kirschsteiger
CHATRIN TIPSAR OM JULMUSIK:
"Christmas Songs" Diana Krall
CHATRINS ÖNSKELISTA (så här långt):
Eftersom tomten inte lyckats leverera "fred på jorden" de senaste jularna i mannaminne har jag strukit det önskemålet till förmån för:
-En resa hem till mamsen
-Almanacka från Trafiknostalgiska förlaget med Stockholmstema (Jag kommer garanterat att vara ensam om den på jobbet)
-Jazzig julmusik
-En skiva med Arne Domnerus som innehåller vinjetten från Karl-Bertil Jonsons julafton
-Långfärdsskridskor (visst lockar det lite med en utfärd och varm choklad i termos?)
-Skidor (se ovan)
-Massage ("home made" går bra)
Sjukvårdens labyrinter (Måndag 2010-11-15)
Mamsen ringer. Hon låter nu precis som vanligt. Hon låter faktiskt friskare än vanligt. Mer energi och kraft. Det är bara den lilla detaljen att klockan är 02:30 på natten och hon har inte en aning om det. Själv är jag någonstans mellan medvetslös och en hjärtattack. När jag påpekar att det är mitt i natten slänger hon bara på luren. Jag funderar på om jag ska ringa upp igen eller vänta till morgonen. Det får vänta.
På morgonen bestämmer jag mig för att stanna hemma och försöka ta reda på hur det egentligen är fatt och var man kan få hjälp ifrån. Så när frukosten är uppäten börjar jag med första punkten. Mamsens telefon tutar upptaget. Det är både oroande och irriterande. Oroande för att det kan ha hänt något och irriterande för att hon kanske inte la på luren ordentligt sist. Jag bestämmer mig för att kolla tiden och om det fortfarande tutar upptaget om 25 minuter så ringer jag räddningstjänsten.
Jag behöver inte vänta så länge för ett par försök senare svarar fastighetskötaren. Han har just tagit sig in i lägenheten. Det är en ren slump att de gjort upp om att han skulle fixa grejer i lägenheten just idag. Mamsen hittade han på golvet avtuppad. Nu sitter hon upp och är kontaktbar, men trött. Jag får övertala henne om att hon måste till sjukhus. Det är inte så mycket att övertala som att informera. Jag tänker inte ge henne ett val.
Precis när vi är överens ringer det på dörren och där står distriktsköterskan. Jag vet inte vem som är mest lycklig, jag eller fastighetskötaren. Så småningom kommer mamsen iväg till sjukhuset och jag har på köpet fått en kontakt som jag kan ställa frågor till. Det visar sig att grannarna dessutom berättat för distriktsköterskan att det inte är första gången min mamma trillat efter hon kommit hem från sjukhuset. Fast ingen har ringt efter hjälp. Å andra sidan har jag själv dragit mig. Kanske jag borde ha ringt ambulans redan i lördags? Fast vad skulle jag säga? Hon är sig inte lik i telefonen?
Sedan tar en lång väntan vid. Inte ett ljud från sjukhuset trots att de fick mitt nummer. Till sist får jag börja ringa runt. Så småningom hittar jag henne inlagd för natten i alla fall. Utsikterna att få omedelbar hjälp hemma verkar begränsade. Som tårta på moset så visar det sig att distriktsköterskan som har hand om mamsens distrikt är vikarie, varför utsikterna att få en riktigt bra uppföljning i ärendet kunde vara bättre...
Trots allt kaos lyckas jag faktiskt få lite arbetat också vilket kanske räcker till en halvdag i alla fall. Bra där.
Världens Bästa Sambo kommer hem med pampig bukett med rufsiga blommor och fixar lyxmiddag av råvaror vars existens i kyl och skafferi gått mig spårlöst förbi. Han är bara helt Fenomenal!
På morgonen bestämmer jag mig för att stanna hemma och försöka ta reda på hur det egentligen är fatt och var man kan få hjälp ifrån. Så när frukosten är uppäten börjar jag med första punkten. Mamsens telefon tutar upptaget. Det är både oroande och irriterande. Oroande för att det kan ha hänt något och irriterande för att hon kanske inte la på luren ordentligt sist. Jag bestämmer mig för att kolla tiden och om det fortfarande tutar upptaget om 25 minuter så ringer jag räddningstjänsten.
Jag behöver inte vänta så länge för ett par försök senare svarar fastighetskötaren. Han har just tagit sig in i lägenheten. Det är en ren slump att de gjort upp om att han skulle fixa grejer i lägenheten just idag. Mamsen hittade han på golvet avtuppad. Nu sitter hon upp och är kontaktbar, men trött. Jag får övertala henne om att hon måste till sjukhus. Det är inte så mycket att övertala som att informera. Jag tänker inte ge henne ett val.
Precis när vi är överens ringer det på dörren och där står distriktsköterskan. Jag vet inte vem som är mest lycklig, jag eller fastighetskötaren. Så småningom kommer mamsen iväg till sjukhuset och jag har på köpet fått en kontakt som jag kan ställa frågor till. Det visar sig att grannarna dessutom berättat för distriktsköterskan att det inte är första gången min mamma trillat efter hon kommit hem från sjukhuset. Fast ingen har ringt efter hjälp. Å andra sidan har jag själv dragit mig. Kanske jag borde ha ringt ambulans redan i lördags? Fast vad skulle jag säga? Hon är sig inte lik i telefonen?
Sedan tar en lång väntan vid. Inte ett ljud från sjukhuset trots att de fick mitt nummer. Till sist får jag börja ringa runt. Så småningom hittar jag henne inlagd för natten i alla fall. Utsikterna att få omedelbar hjälp hemma verkar begränsade. Som tårta på moset så visar det sig att distriktsköterskan som har hand om mamsens distrikt är vikarie, varför utsikterna att få en riktigt bra uppföljning i ärendet kunde vara bättre...
Trots allt kaos lyckas jag faktiskt få lite arbetat också vilket kanske räcker till en halvdag i alla fall. Bra där.
Världens Bästa Sambo kommer hem med pampig bukett med rufsiga blommor och fixar lyxmiddag av råvaror vars existens i kyl och skafferi gått mig spårlöst förbi. Han är bara helt Fenomenal!
måndag 15 november 2010
Fit for fight? (Söndag 2010-11-14)
Morgonen börjar med lite gemensam... korsords-lösning. Vi brukar släpa med någon korsordstidning, men det är sällan det verkligen blir av att lösa dem. För mig är korsordslösning barndomsminnen. Det är en syssla som jag och papsen gärna ägnade oss åt. Det visar sig att även jag och Undebara M är ett bra team. Vi är riktigt duktiga! När vi avverkat två kryss kurrar magen efter frukost.
Höjdpunkten på buffén får nog lov att vara havrevåfflorna som man gräddar själv. De blir riktigt bra! För egen del sätter jag också ett plus i kanten för te i lösvikt.
Efter frukosten blir det en liten promenad i morgondimman för att kolla in omgivningarna. Det är som en liten skattjakt. Vi hittar bland annat en bedagad kägelbana. Undrar om den används i sommartid?
Så småningom packar vi in oss i bilen igen och styr färden mot Stockholm. Dock inte utan att stanna för två loppisbesök. Våra 16 kr i kontanter bränner i fickan men vi hittar inget lämpligt.
Middagen blir ett besök på favorit-indiern i Sumpan. Det smakar himmelskt efter en lång bilresa.
Väl hemma igen löser jag fler korsord, pysslar med foton och skriver blogg medan hurtiga Underbara M hinner med en joggingrunda och sedan bakar bröd.
Kvällen avslutas med glögg, pepparkakor, nybakat bröd och Midsomer murders. Nu måste man väl ändå vara redo att möta världen på måndag?
Ps. Du har väl inte glömt att gratta papsen?
Höjdpunkten på buffén får nog lov att vara havrevåfflorna som man gräddar själv. De blir riktigt bra! För egen del sätter jag också ett plus i kanten för te i lösvikt.
Efter frukosten blir det en liten promenad i morgondimman för att kolla in omgivningarna. Det är som en liten skattjakt. Vi hittar bland annat en bedagad kägelbana. Undrar om den används i sommartid?
Så småningom packar vi in oss i bilen igen och styr färden mot Stockholm. Dock inte utan att stanna för två loppisbesök. Våra 16 kr i kontanter bränner i fickan men vi hittar inget lämpligt.
Middagen blir ett besök på favorit-indiern i Sumpan. Det smakar himmelskt efter en lång bilresa.
Väl hemma igen löser jag fler korsord, pysslar med foton och skriver blogg medan hurtiga Underbara M hinner med en joggingrunda och sedan bakar bröd.
Kvällen avslutas med glögg, pepparkakor, nybakat bröd och Midsomer murders. Nu måste man väl ändå vara redo att möta världen på måndag?
Ps. Du har väl inte glömt att gratta papsen?
 |
| Vårt krypin Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Kägelbanan Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Lekstugan Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Rogivande vatten Foto: Mattias Berglund |
 |
| Herrgårdsstaket Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Söndagsnöje Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Säsongsskyltat Foto: Chatrin Svensson |
Livet på en herrgård (Lördag 2010-11-13)
Dagen börjar med att vi packar varsin weekendväska för nu ska vi iväg och fira oss! En övernattning med femrättersmiddag och viner till väntar vid färdens slut. Finkläderna åker ner alltså. En snygg mörklila klänning och ett par knallröda mocka skor, med lädersula och lite klack, som jag är vansinnigt förtjust i men sällan har haft tillfälle att använda sedan de fyndades senaste nyåret. Det som får stanna hemma är datorn. Det känns ganska skönt att lämna civilisationen bakom sig. (Ännu mer vilsamt då det senare visar sig att mobilerna har noll täckning innanför metertjocka stenväggar)
Färden till Dalarna muntras upp med högläsning av anekdoter ut Slas bok "Blues för mr Shelby" och diggande till Ewa Eastwoods platta "En ny stil i stan". Grymma humörhöjare!
Väl framme i Garpenberg börjar vi med att kvittera ut nyckel till vårt rum i en av de fristående flyglarna från 1800-talet och bär in bagaget. Rummet är litet, men mysigt. Utanför fönstret strömmar en liten å och på andra sidan om den råmar några kor. Stenmurarna i huset är så tjocka att det är totalt tyst när fönstret är stängt. Det finns, oväntat nog, levande ljus på rummet att tända.
På godset pågår en mindre julmarknad. Vi tar en välkomstfika i herrgårdens huvudbyggnad och passar på att titta igenom utbudet. Vanligen brukar jag hitta något bland matvarorna, men det känns inte så lockande att släpa hem något när vi nu ska övernatta. Resten är mest tingel-tangel. Nästa helg startar Taxinge julmarknad och den har jag större förhoppningar på. Tingel-tanglet finns där också, fast kanske inte riktigt i samma mängd, julstämningen brukar vara påtaglig och det går alltid att hitta en eller annan spännande julkorv/ost/marmelad.
Innan middagen hinner vi slappa lite på rummet. Nu får Underbaraste M kvittera med att läsa högt ur Mark Levengoods "Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig". Lämpligt nog avhandlar ett av avsnitten en månglerska på Konsum som försöker prångla ut Mor Annas pepparkakor. Boken är hyfsat tunn och lättläst utan ett obegåvat språk. Vill man, kan man plöja igenom den på en timme eller något liknande, men jag tycker den gör sig bäst en bit i taget. Varje gång sprider sig en lätt lyckokänsla.
Innan vi sätter igång att piffa inför middagen passar jag på att ringa mamsen för att kolla läget. För det ändamålet måste jag gå ut på gården där täckningen ändå bara räcker precis till att bli uppkopplad. Genom bruset verkar hon sig inte riktigt lik. Lite konstigt trött och avlägsen. Det är inget som går att ta på, men det känns ändå fel. Om jag inte kan göra något nu, så är det lika bra att försöka lämna tankarna tills vidare.
Dagen till ära har Underbara M köpt en glad fluga som inte är färdigknuten. Inte visste jag att det var så mycket pyssel med sådant, men nu har jag förstått att det är seriösa saker!
Välkomstdrink (Bellini) och lite tid att mingla runt i rummen. Huset i sig är riktigt vackert. Tråkigt nog har en del av atmosfären gått förlorad under tidigare år som konferensanläggning. De nuvarande ägarna har börjat gräva fram orginalgolven igen och kompenserar de saknade orginal-antikviteterna med en hel del kitsch. Vissa saker funkar utmärkt, annat lite sämre. Jag tror man satsar på ett intryck av överdåd. Det är lite som att gå runt i en teaterkuliss.
Middagen är väldigt vackert dukad med lyxiga tyger, fina bestick i mängd och glas på rad. Jag kommer på mig själv att associera till Pretty woman när hon hamnar på flotta restaurangen och inte vet vilka bestick som hör ihop med vad. Rätterna serveras ihop-parade med varsitt vin. Alla fem rätterna är goda och till belåtenhet, med undantag från huvudrätten som är visserligen är god, men en smula tråkig. Rätterna är inte så komplicerade och jag misstänker att köket kanske inte är jätteavancerat. Vinerna passar utmärkt till. Vi är mätta och nöjda efteråt. Det känns verkligen skönt att få sitta och prata sig igenom en middag med bästa sällskapet utan att ha bråttom till nästa aktivitet. Inget annat som pockar på uppmärksamhet.
På väg till ovanvåningen där kaffe och tryffel serveras springer vi på en ny kompis: godsets kinesiska nakenhud (som försöker se tuff ut i stickad kofta med en döskalle på). Jag är ju allergisk mot hundar, men jag kan ändå inte motstå att kela lite med vår nyfunne vän. Det kräver förstås lite sanering av armar och händer efteråt. Det kan det vara värt.
Efter kaffe och tryffel bäddar vi ner oss i vårt krypin. Vi tänder ljus, sätter fönstret på glänt och myser till det rogivande ljudet av strömmande vatten utanför. En helg på landet med Stora Kärleken är precis vad man kan behöva ibland!
Färden till Dalarna muntras upp med högläsning av anekdoter ut Slas bok "Blues för mr Shelby" och diggande till Ewa Eastwoods platta "En ny stil i stan". Grymma humörhöjare!
Väl framme i Garpenberg börjar vi med att kvittera ut nyckel till vårt rum i en av de fristående flyglarna från 1800-talet och bär in bagaget. Rummet är litet, men mysigt. Utanför fönstret strömmar en liten å och på andra sidan om den råmar några kor. Stenmurarna i huset är så tjocka att det är totalt tyst när fönstret är stängt. Det finns, oväntat nog, levande ljus på rummet att tända.
På godset pågår en mindre julmarknad. Vi tar en välkomstfika i herrgårdens huvudbyggnad och passar på att titta igenom utbudet. Vanligen brukar jag hitta något bland matvarorna, men det känns inte så lockande att släpa hem något när vi nu ska övernatta. Resten är mest tingel-tangel. Nästa helg startar Taxinge julmarknad och den har jag större förhoppningar på. Tingel-tanglet finns där också, fast kanske inte riktigt i samma mängd, julstämningen brukar vara påtaglig och det går alltid att hitta en eller annan spännande julkorv/ost/marmelad.
Innan middagen hinner vi slappa lite på rummet. Nu får Underbaraste M kvittera med att läsa högt ur Mark Levengoods "Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig". Lämpligt nog avhandlar ett av avsnitten en månglerska på Konsum som försöker prångla ut Mor Annas pepparkakor. Boken är hyfsat tunn och lättläst utan ett obegåvat språk. Vill man, kan man plöja igenom den på en timme eller något liknande, men jag tycker den gör sig bäst en bit i taget. Varje gång sprider sig en lätt lyckokänsla.
Innan vi sätter igång att piffa inför middagen passar jag på att ringa mamsen för att kolla läget. För det ändamålet måste jag gå ut på gården där täckningen ändå bara räcker precis till att bli uppkopplad. Genom bruset verkar hon sig inte riktigt lik. Lite konstigt trött och avlägsen. Det är inget som går att ta på, men det känns ändå fel. Om jag inte kan göra något nu, så är det lika bra att försöka lämna tankarna tills vidare.
Dagen till ära har Underbara M köpt en glad fluga som inte är färdigknuten. Inte visste jag att det var så mycket pyssel med sådant, men nu har jag förstått att det är seriösa saker!
Välkomstdrink (Bellini) och lite tid att mingla runt i rummen. Huset i sig är riktigt vackert. Tråkigt nog har en del av atmosfären gått förlorad under tidigare år som konferensanläggning. De nuvarande ägarna har börjat gräva fram orginalgolven igen och kompenserar de saknade orginal-antikviteterna med en hel del kitsch. Vissa saker funkar utmärkt, annat lite sämre. Jag tror man satsar på ett intryck av överdåd. Det är lite som att gå runt i en teaterkuliss.
Middagen är väldigt vackert dukad med lyxiga tyger, fina bestick i mängd och glas på rad. Jag kommer på mig själv att associera till Pretty woman när hon hamnar på flotta restaurangen och inte vet vilka bestick som hör ihop med vad. Rätterna serveras ihop-parade med varsitt vin. Alla fem rätterna är goda och till belåtenhet, med undantag från huvudrätten som är visserligen är god, men en smula tråkig. Rätterna är inte så komplicerade och jag misstänker att köket kanske inte är jätteavancerat. Vinerna passar utmärkt till. Vi är mätta och nöjda efteråt. Det känns verkligen skönt att få sitta och prata sig igenom en middag med bästa sällskapet utan att ha bråttom till nästa aktivitet. Inget annat som pockar på uppmärksamhet.
På väg till ovanvåningen där kaffe och tryffel serveras springer vi på en ny kompis: godsets kinesiska nakenhud (som försöker se tuff ut i stickad kofta med en döskalle på). Jag är ju allergisk mot hundar, men jag kan ändå inte motstå att kela lite med vår nyfunne vän. Det kräver förstås lite sanering av armar och händer efteråt. Det kan det vara värt.
Efter kaffe och tryffel bäddar vi ner oss i vårt krypin. Vi tänder ljus, sätter fönstret på glänt och myser till det rogivande ljudet av strömmande vatten utanför. En helg på landet med Stora Kärleken är precis vad man kan behöva ibland!
 |
| Herrgården Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Piffade Foto: Mattias Berglund |
 |
| Detalj på kandelaber Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Mys på rummet Foto: Chatrin Svensson |
lördag 13 november 2010
Dansglädje (Fredag 2010-11-12)
Frukost från McD. Jag känner mig väldigt sliten den här morgonen. Kaffe är precis vad jag behöver. Hur kommer det sig att träningsvärken är kvar förresten? Den är till och med ett snäpp värre än igår.
Dagen börjar med möte. Ett som jag är lite sen till och dessutom håller i. Inte bra. Faktum är att det känns som om jag varit sen eller i sista minuten till allt senaste tiden trots att jag stressar. Den väntande myshelgen är nog precis vad jag behöver.
Jag slutar lite tidigare idag för att ha någon chans att hinna i vettig tid till kommittémötet. Nackdelen med att pendla som jag gör är att jag aldrig hinner till mötet till kl 18:30. Jag funderar på om det i slutändan kommer att få mig att lägga ner kommittéarbetet. Ett ständigt malande samvete över att missa en tid som inte kan göra något åt är inte hälsosamt. Ikväll hade jag först tänkt tacka nej eftersom jag och min Underbaraste, mest Fantastiska, Världens Bästa Sambo firar årsdag (kraftigt försenat) med att åka bort i helgen. Kvällens dans i Hallunda var tänkt att vara upptakten till myshelgen. Sedan bestämde jag mig för att försöka klämma in mötet ändå och vara med en stund. Det är planering som gäller nästa års tävlingsträning, så om man sitter i tävlingskommittén borde det ju vara en av de viktigaste sysslorna.
På hemväg gör jag ett litet stopp och kollar i butiken efter ett par byxor att dansa i. Expediten i fina klädaffären ber mig ha tålamod. Om några månader ska modet från catwalken ha hunnit ut i butikerna och de lite ledigare byxor jag efterlyser finnas att köpa. Det känns ovant att bli tagen för modefanatiker...
Snabbpiff, packa dansgrejer och sedan iväg igen. Denna gång med pendeltåg. E har varit jätteduktig och fixat tacos till alla. Guld värt! På en timme hinner man inte så långt och det känns smått frustrerande att behöva gå när Underbaraste M hämtar upp mig till dansen. Tävlingsträningen är en viktig fråga, men det är vårt förhållande också och nu tänker jag ägna en hel helg åt bara oss. Utan dåligt samvete.
Till skillnad från igår när kroppen bara ville ge, upp så finns det lite spring i benen idag, träningsvärk till trots. Jag har en riktig toppenkväll! Den ena kvalitetsdansen efter den andra staplar sig på varandra. Jag lyckas dessutom få tag på en favorit från min danskarriärs början som jag inte lyckades springa ikapp förra fredagen. Sedan finns det förstås andra kavaljerer som även denna gång lyckas slinka igenom nätet, men hur skulle det se ut om man gick hem helt proppmätt? När jag går hem är jag saligt genomnöjd! Å andra sidan har jag min yttersta favorit, och Världens Bästa Danspartner, med mig som bjudit på den ena danspralinen efter den andra. Mums!
Jag har alltid gillat Hallundas golv i någon sällsam "nästanrund" form. Inga konstiga vinklar och vrår som ställer till det. Det är sällan det är trångt. Enda nackdelen med lokalen är att det kan vara svårt att hitta igen folk. Det finns liksom inga naturliga uppbjudningsställen. Fiket är inte heller det mysigaste jag varit med om, men vem har tänkt häcka där någon längre tid? Den här kvällen är också musiken smått ojämn. Det gör nu inget för jag har massor av spring i benen och dansglädjen vet inga gränser. Men sista dansen, med bara en endaste foxtrot? -Hur tänkte bandet där? Skumt.
Dagen börjar med möte. Ett som jag är lite sen till och dessutom håller i. Inte bra. Faktum är att det känns som om jag varit sen eller i sista minuten till allt senaste tiden trots att jag stressar. Den väntande myshelgen är nog precis vad jag behöver.
Jag slutar lite tidigare idag för att ha någon chans att hinna i vettig tid till kommittémötet. Nackdelen med att pendla som jag gör är att jag aldrig hinner till mötet till kl 18:30. Jag funderar på om det i slutändan kommer att få mig att lägga ner kommittéarbetet. Ett ständigt malande samvete över att missa en tid som inte kan göra något åt är inte hälsosamt. Ikväll hade jag först tänkt tacka nej eftersom jag och min Underbaraste, mest Fantastiska, Världens Bästa Sambo firar årsdag (kraftigt försenat) med att åka bort i helgen. Kvällens dans i Hallunda var tänkt att vara upptakten till myshelgen. Sedan bestämde jag mig för att försöka klämma in mötet ändå och vara med en stund. Det är planering som gäller nästa års tävlingsträning, så om man sitter i tävlingskommittén borde det ju vara en av de viktigaste sysslorna.
På hemväg gör jag ett litet stopp och kollar i butiken efter ett par byxor att dansa i. Expediten i fina klädaffären ber mig ha tålamod. Om några månader ska modet från catwalken ha hunnit ut i butikerna och de lite ledigare byxor jag efterlyser finnas att köpa. Det känns ovant att bli tagen för modefanatiker...
Snabbpiff, packa dansgrejer och sedan iväg igen. Denna gång med pendeltåg. E har varit jätteduktig och fixat tacos till alla. Guld värt! På en timme hinner man inte så långt och det känns smått frustrerande att behöva gå när Underbaraste M hämtar upp mig till dansen. Tävlingsträningen är en viktig fråga, men det är vårt förhållande också och nu tänker jag ägna en hel helg åt bara oss. Utan dåligt samvete.
Till skillnad från igår när kroppen bara ville ge, upp så finns det lite spring i benen idag, träningsvärk till trots. Jag har en riktig toppenkväll! Den ena kvalitetsdansen efter den andra staplar sig på varandra. Jag lyckas dessutom få tag på en favorit från min danskarriärs början som jag inte lyckades springa ikapp förra fredagen. Sedan finns det förstås andra kavaljerer som även denna gång lyckas slinka igenom nätet, men hur skulle det se ut om man gick hem helt proppmätt? När jag går hem är jag saligt genomnöjd! Å andra sidan har jag min yttersta favorit, och Världens Bästa Danspartner, med mig som bjudit på den ena danspralinen efter den andra. Mums!
Jag har alltid gillat Hallundas golv i någon sällsam "nästanrund" form. Inga konstiga vinklar och vrår som ställer till det. Det är sällan det är trångt. Enda nackdelen med lokalen är att det kan vara svårt att hitta igen folk. Det finns liksom inga naturliga uppbjudningsställen. Fiket är inte heller det mysigaste jag varit med om, men vem har tänkt häcka där någon längre tid? Den här kvällen är också musiken smått ojämn. Det gör nu inget för jag har massor av spring i benen och dansglädjen vet inga gränser. Men sista dansen, med bara en endaste foxtrot? -Hur tänkte bandet där? Skumt.
fredag 12 november 2010
Terriern stretar vidare (Torsdag 2010-11-11)
Utan att kliva upp ur sängen märker jag att jag har grym träningsvärk. Det känns lockande att bara ligga kvar. Jag antar att värken är positiv. Det betyder väl att min förmåga ökar i något avseende.
Avslutar arbetsdagen med ett telefonsamtal där min chef kallar mig... terrier. Det är tydligen positivt. Han är jättenöjd. Chefen sitter i Danmark. Tur för honom.
På kvällen är det tävlingsträning. På grund av en hektisk arbetsdag, som blir lite längre än beräknat, och det faktum att kylen är tom blir jag smått sen till träningen. Det är B som håller på med min senaste favoritövning, att räkna fram start och slut i sång. Yes. Vinstlott! Jag konstaterar dock att jag behöver förbättra minnet om vi ska hålla på med blues-tolvor. Sex åttor senare kommer jag liksom inte ihåg vad jag räknade på den första.
Andra timmen övar vi på att få fotarbetet att stämma med musikvariationer. Nu har hjärnan tagit paus. Skalmans mat-och sov-klocka har ringt och det är ingen som svarar där uppe. Suck. Ett steg i dubbelt tempo på samma fot ställer till det. Det ger sig väl, bara man övar...
Avslutar arbetsdagen med ett telefonsamtal där min chef kallar mig... terrier. Det är tydligen positivt. Han är jättenöjd. Chefen sitter i Danmark. Tur för honom.
På kvällen är det tävlingsträning. På grund av en hektisk arbetsdag, som blir lite längre än beräknat, och det faktum att kylen är tom blir jag smått sen till träningen. Det är B som håller på med min senaste favoritövning, att räkna fram start och slut i sång. Yes. Vinstlott! Jag konstaterar dock att jag behöver förbättra minnet om vi ska hålla på med blues-tolvor. Sex åttor senare kommer jag liksom inte ihåg vad jag räknade på den första.
Andra timmen övar vi på att få fotarbetet att stämma med musikvariationer. Nu har hjärnan tagit paus. Skalmans mat-och sov-klocka har ringt och det är ingen som svarar där uppe. Suck. Ett steg i dubbelt tempo på samma fot ställer till det. Det ger sig väl, bara man övar...
Bra kämpat (Onsdag 2010-11-10)
Det saknas inte sysselsättning på jobbet direkt. Det är lite knepigt att felsöka processer på distans, men å andra sidan får jag lite bättre ro att skapa testscheman. Det löser sig till slut och jag har gott hopp om att det kommer att fungera klockrent under morgondagen. Nu återstår att dokumentera allt och några förebyggande åtgärder så vi inte hamnar i den här situationen igen. Inte tid att pusta ut än alltså.
På lunchen blir det en välbehövlig paus med core på SATS. Det var längesedan! Helt uppenbart nyttigt. Framöver kommer det nog att bli fler pass på SATS eftersom mörkret, snön och framför allt halkan börjar göra det mindre roligt att springa ute. Kanske skulle titta efter dubbar till löparskorna?
När arbetsdagen är över fixar jag middag och sedan beger jag mig till simhallen. 4:e gången på crawlkursen nu. Först övas det bensparkar och andning med flytdyna. Grymt jobbigt. Sedan ska man sätta ihop allt.
Jag börjar bli duktig på att hålla andan. Klarar halva bassängen innan jag måste andas vatten! Nä, jag har inte riktigt fått till det där än... Till slut fixar jag faktiskt att simma en hel längd utan att stanna. Wohoo! Det är inte vackert, och jag sväljer en hel del härligt klorerat vatten på vägen, men ändå. Sedan går orken snabbt utför. Jag lyckas inte upprepa bravaden. Antagligen börjar jag få kraft i armtagen för snart är armarna som gele. Jag konstaterar när timmen är över, att jag i alla fall sluppit simfötter den här gången. Funderar starkt på att ta med snorkel till nästa gång...
På lunchen blir det en välbehövlig paus med core på SATS. Det var längesedan! Helt uppenbart nyttigt. Framöver kommer det nog att bli fler pass på SATS eftersom mörkret, snön och framför allt halkan börjar göra det mindre roligt att springa ute. Kanske skulle titta efter dubbar till löparskorna?
När arbetsdagen är över fixar jag middag och sedan beger jag mig till simhallen. 4:e gången på crawlkursen nu. Först övas det bensparkar och andning med flytdyna. Grymt jobbigt. Sedan ska man sätta ihop allt.
Jag börjar bli duktig på att hålla andan. Klarar halva bassängen innan jag måste andas vatten! Nä, jag har inte riktigt fått till det där än... Till slut fixar jag faktiskt att simma en hel längd utan att stanna. Wohoo! Det är inte vackert, och jag sväljer en hel del härligt klorerat vatten på vägen, men ändå. Sedan går orken snabbt utför. Jag lyckas inte upprepa bravaden. Antagligen börjar jag få kraft i armtagen för snart är armarna som gele. Jag konstaterar när timmen är över, att jag i alla fall sluppit simfötter den här gången. Funderar starkt på att ta med snorkel till nästa gång...
torsdag 11 november 2010
Tillvarons bakelser (Tisdag 2010-11-09)
Ahh! Vad skönt att bilen står i garaget, för nu börjar vintern, men jag slipper skrapa rutor den här morgonen i alla fall. Tjoho!
Det snöar hela dagen och omgivningarna blir långsamt inbäddade i ett mysigt ljuddämpande bomullstäcke. Till och med på lunchen när bilen åker kana tycker jag det är lite härligt. Faktiskt varar glädjen ända till jag ska hem och inser att 1. bilen måste både borstas och skrapas, 2. det är svinhalt på E18. INTE roligt. Min bil har riktiga fina vinterdäck med dubbar, men det märks inte särskilt. Jag är helt slut när jag kommer hem.
Nackswingets tisdagsträningar är fri träning som ingår i medlemsavgiften. Som en extra bonus brukar klubben ha en gemensam uppstart med en liten "minkurs" på max 30 min. Ikväll är det vi som håller i den. För att försäkra oss om att vara i tid och inte bli sinkade av trafikläget åker vi direkt mot Sickla efter jobbet. Middagen intas på Dieselverkstan (Sickla centrum). Bistro & café Voltaire har en sanslöst god räkmacka på egenbakat filmjölksbröd. Mums! Underbara M festar på club sandwich.
När vi kommer till klubblokalen pågår fortfarande kursverksamhet. Av någon outgrundlig anledning är det grym tjejbrist så jag hoppar in och är med till slutet. Det får varierande reaktioner. De flesta tycker det är kul, men några får prestationsångest. Jag tycker E och F kör en riktigt kul grej. Jag tror det är en sådan där favorit som får killarna att känna sig rätt coola när de får till den.
Jämfört med att hålla kurs känns det lite trögare att få igång alla på träningen. Flera av de som är med kommer direkt från kursen innan, resten är folk som droppar in lite "allt eftersom" till träningstiden. Eftersom lokalen också är full av folk som är på väg hem från kursen, men inte har så bråttom med det, blir det lite virrigt minglande och lite svårare att få fokus hos deltagarna på introdelen. Grejen vi kör är lite halvsvår. 3/4 delar klarar den hyfsat när vi är färdiga vilket nog får anses godkänt eftersom nivån hos deltagarna är allt från fortsättning avancerad till tävlande i VA. Om två veckor ska vi testa igen med en ny grej!
Vi fortsätter med egen träning och det är riktigt roligt. Vi råkar av en slump konstruera en tur som kan bli lite läcker. (Man ska aldrig underskatta kombinationen av kass förning och missförstånd i följandet.) Så sedan fastnar vi lite med att utveckla den. Jag är nöjd när vi beger oss hemåt. Man kan inte bara leva på fibrer och basträning. Ibland behövs tillvarons bakelser också.
Det snöar hela dagen och omgivningarna blir långsamt inbäddade i ett mysigt ljuddämpande bomullstäcke. Till och med på lunchen när bilen åker kana tycker jag det är lite härligt. Faktiskt varar glädjen ända till jag ska hem och inser att 1. bilen måste både borstas och skrapas, 2. det är svinhalt på E18. INTE roligt. Min bil har riktiga fina vinterdäck med dubbar, men det märks inte särskilt. Jag är helt slut när jag kommer hem.
Nackswingets tisdagsträningar är fri träning som ingår i medlemsavgiften. Som en extra bonus brukar klubben ha en gemensam uppstart med en liten "minkurs" på max 30 min. Ikväll är det vi som håller i den. För att försäkra oss om att vara i tid och inte bli sinkade av trafikläget åker vi direkt mot Sickla efter jobbet. Middagen intas på Dieselverkstan (Sickla centrum). Bistro & café Voltaire har en sanslöst god räkmacka på egenbakat filmjölksbröd. Mums! Underbara M festar på club sandwich.
När vi kommer till klubblokalen pågår fortfarande kursverksamhet. Av någon outgrundlig anledning är det grym tjejbrist så jag hoppar in och är med till slutet. Det får varierande reaktioner. De flesta tycker det är kul, men några får prestationsångest. Jag tycker E och F kör en riktigt kul grej. Jag tror det är en sådan där favorit som får killarna att känna sig rätt coola när de får till den.
Jämfört med att hålla kurs känns det lite trögare att få igång alla på träningen. Flera av de som är med kommer direkt från kursen innan, resten är folk som droppar in lite "allt eftersom" till träningstiden. Eftersom lokalen också är full av folk som är på väg hem från kursen, men inte har så bråttom med det, blir det lite virrigt minglande och lite svårare att få fokus hos deltagarna på introdelen. Grejen vi kör är lite halvsvår. 3/4 delar klarar den hyfsat när vi är färdiga vilket nog får anses godkänt eftersom nivån hos deltagarna är allt från fortsättning avancerad till tävlande i VA. Om två veckor ska vi testa igen med en ny grej!
Vi fortsätter med egen träning och det är riktigt roligt. Vi råkar av en slump konstruera en tur som kan bli lite läcker. (Man ska aldrig underskatta kombinationen av kass förning och missförstånd i följandet.) Så sedan fastnar vi lite med att utveckla den. Jag är nöjd när vi beger oss hemåt. Man kan inte bara leva på fibrer och basträning. Ibland behövs tillvarons bakelser också.
tisdag 9 november 2010
Bättre sent än aldrig (Måndag 2010-11-08)
Jag vet inte vad jag har drömt, men när jag vaknar är det med känslan av att det är alldeles för lite kramar här i världen. Då är det en glad överraskning att mötas av tända ljus och en mysfrukost i köket. Och massor med kramar. Världens Bästa Sambo!
Innan jag lämnar lägenheten hinner jag kasta ut lite gamla möbler också. Städrycket som gjordes i helgen inför middagen inspirerar. Det är både bra och dåligt, för när nu lägenheten reser på sig ur kaoset börjar det också klia i fingrarna att måla om, och kanske byta ett eller annat golv. Vi får väl se.
Fikarast. Horoskopet utlovar välvilliga himlakroppar och glada överraskningar. Kan man reklamera sånt? De glada överraskningarna lyser med sin frånvaro under dagen. Driftsproblem haglar däremot över oss. När dagen är över kan jag konstatera att jag: 1. Lyckats lösa en del av de uppgifter som jag redan planerat (Hurra!) 2. Bidragit stort till att hitta en lösning på våra driftsproblem 3. Rakryggat sagt ifrån att lösa andras problem. Normalt sett brukar oförutsedda saker innebära totalkaos i min egen planering och mest resultera att jag löser andras uppgifter varpå mina egna högar bara växer. Detta är ett framsteg alltså!
Nästa glada överraskning är p-boten som väntar på hallgolvet när jag kommer hem. Jag minns tillfället väldigt väl. Min kära fantastiska sambo stod parkerad på samma ställe och fick en p-bot, men min ruta var trevligt olappad. Jag undrade hur de hade kunnat missa en knallgul bil. Det gjorde de tydligen inte för här ligger nu påminnelsen. Grr.
Pappsen påstod att jag var den enda personen han någonsin stött på som skulle kunna svälta ihjäl framför ett välfyllt kylskåp för att ingenting passade mig. Jag tror han har rätt. När jag kommer hem från jobbet är jag inte sugen på något av det som finns i kylen. Det slutar med en extremt sen middag vid 22-snåret när jag kommit på att det går att komponera en omelett med lök, påläggs-skinka och riven västerbottensost som jag hittar i frysen. Stekta tomater till. Mums!
Innan jag lämnar lägenheten hinner jag kasta ut lite gamla möbler också. Städrycket som gjordes i helgen inför middagen inspirerar. Det är både bra och dåligt, för när nu lägenheten reser på sig ur kaoset börjar det också klia i fingrarna att måla om, och kanske byta ett eller annat golv. Vi får väl se.
Fikarast. Horoskopet utlovar välvilliga himlakroppar och glada överraskningar. Kan man reklamera sånt? De glada överraskningarna lyser med sin frånvaro under dagen. Driftsproblem haglar däremot över oss. När dagen är över kan jag konstatera att jag: 1. Lyckats lösa en del av de uppgifter som jag redan planerat (Hurra!) 2. Bidragit stort till att hitta en lösning på våra driftsproblem 3. Rakryggat sagt ifrån att lösa andras problem. Normalt sett brukar oförutsedda saker innebära totalkaos i min egen planering och mest resultera att jag löser andras uppgifter varpå mina egna högar bara växer. Detta är ett framsteg alltså!
Nästa glada överraskning är p-boten som väntar på hallgolvet när jag kommer hem. Jag minns tillfället väldigt väl. Min kära fantastiska sambo stod parkerad på samma ställe och fick en p-bot, men min ruta var trevligt olappad. Jag undrade hur de hade kunnat missa en knallgul bil. Det gjorde de tydligen inte för här ligger nu påminnelsen. Grr.
Pappsen påstod att jag var den enda personen han någonsin stött på som skulle kunna svälta ihjäl framför ett välfyllt kylskåp för att ingenting passade mig. Jag tror han har rätt. När jag kommer hem från jobbet är jag inte sugen på något av det som finns i kylen. Det slutar med en extremt sen middag vid 22-snåret när jag kommit på att det går att komponera en omelett med lök, påläggs-skinka och riven västerbottensost som jag hittar i frysen. Stekta tomater till. Mums!
måndag 8 november 2010
Kyrkligt? (Söndag 2010-11-07)
Efter två sena kvällar på raken och två okristligt tidiga uppvaknanden känner jag mig som ett vrak denna morgon. Det går bara inte att somna om. Istället surfar jag på datorn tills min bättre hälft vaknar och studsar ur sängen med omotiverat mycket energi.
Inte visste jag att jag var sambo med en rockmusiker, men tydligen. Snart hörs ösiga toner från vardagsrummet och ovanpå detta ett smått enerverande "flärpande" ljud: Guitar Hero. Före frukost...
Så småningom samlar vi ihop oss tillräckligt för att få något i magen. Ute skiner solen och det ser väldigt inbjudande ut. Trots det lockar det mer att softa och läsa bok. Kanske rent av sova lite till...
Underbara M drömmer däremot om en joggingrunda. Friden sänker sig så smått när han stängt dörren bakom sig. Trots det, är det svårt att somna om och innan jag vet ordet av väcker han mig med glada tillrop om hur HÄRLIGT det är ute och hur mycket ENERGI man får. Innerst inne vet jag ju hur rätt det är. Jag var lika frälst förra helgen. Bara att inse fakta -det blir inte mer vila.
Medan Underbara M skuddar vidare mot sportbutikernas mecka i jakt på löparskidor, gör jag slag i saken och drar på mig joggingkläderna jag med. Dax för invigning av jackan jag fått av Underbara M. Det ingick en jacka i en tidningsprenumeration. Dessvärre tog lämpliga herrstorlekar slut innan han fick sin så då omvandlades premien till en dammodell istället. :-)
Det ÄR härligt i solen och ja, jag har mer energi sedan. Det bara stör mig att det inte var min egen idé...
Jag brukar passera pingstkyrkan på min runda. Nu är jag inte speciellt bibeltrogen eller någon van kyrkobesökare, men det hör liksom till rutinen att kolla in pingstkyrkans reklamskylt. Det är en STOOR reklamskylt i svart där kyrkans glada budskap till omvärden rullar förbi i orange. Idag tackar vi tydligen Jesus för veckan som gått. Sen följer information om en gudstjänst på persiska. Jag som trodde pingstkykan i det närmaste var ett helsvenskt fenomen. Där ser man! På något sätt kan jag inte låta bli att tycka att den där reklamskylten gör kyrkan lite lätt själlös, men kanske är den värd sin placering med tanke på att de når ytterligare några förtappade själar med sitt budskap, typ mig.
Jag känner mig rätt nöjd när jag kommer hem. Inte nog med att jag lyckats släpa mig ut. Orken räckte faktiskt till lite mer än min normala runda! Tjoho! Och jackan satt perfekt!
Middag på det, sedan letar jag rätt på ficklampan för det är tid att åka ut till Skogskyrkogården. Jag har tänkt att jag ska tända ett ljus till pappsen och jag kan ju lika gärna göra det på ett ställe jag ändå gärna vill se. Vi packar in oss i bilen med tändare och varsitt ljus. Och ficklampa. Jag har läst på hemsidan att det kan behövas.
Kyrkogården är verkligen inte ödslig. Det är ett litet lemmeltåg av besökare som rör sig mot minneslundarna så det är bara att haka på. Det gör inget att vi inte hittar egentligen. Så här på kvällen, i mörkret, är stället säkert inte samma arkitektoniska upplevelse som en klar sommardag, men det duger gott åt mig. Ljusen tindrar vackert över hela nejden. Jag tänker att pappsen nog hade tyckt att Skogskyrkogården var lite väl pretentiöst, men nu får han nöja sig. Det känns det bra i hjärtat att ägna någon minut till eftertanke. Ljuset kan få vara från mamsen med, som knappast släpar sig iväg till kyrkogården där hemma nu när orken inte är på topp.
Kvällen avslutas hemma i soffan med fika och Midsomer Murders. Mys!
Inte visste jag att jag var sambo med en rockmusiker, men tydligen. Snart hörs ösiga toner från vardagsrummet och ovanpå detta ett smått enerverande "flärpande" ljud: Guitar Hero. Före frukost...
Så småningom samlar vi ihop oss tillräckligt för att få något i magen. Ute skiner solen och det ser väldigt inbjudande ut. Trots det lockar det mer att softa och läsa bok. Kanske rent av sova lite till...
Underbara M drömmer däremot om en joggingrunda. Friden sänker sig så smått när han stängt dörren bakom sig. Trots det, är det svårt att somna om och innan jag vet ordet av väcker han mig med glada tillrop om hur HÄRLIGT det är ute och hur mycket ENERGI man får. Innerst inne vet jag ju hur rätt det är. Jag var lika frälst förra helgen. Bara att inse fakta -det blir inte mer vila.
Medan Underbara M skuddar vidare mot sportbutikernas mecka i jakt på löparskidor, gör jag slag i saken och drar på mig joggingkläderna jag med. Dax för invigning av jackan jag fått av Underbara M. Det ingick en jacka i en tidningsprenumeration. Dessvärre tog lämpliga herrstorlekar slut innan han fick sin så då omvandlades premien till en dammodell istället. :-)
Det ÄR härligt i solen och ja, jag har mer energi sedan. Det bara stör mig att det inte var min egen idé...
Jag brukar passera pingstkyrkan på min runda. Nu är jag inte speciellt bibeltrogen eller någon van kyrkobesökare, men det hör liksom till rutinen att kolla in pingstkyrkans reklamskylt. Det är en STOOR reklamskylt i svart där kyrkans glada budskap till omvärden rullar förbi i orange. Idag tackar vi tydligen Jesus för veckan som gått. Sen följer information om en gudstjänst på persiska. Jag som trodde pingstkykan i det närmaste var ett helsvenskt fenomen. Där ser man! På något sätt kan jag inte låta bli att tycka att den där reklamskylten gör kyrkan lite lätt själlös, men kanske är den värd sin placering med tanke på att de når ytterligare några förtappade själar med sitt budskap, typ mig.
Jag känner mig rätt nöjd när jag kommer hem. Inte nog med att jag lyckats släpa mig ut. Orken räckte faktiskt till lite mer än min normala runda! Tjoho! Och jackan satt perfekt!
Middag på det, sedan letar jag rätt på ficklampan för det är tid att åka ut till Skogskyrkogården. Jag har tänkt att jag ska tända ett ljus till pappsen och jag kan ju lika gärna göra det på ett ställe jag ändå gärna vill se. Vi packar in oss i bilen med tändare och varsitt ljus. Och ficklampa. Jag har läst på hemsidan att det kan behövas.
Kyrkogården är verkligen inte ödslig. Det är ett litet lemmeltåg av besökare som rör sig mot minneslundarna så det är bara att haka på. Det gör inget att vi inte hittar egentligen. Så här på kvällen, i mörkret, är stället säkert inte samma arkitektoniska upplevelse som en klar sommardag, men det duger gott åt mig. Ljusen tindrar vackert över hela nejden. Jag tänker att pappsen nog hade tyckt att Skogskyrkogården var lite väl pretentiöst, men nu får han nöja sig. Det känns det bra i hjärtat att ägna någon minut till eftertanke. Ljuset kan få vara från mamsen med, som knappast släpar sig iväg till kyrkogården där hemma nu när orken inte är på topp.
Kvällen avslutas hemma i soffan med fika och Midsomer Murders. Mys!
 |
| Skogskyrkogården Foto: Chatrin Svensson |
söndag 7 november 2010
Zombies! (Lördag 2010-11-06)
Meny
Mandelpepparkakor med oströra (grönmögelost + kesella)
Blossa saffransglögg (kyld)
Blossa saffransglögg (kyld)
Linssoppa
(med stekta slantar av merguez för den som vill)
(med stekta slantar av merguez för den som vill)
Underbara Ms hembakade tomatbröd
Marie d'Alsace
Marie d'Alsace
Knäckig äppelpaj
med vaniljvisp
med vaniljvisp
 |
| Fördrink Foto: Chatrin Svensson |
 |
| Zombies! Foto: Mattias Berglund |
lördag 6 november 2010
Trädgårdsmonster
Trevlig alla helgons dag på er! Glöm inte att tända ett ljus för nära och kära i helgen.
Foto: Chatrin Svensson
Monstren finns att köpa på Ulriksdals trädgård för den hugade spekulanten.
Monstren finns att köpa på Ulriksdals trädgård för den hugade spekulanten.
Färglatt (Fredag 2010-11-05)
Shake på Yesterday. Jag känner hur jag genomgår en inre kris. Det hade varit himla kul med dans. Å andra sidan ska vi ha middag med spel imorgon och lägenheten behöver piffas och städas. Vi har fortvarande flyttkartonger och överblivna möbler som belamrar ytorna. Maten är inte handlad än. Är det dessutom möjligt att klämma in en vända till skogskyrkogården imorgon för att tända ett litet ljus i något kapell vore det ännu bättre. Kanske hinna karva ut en liten pumpalykta... Vi får väl se. Så här på morgonen är jag ändå inte riktigt redo att fatta det beslut jag borde ta.
Ny vända till Lidingö. Maskiner i glada klara färger kan verkligen få mig på gott humör. Möjligen är det ingenjören i mig? Och idag så springer jag på flera på vägen till jobbet. Visst blir man glad! Eller är det bara jag?
Foto: Chatrin Svensson
Underbara M lyckas övertala mig till en danskväll ändå. När arbetsdagen är över, middagen uppäten och piffandet klart bär det av mot Yesterday och Shake i ny uppställning. Det visar sig bli en hit. Bara bra danser hela kvällen! Det var längesedan. Trängseln på golvet är rejäl, men det kan ändå inte få mig på dåligt humör. Trots alla bra danser fanns några kavaljerer till jag gärna hade hunnit med. Precis som det ska vara. Som grädde på moset lyckas Underbara M och jag få till en hyfsad variant av foxprylen som vi övat på ett tag. Hurra!
Shake? De har inte riktigt samma charm med nya sångerskan, men är trots det riktigt bra. Det kan nog bli fler danser till dem.
Natten avslutas med en macka och en liten mugg av Blossas nya saffransglögg. Nu kommer jag att sova sött!
Ny vända till Lidingö. Maskiner i glada klara färger kan verkligen få mig på gott humör. Möjligen är det ingenjören i mig? Och idag så springer jag på flera på vägen till jobbet. Visst blir man glad! Eller är det bara jag?
Underbara M lyckas övertala mig till en danskväll ändå. När arbetsdagen är över, middagen uppäten och piffandet klart bär det av mot Yesterday och Shake i ny uppställning. Det visar sig bli en hit. Bara bra danser hela kvällen! Det var längesedan. Trängseln på golvet är rejäl, men det kan ändå inte få mig på dåligt humör. Trots alla bra danser fanns några kavaljerer till jag gärna hade hunnit med. Precis som det ska vara. Som grädde på moset lyckas Underbara M och jag få till en hyfsad variant av foxprylen som vi övat på ett tag. Hurra!
Shake? De har inte riktigt samma charm med nya sångerskan, men är trots det riktigt bra. Det kan nog bli fler danser till dem.
Natten avslutas med en macka och en liten mugg av Blossas nya saffransglögg. Nu kommer jag att sova sött!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)